leifsjoqvist

Jan Myrdal skrev en gång om romanskivandet
att ibland behövde man vrida upp verkligheten
i fiktion.
Idag känns det mer som man skulle behöva vri-
da ner fiktionen till verklighet.

För många människor lever sitt liv genom skärmar.
Det är TV, spel och allsköns handlingar framför dat-
orn. Verkligheten och dess många gånger oundvik-
liga svårigheter trängs undan, eller rättare, stoppas
undan för att brisera i ett läge där det blir mer svår-
hanterligt.

Vi förlorar också förmågan att umgås med människor.
Att umgås framför skärm är verkligen inte detsamma
som att umgås med levande varelser. Känslorna går
inte fram genom skärmen och att lära sig att hantera
känslor är att hantera livet.

Allt fiktionaliseras. Få kan idag leva någon längre tid
tillsammans. varför skall man vara tillsammans om det
uppstår svårigheter? Genom fiktionen har vi lärt oss
att svårigheter är bara att sopa undan utan att ta ansvar.

Sexet fiktionaliseras. Den som läst Hemmingway vet att
genom den gamla och fula Pilar i Klockan klämtar för dig
låter han berätta att bara ett par gånger per liv kommer
jorden att skälva. Det gäller då att ta tillvara på tillfällena.
De kommer inte att bli många. Detta är inte bilden som vi
lever med. Vi lever i en fiktiv värld där våra uppfattningar
konstitueras genom kändisar och deras fiktiva bild. Vi får
alltså en dubbelfiktion att förhålla oss till.