leifsjoqvist

Jag gick ut med mina hundar på förmiddagen.
Alldeles utanför mitt hus stod det två somaliska
killar och pillade på en bil. Jag ropade på dem och
deras uppsyn berättade att det inte var deras bil
och att de inte var helt bekväma med situationen.

"Kul att ni inte ens vilar på julafton", sa jag.
"Det är faninte våran jul", sa den ene.


Vi snackade lite och de lovade att inte sno några bilar
nära där jag bor. Jag uppmande dem att åka till rika
stadsdelar och sno bilar istället. Dels drabbar det ju
ingen fattig och dels är det ju närmast ett frikort då
polisen aldrig bryr sig om dylika stölder. Minus är ju
att man kan åka på ett medborgargarde, vakter och
att alla är vaksamma om sina ägodelar och vakar över
tillgångarna.

Vid hållplatsen Selma Lagerlöfs Torg var det stor kalabalik.
Tre polisbilar och 6 poliser höll en man i herrans tukt och
förmaning. Jag kände igen honom. Han är med i ett av de
kriminella gängen. Nu var han närmast gulligt uppklädd
med skjorta och slips. Han hade väl träffat någon tjej och
kanske såg han fram mot att få vara i en idyll under en kväll.
Istället blev det cellen.
Hundratals svennar omringade hållplatsen och åsynade
spektaklet. Jag hörde någon som sa:
"Kan dom inte ens hålla sig lugna på julafton".


Då var det inte polisen hon syftade på.

I affären var det bara kufar. Människor som likt jag själv skulle
fira jul i ensamhet. I de flesta fall säkert ofrivilligt. Jag kände
det som om vi var som underjordsmänniskorna i "Flykten från
New York".

Träffade min far igår. Han har sedan 20 år allt mer gått i ensamhet.
En vald ensamhet. Han väljer skogen och dagligt arbete trots sina
80år framför familjeliv och stad. Han far, min farfar, var likadan. Han
var aldrig otrevlig. Han ville bara vara ensam. Nu håller jag på att
bli likadan.

Då uppstår frågan:
-Socialt eller genetiskt?


GOD JUL!