leifsjoqvist

Jag satt vid datorn i personalrummet.
Jag hade för mycket gaser i magen.
Då jag var ensam lättade jag på tryck-
et.
Det blev väldigt mycket och det var inga
rökgranater jag släppte, det var atombom-
ber.

Doften var tjock.
Jag tänkte:
Det är en välsignelse att jag är ensam i rummet.

Just då trippade en kvinnlig kollega in.
Jag såg hur hela ansiktet kämpade för att
inte förviridas i kataklysmatiska spasmer
och hon sa med hes röst:
Vem skall laga lunch idag?