2012-01-21
21:19:38
The Shield
Nu har jag kollat 5 årgångar av The Shield och det
är den näst bästa polisserie jag sett. The Wire är
oöverträffad och mästerverket.
The Shield är dock bra. Här finns intressanta karak-
tärer och det finns ett klart klassperspektiv. Det är
också tydligt att när det etniska blir primärt hamnar
man i en återvändsgränd. När vita ställs mot svarta
eller chicanos försvinner ju huvudkonflikten.
Det USA som här framträder är ett korrupt samhälle
där människor försöker att leva. Huvudpersonerna är
ett specialteam som skall hålla gängen stången.Led-
aren Vic är mån om sin grupp, lever för att vara polis
och älskar sin familj. Hans andra sida innehåller stöld,
mord och otaliga kvinnoaffärer. Två av hans barn har
autism. Chefen Aceveda blir våldtagen och Julian käm-
par för att kontrollera sin homosexulalitet med sin krist-
na tro.
Få om ens någon är riddare. Alla har sina små hang-ups.
Serien tar dock inte ställning. Man känner sympati med
Vic och hans gäng och har förståelse för alla deras avig-
sidor.
Det L A som skildras har fastnat i sina grupperingar och
ingen kan ta sig loss. I den verklighet som är finns bara
enskilda som försöker att göra skillnad. Det räcker inte
för att få en riktig förändring.
Det L A som skiildras är ett Sverige om ett antal år om
vi söker att kopiera det amerikanska samhället.
Gängkriminalitet kan inte besegras med polis och våld.
Tvärsom innbär särskilda elitstyrkor, brottsprovokationer
och undercoverpolicy att man bara dras in en kriminell
värld som då sätter agendan.
Hur skall man komma åt prostitution, droghandel och bruk
och beskyddarmakt vilka är de tre stora centra runt vilka
kriminella gäng bygger sin verksamhet?
Hur skall man bygga sociala nätverk som inte tvinga in unga
fattiga i dessa gäng, vilka erbjuder brödraskap och ett socialt
sammanhang och ett sätt att försörja sig i ett samhälle där
arbetslösheten är ett sätt för makten att söndra och härska.
The shield är värd att tittas på. Den har en stark vanebildande
effekt. varje avsnitt har en cliffhanger som gör det näst intill
omöjligt att sluta titta förrän den sista skivan gått till slut.
är den näst bästa polisserie jag sett. The Wire är
oöverträffad och mästerverket.
The Shield är dock bra. Här finns intressanta karak-
tärer och det finns ett klart klassperspektiv. Det är
också tydligt att när det etniska blir primärt hamnar
man i en återvändsgränd. När vita ställs mot svarta
eller chicanos försvinner ju huvudkonflikten.
Det USA som här framträder är ett korrupt samhälle
där människor försöker att leva. Huvudpersonerna är
ett specialteam som skall hålla gängen stången.Led-
aren Vic är mån om sin grupp, lever för att vara polis
och älskar sin familj. Hans andra sida innehåller stöld,
mord och otaliga kvinnoaffärer. Två av hans barn har
autism. Chefen Aceveda blir våldtagen och Julian käm-
par för att kontrollera sin homosexulalitet med sin krist-
na tro.
Få om ens någon är riddare. Alla har sina små hang-ups.
Serien tar dock inte ställning. Man känner sympati med
Vic och hans gäng och har förståelse för alla deras avig-
sidor.
Det L A som skildras har fastnat i sina grupperingar och
ingen kan ta sig loss. I den verklighet som är finns bara
enskilda som försöker att göra skillnad. Det räcker inte
för att få en riktig förändring.
Det L A som skiildras är ett Sverige om ett antal år om
vi söker att kopiera det amerikanska samhället.
Gängkriminalitet kan inte besegras med polis och våld.
Tvärsom innbär särskilda elitstyrkor, brottsprovokationer
och undercoverpolicy att man bara dras in en kriminell
värld som då sätter agendan.
Hur skall man komma åt prostitution, droghandel och bruk
och beskyddarmakt vilka är de tre stora centra runt vilka
kriminella gäng bygger sin verksamhet?
Hur skall man bygga sociala nätverk som inte tvinga in unga
fattiga i dessa gäng, vilka erbjuder brödraskap och ett socialt
sammanhang och ett sätt att försörja sig i ett samhälle där
arbetslösheten är ett sätt för makten att söndra och härska.
The shield är värd att tittas på. Den har en stark vanebildande
effekt. varje avsnitt har en cliffhanger som gör det näst intill
omöjligt att sluta titta förrän den sista skivan gått till slut.
Kommentera inlägget här:
