leifsjoqvist

Det lipas mycket över 1968.
Det borde det inte göra.
Det var en tid av hopp.
Det var en tid när man såg
möjligheter.....för alla...inte
bara de som redan hade allt.

Då började man använda ecstasy
(det var faktiskt ecstasys prolog)
för att få gamla och trötta förhållanden
att börja leva igen.
Ungdomen ansåg sig kunna leva ut sin
sexualitet utan massa syntetisk smörja.

Idag börjar man direkt med ecstasy.
Man börjar där vi slutade.
Hua, vilket tråkigt liv.