2022-03-24
13:55:00
fred i vår tid
När jag började organisera mig i ett tidigt 70-tal var
ju fredsfrågan stor och viktig. Jag läste om när man
på 50-talet arbetade för Alla folks frihet- Hela världens fred
och det var en kamp mot atomvapen och då i synnerhet
västs vapen. Friheten i Ungern -56 var inte heller toppprio-
riterad
Så kom Vietnamkriget och vänstern som fanns vid sidan av
sossarna och borgerligheten stred för Vietnams rätt till själv-
ständighet och USA:s totala skuld. Icke-vänster som Höger-
partiet gillade USA:s bombningar medans de andra partierna
med sossarna i spetsen ville ha Fredi Vietnam.
I Afghanistan var det en del av vänstern som stödde ockupat-
ionen medans moderaterna gillade att USA stödde islamisterna
som utgjode kärnan i försvaret. Få pratade om Fred i Afghanistan.
När sedan USA ockuperade Afghanistan gillade moderaterna det.
Vänsterna var märkbart defensiv då man inte ville framstå som
skyddare av islamism och terrorism.
En del av de gamla maoisterna och revolutionärerna har nu kastat
alla principer överbord och försvara en regelrätt ockupation när
Ryssland förösker ockupera Ukraina. En annan del pratar om Fred
i Ukraina och faller in i den tradition som borgerligheten anammade
under Vietnamkriget.
Om man verkligen vill hålla på folkrätten,vilket var en stark rörelse
när vänstern tappade positioner från 80-tal och fram, så måste man
ge Ukraina i sitt fullkomla stöd och fördöma Rysslands imperialistiska
strävanden.
2021-06-05
12:56:08
Vad hände egentligen
När man passerar 60 årsgränsen och pungen hänger längre ner
än snoppen börjar man tänka över hur man levt och inte minst tänkt.
Lars Åberg skriver på FB och länkar till en artikel om Ken Kesey. Jag
minns tidigt 80-tal när jag läser Tom Wolfe The electric kool-aid acid test
eller Trippen som var den svenska titeln. Det var en magisk läsning
och sedan när jag pratade om den var det i ironiska termer och hur
galen Merry Pranksters värld var. Men ändå, det fanns en fascination
över denna bubbla i verkligheten. Det var allt annat än Lenins tankar
om den demokratiska centralismen eller maoismens om tre världar
vilket styrde min världsbild.
Alltsedan jag fick en slags medvetenhet har det absurda och det som
sticker ut och sticker av fångat mitt intresse. Mina första steg in i det
politiska var KU som var VPK:s ungdosmförbund. Den första aktionen
jag blev inblandad i var Stoppa matchen när Sverige skulle möta Chile'
i Båstad. I den grupp jag var med fanns paret Törner som sedan skulle
vara med och bilda APK(de sovjettrogna under Hagel). Jag gjorde sed-
an bort mig när jag refererade till Cristoffer Jolin (högerextrem) och
Clarte( som var SKP:S studentförbund). Det gick några år och jag
gick sedan med i Röd Ungdom(SKP:s ungdomsförbund) och det var
mest för att det fanns några jag kände där.
Men under dessa år var det böcker och tankar som Trippen som var
det som verkligen fick mig att känna. Jag läste allt jag kom över om
terrorism. Varför var Tupamaros hjältar men RAF skurkar?
Jag läste Cohn-Bendit om senil kommunism och Dutschske.
Det fanns en inre värld och en yttre.
Jag var snabbt på Henri-Levy och Glucksmann. Augustssons rom-
an Puritanerna öppnade upp en dörr som snabbt sänkte SKP.
80-talet var avhoppens tid.
Jag kämpade på till -87 när jag släppte taget och blev familjefar
och ägnade mig åt jobbet.
1989 började jag träna min äldste son i fotboll och fotbollen har
sedan dess ockuperat tiden utanför arbete och familj.
Sakta men säkert har världsbilden ändrats från en kommunistisk
till vad det är idag som jag inte med dagens termer kan definiera.
Det är snarast en tanke om rättigheter och kamp mot förtryck som
är grund men vad det är ideologisk vet jag inte.
Jag är borta från den kommunism så som de sett ut.
Revolutionen är inget självändamål. Ibland kan det vara en nöd-
vändighet viilket få kan säga emot (franska och amerikanske) men
när vi idag har en hegemoni för kapitalism och en form av liberalism
finns tid för att forma motkrafter, Hur dessa skall se ut får ta den tid
det tar.
2021-06-04
12:43:00
Vad fan är vänster
Det har uppstått en grupp som en gång var hängivna
kommunister men som nu blivit i första hand national-
ister. Deras huvudpoäng är att migrationen är konflik-
när han passerade gräsnen när han blev nazist
ten och överglänser allt.
En gammal r-are i Helsingborg går så långt att han
hellre samarbetar med Ingrid Carlqvist än rör vad han
kallar identitetsvänstern, Denna Carlqvist som tycker
att kvinnor skall fråntas sin rösträtt då de är för invand-
rarvänliga, som försvarar våldtäktsmän före våpiga frun-
timmer och som tycker att man kan samarbeta med naz-
ister för att få bort de hemska blattarna.
En annan gammal r-are skriver i Nyheter idag som ägs
och styra av Chang Frick en närmast anarkoliberal som
också ogillar migration och som vill släppa prostitutionen
fri.
Vad är det som gör dessa gamla kommunister så oerhört
enögda, där de tillskriver vänstern allt ont och där de kon-
sekvent blundar för den gamla huvudkonflikten mellan ar-
bete och kapital?
Varför är en feminist ett större hot än en riskkapitalister som
slår sönder offentlig vård och skola?
Jag har gått från att varit oerhört skeptisk till intersektionali-
tet (är fortfarande) till att vara mer rädd för den nya nationella
f .d vänstern.
De är i huvudsak moderna varianter på Nils Flyg. Han såg aldrig
när han passerade gränsen från att vara sociialist till att de facto
bli nazist. Det gör inte heller de nationella idag. De har passerat
gränsen. Frågan är varför de inte tar steget fullt ut och går med i
SD eller Afs?
Jag tänker att det påminner om 80-talet när Myrdal och hans "vän-
ster" pratade om mediavänstern och hur denna skulle lägga sig
platt när de sovjetiska tanken rullade in i Sverge.
Det är samma tankegods då som nu.
Då var det Sovjet och den kommande ockupationen, idag är det
islam och blattarna som skall ta över landet.
2021-06-04
12:27:58
När man blir gammal
P R Keefe har skrivit en rasande intressant bok om
the Troubles, kriget på Nordirland från 60-taölet till
fredsprocessen i slutet på 90-talet.
IRA skildras som en befriuelserörelse där många
människor får bära ett lass som bryter dem. Det
handlar om att avrätta tjallare och om bombdåd
där minnet av vad man gjort lever och knäcker.
Ramberättelsen är den om Jean McConville som
en natt på 70-talet försvinner och lämnar tio barn
efter sig. IRA förnekar inblandning men decennier
senare, efter fredsavtalet, hittas kvarlevorna.
Varför avrättades hon?
Vem gjorde det?
Var det ett misstag?
Känner mig påhoppad när Keefe beskriver hur en
av huvudfiguerna Marian Price tappar det i fängel-
set:
"I fängelset höll sig Marian med en kulturell diet som
mer passade en halvbildad, politisk likgiltig pensionär
än en radiakl agitator. Hon plöjde Stieg Larsson böcker
och tillbringade timmar framför sitt favoritprogram, den
smaskiga engelska herrgårdsnostalgin Downton Abbey".
Behövs det sägas att jag känner en annan som slukat
Stieg Larsson och Downton Abbey......................
2021-04-08
12:06:13
mammor
Var hemma hos morsan i påsk. Hon sitter mest ensam och
kommer inte ut. Han har inte varit utanför sin lägenhet i år.
Vi tog med oss fika på långfredagen och satte oss på gård-
en. Det var skönt där det var lä och solen sken. För några
veckor sedan bekymrade jag mig inför morsan att jag gått
upp i vikt. Självklart var hon tvunget att säga:
-Men nu måste du gått ner i vikt!
Jag skrattade och sa att det var tvärsom.
-Hmm, jag tycker du är perfekt.
Man är alltid det lilla barnet inför sin mor och som sådant
behöver man en klapp på huvudet och lite tröst.
Senare spelade vi Chicago och det syntes att hon saknat
det. Vi vann varsin omgång och jag tänkte inför den sista
avgörande att det var läge att låta henne vinna. Hon behövde
den lilla stimulansen mer än jag. Efter några omgångar märkte
jag att ingen av oss fick poäng. När jag plockade ihop kortan
för att blanda såg jag att hon slängt bort säkra kort. Hon tänkte
som jag. jag ville inte at upp det utan höll god min. Det blev som
en kinesisk pingismatch från 70-talet där bägge sökte förlusten.
Jag vann till slut och hon såg mycket nöjd ut.
2021-04-08
11:58:28
Orwell var socialist
I vår tid finns utrymme att ändra historien. Många söker
att få Orwell till en altright-snubbe och en Moberg att bli
nyliberal. I en essä i OBS P1 pratar Jimmy Vulovic om
Orwell och om hur vi hanterar begreppet klass idag.
Orwell berättar i The road to Wigan pier om hur den
brittiska medelklass som under förkrigstid sade sig vara
vänster men som hade svårt att prata med gruvarbetare.
De var skönandar och ville hellre prata kultur och värde-
ringsfrågor än om levnadsvillkor för smutsiga gruvarbetare.
Orwells credo var kampen för den lilla människan och den-
nas kamp för sin värdighet. han gick till storms mot kapitalism,
kolonialism men också diktatorisk kommunism så som den
yttrade sig under Stalin. Kort sagt han var en frihetlig socialist.
Det är snarare vänsterns fel som inte kunnat hålla stånd mot
diktatoriska tendenser än altright-rörelsens förtjänst att vi ens
tvekar om Orwells politiska ståndpunkt.
Den som läst hans reportage, ovan nämnda Wigan Pier, 1984,
Animal farm eller Burmaskildringar kan ju tveka.
Vulovic har ett resonemang om hur man isolerar sig i
sitt interlektuella reservat på samma sätt som medel-
klassens vänster på 30-talet i England. Universiteten
blir till egna länder där man inte släpper in kritik och
där man heller inte söker annan debatt än till likasinn-
ade. Vem är idag uttalad postmodern? Var finns alla
dessa kulturmarxister som SD och kompisar ylar om?
Myrdal skrev på 80-talet om att vi befann oss i förkrigs-
tid. Om han levat borde dagens många Babels torn
väcka en fundering om vad för slags tid vi lever i.
2021-04-01
10:54:53
Om att bli äldre och inte förstå
När jag var i övre tonåren och började att läsa Jan Myrdal
öppnade sig en dörr mot en värld jag inte kände till. Där
jag varit hände en massa saker som jag inte kunde sätta
ihop. Det var demonstrationer där det urartade i bråk och
några sa att det var kommunisternas fel andra sa att det
var någon annans fel.
Min riktmärke var att jag inte skulle vara som farsan. Vi drog
verkligen inte jämnt. Han höll på GAIS, jag på Blåvitt. Han
gillade de som drog i friidrottens långlopp typ David Bedford
och då gillade jag sprurtare som Jurgen Haase. Men mest
handlade det om politik. Som 14-åring var det NRP utan att
ha en aning om vad det var( nazister) men från 15 år blev
det vänsterut. Farsan var sosse i själen och där skulle jag
inte vara.Hade jag läst Marx då hade jag förstått att "varat
bestämmer tänkandet" och insett att farsan var en arketyp
bra
för det. uppfödd i ett torparhem utan rinnande vatten och
utedass i den värmländska skogen följde han sedan utveck-
lingen och flyttade till varven i Göteborg. Fick jobb, modern
lägenhet, bil och kunde ha föräldrahemmet som sommarställe.
En resa som heter duga. Men jag brydde mig föga om det
materiella. Jag blev maoist. I Kina fick alla uttrycka sig med
väggtidningar. Enhete-kritik-enhet. I Kina hade man möten på
arbetsplatser där alla fick ventilera sina åsikter. Det var verk-
lig och direkt demokrati, inte på låtsas som här i Sverige.
Det kan tyckas märkligt idag men med Myrdal borrrade jag
mig in i demokratin och i synnerhet yttrandefriheten i landet
Sverige. Idag kan jag tycka att alla misslyckats i den stora
frågan som borde vara att alla skall ha rätt till demokrati och
i synnerhet yttrandefrihet. Det skall inte finna inskränkningar
någonstans.
Farsan dog förra året. Vi fick ett någorlunda bra avslut. Jag
var uppe hos honom på hemmet och följde honom in i dimm-
ornas värld. Som vuxen insåg jag livets påfrestningar och att
det inte alltid är lätt att komma rätt med sina barn.Han gjorde
vad han kunde med sin förutsättningar. Jag blev ju ganska bra
tull slut ändå.
Läser nu Ett andra anstånd av Myrdal. Hans sista bok. Även om
jag distanserat mig en del från hans värld skriver han rasande
bra och väjer inte där andra skulle tvekat.
Idag är det svårt att veta var jag skall sätta ner fötterna.
Vad är socialismen?
Vänstern är ju närmast liberal.
Den förkrigstid som Myrdal började rita på under 70-talet kan-
ske är här. Idag flytar allt omkring. Fascism och nazism blandas
i samma soppa som borgerlighet och lite finns vid sidan som alter-
nativ.
2021-02-25
12:10:02
I kristider uppstår märkligheter
Emile Durkheim skrev om historiska bryttider och dess
konsekvenser för människor. När vi gick från ett agrart
till ett industriellt samhälle skedde det ju inte över en natt
och inte utan lidande. Ivar Lo har ju skrivit om en sådan
process i Traktorn. I England under industrialismens be-
gynnelse minskade livslängden i allmänhet, lidandet i det
första industrisamhället var obeskrivligt. Massor av männ-
iskor fick sina världsbilder krossade och deras förmågor be-
hövdes inte längre. De som skulle ställa om till ett nytt liv
och det var det inte alla som var bekväma med.
Idag ser vi exempelvis hur kolgruvearbetare i fr a England
och USA förpassas till historiens sophög. Vissa svarar upp
med att helt enkelt ge upp andra blir aggressiva och sluter
upp bakom en miljardär och skattesänkare som Trump.
Politiskt har detaldrig varit snurriagre än nu.
Gamla kommunister sluter upp bakom SD och gör det enbart
för att de anser att blattar tar våra pengar. De sluter vidare upp
bakom världens alla despoter. De tycker Trump är bra för att
han inte startat några krig. De gillar Assad av oklara anledningar.
De gillar Putin för att han är emot USA och EU. De ogillar islam.
Desom idag tar strid för yttrandefriheten i syftet att lyfta arbetar-
klassen är i minoritet. Desom jobbar för en facklig renässans
är få.
Striden som en socialistisk vänster skall ta är i defensiv.
Om man skulle skjuta sig tillbaka i tiden till ett 70-tal är det som
om VPK, S och C hade varit borta och stiden stått mellan Folk-
partiet och den yttersta delen av Moderaterna.
2021-02-11
13:59:29
Ivar Lo 3
Traktorn av Ivar Lo är ett litet praktverk som visar
upp ett klassamhälle genom att skildra ett lantbruk
i omvandling. Det är en skildring som kan gälla även
idag.
Är allt motstånd radikalt?
Är alla i arbetarklassen radikala oavsett handlingar och
motsatsen med överklassen?
Enkel summering: den gamla gårdens ägare och sonen
tar över. Det gamla ersätts av det unga. Sonen är intres-
serad av modern teknik och vill göra hela gårdens skötsel
modern. Detta tjänar de flesta på då många tunga arbeten
försvinner. Den gamla förmannen blir helt avklippt från prod-
uktionen. Ingen behöver hans kunskap längre. Den nya äga-
ren och den fackliuge representanten finner varandra i tron
på det nya samhället. Förmannen lackar ur och bränner ner
gården.
2021-02-11
13:53:09
Ivar Lo 2
I Asfalt berättar Ivar Lo när han skall gå med
sin far till staden där de sällan är. Fadern skall
köpa skor. De går in i en affär och möts där av
en expedit som har kostym och som med hela
sin kropp visar hur han ogillar att serva egen-
domslösa lantarbetare.
Fadern är tafatt och känner underläget. Han blir
underdåning och låter sig hunsas. Tuill slut får
han sina skor och betalar sig ur denna mentala
våldtäkt. Pojken Ivar skäms å sin fars vägnar och
slåss med dubbla känslor. Dels grisen som förned-
rade hans far och dels faderns undergivenhet.
Med små medel visar Ivar Lo upp klassamhället
i alla sin stinkande prakt.
2021-02-02
12:21:00
Ivar Lo-Johansson och det som betytt något förmig
Bland de första "riktiga"böckerna jag läste var
Godnatt jord. Realismen i Ivar-Los text skapade
ett band som överlever än idag.Jag har läst det
mesta av det han skrivit. Ett tag under min stora
revolutionära tid tyckte jag Ivar-Lo var för opolitisk.
istället läste jag de stora danskarna Nexö,Kirk och
Sherfig vilka jag då upplevde som större skildrare
av arbetarklassens kamp.
Men Ivar Los stora styrka var att skildra det lilla liv-
et och vad förtrycket gjorde med den lilla människan
i det stora förtrycket.
Jag har tre berättelser som ligger mig nära:
Den första är från Gårdfarihandlaren. Ivar är ung och
går längs vägarna och besöker folk för att sälja. En
kväll kommer han till en liten gård där han bjuds in till
en änka. Hon bjuderpå mat och frågarsedan om han
vill sova natt. Ivar är moralisk och villinte dra den unga
änkanifördärvet och tackar för erbjudandet men tar
istället sin tillflykt till uthusen. Under natten börjar det
regna och det rinner ner på honom. Han tar sin tillflyft
under hönshuset. Regnet tilltar och snart rinner det igen-
om hönshuset ner på honom. Vatten blandat med höns-
träck. Natten igenom tröstar han sig med att han i vilket
fall stått pall för frestelsen och räddat en kvinnas moral.
När han stiger ut ur uthuset blöt och stinkande ser han hur
en annan gårdfarihandlare stiger ut ur boningshuset och
vinkar farväl till den unga änkan.
2021-01-21
11:02:02
Sänkt av Corona
Torsdagen 3 december började jag känna mig hängig och
på fredagen var det ganska lika, men jag gick till skolan och
hade två lektioner. På eftermiddagen blev det sämre och jag
ställde in fotbollsträningarna. Natten till lördag var det som om
någon drog ur proppen. Jag blev helt slut. Kroppen var inte med.
Det gick inte att ta in något i munnen. Om jag försökte blev det i
munnen till ruttna paprikor. I huvudsak drack jag vatten och Cola
light i två veckor. Jag hade ingen särskild feber men var utslagen.
Under tiden ansattes jag av konstiga drömmar som gjorde att jag
vaknade som när man har mardrömmar. Det jag mindes var dock
att drömmarna inte handlade om mig och i sak var ganska banala.
Två män som sprang ikapp och förlorade är ju inte direkt något att
få hjärtslag för. Vad värre var att jag rasade i vikt. På två och en halv
vecka förlorade jag 16 kilo. När jag säg mig i spegeln när det var
som värst började nästan gråta: var det bilden av mig själv jag sett!
Jag såg ut som 85år. Ena foten i graven. Där fettet försvunnit var
det hudveck. Axlarna sluttade.
Dagarna innan jul kunde jag börja äta skorpor och dricka soppor av
olika slag, mest blåbär och nypon. Jag pratade med min d-sköterska,
efter att jag testat mig och tagit blodsocker, och hon sa att nu var det
fritt fram att äta vad jag ville. Kroppen skulle kompenseras.
Jag tog henne på orden. Dagarna efter jul var det läge att börja äta.
Så tre veckor senare har jag nu gått upp 18kg och är i princip helt
återställd.
Det jag tar med mig är känslan av att vara utelämnad.
När kroppen inte är med mig är jag reducerad.
Det närmast psykosliknanade drömmarna skrämde mig, men gav
också en slags förståelse för hur det kan vara att vara utelämnad
till detta tillstånd.
2020-11-18
13:01:32
Vem skall avgöra vem man är
På FB läser jag ibland en redaktör som är maniskt
besatt av MP. Han kallar dem terrorister, extremister
och islamister beroende på vad det är för fråga han
för tillfället spyr om.
SD har ju en strategi att utmåla allt radikalt som vän-
sterextremism och klistrar fast Frankfurtskolan som
motor och ibland klistar man på Stalin, Mao och Pol
Pot. Det är ju grundfalskt och det vet dom. Det hand-
lar inte om att söka debatt eller övertala någon utan
om att propagera mot fienden och samla leden.
Å andra sidan kan man ju säga att vänstern gör lika-
dant med SD. Få om ens någon medlem i SD skulle
kalla sig fascist och ännu mindre nazist men det är
vad vänstern närmast rutinmässigt klistrar på dom alla.
Om analysen är att arbetarklassen söker sig till SD är
det väl mer naturligt att man skulle använda en annan
strategi om man ville nå dom. Det vore bättre att visa
vilket genuint högerparti SD är och att de i alla avgör-
ande frågor gällan arbete och kapital väljer överhetens
sida.
Skall man själv få avgöra vad man är?
Den s k brunvänstern är ju ett intressant kapitale i den
frågan. Vi har ju den historiska svenska ikonen inom
brunväsntern att jämföra med, nämnligen Nils Flyg.
Brunvänstern kallar sig inte vänster och sällan eller
aldrig heller socialister eller kommunister, men de del-
tar ofta på den röda sidans sejter. Brunvänstern tycker
att frågor om arbete och kapital är ointressanta. De foku-
serar helt på islam och integration, ibland också på EU
och det svenska försvaret. I det stora hela är det som att
lägga karbonpapper på Nils Flygs utveckling från kommunist
till nationalsocialist och Nazitysklands beskyddare.
På något sätt var det enklare när man var borgerlig, social-
demokrat eller kommunist. Linjerna var tydliga och man
kunde angripa varandra utifrån vad man sa sig stå för.
Idag är det svårt att ens definiera vad "fienden" är och man
tar sig själv friheten att definiera vad fienden egentligen tyck-
er om saker och ting.
2020-11-16
10:01:17
Terror
På radion lyssnar jag på ett reportage där man kan
skönja en förvåning i rösten från reportern om att in-
vånare i den franska förorten har en förståelse för
den islamitiska terrorismen. Jag läser Kommando
Holger Meins som handlar om ambassaddramat
1975 och ser likheter med Västtyskland i början på
70-talet.
RAF och 2 junirörelsen var två grupper som vände
upp och ner på begreppen under 70-talet i Västtysk-
land. Staten ansåg sig vara hotad i grunden och i
vissa stycken blev VT en polisstat. Men inte helt ut.
RAFs grundtanke var just den att terrorn skulle av-
slöja den falska staten att visa sitt rätta diktatoriska
ansikte i sitt svar på aktionerna. Det blev Berufsver-
bot på radikaler och en utvecklad polisstyrka men
den förkrossande majoriteten av folket stödde detta
och tog avstånd inte bara från RAF utan för vänstern
i sin helhet. Men till en början fanns en förståelse
för RAF och 2 junirörelsen. 40% av befolkningen i
början på 70-talet tyckte det var politiska rörelser
och skulle behandlas så . 20% sa att man hade
förståelse för det politiska budskapet och 6 % kun-
de tänka sig att hjälpa till. Den västtyska överheten
hade förtroendeproblem. Nazitiden hängde ännu
kvar och många från den tiden hade flutit tillbaka
till samhällets topp. Vietnamkriget var närvarande
och skapade opinion i Västtyskland där i synnerhet
de unga demonstrerade för Vietnam och mot USA.
I dagens islamitiska terror kan man se liknande ten-
denser. I rapporteringen handlar det mesta om Koran
och texttolkning men för många invandrare i Frank-
rike handlar det om de koloniala förtrycket som man
anser lever vidare. Ojämlikheten är skriande i Frank-
rike och storstädernas getton får de svenska att fram-
stå som idyller ( man kan fråga sig varför de svenska
getttoinvånarna i högre utsträckning skjuter ihjäl var-
andra än de franska) När vänstern inte kan göra sin
historiska mission och samla upp och organisera ett
motstånd mott orättvisan går islamitiska in och gör
det istället. De erbjuder i vilket fall något annat, ett
hopp om förändring.
2020-11-12
13:48:39
Identitetspolitik av högern
Den höger( och brunvänster) som ylar över att identitets-
vänstern är farlig och inte ser skogen för alla träd gör sig
skyldig till att inte se sig själv i samma skog.
För vad gör identietetspoltiken åt höger:
-De pratar ras i kontexten att araber och afrikaner är olika
oss och gillar att våldta, misshandla och mörda.
-De pratar ensidigt om att islam i sig själv är orsaken till att
vi har terrorism. De pratar inte gärna om alla vidrigheter i GT
utan förbiser detta med tystnad.
-De gör frågan om migration till den enda som kan lösa alla
våra problem, som om klassser och utsugning existerar ell-
er har existerat.
Brunvänstern är ju särskilt märklig här. Var finns klassperspek-
tivet? De verkar tro att vårt lands klanfamiljer( de rika svenska)
inte skulle ta till sig av ett eventuellt överskott utan varje krona
landet skulle tjäna på att tvångsutvisa blattar skulle hamna i
vård och skola till landets behövande. Allvarligt?
Kriminaliteten är en annan fråga. Visa ut blattar och muslimer
och allt löser sig.
Tanken är att vänstern skall lyssna på arbetarklassen. Vilka är
det? De vita som lever på underhållsbidrag och arbetslöshets-
kassa?
När man släpper klassanalysen blir det ju en strid om vilka som skall
få bidrag eller inte. Den stora orättvisan alltså den mellan arbete och
kapital ligger begravd.
Om arbetarklassen alltid har rätt så skulle ju NSDAP har varit rätt
under 30-talet i Tyskland
