leifsjoqvist

2011-06-26
11:34:29

Klassresa
Jag cyklade till Gottskär på midsommarafton. Jag start-
ade i bilbrändernas och hyreslägenheternas Backa och
trampade Säröleden ut. Det är en klassresa som heter
duga.
När man passerar havsbandet vid Askim dyker det upp
något som ser ut som ett stort fängelsekomplex. Tomten
är omgärdad av staket med spetsar och står i stora sten-
block. Det är en närmast absurd upplevelse i Sverige.Hur
kunde detta tillåtas?Hur många mutor och goda kontakter
krävdes för att få bygga detta?
Hur tänker människor som bygger in sig så? Vad har de att
dölja?Vad är deras rädsla?

Cykelleden kantas av hus och skyltar om Grannsamverkan.
Jag inbillar mig att det inte är samverkan mot skattefiffel
och vänskapskorruption eller mutor.
I Billdal och Kullavik bygger man små byar av hus som jag
kan tänka mig ligger på 4-10 miljoner i inköpspris och alltså
ganska långt ifrån den byggnation som staden verkligen be-
höver. Vi bygger inga hyresrätter för unga eller för människor
med låga inkomster, de som är i behov av bostäder. Så var
tog frågan om utbud och efterfrågan vägen? Vi bygger nu ett
samhälle som bara tar tillvara på de rikas behov.
Det fortsätter med hus hela vägen ner till lilla Gottskär som är
själva sinnebilden av medel- och överklassens våta dröm.

Här mejslas Marx tes ut i fulländning:Varat bestämmer tänkandet.
Från Askim ner till Gottskär sitter människor i sina hem och umgås
bara med likasinnade. De har säkert ett gott uppsåt, men om man
bara umgås med en viss sorts människor formas en tankar efter
detta. I slutändan blir man en del av det.
Klasssamhället ratificieras.

Det är ändå märkligt att vi har så svårt att lära av historien. När
orättvisorna blir för stora, när skillnaderna blir omöjliga att dölja
då brister det. Tyvärr i Sverige idag finns inte de rätta krafterna
att ta hand om detta. Det ser mer ut som de fascistoida och av
rasism uppbyggda rörelserna kommer att rekrytera och starta
raskrig istället för klasskrig. Det ser ut som om de kriminella kom
mer att ta hand upproren i förorterna. Där olika förorter likt idioter
kommer att strida mot varandra. Det ser ut som vi också kommer
att kanalisera klassstriden genom religionen. Islam versus kristendom.

Om hoppet är en fågel så såg jag en sädesärla mosas av en i hög
fart kommande SUV. Fågeln hade inte en chans.

F ö är cykelvägen hela vägen ner till Falkenberg att rekommendera.
Kommentar:
#1: Thomas

Hej!

Jag tror att detta är huset du såg. Läs GP:artikel.

Killen har privata livvakter. Rysk maffia?



Villa Solbacken omstritt hus

Hos myndigheterna är han känd för sina bygglovsstrider. För allmänheten är han i det närmaste okänd. Som företagsledare är Kotton något av ett västsvenskt svar på Chelseas Roman Abramovitj.



- Nu skall vi se vad Ryssen har hittat på i dag, brukar folk som promenerar förbi längs Säröbanans gamla banvall säga.

Många tittar på det iögonenfallande staketet. Huset uppe på berget är dolt för insyn. Den omgivande parken är extremt välskött och de nya planteringarna växer upp mot en olovlig mur. En liten halvö med båthus och badhytt sysselsätter såväl Kottons som länsstyrelsens jurister.

Kottons stora intresse är bowling. Han bowlar själv och har sett till att Göteborgslaget Pergamon värvat några av världens bästa bowlare. De senaste tre åren har laget kunnat ståta med titeln - svenska mästare för 8-mannalag.

Som av en händelse bär laget samma namn som Alexander Kottons bolag, Pergamon International. Eller så var det i alla fall fram tills förra året. Vad han äger eller vilka styrelser han sitter i är omöjligt att kontrollera i dag. Alla personuppgifter kring Alexander Kotton, 40, är numera hemliga, då han har skyddad identitet.

- Det har polisen bestämt, säger han.

Han lika hemlighetsfull kring allt om företag och inkomster. Ja, till och med om bowling.

- Det är inte mitt lag. Jag har bara jagat sponsorer, varit lagkapten och coach.



Ställde upp - utan fotograf

Från förra året vet vi att han, förutom styrelseposten i Pergamon också hade intressen i bland annat Solidhus i Gerebacka AB, som handlat med fastigheter i Hisings Kärra och i Bowler's Best Event Nordic, arrangör av bowlingtävlingar.

Kotton ställde upp på en intervju med GP i början av hösten, fast utan fotograf. Han vill ge sin bild av den inflammerade striden om hans fastigheter i Billdal. Där har han köpt fastigheter för cirka 15 miljoner, byggt om och till, delvis med Pergamon som köpare.

Han tar emot på en av stans mer exklusiva advokatfirmor, med timtaxor runt 3 500 kronor. Två advokater sjunker diskret ner vid bordet. Kotton är strålande glad och väntar ivrigt på att få presentera sin version av alla detaljer som hänt kring hans fastigheter.

Alexander Kotton är ledigt klädd i modernt trasiga jeans, ett par Dolce & Gabana. Hans exklusiva, lätt skrynklade linneskjorta är uppknäppt, inga ringar, bara en stor klocka och dyra seglarskor.

- Jag bor utomlands numera. Huset är inte längre mitt. Det har följt så mycket tråkigheter med huset, bland annat skilsmässa. Det finns viktigare saker i livet än materiella ting. Jag har lämnat detta bakom mig. Jag mognat som människa.

Trots nya ägarförhållanden går han snabbt igång på badhytt och båthus och så småningom stödmuren uppe vid huset. Alla tre är pågående ärenden i byggnadsnämnden eller överklagade till länsstyrelsen.

Det är svårt att få ut något personligt från Alexander Kotton. Han är född i Sovjet och kom till Sverige som tioåring 1975 med sina föräldrar. Han är skild och har tre barn.

- Jag har vuxit upp i det bästa landet som gick att växa upp i. När vi kom var inga dörrar låsta. Vi slapp bo i ytterområden. Mina vänner är svenska urinvånare. Jag byggde staketet och om samhällsklimatet hårdnar kommer staketen att bli fler. Så ser det redan ut på många andra platser i världen.



Perfekta mönster och diskret belysning

Efter två timmars genomgång åker vi till Billdal för att inspektera på ort och ställe. Advokaten kör oss i sin bil och parkerar vid den nyasfalterade gång- och cykelbanan. Under två strategiskt placerade bänkar ligger smågatstenen i perfekta mönster.

Vi går ut för att titta på ön, med det omstridda båthuset och badhuset med bygglov sedan 1947. Den stenlagda vägen ut är jämn med diskret nedsänkt belysning.

- De påstår att jag har förstört platsen därute på ön. Det gick knappt att ta sig ut innan och det var aldrig en människa på ön som är allmän platsmark. Nu kan folk använda sig av den.

Kotton säger sig inte ha tillgång till koderna till huslåsen, så vi får inte se insidan. Men han intygar att det finns både gummibåt och jetski i båthuset och att det är leksaker för en karl.

- Tidigare var det omöjligt att ta sig hit. Min mamma är förlamad och sitter i rullstol. Nu kan hon och andra ta sig hit. Jag frågade om jag fick kakla, sätta in toalett och dusch och fick klartecken, säger Alexander Kotton.

Han öppnar grinden i det stora staketet med gästkoden. Vi stannar under granitmuren. Den som är olovligt byggd och som byggnadsnämnden vill att han skall riva, vilket han överklagat.



Polis på plats vid muddringen

Alexander Kotton känner sig förföljd av myndigheter som han anser blanda ihop sina roller i stället för att se till sakfrågor. Som när han muddrade i sitt vatten. Då var såväl polis som kustbevakning på plats i flera dagar. Och dykare var nere och kontrollmätte tre gånger.

- Jag vet inte vad de mätte, men tror du polisen hade haft tid att komma om du haft inbrott hemma?

- Alltså på ren svenska. Jag förstår mycket väl att staketet är stort, att det råder delade meningar, men det är byggt enligt lagen. Den kan inte ändras retroaktivt. Finns det en politisk motvilja mot staket av detta slag, får de ändra lagen.



"Skulle inte granit passa?"

- Jag ville ha en större gräsmatta och lät bygga en stödmur. Bygglov beviljades. Entreprenören justerade läget för att följa naturens reliefer. Muren står långt inne på fastighetens mark, den stör inga grannar, området är inte planlagt. Skulle inte granit passa i den västsvenska landskapsbilden? frågar Kotton.

I backen nedanför huset står en byggnad av betong. GP har fått flera samtal om att det är en vaktkur för ryssar. Basen håller måtten för en friggebod.

- Det är en elcentral. Den är inte så snygg. Den skulle inte ha sett ut sån. Den skulle varit en kopia av huset. Men jag var ung och mer omogen. Jag byggde den så här på pin kiv. Jag var så irriterad över att så många människor hade så mycket åsikter om saker de inte hade något att göra med, förklarar Alexander Kotton.

2011-06-28 @ 08:30:06
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: