leifsjoqvist

Under den senaste tiden har jag blivit mer
övertygad om att jag blivit frigid. Jag har också
en undran om varför så är fallet.

Det talas ju ganska ofta om kvinnlig frigiditet
på ett öppet och ganska okomplicerat sätt, inte
sällan skylls den oförstående mannen eller/och
samhället för att vara boven i dramat.

Enkel eller dubbelförtyck är ingen hit för ett bra
sexliv.

Men vem förtrycker den manliga sexualiteten?

Jo, män själva!
Hur dumt får det bli?

Hur ofta sitter jag inte och pratar med män som likt mig
själv anser sig vara frigjorda, openminded och helt klart
för jämlikhet mellan könen, och hur är det?

Erkänner vi sexuell olust?
Pratar vi obehindrat om sexuell oförmåga?
Uppfostrar vi våra barn utan
tanke på att de är pojkar
och flickor?
Pratar vi om att vi känner rädsla i olika situationer?
Tycker vi om att prata om ofrivilligt håravfall och att
fetman har besegrat oss( lite kraftig bara)och vad anser
vi om kvinnor i samma roll som oss själva?

Få, väldigt få män, gör verkligen upp med sin destruktiva
mansroll. De flesta av oss intellektualiserar men sedan
är vi macho i alla fall i praktiken.
För när vi skall göra upp med mansrollen är det inte bara
män vi måste kämpa mot. Kvinnor sitter lika mycket fast
i denna skit.

Så jag tror att det är samhället och de möten jag har med alla,
inklusive jag själv, där allt är yta och rollspel som skapat min frigiditet.
 Sexualiteten som är grunden för vår existens borde inte förlöjligas
genom rollspel. Här om någonstans borde autenciteten vara själv-
klar. Under andra villkor kan jag hellre runka.På de premisserna
ställer jag inte upp utan letar mig till den allt större skaran  män-
niskor som tar konsekvensen av att vara mer sociala än biologiska
varelser och helt enkelt väljer asexualiteten i väntan på bättre tider.

En favorit

Inatt satt jag och kollade på regionala nyheter
mitt i natten. Ensam men uppskattad sådan.
Efter 20 år som förälder är det skönt att vara ensam.

Dock var det reportage om att Sverige slår  nya rekord i
Emigration. Vi emigrerar igen.

Från London där det bor 40000 svenskar intervjuades
en präst. han berättade om den stora ensamheten i det
stora kollektivet. Många slänger sig framför tåget och ännu
fler funderar på det.


Slavoj Zizek har skrivit mycket om detta. Den moderna människan
tillskrivs massor av möjligheter. Tabun raseras. Men när njut-
ningen befrias från krav blir den innehållslös. Meningslös.

Det meningslösa är människans största fiende.
Då väljer hon religionen för att åtminstone få prata
med sig själv manifesterat i en GUD.


Om då det blir klart för alla och envar att GUD omöjligen
kan existera, vad händer då?

Den bäste golfaren i världen heter Kim Jong-Il.
Han är en av mycket få som gått en 18-håls bana
och lyckats slå 11 hole-in-one.

Han har lärt av sin far Kim IL-Sung som brukade
åka till pingislandslaget och lära dem lite nya
skruvar och putsa lite på det offensiva spelet.
Ända som fetlagd 70-åring hade han ingen mot-
ståndare vid pingsbordet.

Dessa herrar har dock en bit kvar till Nero.
Kejsaren deltog vid Olymiska spelen år 67.
Han vann alla grenar.

Dark Angel måste var den sämsta filmen någonsin.
Handlingen är ju ett stycke mästerlig omedveten humor.

Dolph sparkar och rundkickar. Ibland pratar han. Inte bra.
Ur ingenting kommer explosioner och ur dessa kommer
två tre meter långa gubbar med slängkappor. De har halva
pingisbollar som skydd för ögonen.


En är ond och säger: I come in peace.
En är god och säger ingenting. Han bara skjuter hela tiden.

Den onde samlar endorfin vilket är en drog i framtiden.
Han skjuter in kokain och suger ut endorfin.
Han startar ett maffiakrig.

Om handlingen är en vision av vakum är aktörerna i
så fall ett dubbelvakum.


Efter 90 minuter så skönjs ett hopp. Den slutar.
Dolph lyckas lura den hyperintelligente onde fram-
tidsmannen att slänga sig bakåt och spetsa sig själv
på ett utstående rör.

När han står där och dör säger han:
I come in peace....
Dolph(iplicus) replikerar:
And i send you back in pieces......

Dolphs hemsida

Sent inatt tittade jag på en ny amerikansk CIA-serie.
E-ring heter den.
Påkostad. Bra skådisar(Bratt, Hopper )

Man jagar terrorister.
I detta avsnitt har ETA (baskiska separatister som kämpat
sedan urminnes tider för att få frihet) kidnappat en stackars
amerikansk överste som dessutom har en ung son.

ETA-terroristerna är här inspirerade av bin Laden och skall
halshugga översten direkt över nätet. ETA har mig veterligen
inte islam på dagordningen.

Hjälten upptäcker att terroristerna finns vid Madrids universitet
och håller på med litteraturhistoria.
Hjälten lovar den unge sonen att han skall fria fadern.
Bägge gråter.
Hjälten bryter massa lagar. Hjälten dödar 15-20 personer och
visst friar han översten som just skall till att förkortas.


Hjälten räddar ett liv. Ett amerikansk liv. Varför bry sig om tjoget
döda spanjorer. Det finns ju ändå gott om chicanos i USA.

I de avslutande scenerna reduceras allt till moral och tillit.
Hjälten hade lovat den unge gossen att föra tillbaka fadern.
Fadern kommer. Fadern och sonen gråter av glädje. Hjälten
ler med en tår i ögat. I bakgrunden en stor oljemålning av
George Washington.

Goebbels satte ner skon. CIA går dem.

Nu kommer sommaren.
Ute efter kusterna står de offentliganställda
parasiterna och tävlar med de bidragsberoende
om att visa upp sina fina båtar alternativt sina
med skattefinansierade räntebidrag inköpta
hus.

Under sommaren bryter de sina golfrundor och
operabesök för att stila upp sig i skärgården.


Det är otäckt med ett samhälle som så underhåller
de parasitära.

Varför skall de bidragsberoende och offentliganställda
få alla husen i skidorterna?
Varför lyfter man inte fram arbetarklassen?
Ebba von Sydow, Leif Johansson, Ramqvist och alla
andra duktiga arbetare som vare sig har råd eller tid
att stila sig. (Må vara att de ibland syns på premiärer,
har massa hus och ägor, semestrar jorden runt etc etc.
Men det är bara för att de inte skall dras ner i träsket
bland de bidragsberoende och offentlighetsanställda.)

Ur led är tiden.
Vi behöver en restauration.

Vi behöver ställen där friheten kan prunka.
Man borde förbjuda packet ( de bidragsberoende och de
offentlighetsanställda) att vara bland öar och i skärgårdar
under sommaren.

Man borde subventionera minigolfbanor till packet.

På 70-talet fick man som socialist ofta frågan
varför man inte emigrerade till Sovjet. Snart lär-
de man sig att det inte var någon större ide att
försöka förklara att man tyckte att Sovjet var en
statskapitalistisk stat.

Förvirringen inom vänstern var stor och utifrån
var det omöjligt att hitta mönster i den stora flo-
ran av organisationer.


Därför är det glädjande att V-partiet nu vänder det
hatade Sovjet mot vår egen tid. Vår rädsla och allt
mer utbyggda säkerhet skapar ju just den typen
av samhälle.

Avlyssning på kreti och pleti.
Kameror överallt.
Undantag i polisarbetet.
Rädsla för samhällets fiender ( då kontrarevolutionärer-nu terrorister).

Bilden blir klar.
Vi är på väg att skyffla undan de positiva friheterna
och enbart hylla de negativa.

Precis som i Sovjet.

Ibland när jag är ute och cyklar eller går kan min
irritation i ett möte med en människa får mig att
släppa iväg mindre nogräknade kommentarer.
Kanske en form av Tourettes syndrom.

Detta kan få till konsekvens att de uppstår lättare
och grövre konflikter. Dock aldrig handgemäng.

Kraftigt berusade människor kan jag kommentera:
"det skulle vara gott med en pilsner".

Igår när jag cyklade var det en kille framför där
hela kalsongen syntes, snacka om låg skärning
på jeansen. När jag berömde hans snygga byxor
log han förstående.


I förra veckan såg jag en av de vitaste kvinnor jag sett.
"Vart på Mallis eller......"
Hon var inte road.

Serber eller perser med liten hjärna och stort ego bru-
kar gå något spänt och med femton fjolliga guldkedjor
runt halsen. För några veckor sedan frågade jag en av dem
om han stela gång berodde på att pungen fastnat i rövhålet.
Jag fick ett finger.

Så idag cyklade jag förbi en man som skakade och hade
en mycket oregerlig gång.
"För lite pilsner...", sa jag när jag cyklade förbi.

Några meter senare förstod jag att mannen var nykter
och att han hade någon form av hjärnskada. Jag vände
och cyklade fram till honom och bad om ursäkt.
Han godtog den och förklarade att han fått en stroke.
Jag skämdes som en hund och bad om ursäkt en gång
till.

Min Tourettes syndrom är botad.

Klass är det som bestämmer ditt tänkande.
Man kan tydligt se det på medelklassens och
överklassens uttalade radikaler.

De bär sin klasstillhörighet med sig och det
speglar deras vara.

Det blir tydligt när de talar.
De mäter.
Hur många länder man varit i.
Hur många språk man talar.
Läst de rätta böckerna.
Läst alla de viktiga böckerna.
Känner de uppburna intellektuella.

Skillnaden mellan radikal över- och medelklass
och ekonomisk dito är bara en fråga om form.

Satt i ett sådant sammanhang för ett tag sedan och
ganska snart kände jag mig som förorts-leffe.Det
gjordes ganska klart att jag var ointressant då jag
inte var formell akademiker.


Då jag förväntades vara en förortens homo erectus
blev jag en sådan.
Alldeles innan jag bröt från sällskapet frågade jag en
av deltagarna om han tyckte om soppa.
Då han inte var insatt i förortens jargong upplyste jag
honom att vad jag egentligen menade var att det snart
var dags att slå ner tänderna i halsen på honom.

Sällskapet uppskattade inte min humor.
Jag gick.

Sitter i kvällssolen på arbetet och samtalar med
en kamrat.
Vi pratar om att vi har levt längre än vad vi kommer
att leva.
Vi har passerat brytpunkten.

Jag kan numer skönja slutet.
Det är inte längre abstrakt utan konkret.

Det är dock inget som stör. Återgå i mull och bli
maskföda känns naturligt.
Det som stör är känslan av att inte vilja lära nytt,
att förlora nyfikenheten.


Bli en av alla dem som ställer sin klocka varje kväll
för att stiga upp i utsatt tid, alla de som alltid går
samma väg när de skall handla, till jobbet eller bara
lustvandra.
Alla de som inte vill ha förändringar.

Alla de som slutat leva och koncentrerar sig på att
överleva.

Jag hoppas jag orkar att alltid försöka söka nya vägar till
mina mål. Stagnation och rutin är genvägar till senilitet
och tidig död, om inte fysisk så mental.

Avslutade kvällen med att se Stranger than fiction.
Se den!

Solidaritet bygger på en känsla av att
vi hör samman och att vi hjälps åt för
att klara av problem.

Den kollektiva kampen för överlevnad
kan illustreras av bin.
På vinterns snurrar de tusentals runt
sin drottning. Oavsett hur kallt det är utan-
för är det alltid 30plusgrader i mitten.

Attackerar bålgetingar en bisvärm så omgärdas
de snart av massor av bin. Bina roterar runt bål-
getingen så att denne steks av den värme rota-
tionen avger.

Idag när jag tog mig från träningen på Grimbo
bollfält till klubbhuset träffade jag på 3 glada
gossar.

Det var samma gossar som för några veckor
sedan försökte att stjäla min cykel. Jag kom på
dem när jag kom ut från matvaruaffären. Jag
jagade dem en stund men de bara försvann.
När jag var på andra sidan vägen gapade de
efter mig och gav mig fingret.

Nu fick jag alltså tag på dem igen och kunde
få ett litet uppfriskande samtal.
Jag förklarade för dem att jag var mycket miss-
nöjd med att de ville stjäla min cykel. De hävdade
att de alls inte inte var deras mening. Dock
kunde de inte riktigt förklara varför de släpade
iväg med min låsta cykel.

För att få dessa rara gossar att inse att man inte
bör stjäla min cykel berättade jag för dem att jag
visste var de bodde.


Sedan berättade jag om min morfar som lärde mig
att dra ut lungorna genom halsen på svin. Svinet
brukade överleva denna process och kunde alltså
se på när lungorna sakta slutade att fungera.

Jag förklarade för de rara pojkarna att ett svin var
i mycket likt en människa.

Vi skildes åt och de rara pojkarna vinkade åt mig
och jag vinkade åt dem. Deras vita ansikten gjorde
klart att de förstått det underfundiga i metaforen med
svinet.

Man får lära sig massor om USA genom att
läsa nöjessidorna. Det var Tommy Lee Jones
som lärde ut detta i Men in black.

När nu Paris Hilton går i fängelse så har hon
möjlighet att välja hur hennes vistelse skall
se ut. Pay-to-stay.

Det finns en lång rad olika möjligheter från några
hundra till flera tusen kronor natten.
För den som har pengar är inget omöjligt i USA.

Alltså hur sjukt dumt får det bli:
-Fängelseindustrin är privat. Man tjänar pengar på män-
 niskor som borde rehabiliteras. Man tjänar grova pengar
 på dem. Fängelse är en av de klokaste investeringarna
 för de rika. Alltså ju mer skurkar ju högre profit.


-Begår du tre brott, oavsett vilka får du 20 år till livstid.

-Alla fångar är lika, vissa är mer lika än andra. Med tanke på
 den bild som finns om livet i fängelse så borde Pay-to-stay
 aktivera alla anhöriga till fångar att lösa det dyraste och säk-
 raste rummet.

Allt syfter till att hålla mäniskor i konstant rädsla.
Fattigdom, dumhet, religiositet och rädsla är göd-
sel för det orättfärdiga klasssamhället.

När jag växte upp var raggare det man hade skrämt barnen med.
De var farliga, motroburna och lyssnade på amerikansk musik.
I början på 70-talet växte alltmer nörden fram.
Den fåordige bonden som på fredag tvättade sig och satte
sig i en chevrolet och gled gatan fram och tillbaka, fram och
tillbaka.

Han söp. Han söp till han blev redlös. En körde bilen.
De kvinnor som fanns i en raggarbil fick ju de kastlösa
pariorna i Indien att framstå som gudinnor i jämförelse.

Hur kunde/kan man sätta sig i en bil med 5-6 smygbögar
som älskade amerikanska bilar, sprit, traktorer och som
några punkter senare kom till knulla brudar i baksätet.

I fredags var jag ute och drack öl.
När jag i kön för att pissa frågade jag mannen
framför mig om han skulle pissa. Han svarade:
Nä jag skall runka...


När vi sedan delade pisseränna frågade han om jag var
raggare. Jag uppfattade det som en skymf. Han berättade
att han dagen efter skulle till Småland och vara vakt på en
raggarfest. Det beräkandes komma några tusen raggare dit.
De skulle vara 8 vakter.

Lycka till,sa jag.

Raggare finns fortfarande.
Jorden kanske är platt i alla fall.

Ray Winstone var med i Parkinsons talkshow igår på SVT.
Han ingår i en tradition av britter som gått lite utanför syst-
emet för att sakta stiga mot de höga höjderna.

Sådana som Sean Connery, Michael Caine, Anthony Hopkins
för att nämna några.


Winstone är mer gata än de andra.
Han var en duktig boxare och det har präglat honom.

Det är heller ingen slump att han spelar svåra roller.
Han kan ge de karaktärer som vi inte ens vill prata
om ett ansikte.
Som fadern i Tim Roths regidebut "The war zone" där
han spelar en far som utnyttjar sin dotter och plågar
sin son.

I "Nil by mouth" Gary Oldmans regidebut ger ahn allt
det svarta en grå nyans.

"Face" av Antonia Bird ytterligare en dimension.

När Nick Cave skrev "The proposition" fanns Winstone
i tankarna för mannen som försöker bevara kärleken ren
från den våldsamma och obegripliga omvärlden.

Igår berättade Winstone om hur han för några år sedan
spelade in en film på Irland. han uppsökte en boxning-
klubb och blev tillfrågad om han kunde sparra.
Winstone då i trakterna kring femtio gick på vad hjärnan
sa och den sa: Du är 20 år, du är snabb, du klarar det.


När man kommer upp i denna aktningsvärda ålder är
tankarna ett problem. Kroppen hänger inte med. Det
tar en sekund eller två innan hjärnans kommando kom-
mer ut till armar och ben. Man blir långsam. Man saknar
timing.
Så Winstone fick ett slag mellan revbenen som slet av en
nerv som gjorde honom sängliggande i tre månader.

Väl uppe på benen träffade han Scorseese och fick rollen
som MR French i Departed.

Sitter här på morgonen och kollar de stora tidningarnas
debatter. Påfallande ofta är debatternas aktörer detsamma
som samhällets översta skikt.

Uppdraget för media borde ju vara att granska just denna makt.
Det uppdraget står just nu i offside.

På DN/Debatt släpps bara hovkrönikörer och maktens personer
fram. Det är landets största och mest meningslösa debattsida.
Oroväckande är att vår styrande elit anser att rättshaverister som
Rojas och islamofoben Linderborg räknas in i gänget.


Den enda tidning som tar sitt uppdrag på allvar är Sydsvenskan.
Här diskuterar man utan skygglappar om klass och etnicitet.
De verbala avrättningarnas tid verkar dock vara förbi. Det fanns
en tid när Sven Stolpe, Jan Myrdal, Sven Fagerberg, Jan Guillou
och några till skrev så att blåmärken uppstod. Idag skriver Myrdal
snällare och menlösare. Guillou är still going strong och tillsammans
med Ahlmark är de enda som kan sätta igång adrenalinet.

Intellektuell debattpornografi är ju nyttigt och kan föda aktivitet. Den
stimulerar känslan att väcka förnuftet.

Förutom en rasistisk tempelhund har jag en
inverterad jakthund. En springer spaniel.
I förra veckan mötte jag en man som tränar hundar.
Han frågade om Terje jagade.
Jag var närmast chockad över frågan.
Mannen berättade då att Terje hade perfekt
uppställning för jakt (svansen bakåt, ena benet lyft).

Jag berättade då Terjes modiga historia:
1.Som valp gömde han sig alltid under en filt om
  någon kom in oanmäld.
2.En gång prövade jag honom i fågeljakt. När skottet
  brann av sprang han åt motsatt håll.
3.Han är livrädd för vind och fladdrande gardiner
4.En gång rusade han mot två rådjur. Det ena djuret
  stod kvar. Då vände Terje och sprang och ställde sig
  bakom mig.

Det finns få saker Terje inte är rädd för.
En av dem är jag.
Han brukar vanligtvis gå till höger om jag säger vänster.
Skulle jag bli attackerad av främlingar skulle han hjälpa dem.
En gång fejkade vi att två män sprakade på mig.
Vad gjorde Terje? Bet mig!

Min lilla Shi-tzu står inte högt i kurs.
Han är i princip blind men låtsas som om
han ser.
När han skiter så fastnar det alltid skit i håret
runt anus som slänger än hit, än dit.
Han hatar barn.
Han hatar invandrare.

Men han gillar mig.



Häromdagen stötte jag på damer med invandrarbakgrund.
Jag förklarade då läget.
De hade svårt att tro mig.
Jag berättade då att vi gjort försök med mina barns vänner.
Det slår aldrig fel. Rocky hugger på barn med annan etniskt
bakgrund är den odalsvenska.

En av kvinnorna bistod mig då med en förklaring:
-Det måste ju bero på lukten!!!!!

Det finns en fjolla i stockholm som heter
Lars Dahmen( uttalas damen). Han är VD
på förlaget IDG.  Här praktiseras en klädkod
som förbjuder shorts.

Man kan förstå denna kod när man ser IDGs
styrelse. En samling sparrisar som skäms
för sin babiesliknande vader.


En riktig man däremot bär short från 1/4 till 1/11
oavsett väderlek.

För drygt 20 år sedan blev jag påhoppad av en överläkare
på Lillhagens sjukhus. Han befallde mig att sätta på mig
långbyxor. Jag bad honom att förklara sig. Bara det var ett
etikettsbrott för 20 år sedan.


Han menade att det var oestetisk.
För vem frågade jag.
Han menade att det var ohygieniskt.
Jag undrade då över varför han inte inte reagerade över
att kvinnor hade minimala vita rockar där man titt som tätt
kunna skönja fjöset.


Han blev grymt irriterad och sa att han befallde mig att ha
långbyxor.
Jag bad honom fara åt helvete.

Frågan till sjukhusledningen som lät mig ha kortbyxor vid
varma sommardagar.

Kampen fanns då- det fortsätter idag.
Det handlar om kampen för maskulin humanism mot
fjollig fascism.

Idag var det en dokumentär på P 1.
Titeln var ironisk "Välommen till Limhamn".

Programmet handlade om att en skola i Rosengård
skall renoveras och att 50 elever från skolan skall
gå i en skola i Limhamn.

Detta har upprört medelklassen i Limhamn.
Man vill ju inte ha blattar till sin kära stadsdel.
De hävdar att de inte är rasister, men..............


Ja, hur tänker dessa anti-rasister?
Vi vill inte ha hit problembarn.
Varför är de problembarn?
De kommer från Rosengård.
I Rosengård bor bara blattar.

Hur man än vrider på problemet är det rasism.
Eventuellt skulle man också kunna lägga till
klassförakt.

Försöket i Limhamn är ett storartat projekt.
Det är så man måste arbeta för att nå integration.
Hur skulle det annars gå till?

Det är ju alltid samma visa?
Majorna ståtar med en stor del upplyst medelklass, men
säger någon att det kommer barn till dagiset som har för-
äldrar med missbruksproblem så slår man bakut.

Varför just vårat dagis?
Kan man inte skicka dem till Hjällbo istället?

Integration kommer alltid att möta motstånd.
Verkliga integrationsprojekt kommer också att
visa graden av rasism.
Troligtvis är folkhemsrasismen mycket utbredd.

Vi tycker alltid att någon annan skall lösa problemet.

Igår var jag på 50-årsfest.
De flesta på festen var i den åldern.
Jag förstod med all önskvärd tydlighet
att jag börjar bli gammal.

Jag såg mig själv i den Andre.

Min mellanson tycker fortfarande att
den historia jag berättade för honom
några månader sedan är bland det
roligaste han hört.

Den handlade om att jag för min första
lön åkte till Bokman på Kungsgatan och
handlade böcker för hela pengen.
Det var Dostojevski, Huxley, Kafka och
Lagerqvist.


Min mellanson tycker att detta är en synonym
för dårskap alternativt galet slösaktigt.

Igår på festen hittade han en 40-årigt asfalts-
läggar och berättade denna historia för honom.
Mannens replik på sonens berättelse var:
"E han bög eller..."

Sverre och Berra lekte på gården.
De spelade kinesisk fotboll.
Plötsligt reser sig Sverre och skjuter
i mål(1).
Berra blir upprörd då Sverre uppenbart
bryter mot spelets regler.
Sverre svarar med att sparka Berra mellan
benen.

Hulkande och krypande tar sig Berra till
sin mor som sitter och dricker Sherry med en väninna.
Berra berättar sin historia.
Kortprosa utan ornament.
Då dyker Sverre upp och ler.
Berras mamma frågar Sverre vad som hänt.

Sverre berättar:
-Jag såg Berra som en liten outvecklad orkide.
Sparken jag gav honom en subjektiv upplevelse
av Big bang. Stjärnorna han såg i smärtan gav
honom en uppfattning om kosmos storhet och
härlighet. De färger hans pung kommer att ha de
närmaste dagarna kommer att påminna honom om
denna underbara upplevelse och han kommer att
få kännedom om de blåa, gula och röda nyanserna, vilka
är de färger som kommer att dominera honom som
fullt utvecklad blomma.

Berras mamma tittade på sin väninna som nickade
tillbaka. Hon log mot Sverre och vände sig till Berra
och gav honom en rejäl örfil.Hon sa:
-Nästa gång kommer du inte hit med din äckliga och
 snoriga realism. Lär av Sverre ditt lilla kräk!

Fotnot:
(1) Kinesisk fotboll spelas med både händer och fötter
     i marken och ryggen vänd mot mark, magen mot luften.

I senaste numret av ETC uppmärksammas det
som Gardell skrev en körnika om i Göteborgs Fria,
nämnligen att Europol prioriterar att bekämpa Islam
i sin strategi mot terror.

Detta mot bakgrund att det begicks 486 terrorattcker
I Europa 2006. 1 var islamrelaterad!

På söndag visas den belgiske regissören
Patric Jeans senaste dokumentär Might is
right.

Den handlar om den krutdurk som vi sitter på i
Europa. Den handlar om de upplopp vi sett i stora
städers förorter och den pekar på att detta bara är
en början.

Med få undantag (finns det något) följer makten i Europa
samma väg när det gäller att bekämpa fattigdom och
förortskriminalitet och det är repression.


Rapporter från förorterutanför Paris eller Marseille ger
samma bild. Allt imploderar. Det som är vanligt i samhällen
som affärer, samlingslokaler, kafeer, vårdcentraler, tandvård
etc.. allt är borta. Kvar finns bostäder. Inget annat. Betongen
suddar ut humanismen.

Vägen till ett annat liv är lång för de unga. De ser ju inget annat
än de äldres sätt at leva och det som syns på gatan där de finns
är de kriminella och deras sätt att leva.

Samhället möte upp med mer poliser och tal om moral.
Man spärrar in unga individer i överfulla fängelser där de
lämnas åt sitt öde. Det enda man är generös med är lugnande
piller.


Detta är en ödesfråga.
Hur skall vi möta upp en yngre generation i marginalen?
Det handlar inte om moral. Det handlar om rättvisa.

Filmen visas på Världskulturmuseet klockan 1200
söndagen 10/6.

För några decennier sedan publicerade Julian
Jaynes The origin of consciousness in the break-
down of the bicameral mind.

Jaynes utgår från historien och menar att exem-
pelvis de som arbetade med att bygga upp pyramiderna
utsattes före en sådan påverkan att deras eget tänkande
sattes ur spel och de förlitade sig helt på det från ovan
bestämda. Det naturliga var att göra som alla andra, eller
var ett i tänkande med sin faraon.

I modern tid kan man se ett liknande mönster under
Moskvarättegångarna under 30-talet då Stalin hittade
fiender överallt och 100000-tals goda kommunister
gick i döden utan att opponera sig. De var ju trots allt
en liten del av något större.

Nordkorea är det senaste exemplet.

Ikväll visas en dokumentär klockan 2200 på Svt 1.
Den handlar om Jim Jones som två efter Jaynes
publicerat sin bok såg till att 900 människor begick
kollektivt självmord.

Sekten Peoples temple var i andra hand en socialistisk
kristen frikyrka, men primärt var det Jim Jones alter ego.
När han kände sig förföljd i USA (kritiserad) flyttade han
verksamheten till djungeln I Guayana.

Vad som fick Jones att tappa lusten att verka i jordelivet
får vi knappast till fullo reda på, men det riktigt tragiska
är att 900 människor valde att gå i döden med honom.

Det som på ytan alltid är enkelt blir så oerhört
mycket svårare när man själv måste ta ansvar
för att något skall hända.

På ytan är vi alla emot kvinnomisshandel. Men
det är ju inte så enkelt. Allt för ofta försvarar den
misshandlade kvinnan sitt svin till man.
"Han är ju snäll egentligen..."
"Jag provocerar honom nog....."
"Han är i alla fall snäll mot barnen".


För några år sedan var det en nära vän som hade en
man som hade problem med spriten. När han söp ,och
det var ofta, blev han oberäknelig. Han hotade att att ta sitt
liv. Ibland hennes och barnens.

Jag pratade då med kvinnan i fråga och berättade för henne
att människor kan försvinna och att om det var det hon ville
skulle jag hjälpa henne.
Mannen fick reda på detta samtal. han ringde mig och frågade
mig om jag menade allvar. Jag sa att jag menade allvar.
Han ändrade sitt liv och mig veterligen har han blivit den perfekte
familjefaderns sedan dess.


På en fest i klubben i höstas blev en kvinna dragen i håret.
Mannen som gjorde det är en notorisk  kvinnomisshandlare.
Han har ett dussin barn med oilka mödrar. Kvinnor har haft
i massor. Han har slagit alla. Det som fascinerade mig vara att
så många kände historien men ingen verkade bry sig särskilt.
Mannen lämnade festen med sin kvinna. Enligt en annan kvinna
på festen hade han slagit henne när de kom hem.

Är detta vardag?


En annan kvinna blir antagligen slagen av sin man. Hon tiger för
alla. Hon har till en väninna sagt i förbigående att hon inte vågar
lämna mannen för då skulle han ta med sig barnen till sitt hemland.
Vet inte om det är sant. Får väl snart reda på det.Nya samtal.

En av den nya tidens brödskrivare för imperiet,
Peter Fröberg Idling, recenserar Åke Kilanders
bok Vietnam var nära i DN i söndags.

Det lite lätt obehagliga i situationen är att Idling
moraliserar över den tidens engegmang. Han menar
att Vietnam och Kampuchea blev kommunist-
nazistiska diktaturer och det hade varit bättre att
USA hade fått fortsätta sina exempellösa terror-
bombningar.

Det är fascinerande vad liberala brödskrivare kan
åstadkomma. Följden av ett sådan resonemang
blir ju att även kampen mot kolonialismen var fel
i de stater där befrielsen inte blev till paradis.

Vi skulle med ett sådant resonemang haft en värld
av kapitalist-fascistiska diktaturer av de slag USA
genererade i efterkrigstidens låg- och högintensiva
krigsföring.

Idling vet naturligtvis hur man skiljer frukt åt. Men den
som är van att äta Del Montes fruktcocktail skiter i dylika
skillnader.

Solidariteten med Vietnam var i första hand kamp mot
imperialismen. Det handlade i mycket om kamp mot
både USA och Sovjet. Dock blev det specifikt USA i
Vietnam av naturliga skäl.


Det var också en kamp för den lilla människan därav
det massiva folkliga stöd som fanns i Sverige mot USA
terror i Vietnam.
VAD HADE DE DÄR ATT GÖRA ÖVERHUVUDTAGET!!!!

50000 demonstranter i Stockholm var inte maoister.
FNL-grupperna var en tummelplats för all slags vänster.
Det var en sida.
Det fanns en annan.

Det obehagliga med Idling och hans brödskrivarkamrat
Salomon är att de väljer imperiets sida.
Det finns ingen annan tolkning här.
Vietnamkriget erbjöd ingen Tredje Ståndunkt.

I förrgår skrev Lisbet Linderborg en debattartikel
i DN. Rubriken var:
" I Sverige skärms kritiker av islam till tystnad"

Min direkta undran är då:
Vilka har blivit skrämda till tystnad?

Det går ju inte en vecka, knappt en dag, utan
att någon skall tala om att islam är ett hot. Allt
från Per Ahlmark över diverse ledarstick till div-
serse debattprogram.

Så vem skräms till tystnad?

Jag tycker det verkar tvärtom.
När muslimer blir upprörda över att Jyllandsposten
visar bilder på Mohammed så är bara reaktionen ett
tecken på terror och diktatur.
En muslim skall hålla käft och skall han prata skall
han hylla den västerländska civilisationen, annars
är han per definition islamistisk proterrorist.

I Linderborgs artikel finns inte ett enda belägg för
hennes tes.
Däremot blir man varse om att lilla Lisbet har  träffat
muslimer som inte hyllat henne, kollat hennes tuttar,
och lyssnat på varje ord hon sagt.
Mörkermän.


Det verkar vara DN Debatts nya giv att släppa fram skrapet
ur den nyliberala propagandaarmen. Förra veckan var det
åsiktshoran Rojas som gick till storms mot vänstervridningen
i svensk skollitteratur ( också här utan exempel).

Kanske skall man se det som ett positivt tecken att detta är
allt som de liberala kan åstadkomma. En chilensk maoist
som bytt åsikter oftar än kalsonger och en bimbo som ser
kroknästa araber bakom gardinen.

Igår cyklade jag över Älvsborgsbron.
Det var motvind så farten blev därefter.
Det fanns tid att se ut över havet och in
mot staden. Man får en bra vy  över
Göteborg från bron.

Under några månader har det pågått re-
noveringsarbeten på bron. En av uppgifterna
är att bygga stängsel vid utsidorna av gång-
och cykelvägen. Detta för att förhindra själv-
mordshoppare.


Det verkar som om vi har fått en global universal-
tanke här  som heter symtombekämpning.
Göteborg kommer att bygga likadana stängsel
på Angeredsbron då denna är ett annat utflykts-
mål för människor som tröttnat på tillvaron.

I Israel bygger man murar för att hindra självmord.
I Göteborg använder man den luftigare metoden med
stängsel.


Frågan är om Göteborgs ansvariga tror att man hindrar
självmordsbenägna individer att ta sitt liv genom att bygga
stängsel eller om detta är ett krav från diverse yrkesgrupper
som tycker det är för kletigt att röja upp under broarna.

Om det är det senare hur skall vi då göra med tågen?

Idag när jag vallade mina hundar och gick på
utsidan gettot så dök det först upp en Mercedes
sportbil och sedan en stor Van. De kom från
"affären". Det är en återvändsgata där de mesta av
buset i Backa brukar träffas.

De som satt i bilen var runt 20 år.
Jag kände inte igen dem.
Men det kändes gangster lång väg.

(Ernst-Hugo och Jan-Olof i deras mest berömda film "Raggargänget")

Någonting börjar att vridas ur kontrollens grepp
i stadsdelen. I förra veckan häktades 15 personer
från Backa. Det handlade om droger och annan
tablettsmuggling.

Vad värre är att jag nu ser med mina egna ögon hur
unga människor mer och mer umgås i etnicitet.
Vita med vita. Färgade med färgade.
De korkade och vidriga gängkrigen från jordens
större städer är inte så långt borta.

USA där dumma jävlar slåss med varandra om en
liten högre plats i gettot.
Gangster paradise. De slickar makten i röva och skjuter
sina egna.
Nazister och kriminella är två grenar på samma träd.

Kommer hem och är trött.
Sätter på en film "Freedom writers" och det visar sig att
den handlar om vad jag funderat på under min promenad.
En klass med olika minoriteter från gettot som skall försöka
att utbilda sig. De har ingen självkänsla utanför sin etnicitet.
De hatar för de vågar inget annat.
Hoppet innebär att man kan förlora något.


Filmen är mycket amerikansk och man gråter i parti
och minut, men det finns en kärna i filmen som är bra.
Man måste engagera sig.
Man måste våga att satsa på människor som gång
på gång misslyckats, för vad är alternativet?

Sällan har en film "based on a true story" varit så bra.
Hilary Swank är riktigt bra som den engagerade läraren.

Idag verkar den svenska staten
alltmer utgå ifrån att islam och dess
mer ihärdiga anhängare är de största
hotet mot vårt samhälle.

Få verkar göra analys utifrån empiriska
grunder.
Skulle så ske skulle man vara tvungen
att använda statistik från Europol.

Siffror från 2006 och terror i Europa
ger följande bild.

Det begicks 498 terroristattacker.

Korsikanska separatister stod för 283 attacker
ETA, de baskiska separatisterna   136 attacker

Attacker som utfördes i Islams namn 1 (en)!!!!!!!

Dags att tänka om nu?

Läs mer

Många med mig börjar känna den götebosska
identiteten hotad.
Många ser frågande ut när man vrålar "Heja
Blåvitt" sketfull en torsdageftermiddag på Avenyn.
Få skrattar åt en äkta Kal å Adavits.
Ingen är intresserad av att besöka gamla redbergspojkar
eller majornas göbbar.
De goa göbbarna är hotade.

Det värsta hotet kommer från Värmland. Där vargmördande
homofoba Selma Lagerlöfepigoner tar över staden och man
hör "Jorapelsö" hit och "sola i Kalstad" dit.
Den värmländska s k kulturen är ett hot.


Ett annat hot är dalmasen.
Den vidrigt nasala och psykisk insufficiensrealterade dialekten
hittar allt närmare Landala.



Danskjävlarna är ju representerade av spettekaksonanisterna
och som hela tiden sjunger om landsvägen.


Fjollträskarna är ju så illa sedda att de inte är ett reellt hot. Inaveln
i de östra delarna av landet har ju sitt ansikte i Alexander Bard. Ser
man det är det bara att banka och slå.


Nä. den goe göbben är hotad.
Om judarna kan få bygga murar för att mota bort araber borde
göteborgare få restaurera stadsmuren för att slippa de när-
liggande atavistiska kulturerna.

Vi älskar GÖÖteborg
Vi älskar Götteborg.
Allt från Vinga fyr till
Hjällbo där allt går överstyr.

Vi älskar kulturen i Götteborg.
Allt från det goa Hisings -Kärra
till Landvetter där vi börjar terra.

Vi älskar Göttebooorg!!!!!!!