leifsjoqvist

I senaste numret av Tromb letar man nya former
för att vara politisk.

Man ställer den rätta frågorna?
Varför är allt så slätstruket?
Varför finns så få politiska riktningar?
Vad tog kampen för ideologierna vägen?

Det är otäckt att veta att det vi ser idag är ett resultat
av hur det centrala kapitalet funderade på under bör-
jan av 80-talet och altsedan dess.

Man insåg att en organiserad underklass var farlig.
Organiserande partier var också farliga.

Man önskade sig allmängiltiga och ofarliga politiska
former som kunde agera i diverse enfrågeströmningar.
Och så de lyckades?


Alla radikala kvinnor som druknade i den egna fittan.
Miljöaktivisterna som fastnade i violinsträngarna eller
fastnade under 15 filtar i jordhuset.
Djuraktivisterna som strider för att legalisera tidelag.

Allt blev privat. Allt blev till kön.


Tromb hittar inga svar. Tröttsamma unga som tjatar om
könet, fria droger och sprutmåla väggar.

Inte konstigt att religionen attraherar.
Vem vill inte ha en psykisk gosefilt att vira in i sig i.