leifsjoqvist

Läsningen av De apatiska är smärtsam.
Den ilska som väller fram är svår att rik-
ta. Det är så många som man vill klämma
på nerven.

En liten del är ett brev från en kvinna som åser
en förflyttning av ett apatisk barn vid centralin-
gången vid Danderyds sjukhus 2004. Vårdaren
Ulf sparkar den livlöse pojken under fötterna
för att få denne att gå. Huvudet på pojken häng-
er till synes livlöst. Personal står bara och tittar
på. En sjuksköterska svarar den kvinna som sed-
an skriver brevet att alla vet hur dom är. Ingen in-
griper för att hjälpa pojken.

Vårdare Ulf och hans kvinnliga chef, hur vanliga är
inte detta paret i svensk vård?
Hur långt gången är rasismen när man ger sig rätten
att öppet tortera ett helt försvarslöst barn?