leifsjoqvist

På det glada 70-talet när maoistiska rörelsen
fick ett frispel och menade att rockmusiken var
imperialistisk fick vi i smyg lyssna på Deep Purple,
Sabbath, Stones eller Ten years after med Alvin Lee.

Utår predikade vi dock att man skulle lyssna på
Viksta-Lasse, Peps bonnaskiva och Lasse Tennanders
Rädd att flyga.

Vi fick dock lyssna till Woody  Guthrie ( Seeger och Ochs var oxå ok)

Jag läste Woodys bok Hela Härligheten i den första Ordfrontupplagan
som var klistrad. Jag samlade sidor och kunskap.
Det är härlig läsning.

Filmen som sedan kom med David Carradine
i huvudrollen var inte så bra..................................................................

Men Woodys mest kända sång är ju
This land is your land.

I den version vi hör finns tre verser som togs bort
när den McCarthyistiska eran var som värst.
Guthrie fick Huntingtons Chorea och tystnade.

Lyssna till de tre glömda/gömda verserna:

"As I went walking I saw a sign there

And on the sign it said "No Trespassing"
But on the other side it didn´t say nothing.

That side was made for you and me.
And in the shadow of the steeple
By the relief office I saw my people;
As they stood there hungry, I stood there
asking
Is this land made for you and me?
 Nobody living can never stop me,
As I go walking that freedom highway;
Nobody living can ever make me turn back.

This land was made for you and me."

Nu finns den eminenta dokumentären av
Stepehen Gammond:
Woody Guthrie-this machine kills fascists
att skåda.

Se den!