leifsjoqvist

Jag fick lite goda CD:s i brevlådan igår.
Gil Scott-Herons klassiska The revolution
will not be televised de är något helt annat
än alla houseniggers som sjunger om att
de vill vara hallickar och ha brudar och stå-
lar.


Bruce Springsteen The promise. Detta är låt-
ar som legat i byrålådan sedan han gjode Dark-
ness on the edge of town. Detta är från Bruce
svartaste tid. Han skriver att det knappt finns
hopp. Det hindrade inte från en enastående
kreativitet. 21 låtar fann inte plats. I mitt tycke
är Darknessplattan den bästa.


Dwigt Twilley Band gjorde två plattor på 70-talet
som var hyfsat bra. De andra två skulle aldrig ha
gjorts och Dwight Twilleys egen karrlär blev aldrig
något heller. Dock gjorde det 70-talets bästa låt:
Sincerely. Den låten är värd några kronor.


Edvard Munck i musiken är vad Televison kom med
1977. LP:n hade 8 låtar och alla vrålade ut ångest.
Tom Verlaines röst skär i kött och gitarren kan väcka
döda. Det är en av de allra bästa albun som gjorts.
Vare sig Televison eller Tom Verlaine kom i närheten
av debuten.