leifsjoqvist

Igår hade var jag med på en liten återkomst
med människor som jag delade min grund-
skoletid med.

Vi pratade om en tid när vi gick med rockmärken
där det stod Stoppa vänsterextremismen och vi
var lyhörda för Demokratisk Allians och Cristoffer
Jolin. Innan det vände. För många av oss över en
natt. För min del var det för att jag gick i en bokhandel
och fick syn på en poster med Karl Marx. Jag köpte
den och blev såld på marxismen.

Nu satt vi här på Halta Lottas Krog i Göteborg.
Micke skulle inte komma för han var död.
Benny antagligen också.
Jens hade ingen sett på år.
Tore var sjuk.


35 år äldre.
Med barn som levde egna liv- men föräldraskap är en
livsuppgift.

Där var Bengt vår klassföreståndare.
Han som åkte hem till oss och hämtade oss ifall
vi skobbade.
Han som slängde oss i golvet med judogrepp om
vi fingerpullade tjejer på låst toalett.

Han var hård-men rättvis.
Han var det.
Till skillnad från Chico- den nazistiske biologiläraren.

Jag var på väg att lämna återbud.
Jag har ont i ryggen och är förkyld.
Efter några öl var jag frisk och blev bara friskare.


I morse när jag vaknade darrade jag av frusenhet och
törst. Jag drack lite men hade svårt för halsen ömmade.
Jag satte på mig och kände att just denna dag kanske
en fotbollscup inte var vad jag längtade efter.

Gårdagen. Det är fantastiskt vad lite som förändras genom
åren. Vid första anblicken ser man att alla blivt äldre. Men bara
några minuter senare är den gränsen raderad. Tidsgapet bara
försvinner. En diskussion från 1973 kan åter tas upp.
Idag har dock lärt mig att det som dränks i alkohol får man
jävligt dyrt betala med psykisk öken dagen efter.