leifsjoqvist

I veckan hade GP en  tvåsidare om att allt blivit lungt i
Hisingsbacka igen.
Det kändes en aning märkligt att läsa.
Jag tycker att GP varit en av de som deltagit i
den moraliska panik som varit rådande i stadsdelen.

Nu intervjuar man en gammal kvinna som säger att
hon är trygg igen. Misshandeln och väskryckningen på
torget var ett minne blott.
Enstaka händelser som blivit många och som får ett
eget liv i den kolektiva rädslan.

Kvinnans sonson är med på bild.
Han är ute efter att suttit på vård i knappt två år.
Slutklämmen för hans del var att delta i en grupp-
våldtäkt. Innan hans vårdtid hade han terroriserat
stadsdelen utan att möta hinder.

En annan av de intervjuade är en av stadsdelsmesarna
som nu fick chansen att framställa sig som Backas nye
Corleone.


Tidningsartikelns slutkläm var att det är bra med massor av
närpoliser i områden som Backa.

Problemet med polisens strategi är att den är som brandkåren.
De agerar bara när det brinner. Förebyggande är både billigare
och effektivare men kräver en helt annan inställning och samar-
bete över gränser.

Polisens strategi under de senaste åren har varit att under en
tid massivt bevaka stadsdelar. man började I Biskopsgården och
gick sedan ner över Lundby och nu är det Backas tur.

Problemet med denna strategi kan man följa via media.
När polisen nu försvinner från Biskopsgården har där varit
ett antal  allvarliga våldsbrott.
När katten är borta............