leifsjoqvist

Sedan några decennier tillbaka har den politiska och
ekonomiska makten bestämt att en del av den svens-
ka befolkningen skall lämnas utanför. Märkliga regler
för sjukskrivining och a-kassa har stigmatiserat mas-
sor av människor.
Propagandan går ut på att de som är sjuka eller inte
har jobb är lata och därför behöver tvingas ut i arbets-
livet. Det är en djupt inhuman inställning.
Dessutom är det så att för många är det ingen ide att
ta tillfälliga jobb då de då förlorar sin a-kasseersättning
för lång tid. Det finns ingen relevans i de bedömningarna.

Grunden för att föra denna politik är att en stor majoritet
av folket har jobb och tjänar bra. Få nöjer sig med att
tjäna mindre än 25000 i månaden vilket är en total uto-
pi för de som inte får vara med på tåget.
De som däremot är med på tåget skiter i dem som inte
är med utan tittar bara längre fram i tåget för bättre plat-
ser.

Den en gång så givna solidariteten är urholkad.
Inte ens partier och organisationer som grundades i syf-
te att lyfte hela folket finns solidariteten kvar som ledstjär-
na. Det är tragiskt.

Vi har fått det samhälle vi varnade för. Det korporativa
där endast de som har arbete och kan konsumera har
tillträde. Utanför finns de sjuka, de icke arbetsföra och
invandrarna som de man kan se som varnande exempel.
Det är de som orsaken till allt ont. Utrotar vi dem skulle
vi få ett renare samhälle utan defekter. Inte utan att man
känner historiens vingslag och tankar om den slutgiltiga
lösningen under samma vingar.