leifsjoqvist

Boktiteln är alltså det ovanstående.
Författaren Steven Jay Schneider.

En kanon för film.

Boken är amerikansk. Alltså är det övervikt
på amerikansk film.

Boken recenseras 29/10 i Svd av Carl-Johan
Malmborg.

Malmborg har en egen lista på 13 filmer:

-Soluppgång                    Friedrich Murnau (1927)
-Bröllopsmarschen       Erich von Stroheim(1928)
-Guldåldern                      Luis Bunuel(1938)
-Spelets regler               Jean Renoir(1938)
-Citizen Kane                   Orson Welles(1941)
-Att leva                            Akiro Kurosawa(1952)
-En studie i brott             Alfred Hitchcock(1958)
-Feber                                Michelangelo Antonioni(1962)
-8 1/2                                  Frederico Fellini (1963)
-Muriel                               Alain Resnais (1964)
-Döden i Venedig            Luchino Visconti (1971)
-Turneskådespelarna   Theo Angeloupolos (1975)
-Solförmörkelsens
 dagar                                Alexander Sokurov (1988)

Märklig lista. Jag skulle tagit med "Citizen Kane" av  Welles.
Kanske den bästa någonsin.

"Döden i Venedig" är ett pekoral.
Kurosawa har gjort 10 filmer som är bättre än "Att leva".

Truffaut eller Godard hade jag valt innan Resnais.

Paradisets barn innan Spelets regler.

Angeloupolus senare filmer ännu mer intressanta.

Men jag antar att Malmberg vill ha film från alla tider.
Märkligt dock att han inget finner från de senaste
18 åren. Märkligt och intressant.

Frågan om de "bästa" filmerna kan ju aldrig vara
annat än subjektiv. Filmerna förmedlar ju känslor.
Filmen ligger i mellan musiken och litteraturen.
Intellekt och känsla i kombination.
Vilket gör filmen till den intressantaste konstformen.