2018-03-28
13:09:21
Hur man kan bli manipulerad
I början av 80-talet var jag med i Röd Ungdom som var
ungdomsförbund till SKP. Detta SKP var vid denna tid
det maoistiska partiet som brottades med utvecklingen
i Kina efter Maos död 1976. Den hårda anknytningen till
Kina var en av anledningarna till att partiet led sotdöden.
i vilket fall var första prioritet vid denna tid att uppmärksam-
ma världen i allmänhet och svenskarna i synnerhet om det
stora sovjetiska hotet. Mao hade ju pratat om den amerikan-
ska imperialismen som en papperstiger. För oss i RU hand-
lade det om att propagera för att det sovjetiska hotet togs på
allvar och att andra frågor fick vila inför denna stora.
När då U137 gick på grund blev alla onda aningar till sanning.
Sovjet var på väg.
I Härsfjärden direktsände SvT hur marinen jagade instängda
U-båtar. Det var bara ett problem. Det fanns inga.
Tidningen Filter har under senare tid uppmärksammat denna tid
och jakten. Chefredaktör Göransson har givit ut en bok.
Hur kunde man gå så bananas?
Svaret är väl att det bara blir så.
Jag minns tiden och argumenten var väl underbyggda och då
särsklit om man inte tog in motargument. I en paneldebatt i Borås
-85 minns jag Maj Wechselman som en usel debattör som bara
använde känsloargument och gjorde oss som ansåg Sovjet var
den store lede Fi starkare i vår uppfattning.
Vi kan se på debatten idag om invandringen hur de som vill strypa
landet och marschera mot nyfascism att det inte direkt är öppna
spjäll att att in kritik mot egen uppfattning.
Jakten på U-båtar ligger också linjärt med att den svenska vänstern
stympar sig själv till undergång.
2018-03-12
07:40:51
Glömda storheter
2018-03-12
07:33:24
Melodischlagerfestival
2018-03-06
11:58:37
Klass och intersektionalitet
Under Oscarsgalan förklaras vad intersektionalitet är. det
blir då tydligt hur man kan lyfta undergrupper för att försvara
sina egna privilegier.
Så gott som alla som har något med Oscarsgalan att göra är
rika. De vill i första hand försvara sina egna privilegier och är
i huvudsak inte intresserade av frågan om fattig och rik, åtmin-
stone inte om det innebär att de måste avtså något själva.
Om vi pratar med om transpersoner än om den stora frågan om
fattig och rik öppnar vi dörren för Trump och hans gelikar.
Om man är fattig lyssnar man på den som är mest trovärdig.
Det är ju tragiskt att fattiga människor i större utsträckning lyss-
nar till en Trump eller Bert Karlsson än till de som kallar sig vänst-
er.
Det är här de radikala måste skärpa till det.
Vänster idag är intersektionalitet.
Vänster är inte socialism.
Vänster är mer som ett luddigt libreralt folk där idealister fluffar runt.
Det är hög tid att ladda på med klassbegreppet igen.
2018-03-06
11:34:23
ur led är tiden
Fram till 90-talets mitt var jag mer eller mindre organiserad kommunist.
I Röd Ungdom och senare lite smågrupper innan allt bara dog ut. Under
denna tid var historia något av stort värde och jag läste så mycket jag
någonsin kunde. Jag var sällan överens med vad jag skulle tycka. Jag
läste Perry Andersons Övergångar från antiken till feodalismen och Den
absoluta statens utveckling och fick reda på att Anderson "var en jävla
strukturalist". Någon saklig diskussion blev det inte. Några år senare vil-
le jag diskutera lagbundenheten i utvecklingen. jag hade läst en artikel om
kvarnar i 1400-talets utveckling där de små kvarnarna slog ut de stora cen-
traliserade och och en återgång till det småskaliga genomfördes av den
enkla orsaken att de stora kvarnarna inte bar sig. Det blev ingen diskuss-
ion då Marx redan gjort lklart om den histioriska lagbundenheten.
Så hoppar man till idag och nog för att vi läser historia. Det finns flera tids-
skrifter men debatterar vi historia och historisk utveckling? Snarare har
vi idag historian som en slags spegel där överheten åter är motorn i ut-
vecklingen. Kungar och kända personer har byggt och vunnit krig. Folk-
et är en kuliss utan betydelse.
I senaste avsnitten av Filosofiska rummet säger Svante Nordin att orsak-
en till ointresset idag ligger i den liberala hegemonin. På 90-talet kom Fuku-
yamas bok om historiens slut, den sa att liberalismen vunnit slaget om tank-
arna och att vi nu bara kunde vänta oss korrigeringar i den liberala ordning-
en. Om så skulle varit fallet blir det ju i sin ordning att bara blicka framåt och
glömma det som varit. men vad vi kan lära av historien är att allt är föränder-
ligt och floden flyter på och kräver förändring.
Under romarrikets glada sekel var det nog ingen som såg dess undergång.
När jag växte upp var tanken på Sovjets fall inte mer än ett önsketänkande.
En del av socilaismens tankegods är här farligt. Det är den deterministiska
synen på utvecklingen gång. Socialismen kommer för att den kommer. Idag
är den tydliga utvecklingen att om inte dagens utveckling bromsas kommer
fascismen att växa sig stark. Det är inte fascism exakt som Mussolinis eller
Hitlers men likväl uppmanar den till etnicitetskamp och starka ledare och in-
te minst en korporativ ekonomi ( vi skall alla vara vänner och dra åt samma
håll och det finns ingen konflikt mellan arbete och kapital).
Jag kan ju tydligt se hur mitt eget intresse för historia svalnat. Under 80- och 90-
tal läste jag allt jag kom över och plöjde skitrråkiga böcker av exempelvi Hilde-
brand som kunde handla om strid om tegar i Lilla Torp. Allt var av intresse, Av
histroien kunde man lära för framtiden. Men med politikens död på 2000-talet
kom också sociialismens sotdöd och intresset svalnade.
Vi är ofta bara vad det stora är.
2018-03-02
10:54:00
Asbesten
Året var 1981. Höst. jag och en kompis var på väg till södra
Frankrike för att plocka druvor. Vi stannade till i Osnabrucke
och sov natten i ett vandrarhem som en gång varit ett klos-
ter. dagen efter låg vi och läste i en park. Det var början på
september och en sensommardag.
Boken jag läste var Mary Andersson Asbestarbetarna berättar.
Jag läste den under dagen och blev mer och mer förbannad.
Det är alltså snart 37 år sedan.
Men jag minns ilskan.
Hur kunde ett företag så cyniskt fortsätta med asbesten trots alla
de rön som fanns om dess skadlighet. I både USA och England
hade forskningen visat på hur farlig asbesten var.
Men Euroc i Sverige fortsatte.
De hyrde företagsläkare som skyllde alla lungsjukdomar på rök-
ning.
De ansåg de arbetare som knappt kunde andas och därför inte
kunde fortsätta att arbeta för lata.
Arbestskandalen i Lomma är nu ett minne blott.
Lomma är en överklassort där alla minnen från fabriker och ar-
betare är sorgfällig borttagna.
2018-03-02
10:38:13
Internet har skapat öppenhet .....för hat och dumhet
Förra året möttes vi av en nyhet om att en kvinna
och hennes barn hitats mördade i Gårdsten. Genast
antogs att det var mannen i familjen som var förövar-
en. En hatstorm utan dess like utbröt. Den katalog
som blev på hur man kan döda och tortera en männ-
iska var omfattande. Ingen grymhet saknades. Många
kände sig rediga i sitt hat mot den vidriga mannen.
Så vänder det.
Mannen är oskyldig.
Kvinnan har dödat barnen och sedan sig själv.
Nu kunde man då väntat sig en kaskad av ursäkter.
Alla som hatat som bad om ursäkt för att de hoppat på
en helt oskyldig man.
Men icke. Inte ett ord. Förlåt finns inte på Internet.
Jag tänker på mannen som förlorat hustru och framför
allt barnen. I resten av livet ligger skiten om honom kvar
på nätet där han anklagas för att dödat sina barn.
2018-02-27
11:44:00
Min stora huvudvärk
Utanför mig står en sopcontainer.
Någon gång per dag går det folk förbi och ställer påsen
bredvid istället för att slänga in den i hålet in i containern.
Ganska snart kommer måsar och skator och hackar sönder
påsarna och innehållet sprids ut över gården.
Obs cointainern är inte full.................
Detta stör mig.
Hur kan man vara så jävla dum att man inte slänger påsarna
i containern?
Det får mig att tvivla på mänskligheten.
Tyvärr tror jag det säger en del om människorna i området.
De som gör så här har hänfallt i en pessimistisk uppgivenhet
om tillvaron och deras enda motstånd mot att helt försvinna
är att skita ner. De eldas upp lite när de kan reta sina med-
människor.
Det är samma logik som när ungdomar bränner bilar i sitt eget område.
Om de nu är så förbannade över sakernas tillstånd varför gör de då
sönder saker för människor som lever under samma betingelser som
de själva?
2018-02-27
11:37:22
Köpt för 2kr
2018-02-27
11:35:59
Ikoner som förtalas
Fram till och med 70-talet var Vilhem Moberg en sann
radikal och det var ingen tvekan om var hans politiska
hemvist var. Men med vänsterns nedgång så togs han
in i under de nyliberala manteln där både Per Ahlmark
och Timbrohögern har försökt att göra honom till nylibe-
ral- Om någon tvekar var Moberg befann sig politiskt är
det bara att läsa Soldat med brutet gevär eller artikelsam-
lingen Otrons artiklar så behöver man inte tvivla längre.
Sak samma kan man säga om George Orwell. Denne frisinnade
socialist har försökt målas med liberala penslar sedan hans död.
Animal farm är kanske den bästa politiska makthistoria som skri-
vits. Den har perspektivet att beskriva makten som sådan som far-
lig oavsett om den har en kapitalistisk eller stalinistisk agenda.
För den som för övrigt tvivlar kan man läsa artiklar i Mitt framför
näsan så försvinner alla tvivel om var orwell befann sig politiskt.
2018-02-23
15:12:13
Den moderna rasisten
Det finns en tendens inom media som skulle kunna
kallas neorasism. I förrasätet sitter de öppna neoras-
sisterna som Janouch, Birro, Heberlein och Lamotte.
Det är neorasismens brödskrivare. De bedriver neo-
rasism för att få ihop pengar till brödfödan och tänker
sig ett annat styrelseskick i landet där de skall få fram-
trädande positioner.
I baksätet sitter Neudling, Dahlberg, Arpi och GP:s ledar
redaktion och skriver lite finare men i samma anda.
De vill ha specialundersökningar på hur flyktingar beter
sig och då särskilt afghanerna.
sammantaget kan man se att de skriver om i synnerhet
afghanerna som tyskvänlig media skrev om judarna före
och under andra världskriget.
2018-02-23
15:02:06
Den priviligerade
Identitetsvänstern med sin maktordningsideologi har
ju den konsekvensen att jag tillhör de mest privileger-
ade. Alltså borde de flesta göra uppror mot just mig.
Jag är vit. Inte mycket jag kan göra åt det. Då jag bor
i ett socilalt utsatt område borde andra hyresgäster i
området förklara kamp mot en av de vita männen.
Jag är heterosexuell ( snarast asexuell nuförtiden) och
därmed en förtryckare genom normen till alla som inte
är heterosexuella.
Jag är man. oavsett borde ju kvinnor i mitt område kapa
mig längs knäskålarna.
Allt är nu inte så enkelt.
Männen i mitt omårde som till största delen har en annnan
hudfärg en jag gillar inte annat än heterosexuella och i fle-
ra fall anser de icke-heterosexuella dömda till helvetet.
Männen i mitt omårde har till stora delar en syn på kvinnor
som ger att de skall vara vid spisen och ta hand om barnen.
Så det blir problem att använda maktordningsideologin.
Enda vägen är att lägga klass som översta ribba.
Det blir ju märkligt om över- och medelklassens kvinnor blir
de som skall styra utifrån ett underifrånperspektiv och detta
för att de har rätt åsikter och kön, sex och ras( hur med vita
kvinnor).
2018-02-01
14:48:54
Är det detta vi vill ha
Hittar denna bild på Malcom Kyeyunes blogg.
Det är som en vision av helvetet. Min första association
gångar ur en Alienfilm. Det visar sig att det är ett gated
community utanför Los Angeles.
Det med lite extra pengar är så rädda om sina liv att de
stänger inne sig för omvärlden och lever hellre i trygghet
bakom murar än lever fullt ut.
Negativa friheter före positiva.
Här finns inget som är kollektivt.
Alla måste ha bil.
Bara bostäder.
Då kommer jag att tänka på Clichy sous bois förort till Paris.
För några år sedan var det våldsamma upplopp här och när
det lagt sig och man frågade sig varför det hände kom man
fram till att i förorten fanns inte annat än bara bostäder. det
fanns inget kollektivt. Alla affärer och kommunala förrättningar
hade valt att flytta därifrån.
Den stora skillnaden mellan de båda förorterna är att i den rika
väljer man att flytta till denna mentala öken i den fattiga har man
inga val annat än att leva där.
2018-02-01
01:37:00
två norska filmer
1985 såg jag Orions Bälte på Victoria. Ola Solums filmatisering av
Jon Michelets bok med samma namn. Michelet var ju Norges svar
på våra Guillou och Mankell.
Så då när det begav sig var det bara att kasta sig i biostolen.Jag
tyckte den var bra. Det var ju inte så vanligt med thrillers som inte
var made in USA. Den var självklart inte lika bra som boken där Miche-
let tydligare broderade det politiska.
När jag för ett och ett halvt år sedan var i Longyearbyen på Svalbard
tänkte jag på filmen och sökte leta miljöer som skulle kunnat varit med
i filmen.
Det handlar ju om konflikten om tillgångarna på öarna och vem som
skall ha kontrollen. Sovjet var ju länge och störde och i synnerhet under
det kalla kriget.
Så i förrgår hittade jag Kings bay. En politisk norsk thriller om hur en jour-
nalist kommer heta dokumnet om en gruvolycka 1962 på Svalbard på 21
arbetare omkom. Än idag vet vi inte vad som hände. Var det en olycka?
Svalbard är vad det handlar om.
Vad gjorde Sovjet och agerade USA under täcket med Norge?
Det är en sevärd film om en av de nordligaste platserna på jorden.
2018-02-01
01:20:16
När det blir tvärsom
I stängda samhällen används kulturen för att hitta fickor
där man kan plantera några frön som kan blomma ut och
skapa fler fickor.
I Sovjet skrev man och gav ut böcker olagligt. Det kallades
zamisdat. Några av böckerna nådde stor uppmärksamhet
och fler nådde till väst. I Tjeckoslovakien valde flera att
skriva historiskt och hoppades att folket skulle förstå att
den historiska diktaturen var väldigt lik den man för tillfäll-
et levde i.
I USA skrev man manus för b-filmer under pseudonym eller deckare
under McCarthy-erans semidemokratiska tid. Eller så skrev man deck-
are som Dashiell Hammet. Deckare var ju sånt som vanlit folk läste
och den typen av kultur var det ju inte så noga med.
I GP skriver Mattias Hagberg om en direkt motsatt trend. han
menar att trenden med mörka svenska deckare, Nordic Noir,
med Henning Mankell i spetsen sköt sönder visionen om det
svenska folkhemmet och skapade vågen som SD red in på.
För några år sedan när SD pratade om en kanon som alla med-
borgare borde kunna nämndes just Mankells namn.
Det är inte så konstigt som det låter. I historien har goda krafter
rivit murar för de onda vilka bara avvaktat tiden för rycka in.
Under 1900-talet stod striden mellan fascism och kommunism.
Bägge hämtade kraft ur att det bestående inte skulle klara att
förvalta samhället utan att det stora kollektivet skulle vara tvunga
att störta det gamla i sina egna ruiner för att nytt skulle kunna byg-
gas.
När det gäller Mankell har nog ändå SD läst honom som Wallander
och inget annat, absolut inte Vettvillingen.
2018-01-30
16:33:43
Allt är kvinnors fel
I podden En förlorad sak pratar man på pubertalt vis om
varför kvinnor väljer de tuffa killarna i yngre år och på så
så sätt förstärker den dåliga maskuliniteten.
Det minns jag från mina unga år att man från frukost över
katederna till kvällsbönen predikade att ärlighet vara längst
och de som är tuffa som unga kommer att få sitt när de blir
äldre.
Så mången tönt har i decennierna stått i hörnet och tittat på
när de tuffa killarna har tagit åt sig av alla brudarna och tänkt
att när jag blir äldre skall det bli tvärsom.
Hela denna tanke är ju kvinnofientlig.
Självklart är brudar intresserade av killar som visar upp sig och
som pratar om intressanta saker och om de då dessutom skulle
vara snygga minskar inte intresset.
Varför skall vi lura osäkra män med att de kommer att få tugga
lakritsrot i sin ensamhet om de inte vågar öppna upp sig?
Är det kvinnors uppgift att ta han om darrande män?
På samma sätt som män vill ha bra grejer vill kvinnor ha det.
De kvinnor som sedan stadgar sig brukar ju visa smartness och
kollar efter män som verkar kunna fylla inte bara skötet utan ock-
så bli bra fädrer framöver.
De som i vuxen ålder väljer de "tuffa" männen är ju bara att beklaga.
2018-01-22
14:20:16
Tiden
Jag blir äldre.
Kroppsligen märker jag inte det så mycket. Jag har
fått lite avdomnad fot som jag tror hänger ihop med
ryggen och det gör att jag inte springer särskilt fort.
Jag kan simma och cykla som alltid.
Om jag får en sträckning tar det lite längre tid för den
att läka.
Jag har sedan några år Diabetes 2 som inte stör mig
särsklit mycket och jag slarvar redan mot det discipli-
nära jag underkastade mig när jag fick min diagnos.
Lite höga blodfetter tar jag en tablett om dagen för.
Så kroppen är som den är. Jag tänker inte så mycket på det.
Värre är det med knoppen. Jag känner inget större intresse
att läsa eller att lära nytt. Förr kunde varje liten vetenskaplig
nyhet få mig att gå igång och ta reda på mer. Så inte nu.
Idag handlar det mest om vad som hände förr och då det poli-
tiska fält där jag befann mig. Den långa dokumentären om Viet-
nam sträcksåg jag. 10 avsnitt. Mest fascinerades jag av Nixons
manipulation inför avlet 1968 där han kohandlade med van Thieu
för att stoppa fredsprocessen och genom det vinna valet mot
Humprey. Det var nytt för mig.
Jag kan också med glädje läsa alla strider som fanns i ett litet
fält inom vänster på 60- och 70-tal och som egentligen inget
betydde men som är av intresse bara för att få veta vad som
var sant och inte.
Jag förstår med säkerhet att döden rycker närmare men bryr mig
inte. Jag förstår när hasse Alfredsson mot slutet av sitt liv önskade
att det tog slut. Han hade ingen ork kvar och kreativiteten hade ju
varit hans liv. Utan den ingen mening att leva.
Det finns barnbarn som gör det gott att leva och veta att jag gjort
mitt under den tiden jag på jorden. Jag har ju inget behov av en
offentlig ihågkomst av mig då jag ändå inte kommer att kunna ta
del av den. Jag tror heller inte en nanosekund att det finns något
mer efter döden. Bara den stora tomheten. Den infinitiva regressen
som vid någon tidpunkt skrämmer barn till vanvett och andra även
senare i livet ( vilket gör att fegisar tror på en gud) rör mig inte i rygg-
en. När det är slut är det oåterkalleligen så.
2018-01-22
14:02:14
Tidsanda
Det pratas om åsiktskorridor i vårt lilla land.
Det är självklart bara trams.
Om man levde i Sovjet, eller i fascistiska Spanien
eller Portugal, eller om man idag lever i Saudiarab-
ien eller Iran, då kan på allvar prata om åsiktskorri-
dor.
I de ovan nänmda exemplen kunde eller kan det kosta
livet att skriva för makten obehagliga saker.
I Sverige kan man drabbas av kritik och det verkar vara
lika illa som döden för de som hävdar åsiktskorridoren.
Det intressanta är att på 70-talet var de som hävdade
att det fanns en åsiktskorridor utelsutande från vänster
idag är de nästan uteslutande från höger.
Jag lyssnar på Zizek om kön och Freud.
I diskussionen som följer uppstår en diskussion om könet
som en social konstruktion.
Om man anser att det är så blir ju exempelvis könskorriger-
ingar helt onödiga. Om könet barra är en social konstruktion
behöver man ju bara tänka sig ett nytt kön.
2018-01-11
17:06:45
De goda historieförfalskarna
Swante Weyler recenserar dokumentärserien The Vietnam
war i Expressen. Inte mycket att säga om det. Serien är bland
det bästa jag sett och Weyler skiver väl om det.
Men idag är han med i Studio Ett och där menar att en av lär-
domarna av Andra Världskriget är att komma ihåg Röda Armens
kollektiva våldtäkter i slutet av och efter kriget.
Det blir en märklig erfarenhet att delge om man då blundar för de
allerades våldtäkter.
För två år sedan gav Miriam Gebhardt ut sin bok som tar upp den
glömda historien om hur de allierades styrkor ägnade sig åt just
kollektiva våldtäkter i samma utsträckning som Röda Armen.
Så frågan är alltså vad vi väljer att lära av historien. Om vi inte ser
till helheten kommer man ju alltid fel.
2018-01-10
13:20:25
Hur vet man att det är för sent?
Läser och lyssnar till människor som medvetet söker
ett annat liv närmare naturen av antingen skälet att det
känns rätt eller att det är nödvändigt för en annan tid
kommer då resurserna krymper och vi måste leta alter-
nativa sätt att leva.
Walden av Thoreau är väl grundeboken för de flesta.
Thoreau bosatte sig i en liten stuga nära en sjö för att från
distans se vad som händer i samhället. Han satt där i två
år och skrev in sig i evigheten.
Filmen Into the wild har ett liknande tema.
Under julen läste jag om Torgebys lilla bok om sitt liv i ett tält,
senare liten stuga, i Jämtland och i ett litet hus med andra löp-
are i Etiopien. Vara ett med naturen och sina egna tankar kan
ju vara befriande men också bli till ett vegetativt egotrippande.
Så lyssnar jag till två radiodokumnentärer om och med dels
Daniel Jonstad som byter livsstil av politiska skäl och mår bra
av det och dels en kinesiskfödd kvinna som byter fashionliv i
USA mot den svenska urskogen.
Jonstad är intressant då han fruktar den stora kollapsen och
förbereder sig att vara närmast självförsörjande. En liten intres-
sant iaktagelse från honom är när han lämnar det vegetariska.
Den lilla kornbiten han får på tallriken är producerad i England.
Vad kostar det inte att få den på en tallrik i Sverige?
