2017-07-21
13:43:11
Ord att leva efter
- "Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Man behöver inte vara kristen för att gilla Paulus ord som de skrevs i Korinterbreven. Om alla kunde leva efter dem skulle jorden vara en fridfull plats.
2017-07-17
22:04:03
Förorten igen
Nu skyndar borgerliga skribenter och ledare till förortens
försvar. De menar att de också är etniska minoriteter som
drabbas såväl som utför våldet som sker i gängkriminalitet-
ens namn.
De vill ha fler poliser och fler övervakningskameror....och inte
så mycket mer.
I en utmärkt dokumentär där Noam Chomsky får tala till punkt
visar han att vårat demokratiska borgerliga samhälle ända sed-
an den amerikanska revolutionen och i synnerhet sedan den
amerikanska konstitutionens tillblivelse är ett system som i
första hand skyddar de rika mot de fattiga. Det är systemets
natur. Redan Aristoteles skrev om det. Men där han menar att
man måste skapa jämlikhet för att systemet inte skall urarta men-
ar Madison att man får skärpa tonen om de fattiga tar sig i ton.
Den svenska borgerligheten lutar sig mot Madison mer än Aristot-
eles. Man kan inte se att jämlikheten skulle förändra något till det
bättre. Det är därför man tycker det är bättre att jaga arbetslösa
och sjuka hellre än skatteplanerare och skattesmitare.
De vill inte heller se att alla dessa skattesänkningar skapat den sven-
ska ojämlikheten eller den hemska skolreformen som totalt ritat om
den svenska sociala kartan till det sämre skulle ha någon betydelse
för den svenska desintegrationen.
Nej, allt de har att komma med är att i den svenska förorten skapas
jihadister och gängkriminella, och på så sätt lura med sig även den
svenske arbetaren i etnisk fnoskeri, och det enda man skall erbjuda
förorten är trygghet i egenskap av fler poliser, massor med kameror
och att SÄPO jobbar röven av sig att hitta jihadister.
2017-07-17
21:51:28
Organisation är allt
Under senare tid har hamnarbetare och sopgubbar rört om
i den svenska grytan. De har gått ut i strejk och det stör själv-
klart kapitalet. De senare vill ju helst leka med människor på
deras gena villkor. De vill sparka folk och sänka deras löner.
När de gäller sopgubbarna har ju företaget lagt bud till komm-
unen som är så lågt att de måste sänka lönerna för att få sin
vinst.
Som en brev på posten träder nu politiker fram som kapitalets
beskyddare. Moderater och Liberaler pratar om lyxstrejk och för-
fasas över att både hamnarbetare och sopgubbar tjänar mer
än undersköterskor utan att för en sekund reflektera över att
de själva tjänar mer än dubbelt så mycket som de strejkande
eller fyra gånger så mycket som en undersköterska.
Oavsett vad man tycker handlar inte kampen om bättre förhållanden
eller högre löner eller ens 6-timmars arbetsdag om argument.
Nej, det handlar om kamp och organisering.
Det är ju också därför liberal politiker skräms när arbetare tar kamp.
En Tomas Gur på GP skriver om facklig kamp som särintressen som
måste inskränkas medans näringslivet inte ses som särintresse utan
som måste främjas med i synnerhet, gissa vad, skattesänkningar.
Så för alla som tröttnat på facket måste man nu inse att det är i den
organiserade politiska kampen som förändringar sker, alltså inte gen-
om goda argument.
2017-07-11
02:12:00
Det goda kriget
I Janne Josefssons sommarprogram lyfter han upp den
amerikanske journalisten Studs Terkel som ett föredöme.
Terkel lät "vanligt" folk komma till tals i sina böcker. Han
lät dem tala och lät dem tala till punkt. Han skrev om avig-
sidorna i det amerikanska samhället och gjorde det genom
att låta folk tala. Så skrev han. Jag minns att jag läste Det
goda kriget 1985. Jag hittar anteckningar som jag skrev ner
på min elektriska skrivmaskin. Jag hade köpt den för att den
manuella förde sådan liv men tyvärr så lät den elektriska ännu
värre.
Jag skrev ner vad människor berättade för Terkel och bilden av
kriget, det så mytomspunna blev ett helat annat:
-Det engelska flyget, RAF, har beskrivits som underlägset det
Tyska, Luftwaffe, men det var tvärsom.
-När Montgomery besegrade Rommel i Nordafrika har det beskrivits
som en hjärnornas kamp där Monty segrade. Sanningen var att Romm-
el fick lämna både materiel och trupper till Östfronten vilket gjorde de
tyska trupperna totalt underlägsna.
-Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki fälldes för att hindra Röda
Armen att gå in i Japan.
När sedan människorna får berätta om kriget berättar de historier som:
-De etniska japanerna i USA internerades och fråntogs sina tillgångar. De
levde sedan i en typ av koncentrationsläger under hela kriget.
-Rasismen var utbredd i USA. Många företag anställde inte svarta. I södra
USA fanns gator, bio och allmänna kommunikationer som var uppdelade
för svarta och vita. Det var värre än i Sydafrika.
-I ett träningsläger för svarta i Pennsylvania överfölls ett kompani av vita
jägartrupper varvid många sköts till döds. Händelsen tystades ner.
-I London provocerade flickor som varit ihop med svarta män att anmäla
dem för våldtäkt. Ett stort antal av dessa svarta män arkubuserades eller
hängdes.
-En kvinnlig sjuksköterska berättar att hon arbetade på ett sjukhus med plastik-
kirurgi. När kriget var slut köpte man ett hotell i Pasadena för att kunna fortsätta
behandla de som skadats under kriget. Många var vanställda. Då gick befolkningen
i Pasadena ihop och skrev under en lång namnlista för att få sjukhuset flyttat.
-Efter kriget benådades mängder av nazister om de hade ett värde för USA, i synn-
erhet om det hade information om Sovjet. Män som Klaus Barbie med stora pengar
och gavs en ny identitet i Bolivia. Verner von Braun som försökte få fram en tysk atom-
bomb lyckade sinte med det. Men han gav Hitler V1 och V2 vilka nådde till England
och bombade sönder flera städer där. I den grotta där bomberna framställdes fanns
tusentals arbetare. De som inte orkade längre slängdes in i en stor ugn som fanns
där bara för att bränna de som inte längre dög. Efter kriget togs Braun till USA där
han genast fick både arbete och pengar för att fortsätta sitt arbete.
-I Nurnberg avrättades till slut bara två militärer: Keitel och Jodl. Amerikansk militär mot-
satte sig detta. Det var militärer som bara lydde order. Samma militärer sa ingenting
när motsvarande rättegångar skedde i Japan och man avrättade en lång rad militärer.
Alternativ media:
-
2017-07-11
01:18:01
Anarkistens kokbok
I dokumentären American Anarchist av Charlie Siskel som tidigare
gjort en dokumentär om och med fotografen Vivian Maier får vi föl-
ja William Powell, författaren till boken, under en tid där han och
regissören pratar om boken, varför den skrevs och framför allt vil-
ket ansvar författaren har för alla illdåd som begåtts med boken som
en slags inspirationskälla.
Anarkistens kokbok är en handbok i hur man gör bomber, hur man
använder vapen, hur man brukar våld i alla former, hur man gör LSD
och mot vilka man skall använda denna kunskap.
Den skrevs av en 19-årig Powell under de stora demonstrationernas
år runt 1970-talet. Ganska snart efter att boken publicerats utbildade
hans sig till lärare och har sedan han blev färdig arbetat världen över
i skolor som har elever med särskilda behov.
han har under i princip hela sitt vuxna liv levt tvärtemot vad han före-
språkar i boken.
I filmen diskuterar han fram och tillbaka vilket ansvar han har för alla
illdåd som gjorts i med boken som grund. Ett antal dödsskjutningar i
amerikanska skolor med Columbine som den mest kända, Londonbomb-
ningarna, bioskjutningen i Denver och ett otal andra liknande dåd. Alla
har de haft Anarkistens kokbok med sig för att göra sina bomber eller
bara inspireras.
Jag kan tycka att Powell tar på sig för stor skuld. de som utförde dåden
hade gjort det även utan boken och man kan verkligen fråga sig hur de
som utfört alla skolskjutningar fått tag i sina vapen?
Men det som är fascinerande är hur han hela filmen brottas med sig själv,
med sin historia, om sina tillkortakommanden som ung, om tiden under
och efter boken tillkomst och hur han idag som 65-åring skall förhålla sig
till allt detta.
2017-07-08
02:46:58
ideologi
I podden Marcus och Malcom pratar man idag om
att den vänster vi har idag inte är vänster utan ett
samtalsprojekt isolerade från svenska folket.
Det är ju deras linje.
Vänstern och intersektionaliteten är en återvändsgränd.
De driver på om att islam är en fara och då i synnerhet
jihadismen. Idag har de en liten diskussion om vad man
skall göra med alla de IS-anhängare som kommer till-
baka efter ha krigat för IS i några år och där slaktat folk,
våldtagit kvinnor och inte dragit sig för att avrätta barn.
Om IS faller helt kommer alla tillbaka.
Poddens lösning är att man likt engelska och franska
specialtrupper som åker till områden där IS finns och
avrättar dem på plats, allt för att slippa få dem tillbaka
till sina länder. De säger alltså att det är bättre att sven-
ska trupper skall åka till Syrien och Irak och avrätta sven-
ska IS-anhängare.
De har ofta intressant diskussioner om hur det ser ut i
Sverige idag. De är allt annat än lättsmält och deras stora
fiende är det som kallas vänster i landet idag.
Som fallet med att åka och döda IS-anhängare på plats så
tycker jag att de missar en viktig distinktion: vad händer med
oss om vi bekänner oss till ändamålen helgar medlen?
För mig är detta den viktiga frågan.
Vägen måste korrespondera med målet.
Om vi skulle tycka att det var riktigt att åka till Syrien och av-
rätta svenska IS-anhängare skulle ju det öppna upp för att
också döda anhängare hemma. Om vi skulle öppna den dörr-
en är den inte lika lätt att stänga igen.
De syftar ju till revolution och kanske ser de en dylik utveckling
som att skapa ett revolutionärt läge.
I detta avsnitt går de längre än någon gång innan och säger att
morgondagens revolutionärer finns i SD och kretsen runt dem.
Då slår ilskan över en vilseledd vänster över och de gör en över-
tolkning i var man organiserar människor för framtida förändringar
av det svenska samhället.
2017-07-08
02:29:00
politik
Jag lyssnade på Jimmy Åkesson i P1 Morgon idag.
Efter att ha lyssnat på de andra partiledarna fram-
står ju han som den bästa av dem. Åkesson pratar
till bönder på bönders vis och jag tror inte att han
har någon dold agenda. Han tror på det han säger.
Då jag vare sig sympatiserar med honom eller
hans parti känns det oroväckande.
Men det är spännande med Åkesson.
Hans parti har knappast flutit fram utan motstånd.
Men han hade något som Ny Demokrati saknade
och det är sociala medier. SD har där haft sin platt-
form och alla de som känner att något är fel i kunga-
riket Sverige har kunnat ta del av deras propaganda.
Den underström som funnits i det svenska folket där
man varit kritisk till Den Andre har hittat sitt parti. Om
sociala medier funnits på 70-talet hade SD varit ett
riksdagsparti redan då.
Men Åkesson är unik i det att han klarar sig trots en
massa svagheter i hans person.
Han går ut och säger att han har ett spelberoende och
när då etablerad media slänger sig över honom får han
fler att ta honom till sig.
När han erkänner sig utbränd händer samma sak.
När hans styvmor fuskar med sitt riksdagsberoende blir
det snarast så att man tycker synd om honom.
Vad som än händer parerar han och säger att han vill
ta hand om svenskarna. Och det fungerar.
I dagens program tar han elegant avstånd från nazister
och erkänner sig vara anhängare till yttrandefrihet och
demokrati.
Frågor som han inte får är:
-Vad tycker du om att landets rika undanhåller 100-tals
miljarder från beskattning?
-Vad tycker du om att vi har lika stora klasskillnader idag
som vi hade under 1800-talet, alltså en tid då vi var en
monarki och där folket var utan rösträtt och rätt att organi-
sera sig för bättre förhållande?
-Vad tycker du om att Hamnarbetare lockoutas eller att strejk-
ande soparbetare sparkas?
Det hade varit intressant att få svar på de frågorna.
2017-07-06
13:59:00
De små stunderna
viEn liten stund med mitt barnbarn och ett samtal om
små änder och om man kan sätta fötterna i sjön med
eller utan skor.
2017-07-05
14:03:01
Om att försöka att bara styras av sanningen
Häromdagen läste jag på Avpixlat av en man som
gjort en egen undersökning om våldtäkter. Han hade
fått fram att 92% av alla överfallsvåldtäkter begås av
utomsvenska män.
Om det var sant var det otäcka siffror.
Men det infinner sig frågetecken. Vilka är hans källor?
Varför skulle hans undersökning vara sanna? Varför
säger Avpixlat att BRÅ bara ljuger och denne man talar
sant? Om inte annat har BRÅ mycket större resurser att
göra verkliga undersökningar än den enskilde mannen.
Varför skulle BRÅ försöka dölja sanningar?
har inte den enskilde mannen med klar politisk agenda
större anledning att skarva med sanningen?
Om siffran ändå är korrekt vad skall man göra med den?
I det stora hela är det ju typ 99,9% av alla utomsvenskar
som inte begår överfallsvåldtäkter?
När jag läser att kvinnor uttalar sig om att alla män skall
uteslutas från musikfestivaler tänker jag att de underkänn-
er ett sekel av kvinnokamp.
Är det verkligen rätt att jämställa svenska män, som inte kan
annat än ändra sig efter ett sekel av kvinnokamp och där kvin-
nor kämpat till sig rättighet efter rättighet , och exempelvis afgh-
anska unga män som kommer hit med en kvinnosyn av närmast
feodal karaktär?
Är vi män en konstant grupp som inte kan ändra uppfattning?
Är vår syn på kvinnan biologisk och deterministisk?
Vore inte den korrekta synen att visa upp den svenske mannen
som ett exempel på hur män kan förändras och hur kvinnan i ett
samhälle kan skjuta fram sina positioner för att äntligen nå ett sta-
dium av jämställdhet på alla områden?
Det finns fortfarande starka patriarkala strukturer som råder men
om man inte visar att dessa kan brytas varför skall man då ens
fortsätta kampen?
Blir inte den kampen en mellan könen där frågan ställs som så att
vi inte kan stå sida vid sida utan ett av könen måste styra?
Då blir det i huvudsak en biologisk kamp och där om kvinnorna
vinner måste det till en förändring i mäns DNA alternativt en stor
repression för att hålla män på mattan som blir huvudfrågor.
2017-07-05
13:47:18
Sådan är kapitalismen
En god vän berättade om när hans kollegor var ute
vid VD för ett av staden stora fruktgrossister och bygg-
de om dennes altan. De hade jobbat hela dagen och
mot slutet kommer VD:n hem. I sin famn har han en
pall med jordgubbar. Det är 20 kartonger. Han ropar
på dem att komma. Han säger att här har vi landets
finaste jordgubbar. De tror att de skall få några kart-
onger att ta med sig hem. Han tar fram två jordgubbar.
En åt dem var och säger: Låt er väl smaka.
Sedan går han in.
Några dagar senare kommer de tillbaka för att slutföra
jobbet. På verandan står en stor fruktskål med jordgubb-
arna. De har ruttnat och är bara en sörja.
2017-07-05
12:32:00
Integration är huvudfrågan?
När man strider för amnesti för i huvudsak ensamkommande
pojkar och unga män måste man ju samtidigt ta kamp för der-
as villkor om de nu skulle få amnesti.
Huvudorsaken till den utbredda gängkriminaliteten i våra svenska
storstäder stavas ju brist på integration. Det handlar om förorter
med sämre bostäder, sämre skolor och brist på arbete. Då pratar
vi om människor som är födda här eller kom som unga.
Vad händer då om man fyller på dessa områden, var annars kom-
mer dessa unga män och pojkar annars att få bostad, flera komm-
er då att fylla på dessa gäng.
Om man fyller dessa pojkar och unga män med hopp om att göra
sig en framtid i Sverige och sedan hamnar de i svensk förort utan
större möjligheter att skapa det liv de drömt om, vad tror man då
att konsekvensen blir?
Hela diskussionen runt integration handlar i huvudsak om klass och
fördelning av samhällets resurser. Det handlar om att ta från de rika
och ge till de fattiga. Det handlar om att skapa ett jämlikt och hållbart
samhälle.
Det delade Sverige kan inte pratas bort.
Den kampen kan inte ske utan att man är beredd på motsättningar
som kräver organisering, mobilisering och studier.
Utan klassperspektiv kommer frågan att dribblas bort.
2017-07-04
17:18:50
Snokungar i Härlanda Tjärn
2017-07-03
14:48:58
Vem skall man rehabilitera?
En del nazister åkte över till Ukraina för att där slåss
med vapen tillsammans med nazistiska grupper .
Jag har inte läst eller hört någon som sagt eller skrivit
att det är viktigt att vi tar till oss de här människorna när
de kommer tillbaka så att de kan återanpassas till det
svenska samhället. Man ser dem som förbrytare och
kriminella och om det kommer fram att de deltagit i strider
och/eller att de skadat eller dödat någon skall de ställas
inför rätta.
Då kan jag inte förstå att vi inte skall behandla de som
kommer tillbaka för äventyr med IS skall behandlas annor-
lunda.
Vad är skillnaden mellan nazism och den jihadism som IS
utövar?
I vårat samhälle där vi under senare år skruvar upp straffen
för brott av alla de slag, där vi utdömer livstid i aldrig tidigare
omfattning, där många på högsta nivå vill skriva om lagen så
att vi kan döma unga hårdare, blir det märkligt när vi skall be-
handla återkommande terrorister med silkesvantar.
En annan diskussion är ju vad straff egentligen har för verkan?
70-talets debatt om brott och straff är ju borta oavsett vad den
empiriska kunskapen säger.
2017-07-03
14:31:00
det enkla är det svåra
I Per Gessle sommarprogram berättar han om det banala.
Han säger att han letar efter det enkla i musiken som han
tor kan få människor att vilja lyssna. Han ställer det mot si-
na studiomusiker som är mycket mer tekniskt kunniga än
vad han är. När då Gessle kommer till studion med sitt till
synes banala alster är det så banalt att de tekniskt mer kunn-
iga bara rycker på axlarna och säger: hmm det här kunde ju
vem som helst ha gjort. Om de hade fått det till sig på bara
ett papper eller en demotejp hade de bara kastat det som en
dussinvara.
Det enkla är det svåra.
Hitta de rätta stroferna eller tonerna som många kan ta till sig
utan att det uppfattas som för enkelt och för banalt.
Jag tänker på Amadeus av milos Forman. Konflikten mellan
Mozart och Salieri. Det unga geniet som bara slänger ur sig
verk efter verk och som gillas av det stora flertalet. Mot det en
Salieri som är utbildad efter konstens alla regler. Det finns inget
som han inte vet rent tekniskt om musik. Men ingen är intresserad
av det han gör. Det är stelt och tråkigt. Det finns ingen känsla.
Det stora problemet med all konst är just att hitta detta som vi kall-
ar känsla. Vad är det?
De får ju inte slå över i det medvetet banala. Titta på Glenn Hysens
favoritlista: hur kan man få in all skit på några rader.
2017-07-02
17:13:05
de flesta misslyckas
I Otrons artiklar skriver Vilhelm Moberg om en av alla de
som skrev i hans samtid. De blev ingenting. Han blev aldrig
publicerad. I vilket sammanhang som helst är det ju det
vanliga. Oavsett hur mycket vi vill blir det inte som vi velat.
De går tusentals misslyckanden på ett som lyckas.
Jag lyssnar till Per Gessles sommarprogram och hans historia
påminner om Thomas Hallings. I dokumentären får vi följa Hallings
liv och lyssna till hur han tänker och gör.
Halling har haft lika stora ambitioner som Gessle.
De är nästan lika gamla.
Vad gäller uppmärksamheten för deras konst eller ersättning för
densamma kunde inte skillnaden vara större.
2017-07-02
14:34:42
tanke
I dagens Sverige säger makten( den politiska som den ekonomiska):
-Bygg luftslott och var glad över att du har någonstans att bo.
-Var inte avundsjuk på de som får allt
-Om du blir sjuk eller får dåliga tänder se till att du är rik
-Barn i förorten får skylla sig själva. Kan de inte se till att få aktiva föräldrar
får de stå sitt kast
-Att gängkriminella kommer från fattiga miljöer är en slump. Mer poliser är svaret
-Alla val som vi har att ta ställning till: se till att du har pengar annars är du ute ur spelet
-Bara de med pengar och tillgångar har rätt till båt, sommarstuga och resor
2017-07-02
04:13:00
Touren börjar
Idag var det dags igen. Sedan 1970 har jag på ett eller
annat sätt följt Tour de France. Förr var det mer att läsa
tidningar och när jag var runt tio skrev jag på papper och
körde en egen fiktiv tour.
Nu har man Eurosport där man kan spola fram på de gan-
ska tråkiga platta etapperna.
Årets upplaga verkar ganska avslagen och inte blev det bätt-
re när Valverde skadade sig redan på första tempoloppet.
Det är ju så att tre åkare kan vinna Touren: Froom, Contador
och Quintana. Vad som avgör är hur starka deras team är och
det skall till sjukdom eller skada om inte Froom skall vinna.
han har det överlägset bästa teamet och när Quintanas stark-
aste hjälpare försvinner på första etappen i ett lag som redan
innan är svagare på pappret pekar lite för att han skall kunna
vinna. Contador vet ingen heller var han befinner sig. Han har
haft några svaga år och inte övertygat i år.
Om någon annan skulle vinna skulle det vara en jätte sensation.
Porte, Yates, Phinot, Bardet, Aru och Chaves är de som nämns
men ingen tror egentligen att de skall vinna.
Så för de flesta stall handlar det om att vinna etapper.
Risken är stor att Touren blir ointressant när den är så förutsägbar.
Giro d´Italia har ju varit högintressant de två senaste åren just där-
för att inget ahr varit avgjort förrän sista etappen.
Men i första hand är det meditativt att ligga och kolla några timmar
på etapper där det inte händer så mycket och lyssna till Vacchi och
Adamssons kommenterande om allt och inget.
Om man sedan har boken om Tour de france med sig i soffan kan
man gotta ner sig i detaljer.
751 sidor cykelgodis
2017-07-02
01:38:13
samtal med morsan
Jag pratar dessa dagar med morsan om gamla tider.
Vi pratar om gården där jag växte upp där vi hade in-
gång från Lilla Redbergsgatan och de på andra sidan
gården som bodde i de finare lägenheterna hade ingång
från Redbergsvägen. På våran sida fanns bara ettor och
tvåor. På andra sidan fanns större lägenheter med balkong
och badrum. De hade i vissa fall två ingångar som var plan-
erade för att tjänstefolk skulle kunna gå in där. De var två
världar på en gård i det svenska folkhemmet.
Vi pratar om män som sällan respekterade sina kvinnor.
Morsan berättar om gubben Göthberg som kom upp till hen-
ne och gormade och skällde över mig. Morsan var höggravid
med min syster. han beskyllde mig för att ha ryckt loss ett
räcke i trappan ner till utgången mot Redbergsvägen vilket
hade fått till konsekvens att hans fru ramlat och brutit armen.
Morsan var chockad. Jag var tre år. Tidigare hade han beskyllt
mig för att ha slagit sönder en ruta till tvättstugan, men när
morsan gick dit fanns inget söndrigt fönster.
Alla mina ungdoms kvarter revs
Hon gick då upp till hans fru. Hon beklagade sig och sa att han
inte visste vad han gjorde och att hon aldrig hade anklagat mig
för någonting. När de står där hör de hur dörren öppnas och han
är på väg in genom ingången några trappor ned. Hans fru blir
rädd och säger till morsan att gå upp mot vinden så att gubben
inte får syn på henne. Kvinnan är livrädd. Så morsan tog sig
upp med sin stora mage och tog skydd.
Där slutade vi att prata denna dag. Efteråt kommer en massa frågor.
men det får jag ta en annan gång.
2017-06-30
14:17:53
Verklighten övertäffar fiktionen
I den blåsiga sommaren ägnar jag nätterna åt att se House of cards.
En fiktiv berättelse om paret Underwood som med alla till buds stående
medel tar sig till presidentposten och hur man med samma medel kämp-
ar för att vara kvar där.
Cynismen är ju närmast banal i detta maktspel.
Människor brickor som kan flyttas och kastas utan en tanke på konsekvenser.
Serien skapades innan en viss Donald Trump äntrade scenen.
Trump gör och säger saker som inte en Underwood kunde göra och säga i
fiktionens värld.
Åter ställs vi framför sentensen , verkligheten överträffar alltid fiktionen.
2017-06-30
13:18:03
Är det så konstigt att svensk arbetarklass röstar på SD?
Äldre kvinnor som har en pension som är under 10000kr brutto
och som ofta har precis så de klarar vardagen och som har levt
i ett etniskt homogent land undrar över sakernas tillstånd.
De har i många fall inte tillgång till sociala medier utan läser tid-
ningar, tittar på TV och pratar med jämnåriga.
Den verklighet de då får fram är att flyktingar har det bättre än vad
de själva har. De får bidrag och går före i kön till tandläkare.
Intressant är att de får denna bild utan att ta del av vad alternativ
media, ofta lögnaktigt, sprider för bild.
Jag kan ju tycka att alla dessa Sverigevänner alltid missar den större
bilden, den om Sverige som ett klassamhälle där de rika roffar åt sig
allt mer av den allmänna kakan, men den bilden har arbetarklassen
alltid haft svårt att se.
För mången vänster är detta ett problem. Äldre kvinnor är ju kanske
den tydligaste undergruppen vi har. Den skulle ju enligt den intersek-
tionella teorin stå på barrikaderna och slåss sida vid sida med flykting-
en. Nu gör de inte det och då blir de äldre kvinnorna ett problem som
inte kan förstås. De agerar ju inte enligt teorin.
Den grunda teorin kan också ses bland de som är företrädare för den.
I huvudsak är det ju välutbildade kvinnor som driver på för att hjälpa
de ensamkommande. En av dessa har skapat ett fotbollslag med bara
ensamkommande pojkar. I en match mot ett förortslag där det uppstod
konflikter blev kvinnan i fråga så upprörd att hon på FB delade att hon
var besviken på förortens medborgare som sjönk ner i brutalitet och ras-
sim.
Åter: Varat bestämmer tänkandet.
Vad vi ser idag är inget nytt. Den misstänksamhet som finns mot De Andre
har alltid funnits. Den fanns efter kriget när vi slussade hit arbetare och den
fanns på 60-talet då vi slussade hit ännu fler arbetare. Skillnaden är att då
kunde samhället sätta dessa invandrare i arbete. De flesta "svenskar" är
inte mer rasister än att om de arbetar sida vid sida och ser att det fungerar
blir det inga problem. Men nu fungerar det inte. Då får denna ständiga miss-
tanke mot Den Andre starkare fäste.
Skillnaden är också att den vänster vi hade då i huvudsak var överens om
att den stora konflikten i samhället är den mellan arbete och kapital, mellan
de som har och de som inte har. Idag har vi en vänster som är helt fokuser-
ad på att vara i överbygganden. den ser inte konflikten mellan arbete och
kapital utan anser att samhällsförändring handlar om att ta strid om åsikter,
det handlar om att skapa och sjösätta värderingar.
Egentligen ligger ju målet öppet. De flesta S k "rasister" säger ju att de är de
rika som gör som de vill men ser inte dessa rika som ett större problem annat
än att de vill göra landet mångkulturellt. En sann vänster som sa att konflikten
sannerligen står mellan fattig och rik och att vi alla fattiga måste organisera oss
och ta kamp skulle ju ha större trovärdighet än dagens vänster.
