2017-01-23
13:25:58
En författare till
När jag nu försöker att få ordning på mina böcker och
hittar sådana som jag inte läst på länge så stöter jag
på Fjodor Dostojevski. Jag läste honom ungefär vi sam-
ma tid som Steinbeck. De har vissa likheter. De gick från
att vara radikala till att bli reaktionära, men där Steinbeck
med åren blev tråkig och ganska intetsägande fortsatte
Dostojevski att skriva intressant även som reaktionär.
Jag ler lite när jag tänker på min ungdomliga naivitet. Jag
ver vid tiden jag läste Dostojevski glödande revolutionär
men det läste jag inte in i hans författarskap.
Den första jag läste var Spelaren, för övrigt en av de första
"riktigt" skönlitterära böcker jag läste. Den gjorde inget större
avtryck. Däremot Brott och straff fångade mig helt. Det är ing-
en slump att det är en av världens mest lästa böcker och om
inte annat en av krimlitteraturens urkunder. Raskolnikovs för-
fall efter brottet tål ännu dagens ljus,
Idioten om Furst Myskin läste jag utan att riktigt förstå utan in-
trycket kom först senare i livet. Om den gode mannen som lev-
er naivt efter Kants axiom om det kategoriska imperativet och
om hur denna godhet hela tiden ställer till det fick jag upp sen-
are i livet när jag blev intresserad av moral i politisk mening.
Onda andar är ju en uppgörelse med den tidens radikaler och
hur illa de tänkte och ännu värre handlade. Då upplevde jag
dessa rader med fasa. Idag kan jag tänka att jag blivit rätt myck-
et som de personer Dostojevski gick till storms emot. Emellanåt
känner jag mig som en av de nihilister Fjordor så innerligt tyckte
illa om.
Bröderna Karamasov läste jag som en historia och inte mycket mer.
Det religiösa självplågeriet tilltalade mig inte då och inte heller nu.
Arma människor kommer jag knappt ihåg. Minns det som en trist
brevväxling i fiktiv skrud.
Döda Huset är en skildring från hans år i Sibirien och är en skakande
skildring fullt i klass med de bästa fängelsromaner som skrivits.
Anteckningar från ett källarhål en liten tankebok om en gubbe som
funderar över livets mening. Som frustande revolutionär tycket jag
det var mördande tråkig läsning. Kan nog vara ide att läsa om den.
I vilket fall är det intressant att läsa utanför sin bubbla. Vi är alla männ-
iskor och det finns något som är allmängiltigt i livet och det är alltid rätt
att läsa vad människor som tänker olika och framför allt hur de tänker.
Vad kan man lära? Hur kan man argumentera emot?
Kommentera inlägget här:
