2006-05-04
18:09:59
En ny vänster
1965 träffades Nils Holmberg och några andra radikala
kommunister som tröttnat på dåvarande SKP och deras
reformistiska politik.
Vad som kom ut av det var KFML som senare blev det maoistiska
SKP och ur det kom KPML(r).
I vilket fall tanken då var att vänstern stagnerat, att den
ägnade sig åt reformism, att den blivt enbart ett stödparti
åt SAP vilka tackade genom att registrera och utestänga.
Man insåg också att vänstern var ett utopiskt projekt, det
handlade inte bara om att den fattiga människan skulle
få det bättre materiellt, det handlade om att skapa nya
förutsättningar för en "hel" människa.
Vad vore då bättre än Mao Zedong?
I Kina arbetade man och sedan diskuterade man och
på väggar fördes en stor offentlig diskussion.
Rousseaus gamla tanke om att halva människan
är till för det privata och den andra halvan var för
det offentliga syntes ha fått en praktik.
I det trötta efterkrigssverige där alla hade det bra, det
gick att leva för en familj på en arbetarlön, och ingen
led nöd, verkade det ändå som sotdöden var på väg in.
Revolutionärerna kom med teater, sång, författare, film,
kollektiv m m som ville svepa bort den tråkiga kärnfamiljen.
Det var en del.
Sedan fanns de disciplinerade vilka jag råkade hamna hos.
Där satt man och tragglade vad Lenin verkligen hade skrivit och sagt.
Ett kommatecken var icke att förakta när det gällde klassikerna.
Här var det noga med uppträdandet.
Sex hade man tillsammans med en av det andra könet med
släckt lampa och det var inget att prata om.
Vi hade täcknamn. Jag hette Nordahl. Orsaken var att Sverige
inom det snaraste(sent 70-tal) skulle ockuperas. I Danmark
under kriget hade tyskarna tagit över polisstationerna och där
fått tag i alla register som fanns över vänster ( Vi läste alla "Frydenholm"
av Hans Scherfig). Tyskarna kunde på det sättet krossa vänstern.
Samma skulle Sovjet gör med oss.
Vi skulle inte lyssna på rockmusik.
Vi skulle lyssna på folkmusik, klassiskt( nationalister som Brahms och
Sibelius var särskilt bra musik)och viss jazz och blues.
Rockmusiken var en konstruktion.
Rockmusiken var imperialistisk musik som var till för
att korrumpera och förgöra arbetarklassen.
Så i efterhand är det ju inte förvånande att den vänstern dog.
Men frågan kvarstår: vad skall vi göra?
Kapitalismen är inte svaret.
De svar vi vill ha skall ge oss en chans att se ett annat liv.
Det vi har nu är inte tillräckligt.
Vi flyr till religionerna.
Vi vill till paradisen.
Vi vill något helt annat.
Tänk om det inte finns något annat?
Tänk om livet är just så tråkigt som det är?
Inga revolutioner kan ändra på det?
Revolutioner kommer dödar några hundratusen och
stelnar sedan.
En vänster som kan ge hopp och samtidigt visa att livet
skall levas nu, som kan visa att medlen är det vi har att
leva med, det finns inga mål, det finns inga paradis i
nästa by, en sådan vänster vill jag ha.
kommunister som tröttnat på dåvarande SKP och deras
reformistiska politik.
Vad som kom ut av det var KFML som senare blev det maoistiska
SKP och ur det kom KPML(r).
I vilket fall tanken då var att vänstern stagnerat, att den
ägnade sig åt reformism, att den blivt enbart ett stödparti
åt SAP vilka tackade genom att registrera och utestänga.
Man insåg också att vänstern var ett utopiskt projekt, det
handlade inte bara om att den fattiga människan skulle
få det bättre materiellt, det handlade om att skapa nya
förutsättningar för en "hel" människa.
Vad vore då bättre än Mao Zedong?
I Kina arbetade man och sedan diskuterade man och
på väggar fördes en stor offentlig diskussion.
Rousseaus gamla tanke om att halva människan
är till för det privata och den andra halvan var för
det offentliga syntes ha fått en praktik.
I det trötta efterkrigssverige där alla hade det bra, det
gick att leva för en familj på en arbetarlön, och ingen
led nöd, verkade det ändå som sotdöden var på väg in.
Revolutionärerna kom med teater, sång, författare, film,
kollektiv m m som ville svepa bort den tråkiga kärnfamiljen.
Det var en del.
Sedan fanns de disciplinerade vilka jag råkade hamna hos.
Där satt man och tragglade vad Lenin verkligen hade skrivit och sagt.
Ett kommatecken var icke att förakta när det gällde klassikerna.
Här var det noga med uppträdandet.
Sex hade man tillsammans med en av det andra könet med
släckt lampa och det var inget att prata om.
Vi hade täcknamn. Jag hette Nordahl. Orsaken var att Sverige
inom det snaraste(sent 70-tal) skulle ockuperas. I Danmark
under kriget hade tyskarna tagit över polisstationerna och där
fått tag i alla register som fanns över vänster ( Vi läste alla "Frydenholm"
av Hans Scherfig). Tyskarna kunde på det sättet krossa vänstern.
Samma skulle Sovjet gör med oss.
Vi skulle inte lyssna på rockmusik.
Vi skulle lyssna på folkmusik, klassiskt( nationalister som Brahms och
Sibelius var särskilt bra musik)och viss jazz och blues.
Rockmusiken var en konstruktion.
Rockmusiken var imperialistisk musik som var till för
att korrumpera och förgöra arbetarklassen.
Så i efterhand är det ju inte förvånande att den vänstern dog.
Men frågan kvarstår: vad skall vi göra?
Kapitalismen är inte svaret.
De svar vi vill ha skall ge oss en chans att se ett annat liv.
Det vi har nu är inte tillräckligt.
Vi flyr till religionerna.
Vi vill till paradisen.
Vi vill något helt annat.
Tänk om det inte finns något annat?
Tänk om livet är just så tråkigt som det är?
Inga revolutioner kan ändra på det?
Revolutioner kommer dödar några hundratusen och
stelnar sedan.
En vänster som kan ge hopp och samtidigt visa att livet
skall levas nu, som kan visa att medlen är det vi har att
leva med, det finns inga mål, det finns inga paradis i
nästa by, en sådan vänster vill jag ha.
Kommentera inlägget här:
