leifsjoqvist

För snart 30 år sedan såg jag Istvan Szabos film
Mephisto vilken var en filmatisering av Klaus Manns
berättelse om sin svåger Curt Grundgens. I film-
en säljer han bit för bit sin humanistiska uppfattning
för att få stå i händelsernas centrum. Han vägrar
att erkänna sig nazist men då han ger efter i fråga
efter fråga, då han åtar sig uppdrag efter uppdrag,
blir han till slut en symbol för nazismen.


Idag såg I ondskans tjänst vilken handlar om skåde-
spelaren Ferdinande Marian. Denne spelar huvudroll-
en i Goebells betällningsverk Jud Suss, filmen som
handlar om en jude och dennes giriga värld som kost-
ar en ung vacker kvinna. Filmen hade en oerhörd
genomslagskraft och sågs av 20 miljoner människor.
Goebells var inte dummare än att han satte en kar-
aktärskådespelare att spela rollen som jude vilket
gjorde att den inte ingick i den sedvanliga propgan-
daestetiken. Denne skådespelare var Ferdinand Mar-
ian. Marian likt Grundgens är inte nazist men förbin-
das av framgången. Han äts sakta upp utan att kun-
na sätta ner fötterna. Hans hustru som har judiskt på-
brå gasas senare ihjäl. 1946 tar han livet av sig.


Den tyska nazismen växte i ett land som krossades av
Första Världskrigets fred. Det var ett fattigt land där
miljoner var utan arbete och utanförskap var det som
var vanligt. I en sådan miljö växte nazismen med ett
starkt budskap och en stark ledare. Syndabockar och
den stora orsaken till tyskarnas armod sades vara jud-
arna. Tyskland skulle vara ett folk, ett land och ett rike.

Det är ju inte utan att retoriken känns igen.