leifsjoqvist

Jag hade en god med match och träning
i underbar vårsol.
Först var det 11-åringarna som spelade match
mot Finlandia. Vi vann med 7-2. Enda smolken
i bägaren var att en av mina spelare hade hotat
en av deras. Jag och min spelare hade ett litet
samtal om detta. Han lovade efter en kort diskussion
att något likande kommer aldrig att hända.

Lite senare hade jag min grupp med killar födda 2000.
Jag brukar alltid säga till mina ungar att det finns en an-
ledning till varför man föds med två öron och en mun. Det
har denna grupp inte begripit. En timma med dem är som
ett mentalt maratonlopp i sprinterfart.



Jag träffade en gammal bekant och hon var djup uprörd.
Igår hade hon varit ute med sin hund som vanligt. Hunden
hade gått lös och nosat i gräset. De hade möts av två
grabbar på en blå EU-moppe. De två hade kört upp på gräsmattan
och min vän hade hoppat undan en aning. Hon såg att den
som satt bak på mopeden hade en stilettbatong utfälld. När
hon vände sig om såg hon att hennes hund låg ner.
Det tog en stund innan hon kopplade ihop vad som hänt.

Hon fick upp hunden efter en stund och den ragglade hem.
Hon ringde polisen och anmälde. Polisen berättade att det
var det tredje hundöverfallet som anmälts under dagen.

På vägen hem stötte jag på några grabbar runt tjugo som har
gjort några resor på fel sida om lagen. Vi snackade lite och jag
frågade om de kunde tänka sig vilka hundknackarna kunde va-
ra. De hade ingen aning. I kriminella kretsar står ju inte djurplågeri
högt på dagordningen.

De trodde att det var några av alla de unga wannabees som finns i
Backa som vill vara som de "stora" grabbarna. De lovade att kolla
vem de kunde vara.


För några månader sedan hade vi några som tog väskor från gamla damer
på torget. Jag tror det är samma idioter.
Jag jagade själv några jävlar för ett tag sen som terroriserade en man med
psykiska funktionshinder men fick inte fatt dem.

Det är den här typen av ungar som jag räds.
De som inte syns men som vill synas.
De som har en störning så att de inte accepeteras,
ens av de kriminella. De som enligt Söderbergs
skala bara har äcklet kvar för att väcka känslor hos
folk.


Jag har gått mycket med mina hundar och spanat efter
en blå EU-moppe. Det är inte sannolikt att jag blir angripen.
De små asen brukar vara noga med att plocka sina offer.

Jag försöker förstå men ilskan sätter skygglappar.
Skall se om "Elephant" av Gus van Sant. Hans otäcka
skildring av massakern på Columbine. De två grabbarna
som sköt där och sedan sköt sig själva är nog samma
kategori som hundknackarna.

Igår slog GT på stort och intervjuade en butiksägare
vid Selma Lagerlöfs torg som ville vara anonym så
att inte de kriminella gängen skulle kunna komma
åt honom.(men han vill ha medborgargarden)

I samma artikel som en avrundning efter att ha piskat
upp panikstämning säger en polis:
Det är ungdomar som bildar grupper som försvinner
lika snabbt som de uppstår.

GPs speciella panikombud Lerneby har varit tyst ett
tag men idag så släpper hon loss.
Ungdomar vågar inte vittna.
Kriminaliteten breder ut sig.

Enligt den statistik som Lerneby själv redovisa har
anmälda brott ökat med 5% mellan åren 2002 och
2006. Det är likadant över i princip hela Göteborg
inom den tidsramen. När skedde ökningen?

Rädslan breder ut sig.
Räddast är de vuxna.

Situationen är ju guld för oseriös journalistisk.
Grabbarna som står bakom stölderna är skitungar.
Vem kör in en bil i ett stort varuhus för att sno lite
parfym eller cigaretter.
Men i Aftonbladet blir det att Backa är "Chicago".

Det vore uppfriskande med en undersökning som
tog utgick från vad som verkligen händer.
Har brotten ökat?
Är det fler övergrepp i rättsak eller är det som Lerneby
skriver parentetiskt i slutete av sin artikel att de vuxna som
inte låter sina barn vittna?
Anmälningarna till socialtjänst har ju inte ökat, varför?

Det måste till en problemförskjutning. Det är inte ungdomar
som är problemet. Det är samhällsutvecklingen i stort.
Detta är konsekvensen av att rusta ned välfärden.
Vi är bara i en början av den utvecklingen.

Fler poliser hjälper inte. Tvärtom. Polisen skall inte slå lite bus ,då kommer buset att
få sympatier.
Det handlar om att skapa möjligheter till utveckling.
Skolan måste bli bättre på att hantera en större värdsbild.
Den traditionella lärarrollen är död.

Det handlar om att vuxna är ute och syns och finns tillgängliga
för samtal. Lär av idrotten!

Det handlar om att våga sätta ner fötterna och samtidgt vara lyssnande
och ge respekt.

Igår beslöt Alliansen att ta bort förmögenhetsskatten.
Det är bra.
Då blir det uppenbart och tydligt att överklassen
markerar.

Argumenten är att de rika inte vill investera om de inte
får tillgång till sina skattade miljoner.
Patron A investerar alltså inte om han inte får 200 miljoner
istället för 182.
Det handlar om ren girighet.


Det handlar också om en unken människosyn.
Den fattige skall hållas med skitlöner i en situation
där det finns allt färre arbeten.
Den fattige kommer då att accepetera skitlön framför
att gå arbetslös.
Den arbetslöse blir en liten råtta som biter sina kamrater
och tar usla arbeten framför att göra motsånd.
Med en arme av arbetslösa kan de rika söndra och härska.

USA och England hålls som föredömen.
Här är ju det fragmentariserade arbetet helt genomfört.
Underklassen kuvad till att ha flera deltidsjobb kombinerat
med partiell arbetslöshet.

Klassklyftorna ökar.
De rika blir löjligt rika och kräver mer.
Skatterna skall bort så att vi får en segregerad skola och skolvård
så att man kan se på utsidan vad man tillhör, så som skett med
tandvården.

Vi revolutionärer jublar.
Nu blir det lättare att få den sovande underklassen att vakna.

Varje gång vi passerar en lyktstolpe tittar vi upp och får
något drömmande i blicken.

Igår arbetade jag på ett boende för människor med
psykiska funktionshinder. En av de boende var ute och
vittjade brevlådan och kom in med en bunt papper.
Det visade sig vara information från Nationaldemokraterna.

Rubriken på det lilla bladet var "Välfärd före mångkultur".
Den gamal vanliga visan alltså. Allt är blattarnas fel.
Kvinnan som hämtade de små bladen är grekiska och
jag hade inte hjärta att förklara att det vita rasens avant-
garde anser allt vara hennes fel.
Eller?

I slutet av folder står det nämnligen:
Skulle du som europe själv vilja bo i Botkyrka,Rinkeby eller
Rosengård?
Vad med det svenska?
Innebär detta att vi faktiskt kan släppa in massa turkar?
Vitryssar?
Svarta portugiser?

Nationaldemokraterna har slappat till!

På baksidan av foldern säger feta Elin att hon röstar
på ND för att hennes barn skall få växa upp utan rån,
misshandel och våldtäkt.
När det gäller misshandel skall nog feta Elin var mer
rädd för sina partikamrater än "di mörke".

Jag antar att Elin menar att de tre ovan nämnda brotten
endast utförs av icke-europeer ( hur är det nu med turkarna)?

En annan "Svensk" (eller skall det vara europe) på folderns
baksida heter Heinz och är 68 år gammal. Född -39 och heta
Heinz ger ju vissa associationer. Han tycker att de "nyiflyttade
invandrarna" (inkluderar det de europeiska turkarna) får mer
i bidrag än vad Heinz får i folkpension.

På boendet lämnade vi den diskussionen åt sidan och pratade
istället om vem som vågade se sporten och vem som inte våga-
de.

i senaste numret av Ordfront Magasin  skriver Ann Charlott Altstadt
om hur media bedrev moralkrig mot Anna Sjödin medans fyllesvinen
Per Bill och Karin Pilsäter togs till nåder och klemades med.

Det är upprörnade att ett fyllesvin som Per Bill kom undan så lätt.
Han super på dagtid.
Tar taxi för skattepengar och hämtar sin som på dagis.
Raglar runt och hotar sonens liv  när han nästan faller ihop
i trafiken.

När han sedan blir uppvaktad av en väktare börjar han att slåss.
han visar sin legitimation och hävdar att han inte bara är riksdags-
man utan också försvarsminister.


Per Bill är full och utsätter sitt barn för fara.
Per Bill har massor av vinflaskor i barnvagnen.
Per Bill misshandlar kvinnlig vakt.
Per Bill hotar med sin position med efterföljder.

Varför får Bill snyftreportage i våra stora tidningar medans
Sjödin får drev där alla ser Stalin och massmord?

En moderat i Växsjö har anmält barnprogrammet
Tillbaka till vintergatan för att detta skall propagera
för kommunism.

Det är nu inte första gången moderater anmäler
barnprogram för kommunism. Jag undrar varför
just äldre moderater har sådan förkärlek för barn-
program ?

Vad är det de söker?
Intellektuell stimulans?

Under 70-talet när jag formade min ideologiska
övertygelse ( eller formades) hade jag från början
en mycket naiv utgångspunkt:
"allt som var vänster var bra"!

Jag fick lära mig snabbt att så verkligen inte var fallet.
Först handlade det om reform eller revolution.
Sedan när reformen var bortvald så fanns ett antal
alternativ ,vilka i relation till varandra, var dödsfiender.

Det fanns konflikten mellan Trotskij och Stalin.
Allende och den reformistiska vägen kontra den revolutionära.
Skillnaden mellan befrielserörelse och terrorism ( idag kanske
den viktigaste frågan).
Senare var Tito något att vara för eller emot.
Den stora polemiken handlade ju om vi skulle sätta tillit till Kina
eller Sovjet ( en gnista kan tända en världsbrand- USA en papperstiger)
Konflikten mellan Kina och Albanien tilhörde kanske den mest menings-
lösa, för att inte säga korkade.

När jag nu läser om Den svenska motståndsrörelsen så känns retoriken
igen.
Nassarnas farligaste fiende är inte kommunisten eller juden. Nä det är
den interna fienden man skall se upp. Strasserismen.


Alla nassar måste veta att det är den rena rasen som är kampens.
Röj väg för biologin.
Vad nassarna fruktar är att om man fyller på med ekonomi och
allmän politik kommer för många att inse dumheterna med ras-
kampen, därav följer att den interna kampen är den viktigaste.

Så resonerade ju också den yttersta vänstern. Klassperspektivet
i någon av de stora gudarnas namn var den enda och rätta linjen.

Märkligt är dock att om praktiken sammanföll i stora drag så är ju
de skrivna urkunderna mil ifrån varandra.

Marx , Mao och Lenin förfäktade ju en bättre värld för alla.
De nazistiska urkunderna pratar i huvudsak bara om krig, blod
och evig underkastelse.

Vaknade vid 11-tiden och kände
mig underbart utsövd.
Sömnen blir allt viktigare med åren.

Mat, sömn och skita är klart mer i centrum
i mitt liv än sex.

Visst har jag kvar min drift, men den sitter
numer i hjärnan där jag har kontroll över den.
Det är inte som runt tjugo när en vibrerande
spårvagn eller en flik av konturen på ett bröst
fick kuken att leva sitt eget liv.
Det var tiden då Adidasväskan alltid hände
på magen, numer kan jag med lätthet bära den
på ryggen.


Jag åt alltså en god frukost och kunde läsa DN
grundligt samtidigt som tarmen tömdes på allt
sitt innehåll.

Tänkte en del under dagen varför det skrivs så lite
om skitandet.
En riktig holmgång med tarm och rövhål är ju i
tillfredställelseanalogi i remi med sex.

Vid tolv gav jag mig iväg i kortbyxor och ärmlöst
med cykeln. Jag cyklade över Gamlestaden, Lunden,
Delsjövägen, St Sigfrids plan, Kallebäck, Delsjön
och stannade till vid Härlanda tjärn.  jag beslutade mig för
att bada. Solen sken. Det var varmt.
Jag badade 26 mars. Nytt rekord.
Det var så jävla kallt. Underkropen hamnade i koma och
överkroppen skakade i flera minuter.
Men det var upppiggande.

Jag cyklade ner mot stan och såg att det var 18 grader varmt.
Fantastiskt.
Stack in på Valhalla och simmade 1000m.
Bastade.
Tjötade med gubbarna om varför Gais är en skitklubb.
Det trodde mig inte när jag sa att jag badat.

Jämförde kuklängd och bukomfång med alla som passerade.
Blev inte jätteglad direkt.


Cyklade hem.

Gjorde en grym köttfärssås.
Mycket vitlök, buljong och chilli.

Försökte kolla film men hade svårt med koncentrationen.
Möte med fotbollen. Sent hemma.
Skall kolla "Stoned" eller läsa någon av de bakre novellerna
i "Muren".

Det är ett evigt jävla tjat om hur mycket värre ungdomen
blivit.
Den utbredda senil demensen bland alla som kallar sig
vuxna är epidemisk och oroande.

Man kan fastslå följande sentenser:

-Ungdomen har alltid varit  problematisk.
-Ungdomen har alltid gjort uppror, bra och dåliga...
-Ungdomen har alltid uppfattats som oregerlig och att
  den alltid är värre än någon generation tidigare.

Det är inte detta som är problemet.
Problemet är en flat, egoistisk, självupptagen och moralisk
tvivelaktig vuxenvärld.

Vem bär skulden för att världen är rutten?
Vem bär skulden för att så lite händer för att göra världen bättre?

Mycket kan sägas på det stora och det lilla planet,
men en sak är jag helt säker på.

Det har aldrig funnits så många fega och undflyende vuxna
som i vår tid.
Lindahagaskolan i Mölndal är ett bra exempel på denna nya attityd.
I vintras blev snickare "mobbade" av skolans elever.
Vad valde man då att göra?

Jo , man la ner arbetet. Skyddsombudet stängde arbetsplatsen.
Det hade aldrig hänt förr.
Aldrig att snickare var såna fega skitar för bara 20 år sedan.
Vuxna mobbade av barn.........


I förra veckan hände det igen och på samma skola.
Nu var det lärarfacket som var kränkta och stängde skolan. 

Vad är det för jävla signaler!
Massor av skitungar sitter nu och berömmer sig själva
för att vara gangsta på diverse sejter som exempelvis
playahead.



Grattis lärare och snickare ni har hjälpt små skitungar att
ta några extrasnabba kliv in i kriminaliteten.

Det är dags att vända på problemet.
Det är inte barn och ungdomar som är problem.
Det är vuxna.

" För våra blodkärls hälsa är det av avgörande
  betydelse vad vi äter. Våra matvanor är förresten inte
  så nedärvda som vi kanske tror. Vi äter betydligt mer
  fett och mera socker än våra förfäder. Födans fetthalt
  har för stora befolkningsgrupper fördubblats under
  detta århundrade, och där ligger en av förklaringarna
  till den strakt ökade sjukligheten i åderförkalkning. Allt
  fler människor är också feta och det befrämjar uppkomsten
  av åderförkalkning. Andra viktiga faktorer är bristen på motion
  i bilens och TV:s tidsålder, samt jäkt och stress."

Inget av det ovanstående kan tyckas vara okänt.
Det som är en smula märkligt är att det ovan skrevs
1964.

Vill ni leva längre- P Jacquemart

I början på 80-talet jobbade jag på Lillhagens mentalsjukhus.
Jag arbetade bl a på en avdelning med bara gamla kvinnor.
En sak som fascinerade var att hälften av kvinnorna levt sina
liv utan kända män. Vad som också var intressant var att de hade
träffat män i unga år och blivit svikna.

En av dessa kvinnor låg ensam på sitt rum under det året jag var där.
Hon var helt förtvinad. Låg bara och skrek.
I sin glans dagar hade haft sportbil och deltagit i stadens kulturliv.


När hon dog fanns det en systerdotter som var henne närmast.
Hon erbjöd mig att ta av de böcker den gamla damen samlat på
sig. Vilken skatt det var! Jag har fortfarande lårar jag aldrig packat upp.

Ikväll tittade jag i en.

Jag hittade Åke Janzon och hans Under poeternas himmel .
Janzon skrev massor om lyrik. I denna samling skriver han i korta
kärnfulla sentenser om bl a Harry Martinsson, Taube, Vennberg
m fl.
Jag fastnar i kapitlet om Hjalmar Gullberg.


Ort och årstid?från det ena
rummet bara gå till nästa
rum- så enkelt och så lätt.
Vid din hand.

Utan längtan, utan saknad
väntar jag vid icke
existens sjö
ingenting. Bäst så

Lika långt från finnas till
som från döden ligger färje-
stället.- Leva:
vara där du är.


Eller stroferna om jordbävningen i Lissabon som krävde
så många liv att Voltaire förklarade att Gud var död.

En värld av poesi för herde och herdinna
men kammarjungfru och lakej gick under då.
Bland kända offer som man när det slutat brinna
fann i ruinerna var herden i det blå.

"herden i det blå" är här Gud.

Det har antagits en handlingplan i Backa som
syftar till att visa ungjävlarna att de inte bara kan
supa, knarka, hora och säga dumma saker till
vuxna.

Nä, nu är det slut med daltandet.

Repressionen segrar.
Fler poliser.
Mer övervakningskameror.
Stigmatisering av unga på glid.

Problemfixering.
Symptombehandling.

En vän bevittnade ett möte med Torslanda SDN.
Man diskuterade  den ökade sönderslagningen av
busskurer.
Alla förslag handlade om tekniska lösningar.
Glas, plast eller stålburar.
Övervakningskameror.

Inte ett enda inlägg ställde frågan:
Varför slår man sönder busskurer?



Torslanda är inte unikt.
Hela vårt samhälle tänker lika.
Jeppe super- men varför super Jeppe?

Den eviga frågan.
I goda tider söker man ett svar.
I sämre tider är svaret ointressant.

Det har varit en jobbig vecka.
Genom fotbollsklubben har jag projekt
på två skolor varav den ene skolan har
en projektanställd.

Denne man har nu gått och blivit sänkt av våren.
Allergichock.
Så denna vecka har det blivit dubbelarbete med
min dotter som praktikant.
På kvällarna möte med ledare, ungdomsledarmöte
och förbundsmöte med TK.

Veckan har bara försvunnit.
Har knappt hunnit reflektera över tid.

Det finns en dubbelhet i livet.
Har man tråkigt får man leva länge,
så länge att man önskar döden.
har man kul eller i alla fall är aktiv får man leva kort,
så kort att man får ångest den dag man inser att man är dödlig.

Det märkliga med min tillvaro är att mitt egentliga arbete som
habiliteringspedagog aldrig stör eller upptar mina tankar. Jag
är sällan där. När jag är där fysiskt är tankarna annorstädes.
Dock är det denna verksamhet som ger mig min ekonomiska
basersättning i livet.

Idag hade vi treor och fyror i Handslaget.
Det var så mycket glädje.
Det är mycket bekräftande att arbeta med barn.
Man känner direkt om det man gör uppfattas som
bra eller dåligt.
Idag fick jag MVG.

På lunchen var jag med i en kortintervju i Radio Göteborg
och ungdomskriminaliteten i Backa.
Som vanligt tyckte jag tvärtom min SDN-chef.
Hon tyckte det blivit värre. Det tycker inte jag.



Problemet är att när stenen börjat rulla, när tänket satt sig,
då är det svårt att tänka annorlunda.
Nu letar alla efter minsta brottsindikation och varje liten
incident kommer att förstärka bilden av ett samhälle i
upplösning.

Kom hem vid 18. Totalt slut. Gick ut med hundarna.
Såg "Kalle och chokladfabriken". Filmen hängde sig.
Typisk Burton.

Sova..........

I måndags hade Aktuellt i Svt2 en s k debatt mellan Mona
Sahlin och Reinfeldt.
Så totalt ointressant.
De rapade upp sina fraser under en kvart och
vad allt handlade om var om Sahlin skulle palla
för trycket.
-Skulle hon staka sig, verka nervös, säga fel, göra en
 platt figur.......

Inget handlade egentligen om politik.
Det handlade om person.

När den s k debaten var över gick programledare Alfredius över
till kommentataor Knutsson som direkt gjorde en fem minuters
analys av vad alla precis hade sett.

Varför inte sätta in Knutsson eller annan kommentator direkt
i ena hörnet i rutan som simultantolk nästa gång.



Sverige går mot den totala korporativa staten.
I den tycker alla i makten likadant.
Vad det handlar om i den korporativa staten är rena
personfrågor.
Korporativismen är ju grundpelaren i det fascistiska
tänkandet och systemet.

intressant är att en feminism utan klassperspektiv ryms
alldeles utmärkt i ett dylikt system.

Människor i min omgivning tycker att jag har
ett problem med serber.
Det tycker inte jag. Det är ju serberna som är
problemet.

"Serberna är lata, odisciplinerade och helt utan självkritik."

Denna mycket tydliga kritik uttalades av en serb.
Zoran Djindjic.
Föga förvånande sköts han till döds 12 mars 2003.
Av serber.

Djindjic ville bort från den serbiska tanken om det egna
folkets unika storhet. Han ville ha demokrati. Han ville fred.
Han ville skära bort serbernas lipande över sin egen utsatthet,
vilken bara finns för att få komma  ut i nya krig.

På mitt arbete har vi en katt.
Av sekretessskäl kan jag inte uppge kattens namn.
Även anständighetsskäl  säger att katten bör få
vara anonym.

Katten är nämnligen pervers.
Jag kom hem igår och efter en dag med intensivt
cyklande och massa träningar krävde anständigheten
att jag duschade.
Jag orkade dock inte.

Det var så illa att jag väcktes av min egen intorkade armsvett.

Jag cyklade till jobbet igen i samma kläder och ingen
behöver ju vara superintelligent för att räkna ut att det
bara var män på jobbet idag.



Det är också ett viktigt skäl att ha kvinnor på arbetet,
i vilket fall kvinnor som lockar till sexuell eftertanke.
Utan dem, inget byta av underkläder, ingen rakning,
kockelbärsexpansion, flänsost, vitt mellan tänderna,
..........................

I vilket fall gick jag direkt till soffan och satte mig för att
kolla skidskytte. Då kommer vår kastrerade honkatt och
hoppar upp bredvid mig. Jag tog henne och började att
klia vilket jag alltid gör.

Då fick hon lukt på min armhåla och blev helt galen.
Hon borrade in huvudet i armhålan och började åla
runt. När jag försökte ta bort henne satte hon klorna
i sidan för att hålla sig fast. Jag började känna panik.

Det var samma känsla som när Husmor Stina låste in
mig i förrådet när jag gjorde lumpen i Älvdalen. Hon väg-
rade släppa ut mig om jag inte knullade av henne.
Jag var 19 år och hon hade 19 månader kvar till pension.



Katten fick konvulsioner där i armhålan och jag var osäker
på om hon fått hjärtinfarkt eller om hon hade astmaanfall,
innan jag begrep att hon fått orgasm.

Jag rusade in i duschen och stod där länge och duschade
med kläderna på.

Äntligen!
Efter alla dessa Onkel Tomfilmer så kommer det nu ett riktigt
bra film på ett allt vanligare tema.
Temat är massmord i Afrika.



Först var det Hotell Rwanda som var hyfsat befriad från det vita alibit.
Sometimes in april  som också handlade om Rwanda var sevärd.
Shooting dogs har två katolska präster( vita) som alibin för att göra
negerfilm. Negerfilm handlar om att göra de vita till agerande goda
subjekt och de agerande svarta till onda subjekt och mellan dessa
poler finns den stora horden av svarta fånar som är objekt.

I sammanhanget är ju rent rasistiska filmer som De vilda gässen,
Black hawk down eller Tears in the sun befriande då de inte gör sken
av annat än att hylla amerikansk pang-pang-imperialism.

Riktigt vidirigt blir det med filmer som Blood Diamond  där rasismen
är så tydlig och medelklassig. De gode vite avslöjas i sin rasism som
bygger på att han skall hjälpa den dumma negern.

Ikväll såg jag Frontline som visade sig vara kanske det bästa försöket
att ge en blick av det massmördande Afrika. I denna film är det Kongo
som står i centrum. Massmorden i Kongo fick aldrig någon uppmärk-
samhet. Det är osäkert hur många som dog i det massiva mördandet.

I Frontline handlar det om människor på flykt undan massmordens Kongo.
I Dublin försöker man finna sig tillrätta. Det som lyfter filmen är raderandet
av hudfärgens betydelse. "Vi har alla en demon alldeles under huden", säger
en man. De är också ett intensivt kryssande i vad som är gott och ont. En
utmärkt film med andra ord. En film om människor.



Vi har nu följande filmer och massmord i Afrika:
Rwanda- Hotell Rwanda
                  Shooting dogs
                 Sometimes in April

Sierre Leone  - Blood diamond

Somalia- Black hawk down

Kongo   - The front line

Uganda- The last king of Scotland

Nigeria-  Tears of the sun

Jag har sedan 1989 arbetet med koncentrerad arbetstid.
Jobba två dygn ledig fyra och liknande intervall.
Det har passat mitt liv som hand i handsken.

Det har givit mig möjlighet att ha en massa projekt igång
vid sidan av min egentliga arbete. Sidoprojekten har gjort
att jag fått impulser till mitt basarbete.

Jag hade aldrig stått ut med mitt omsorgsarbete om jag inte
haft sidoaktiviteterna. De har givit näring.



Under alla år med dessa arbetstider har facket varit emot. I
alla år har facket varit en större motståndare än arbetsgivaren.
Detta har jag alltid funnit en aning märkligt.
Är inte medlemmarnas väl, fackets väl, eller finns det en annan
agenda?

I vilket fall har nu EU sett till att vi inte kan arbeta våra långa pass
längre. Med jour och lite trixning kan vi få ihop till dygnspass men
inte mer.
Konsekvensen ser vi redan. Folk är tröttare och de med sidoaktiviteter
som samtidigt är de med visioner trappar ner på basarbetet.

Allt blir sämre.
Facket är dock glada och nöjda. Inte riktigt då likriktningen inte blivit 100%.
Våra arbetsgivare är också nöjda. Framför våra visionslösa enhetschefer
som har till uppgift att räkna på hur mycket tandkräm som konsumeras per
månad jämfört med månaden innan.
Under den senaset 5-årsperioden har våra chefer aldrig pratat om själva
verksamheten utan de har pratat matbudget , bilbudget och allmän budget.
De skiter i hur folk mår bara budgeten går ihop.

Det finns en större fråga här och det är den om arbetets innehåll.
Folke Fridell skrev om detta för många år sedan. Fridell tyckte att
industriarbete var till en del att jämföras med slaveri. Han hade svårt
för den socialrealistiska positivismen. Alla var inte glada över att tillbringa
sitt liv mellan fabriken och kärnfamiljen.

Facket lever kvar i drömmen. Visionslöst.
Arbetet är under omformning.
Hur det skall formas är en fråga om kamp.

P M NIlsson på Expressen skulle ha en käftsmäll.
En värre populist och politisk karriärist får man leta
efter.

I gårdagens Uppdrag granskning visade man hur
media förvridet vad som hände när Marcus Gabriels-
son dog.
Hur många vet att  Marcus kamrat slogs?
Hur många vet att det egentligen inte fanns några vittnen?

Vad Expressen och media efterlyser är att folk skall dömas
efter hörsägen!


P M NIlsson blev intervjuad. Han blev tagen med byxorna nere.
Han menade att han har rätt att skarva som han vill.
Alla har rätt att skarva som de vill.
Frågan är dock om alla läsare tycker det är ok att P M
ljuger i en sak som denna?

Vad värre är, Expressen ber inte om ursäkt för sina
uppenbara lögner, de vrider sin egen snaskighet ett
varv till.
Nu låter man föräldrarna skriva om sin son.
Expressen tar skydd bakom förtvivlade föräldrar.
Vilka jävla svin!

Som om frågan handlade om det var rätt att miss-
handla Marcus till döds.

Det handlar om att KD med hjälp av falsk rapportering
vill införa en ny lag som gör det tvingande att hjälpa i
våldssituationer. Lagen har försökt att genomdrivas
med fallet Marcus som alibi.

Lagen är ju kontraproduktiv.
Varenda  snubbe på Balkan skulle jubla av glädje.
De skulle kunna slåss jämt och hänvisa till den nya
lagen.
KD och Gamla Testamentet igen.

Hur lever vi bäst våra liv?
En skola säger att vi måste sätta upp mål.
Utan mål hänfaller vi åt vegetativt slappande
och slösar bort våra liv.


Denna skola måste då ställas mot Tony Montanas
dilemma.
I Scarface slår Monatan ut med händerna mot slutet
av filmen.
Han har gjort det han hade tänkt sig. Han har hamnat
längst upp i den kriminella näringskedjan.
Det knapplösa knullet ( styrt av sedelbunten), snortandet,
dealandet och våldet är inte längre eftersträvansvärt.
Tomheten infinner sig.
Vad göra nu?



Denna fråga kommer ju alltid ikapp den rigida målefterlevaren.
Hur många stycken i kulturen handlar inte om detta?
Mannen som är färdigt med klättrandet, som har en fru han inte
längre knullar med, barn som han inte har kontakt med..............

Det handlar alltså om att vara på väg och vara vaksam på
vad som händer vid avfarterna.

En liten grupp har börjat göra sig
alltmer hörd angående klimathotet.
Enligt dem, det s k "klimathotet".

De hävdar att utsläppen inte gör skada
och att jorden mår bra.
Denna grupp har några utmärkande drag:

-De är medelålders män
-De saknar anknytning till naturvetenskaplig forskning
-De är anhängare av Marknaden och vinstmaximering

Förslaget med hushållsnära tjänster är mycket märkligt.
Borgerligheten har ju kraftfullt slagits för den personliga
integriteten genom åren.
Vad man kan tänka är att borgerligheten länkar samman
dåtid och nutid.



Man restaurerar pigan. Objektet. Den som kan rota i mina
smutsiga underkläder och syna fläckarna på lakanen utan
att det gör något. Den som kan sköta mina barn medans jag
har ett viktigt möte eller tränar med min personlige coach.
Hon ( för det kommer att bli en hon) som annars hade ham-
nat på gatan och sugit smutsiga kukar räddas nu av den
upptagna och ambitiösa borgerligheten ("vi måste ge allmosor").

Hela resonemangent väcker känslor som sedan länge somnat.
Jag tittar upp mot lyktstolpen och får visioner.

Så slungas jag tilbaka till verkligheten.
Hushållsnära tjänster är ju inte alls till för de rika och upptagna.
Hushållsnära tjänster kommer ju inte alls att utföras av under-
klassens kvinnor.
Nädå.


Det är som med prostitution.
De kvinnor som suger kuk och får fittan genomborrad 10 gånger
per dygn gör ju detta för att hjälpa män som är handikappade på
olika sätt.
Det är män med fysiska och psykiska funktionshinder som 
 hjälps till en stunds njutning.



Den glada kärnfamiljen skall också få betalt när den kör sina barn
till olika aktiviteter.
En viss konflikt kommer att uppstå när föräldrar får betalt för att köra
sina barn till den ideellt arbetande tränaren vilken sysselsätter barn-
en under några timmar ( i praktiken går han minus)medans de glada
föräldrana kan pusta ut i bastun under samma tid , eller kanske upp-
söka en glad och nyter sköka.

Jag var inne idag och kollade vad Vägval vänster gör.
De gör ingenting.
De tänker och har lite möten.

De motiverar sin existens med att vara alternativa på
en del frågor. Oftast handlar det om att facket inte skall
ha så mycket makt eller att människor får bli lite mer
flexibla på arbetsmarknaden.



I princip så syftar de också till att värna liberalismen.
Inte särskilt unikt i dessa dagar.

Vägval vänster är ju en förening för sura vänsternissar
som inte fått som de ville.
Historien är full av dem.

De få som vill så mycket för de många.
KEGG (Kommunistiska enhetsgrupperna i Göteborg) fanns
något åt i mitten på 1970-talet. Det var de som inte fick plats
i styrelserna hos KFML(r) eller SKP och som därför ville ena
hela vänster. Alla 50 i Göteborg.Kegg var nog 10 stycken av
dem. De höll inte sams länge.

Vänsterns perverterade syn på kollektivet är en historisk para-
dox. Aldrig har en rörelse så ensidigt vurmat för kolektivet och så
ensidigt pratat i egen sak. Den naiva individualismen hade varit
ett bättre arbetsnamn för det som idag är vänster.

Vi har en vänster som till 90% rekryteras ur medelklassen och som
till 75% pratar kroppsligt mellanparti och 20% klimathot och 5%
internationell solidaritet. En vänster som lämnat sitt historiska
uppdrag. Organisera arbetarklassen! Vart tog det vägen?

Vad gör V-partiet ( mer än tar avstånd från sin historia)?

Folkpartiet har nu verkligen drabbats av hjärnkluster.
De har slängt ut sin bomb och det briserar lite här
och var.
Ingen kontroll.

Det senaste utspelet är noll tolerans i Stockholm mot
graffiti.


Alliansen i Stockholm går genom Folkpartiet ut och säger
att graffiti föder missbruk och kriminalitet. I vissa stycken
får man uppfattningen att utan graffiti- inga gängbildningar-
ingen kriminalitet.

Det är genialt.
Man kan angripa massa vilsna unga och organiserade själar
som bara vill spruta färg på stenväggar.
Perfekta mål för terroristbekämpningsutbildad polis.

Hur droger skulle kunna förknippas med denna "rörelse" får
man också förklarat då dessa "kriminella" luktar i sina färgburkar.

Har Alliansen kollat in den stora terrorpotentialen hos yrkesgruppen
målare. Där kan vi jävlarimej prata färgburkar.
Målaraffärpersonal!

Hur mycket drogar sig dessa två kategorier på helgerna! Alkohol!

Alliansen går från katastrof till kataklysm. Rädda sig den som kan!

På det glada 70-talet hade vänstern en utbredd diskussion
om hönan och ägget.
Hur skulle mna revoltera på bästa sätt?

En del sa att individen måste ändra sitt tänkande och handlande
och först när individen hade ett ädelt sinan var det dags att förändra
samhället.
I detta koncept ingick mycket terapi i olika former, gärna i kombination
med lite röka för att vidga sinnena.
I det internationella perspektivet handlade det om att äta rätt och att
slänga ut alla konsumtionsvaror.



Andra sa att samhället måste ändras först. Den individuella vägen var
småborgarens. Det fick till konsekvens att allt fick stå tillbaka för den
enda politiken ( "allt var Politik") . När väl revolutionen var genomförd
så skulle alla bitar falla på plats: som i Kina, eller som i Sovejtunionen,
eller för en liten del som i Albanien.
Den under senare år framskjutna kvinnokampen var klart underordnad
klasskampen. För många var det osolidariskt att lyfta kvinnofrågan
framför frågan om den stora Revolutionen.

Revolutionen åt allt även sina barn. Efter några år när allt handlade om
att skydda Revolutionen var skyddet så starkt att man glömt vad Revo-
lutionen gick ut på, det fanns bara tankar om dess skydd kvar.



Detsamma gäller dagens Demokrati.
USA skyddas sin Demokrati så hårt att dess essens försvinner i skyddet.
De negativa friheterna äter upp de positiva.

Vi skall frias från våld, kränkningar, kriminalitet, porr, abort, terror..............
Vi skall frias till.......................................................................................................

I den övre diskursen är vi objekt i den undre subjekt.

På Playahead finns massor av märkligheter.
Det är en värld där underklassbarn blommar
ut och visar upp sig.
Det skryter vitt och brett om de brott de begått,
eller t o m tänker begå.

Det tycks som om de inte förstår konsekvens.
Abdul 12 år uttalar dödshot mot tre elever på
en skola.
Abdul sätter dessutom ut sin bild.

Det är nämligen så att Abdul och hans polare
mobbade en tjej på Brunnsboskolan som fick
flytta till annan skola. Då åkte Abdul och hans
modiga gäng till den nya skolan och fortsatte
mobbningen. Anledningen till Abduls dödshot
var att det fanns elever på den nya skolan som
motsatte sig att ett gäng grabbar mobbade en
ensam tjej.

Ronnie Sandahl har givit ut en ny bok: Vi som aldrig sa hora.
Det är tydligen en generationsroman om en ung mans veder-
mödor med framför allt det täckta könet.

Sådeles inget nytt under solen.

Romanen är skriven och kommer att skrivas igen.

Vad jag fastnar för är recensionen i GP av Amelie Björck.
Björck irriterar sig på Sandahl för att denne lipar över för-
hållandet att sviniga grabbar får knulla medans snälla
gossar får sitta med kuken i hand.

Björck tycker att detta är Sandahls problem och inte kvinnans.


Jag håller inte med.
Jag håller inte med någon.

Självklart är det ett mänskligt problem.
Inte manligt eller kvinnligt.
Våran oförmåga att stå emot makt och manipulation.

Som man vet jag följande:
Om jag ser någorlunda ut bestämmer jag själv när jag
vill ha kvinna och när jag vill vara utan.
Det är mitt iniativ som bestämmer.

Fortfarande är det så att kvinnan sitter och väntar på att bli uppvaktad
och mannen som uppvaktar.
Här finns inte plats för den snälle mannen.
Den kvinna som vill ut från detta blir inte sällan till just hora.

Så det är jävlarimej i högsta grad också ett kvinnligt problem att
kvinnor passivt låter sig knullas av  bullrande manschauvinister.

The last king of Scotland är en bra film.
Men det finns en irritationsmoment.
Varför skall alla filmer om Afrika ha ett vitt alibi?
Tror herrar filmregissörer att den anglosaxiska publiken
inte klarar av att se människan för alla negrer?

Det är inte lika uppenbart rasistisk här som i Blood diamond,
men kolonikramandet i den senare spiller över på även denna
film.

Klockan har vridits tillbaka.
Vi är mer rasistiska.
Vi är mindre analytiska?
Vi har förlorat perspektiv ( vi vill hellre tycka synd om negrer än att se dem som
befriare av sig själva)?

Det är också lite irriterande att så mycket handlar om Forrest Whittaker.
Vad är det intressanta mediet eller det som mediet skall förmedla?


Filmen handlar och skildrar om Idi Amin och gör det väl.
Man får en förståelse för att han ändå kunde vara en folkets man
i sin retorik- inte bara bödel.
Det är en hedervärt sätt att skildra verkligheten.



Dock sabbar man slutet.
Entebbe är en mycket intressant historisk fas.
Amin som var en man skapad av den brittiska säkerhetstjänsten
och i nära samarbete med Mossad kom här i konflikt med sina
forna herrar.
Där skulle filmen haft koncentration istället för en halvtimma sensations-
lysten Horseplagiat.

Häromdagen var jag på Folkteatern och såg "Demokrat".
En pjäs om demokratins möjligheter och problem.
Ramhistorien är enkel.
Statsministern är död.
Mördad.


Man inser snart att en hund finns begraven.
Statsministern har spelat under täcket.
Han har stött en dikatur för att undanröja ett
ännu större hot.

Konflikten känns igen.

Det är inget mästerverk.
Det är alldeles för mycket som skall fram.
Det är omöjligt att sovra i all information.
Borde varit mer upprepningar.
 Första delen för mycket info för lite aktion.
Andra delen bättre.

Lite folk på föreställningen. 
Skådisarna gjorde sitt jobb, men det kändes lite
avslaget.

Norrbottens Järn med den eminente Ted Ström
gjorde på 70-talet låten som uppmanade oss att
köpa konsumerad gröt.

Det var en tid när musiken tog del , betraktade, visade,
åskådliggjorde, analyserade det samhälle den verkade
i.


Vi glömmer aldrig Sillstryparen och Doin the omoralisk
schlagerfestival.

Jag var på fotbollscup i Alingsås med 11-åringar och det
var ett betydligt bättre sätt att tillbringa kvällen än vad över
4 miljoner svenskar gjorde.

Stickan Andersson hade rätt.
Det svenska folket är inte dumt, det är dummare.

Sillstryparen sjöng:

..och Stickan Andersson tycker folk e dum,
 producerar romantik,
 men kärleken e stark så Stickan får en
 spark,
 som passar ett cyniskt svin.......

Tyvärr verkar det cyniska svinet Känna sitt cyniska folk.

Jag har varit rejäl magsjuk ett par dagar och
det är intressant hur extremt liten världen blir
när kroppen inte fungerar eller bara fungerar
genom att ge smärta.

Den som haft rejäl tandvärk vet vad det handlar
om. Man är beredd att döda sina barn för att slippa
värken. Detta malande onda som driver ut varje
human känsla ur kroppen.


Man begriper också bättre alla dessa sjukdomsorgansiationer
som driver kampanjer för sina åkommor. Sjukdomen gör
dem mindre och de behöver varandras tröst i denna kamp
för smärtlindring.

I det perspektivet kan jag bara förundras över hur en man som den
italienska ideologen Antonio Gramsci satt i ett kallt källarhål med
bölder över hela kroppen och tänkte på en bättre värld för alla och
skrev detta på dasspapper.

Har under flera dagar drabbats av den för män dödliga
sjukdomen vinterkräksjukan.
Men jag står upp än. Mot alla odds.
Som en riktig man.
En av få..................

Ikväll intervjuade den eminente Richard Dawkins en
rektor för en kristen friskola någonstans i England.

Denne rektor ställde en fråga om vad som händer om
Gud inte finns?

"Varför inte våldtäkt?"
 "varför inte pedofili?", frågade han retoriskt.

Det är förståligt att man ställer den typen av frågor till
andra kristna som inte verkar ha annat i huvudet än att
mörda, våldta och knulla barn.
Det enda som verkar  hindra dem är skräcken för Guds
hämnd!

I detta perspektiv kanske man ändå skall vara glad att så
många strikt psykiskt sjuka kan hållas på mattan tack vare
en fiktiv snubbe i outer space.

För 20 år sedan hade sände Rekordmagazinet med Jan Guillou
ett uppmärksammat program. I ett reportage och med omfattande
dokumentation visade Guillou att Malmös romer levde på bidrag
och kriminalitet.

Det visade också att romerna ansåg sig ha den rätten. Utanförskapet
var så stort att de var en egen enklav utanför den svenska staten. De
frågor som Guillou ville väcka med detta kommer aldrig fram. Istället
hårdlanserades Taikon och offervinkeln.

För några dagar sedan visade TV 3 och Insider ett reportage från Vojakkala
i Norrbotten. En romersk familj Hörnfors har i byn bedrivit terrorregim under
snart 20 år. Hörnfors å andra sidan säger att det handlar om rasism och
kollektiv rädsla.

Det är helt klart att TV 3 tar ställning. När byborna kommer till tals är de lugna
och eftertänkasamma. När Hörnfors visas är det från privatfilmningar när de
är djupt upprörda. De är som djur.


Vad gör konflikter som pågår i över 20 år med människor?

En liten blänkare kommer när TV 3 pratar med grannen Rano. Han verkar
vara en förföljd man. Senare får man se honom på skoter beväpnad med
pistol och  skrikandes. Vi får också veta att Rano varit fängslad två gånger
för dråp. Det är extremt ovanligt med dubbeldråpare. Rano var alltså en
galning innan han kom till byn.

Boven i dramat är myndigheterna. Ingen vill ta i detta.
Den ångestnivå som hela byn måste leva med kan säkert mätas
och kan man hålla sig därifrån gör man nog det.

Frågan som Guillou ville väcka för 20 år sedan står kvar.
Vad går gränsen för vad en grupp kan göra i sitt utanförskap?
Om gruppen i sin kultur odlar tankar om den egna överhögheten
och utvaldheten hur mycket skuld bär man då själv för vad som sker?

Det visar sig att den utomparlamentariska högern
hela tiden lär sig.
När Ny Demokrati  öste man bara på.
Man red på populism och tog varje liten skandal
som inteckning för att föra politik.

Det gick ett tag sedan svaldes Ny demokrati.
De etablerade tog över framför allt främlings-
fientligheten och vips så fanns inget behov
kvar av Ian&Bert.

Sverigedemokraterna har byggt upp sin rörelse m h a
sinnessvaga och kriminella småstadsbös. Nu när rör-
elsen blivit etablerad gör man sig av med dessa.

Gerillafasen är nu avklarad och man går nu in i den
reguljära fasen.
Första slaget går mot Kristdemokraterna.



SD lägger sig tätt an.
Man hyllar landet, familjen, religionen och konungen.
Ungefär där ligger ju den Allersläsande medelkristdemokraten.

Man slår sig snabbt fram när de människofientliga via katolska
kyrkan och pingströrelsen manar till bojkott av KD.
Vi vill förbjuda abort vrålar SD.

Troligtvis är detta bara första slaget.
SD kommer att äta bort KD.
KD har bojor i o m att de är med i regeringen.

Den som inbillar sig att det går att hålla ett rent och hög
förnuft fritt från den faktiska verkligheten bör titta på hur
den svenska borgerligheten agerar i den kulturella sfären.

Filmen Blood diamond får överlag bra kritik. Det finns små
invändningar men man tycker det är bra.
Filmens credo är följande:

-En bra nigger är snäll och lydig och följer husbondens
 röst. Han vill bara leva det lilla livet och ta väl hand om sin
 familj.

-Den dumma niggern vill ha pengar och är dum mot både
 vita och andra niggrer. Han hugger av deras händer. Han
 är girig. Han är ful och det enda sex han får är våldtäktens.

-Den vite mannen är lite girig men har ett gott hjärta. Han offrar
  livet när han har förlorat. Han ler och dör stolt. Han är snygg och
 den ädla smarta kvinnan önskar att han skall straffknulla henne.

Filmen är så pinsamt dålig och så uppenbart en produkt av den
vita världen som vill väl. Problemet är dock inte den onde niggern
utan det vita kapitalet.
Vad händer om man får en vit marknad för diamanter?
Inbillar sig någon att konflikterna skulle ta slut?
Är det bara detta som gör att folk  mördas och lemlästas?



Imperialismen är osmaklig i sin propagandistiska fas.
Man kan också räkna ut hur filmbolaget lagt upp sin reklam-
kampanj. Man har uppvaktat politker för vi har haft en fråge-
stund i riksdagen om "blodiga diamanter".  Naturligtvis kommer
detta inte att ändra annat än att filmen får gratisreklam.
Det finsktalande puckot i Filmkrönikan fick säkert ett par nya
innevantar.

Men värst av alla är Natan Shachar i DN. Han hävdar att Hollywood
har blivit antiamerikanskt.
Han hävdar att Blood diamond är antiamerikansk............

Goebells lärde väl till kommande generationer.

Om detta talar vi.
Om vårt imperialistiska företag i Afghanistan talar vi inte.
Vår utrikesminister hyllar en krigsförbrytare som Henry
Kissinger och tycker att denne är det största namnet i den
globala ankdammen.
Vidare hyllar vår utrikesminister ( för inte så länge sedan hade
vi en rövslickande utrikesminister som hette Christian Gunther
och gillade Hitler. Tankar verkar gå i arv i detta ämbete) vår
tids enda supermakt och underblåsare av det konstanta kriget.

När jag satt vid frukosten på arbetet idag kände jag
en stormvind i mitt inre. Det var som om gudomliga
krafter stormade in för att säga: "mot dumheten kämpar
även vi förgäves!"

Jag har arbetat från och till i 30 år inom vård och omsorg.
Merparten av dessa år har jag varit i opposition mot den typ
av värderingar som styrt dessa verksamheter.

Det handlar om några viktiga pelare som synes mig fattas
på allt för många ställen:


-Respekten för individen. Det babblas om detta och det babblas
 om etik, men få verkar begripa att det måste internaliseras för
 att ha effekt. Jag har stött på jubelidioter som pratar om etik men
 som inte nästa stund pratar över huvudet på klienter. Respekt för
 andra kan man inte heller ge om inte respekterar sig själv.

-Det omedvetna ackordet. På min arbetsplats är man fullständigt galen
 om man blir stressad över vad som skall göras. Trots det har jag några
 kollegor som springer för att klara av allt arbete. Springer och sjunger och
 stressar . Definition på galenskap?
 Dessutom anser de att klienterna skall fråntas möjligheten till egen hygien.
 Det är bättre att man gör allt själv så blir det riktigt gjort.
 Samma gäller städning. Personal städar så det blir ordentligt gjort.

-Övertro på mediciner. Om problem uppstår skall dessa lösas med piller.
 Inga tankar om utlösande orsaker. Inga tankar om förebyggande tänkande.
 Överhuvudtaget inget tänkande, även om det kognitiva är poppigt ( men var?).

-Fokusering på det sjuka.

-Fokusering på problem. På personalmöten pratar man alltid om problem och
 hur dessa eventuellt skall lösas. Inte sällan är problemet av den art att det har
 manifesterats och är därför olösligt. Sällan eller aldrig tar man upp framsteg och
 glada nyheter ( såvida det inte handlar om somatiska förbättringar).

-Människor som arbetar är okunniga och outbildade. Skulle någon ens lämna sin
 brödrost till någon som inte hade någon som helst utbildning? Men släkt går bra.
 Skulle samhället acceptera att snöröjare körde utan körkort?


Nu har jag varit på samma ställe i fem år och efter en förbättring där vi kom
överens om att acceptera att arbeta utrifrån en policy så har nu stället sjunkt
som Titanic.
I brist på ledning går alla tillbaka till vad förlängda ryggmärgen säger.

En dålig dag. En mycket dålig dag!


Jag cyklade hem i småregn och snömodd.
Blev inte mycket gladare.
Sov dåligt inatt. Väcktes av SMS 1.15. Det var min dotter.
"Saknar dig. Vad får vi till middag imorgon?".
Kunde inte somna om.

Räddad av fotboll.
Tränade P96. Bra träning. Snackade skit med gubbarna.
"Du e la gör gullig, bara du tog bort 13 kilo fett och högg av huvudet!!.
Snackade om utveckling och kände glädje.
Pratade lite skit med några A-lagspelare som jag tränat sedan de
hade blöjor ( fria nu?).

Kom hem. Sent. Gick ut med hundarna. Lyssnade till en underbar skiva.
"The best of prog rock". En trippel CD med följande storheter:
Van der Graaf Generator, Genesis ( det riktiga Genesis med Gabriel)
Yes, Jethro Tull , Focus, E,L&P , Colosseum, Gentel Giant, Steve Hillage,
Caravan, Procul Harum , Barclay James Harvest, Frank Zappa, Camel,
Greenslade, Be bop Deluxe.

Jag kände mig som 20 igen..........