leifsjoqvist

Wilhelm Reich   lanserade för   en herrans massa
år sedan begreppet   psykisk smitta.   Vad han  syf-
tade på var projektioner av psykoser och neuroser.

Vi kan se det idag  med    begravningen    av Jackson.
En dysfunktionell familj vars hela    liv har handlat om
att kapitalisera,  profitera och    totalt sudda ut ett  spår
av känslor ur sin samvaro med mänskligheten. Vi kan
se hur deras psykoser och neuroser  sprids. Vi kan se
hur en människa in i döden smittar ner sin  omgivning
med verklighetsflykt.

Varför skall vi tvingas se detta stackars  dussinoperarade
freak ställas inför tusentals  suggererade ungdomar som
sugs in denna psykiska mardröm. Dessa konserter, skall
de vara en hyllning? Över vad?

Jackson, hans liv och familj och berättelserna därom är
som hämtade ur helvetets noveller.
Det är kapitalismen i sin sista dödskälvning vi ser.
Allt är yta.
Allt är förtinglingat.

Jackson presenterade inget nytt.
Däremot var han sin tid.

Drömmarna  om en     bättre värld    hade     krossats
av    diktaturerna i    Sovjet och   Kina. Det   fanns  ing-
et annat  än kapitalismen. Inget   annat än    konsum-
tion och yta. Inget annat än slaveri och underhållning.

Ingen kan dock leva på konsumerade tankar.
Inte ens Jackson.
I den totala tomheten som han blev en  bärare
av gjorde han som miljoner   kännande flickor
gör. Han skar sig.   Han skar sig för miljontals
dollar. Allt för att bli något. Någon kunde han al-
drig vara.

Det är  inte     konstigt    att han     dog nu.
Det är konstigt att han stod    ut så länge.
Vi lever i kapitalismens tidevarv  och   då
kan inte döden vara privat. Massor  av in-
vesteringar har gjorts. Massor av profitör-
er måste få vinster tillbaka på    satsade
pengar. Jackson kommer att slitas ur sin
grav många gånger än.

Om detta skall vara den bästa av världar
då är det kollektiva självmordet den prak-
tiska lösningen för oss alla.

Mest av allt är jag dock förbannad över att
Harpers Island är en halvtimma försenad.