leifsjoqvist

Jag vaknade upp.
Jag knullade inte med prinsessan Madelaine.

Jag cyklade till badet.
Jag ropade inte "BRAVO" till golfspelarna när
de skulle slå ( Det är synnerligen irriterande att
staden bästa gräsytor skall handhas av överklas-
sen till att gå runt och glassa. Få är det. Om man
skulle jämföra med fotbollen är det som om varje
fotbollspelare skulle få var sin helplan för att trixa
lite).

Jag badade.
Bredvid mig låg två unga män.
En fet en hade en schäfer.
Jag sa att det inget gjorde att han gick lös.
Jag skrattade när aset skakade vatten över min
heta kropp.
Den fete skånsktalande unge mannen pratade
om brudar i telefonen.
Jag sa inte:
Har du ingen spegel din fete fan!
Om jag är för fet för ett fuck så är
det omöjligt att avgöra vilken under-
kategori du hamnar i.
Din röv påminner mig om världsalltet!

Sedan kom en ny hundägare med en slemmig
liten äcklig pudeliknande sak. Hon ville tala med
mig om sin hund. Det var en tryffelhund.
Jag sa inte:
Den enda svamp din dumma jävla hund kommer
att hitta är den som finns mellan dina ben.

På vägen hem hamnade jag bakom en kvinna i
trikåliknande byxor. Jag sa Iinte:
Jag skulle vilja borra ner mitt huvud mellan dina skinkor.
Kan jag inte få talla lite, bara lite.........
Schyst röv!

Jag cyklade förbi   golfbanan  igen.   På ett av hålen
stod fyra män med alla attribut   givna för    att vara
överklass. En av dem stod i sandbunker intill green.
Han missade och    skulle till att slå igen.   Han såg
irriterad ut. Han hade sand i oljan i håret.

Jag skrek inte då........jo, jag kunde inte låta bli:
Bravo!!!
Dom såg arga ut.

Vi lever i en tid som få ser tydligt i.   De ideologier
som styrt 1900-talet räcker inte för oss och några
nya har inte dykt upp.    Därför är det ganska givet
att de riktigt gamla åter tar plats.

Frågan om Gud.

Förutom det givna att ett icke-existerande väsen
skulle styra över alltet utan   att någon någonsin
sett eller hör t detta   väsen under  kontrollerade
former , vilket ju   är   vetenskapen och den mod-
erna människans  själva   fundament för att upp-
fatta något som verkligt, evidens och repeterbar-
het förutom det, så finns det en  grundläggande
fråga som ingen sann humansit kan förklara.

Det är frågan om grymheten, maktfullkomligheten
och utvalet av goda och onda.
Om Gud är allsmäktig varför hindrar han inte det
onda?
Varför låter han oss springa och göra massa kor-
kade val om vi sedan ändå  skall leva i   konfliktfri
dvala i paradiset?
Det som letar efter mening hos Gud har jävligt myck-
et att förklara. vanligtvis förklarar man inte utan lyder.
Boskapens lott.

Om Gud funnits hade jorden inte existerat.

Varför skulle vi  vara här   med kött och blod under en
kort tid när vi ändå skall vara i paradiset för evigt. Vad
är det för mening med det?

Om Gud finns  är   han en   pervers jävla   galning som fin-
ner njutning i lidande. Pervers och schizofren. För å andra
sidan    skall man sedan i    evighet sitta under    korkeken
och   läppja vin    med   Alf Svensson och   Stanley Sjöberg,
eller är det helvetesversionen.

Jag letar förtvivat efter   Wish you were here  av'
Pink Floyd.   Skivan  är   borta och jag tror att jag
lagt den i ett  annat   fodral.   Hittar inte.   Ångest.
Samma ska gäller Roger Waters The pros and
cons of hitch hiking

Funderar över hur mycket tid jag lägger ner på att
leta efter böcker, tidskrifter,  nycklar eller   likande
som jag förlagt.

Hur mycket tid till spillo?

Vad skulle jag gjort med en tiden om jag haft den?

igår var jag som   vanligt    uppe   vid   Delsjön och
badade.  Åter var det   ryssar där.    Fy för den lede.
De   hade  bergsprängare så   som   man  hade   i
den   utvecklade   världen på 1990-talet och ur den
dånade  techno   och rysk pudelrock. Jag   klarade
ungefär en halvtimma sedan   kände jag att   mag-
reflexerna höll på att vinna. Gud nåde oss om den
barbariska invasionen från öst får fäste.

Imorse efter en blöt natt och våta lakan  som   störde
sömnen vaknade jag  till och åt frukost.   Sedan bläd-
drade jag på text-tv och gjorde snabbkollen på kanal-
erna. Stannade upp på TV3 som   hade det värsta av
det värsta. Ibland har  jag   stannat upp vid    detta på
nätterna och bara fascinerats.   Frågesprogram med
lättklädda damen som ständigt pratar en massa skit.
Nu ville man ha samtal om två ölmärken och runt det-
ta pratade en storbystad kvinna  oavbrutet. Jag  tvivlar
på att ens Berlusconi skulle producera dylik skit,  inte
ens rysk oligarksmörja skulle sjunka så lågt. Kvinnan
i rutan sa ring mig 34 gånger på 129 sekunder.

Detta är den fria TVs credo.

Om man är   intresserad   av att  betrakta andra
föreställningar   än sin egen    om  existensens
vara då   skall man hålla sig nära Charlie  Kauf-
man. I natt såg jag åter Synecdoche,New York
och den växer.

Philip  Seymour  Hofman är   enstående som  Ca-
den Cotard. I    förrgår   såg   jag   Almost famous.
Där spelar han    kultskrivaren Lester Bangs. Han
säger om  sig själv    att anledningen till att han är
kult är att han är uncool och    aldrig får några bru-
dar. han är antitesen  till rockcirkusen.   Han är cir-
kusens samvete och sanningssägare. Han är un-
mercyful.

I Synecdoche följer vi   Cotard genom hans liv.   Det
är inte kronologist utan mer psykotiskt. Tid och  rum
spelar inte så stor roll. Allt handlar om relation,   allt
handlar om att bli sedd, allt handlar om rörd och be-
rörd, allt handlar om att älska eller att bli älskad. Det
övriga är bara rekvisita.

Det finns   fantastiska sekvenser.   Cotards fru  lämnar
honom för två tyska män Hon är  erkänd konstnär. Hon
gör minikonst så  att alla går omkring med  förstorings-
glas med pannlampor på hennes vernisage.
När Cotard träffar sin dotter på hennes dödsbädd måste
han be om  ursäkt för att han   knullat homosexuellt med
Erik i analen istället för att bry sig om sin dotter. Cotard är 
hetero.

Så här är det med alla filmer som Kaufman skrivit, produ-
cerat eller som nu regisserat:
Being John Malkovich
Human Nature
Adaptation
Eternal sunshine of a spotless mind

Så gott som det enda intressanta som hänt på de stora
dukarna under de senaste åren.

Det är film.
Bara film.
Kaufman är    kanske den   ende jämte Karwai som klarar
av att bära formen i vår tid. Bära formen och fylla den med
ett innehåll som är   bland de   intressantaste som någon
form överhuvudatget kan visa.

Efter att ha uteslutit en  korkad förälder ur mitt
fotbollslag började jag     fundera över om det
var så klokt. Han är uppenbarligen oempatisk,
en lögnare och mytoman och skapar irritation
varhelst han sätter sina fötter. Men.....

Den här typen av individer finns i princip i alla
grupper. Idioten är en arketyp, som    ledaren,
som semiledaren som stödjer   ledaren eller
semiledaren som vill bli ledare.

Alla grupper konstituerar  sig på   detta sätt. På
ett av mina jobb har vi en stor Idiot. han har fyllt
den rollen i närmare 20 år. han kan driva en till
vansinne med sin dumhet och   arrogans  eller
när han skvallrar till   chefer, men ändå, han  är
våran Idiot. Vi kan   alla projicera vår  ilska ,  vår
ångest eller vanlig irriation på honom.

Vad är det nämnligen somhänder när Idioten lyfts
ut? Jo, antingen   så fylls plasten av en ny Idiot ell-
er så blir det kaos   i gruppen. Idioten samlade ju
ångest och ilska   för gruppen.    När han är borta
blir detta liggande och då kan det haman på vem
som helst.


Tänk på alla filmer eller böcker som skrivits i ämnet.
Vad händer när Idioten försvinner?
Kanske skall man vårda sin Idiot?
För   med en   uttalad   Idiot   klarar sig  resten
av gruppen. Man har någon som är dummast.
Man har någon   att ta till när    saker känns fel.

För massa år sedan skrev Erich Fromm om konsten
att leva. Han delade mänskligheten i dem som levde
med att ha och de valde att leva i varat.

Det som väljer att leva i varat bryr sig inte så mycket
om staus, titlar eller hur man uppfattas. Det viktiga i
varat är att leva sitt liv på sina egna premisser och att
göra gott. Lever man i ett ha så spelar det inte så stor
stor roll att man man är utan att man har. Det är inte vik-
tigt att vara klok och empatisk utan det viktiga är att ha
utbildning och senare titlar.

Jag stöter på detta tankesätt i Arne Dahls sjätte roman
om A-gruppen. Det handlar om en TV-recensent som
blir så trött på skiten han fylls av via TV att han beslutar
att handgripligen göra något, som att döda, som att för-
störa.

Dahl ändrar dock begreppen.
Han skriver   om   skillnaden   mellan   att vara någon,
eller att vara något. Någon   har en  identitet som ska-
pats inifrån. Något är ett yttre  som skrivs på dig.   Du
bekräftas av att vara en chimär på exempelvis TV och
då spelar det liten roll om du är det som såpakändis
eller annat TV-tjafs.

Hela mänskligetens fortlevnad beror på om vi skall ta
kamp för att vara någon i motsats till något. Det senare
gör ingen skillnad på TV-serie eller folkmord.

Igår var jag uppe vid Delsjön och simmade.
Årets första Tour de Delsjön.
Jag fick en rysk koloni alldeles intill  som kom
i hyrda kanoter.   Snacka om att bre ut sig.  De
täckte "min"  halvö på  två   sekunder och föror-
enade den med saker, mat och ett jävla tjatter.

När de skulle iväg igen tänkte  de  lämna massa
skit efter sig och då  brann det till i  min  svenska
själ så de jävla Putinepigonerna fick vänligt ploc-
ka upp sin egen ryska skit.

På  vägen  tillbaka  till min   cykel fyllde jag en plast-
påse med tomburkar, bubbelvattenflaskor och tom-
ma cigarettpaket.


I mitt  irriterade  tillstånd över att få  samla  skit efter
andra tänkte jag på   klimatfrågan.   Den är pseudo.
Det är ett sätt att  lura av   underklassen och medel-
klassen resurser till att höja profiten. Kapitalismen
måste ju numer gå in på att parasitera allt närmare
våra kroppar och suga ut märgen på den som redan
är nakna.

Jag tänkte på alla radikala  miljökämpar som bor i vil-
la, som har sommarhus, som åker bil kors och tvärs,
som flyger till ett ändlöst   antal  seminarier och möte,
alla de som lipar över  sopsortering och kärnkraft. Så
finns sådana  som feta jag  som cyklar   överallt, som
bor i  lägenhet och bara flyger några gånger per år på
utbildningsresor.

15 petflaskor, 5 tomma cigarettpaket och 4 burkar tog
jag bort från Moder Natur och slängde i container. Fan
vad jag är bra!

1958 föddes Michael Jackson.
1958 föddes jag.
Igår dog Michael Jackson.
Jag lever.

Jag har varit med mitt fotbollslag i Lomma
och spelat ett inoffciellt  SM för   13-åringar.
Det gick jättebra  förutom att jag   hade  en
förälder som  lyckades att   förstöra   både
stämning och rykte för laget.

Mannen i fråga är en legend i Göteborg och
aldrig har jag träffat en människa som inget
förstår om det som händer runt om honom.

Många historier om detta spektakel    finns i vår
stad men till denna cup hade    han fått   förhåll-
ningsorder som jag trodde skulle fungera. Det
höll i fyra timmar.

Jag hade sagt till alla  föräldrar att  spelarna   skulle
klara sig själva och alla lyssnade till detta och hade
hyrt hotell eller vandrarhem. Alla utan spektaklet.
Han skulle sova i bilen och detta till  trots att han  äger
mångmiljonvilla och är en stor affärsman (enligt egen
utsaga)

Jag tyckte det var synd om  honom och   ordnade så  att
han kunde sova i ett eget rum där laget  var    inkvarterat.
Så spelade vi vår första match och hans son fick   spela
back. Han har en skada som gör att han haltar och detta
ser alla utan fadern. Jag bytte därför i halvlek och då  bör-
jade spektaklet att gapa och skrika och han  skulle   åka
därifrån och han skulle byta klubb.

Jag lät det bero men jag visade med mitt kroppsspråk vad
jag tyckte om fjanten. Sedan snodde han åt   sig  mat   och
kaffe och snurrade runt laget  som en svans    vilket var irri-
terande då vi sagt att föräldrarna skulle hålla sig borta.

När vi var klara för   slutspel sa  jag til l honom att   lämna   vår
förläggning och   jag  talade om för honom att  han aldrig  mer
fick visa sig i  sammanhang som   hade  med klubben att   gö-
ra. Han vägrade. Han   skulle stämma mig. Jag var en lögnare
för jag hade sagt att alla skulle spela lika mycket. Han gapade
så att hela skolan hörde. Distanslöst.

Hans son har spelat mer än han borde med  tanke på   skadan men
då spektaklet ser sonen som en   ekonomisk investering så ser han  
mer än vad som finns. Pojken har ingen haft problem med.

Så idag spelade vi match om tredje pris. Sonen var  tagen av
smärta och rörde sig knappt. Jag bytte ut honom. Då fick han
byta om direkt och lämna. Så försvann de ut för sista gången.
Synd om pojken.

Det finns den här typen av föräldrar lite varstans. De som ser
sitt barn som en investering. Ett ting som skall producera. Ett
ting att berätta om. Ett ting som läser tidigare än    andra eller
som är en större talang än alla andra.

Det finns i de finaste familjer och i de sämsta.
Det finns i alla klasser och bland alla  etniska
grupper.

Jag frågar malmöiter om varför  allt
slutar på -ie   och ingen kan   svara.
Fosie,   Oxie,   Husie, Hyllie är   alla
stadsdelar i denna stad som mest
tillhört Danmark.

Utanför ligger Flädie och Fjellie.

Jag trodde att den samlade  bildumheten
fanns i Göteborg. Efter en vecka i   Skåne
vet jag annat. En  dag på cykel i     Malmö
slutade med en   ihjälskrämd   kärring vil-
ken var 5 centimeter från att ända  mitt liv.
Jag cyklade ikapp henne och vrålade rätt
in i bilen vilket fick henne att  tappa  kopp-
lingen och få ett tjuvstopp.

Vid en av  korsningarna  på    Pildammsväg-
en var det en turk som inte ville ge företräde
trots massor av skyltar och streck i marken.
Han fick fingret och en visad röv.  Han  stan-
nade och gapade  massa   oförskämdheter
på turkiska och jag ropade lite på svenska.

Ytterligare några korkade bilister fick  tvärnita
denna dag i Malmö vilket gör att  jag med lätt-
het kan utnämns Malmö till Sveriges   bildum-
maste stad.

Det är verkligen hög tid att göra alla städer fria
från privatbilism!

Jag var och  handlade    ikväll.
Det var kö. Jag var inte   stres-
sad men alla runt mig var det.

En kvinna i tidig 40  stod    och
velade med sitt betalkort.   Jag
funderade på hur det skulle va-
ra och knulla henne i   en   Fiat.
(Jag såg en gång  en film   där
 ett par knullade i en   liten Fiat
 och har tänkt att jag   skulle vil-
 ja göra det sedan dess.)


Till slut blev hon klar och nu var
alla hyperstressade. Jag stod
och irriterade mig på folk som
inte visste namnen på de varor
som de köpt. Expediten fick ropa
och springa och kolla. Suck!!!!!!

Så blev det min tur.
Expediten frågade nästan omed-
elbart vad det var som  vari plast-
påsen. Jag blev stum. Stum  och
helt tom i huvudet. Det var Nashi
eller sandpäron som är den  kor-
rekta svenska skrivningen.

-Det är päron, sa jag lamt.
-Hon tittade på mig som jag var en
erkänd retarderad i tredje   led och
hon sa det inte men jag såg i ögon-
en vad hon sa:
-Din jävla fåntratt. Jag ser väl förihel-
vete att det är päron. Vad för slags
päron kålhuvud!

Så fick hon reda på vad det var gen-
om telefonen och hon sa syrligt:
-Nashi 19.90 kilot!

Jag svarade inte.

En trevlig midsommar har sällat sig  till   arkiven.
Jag var med ett sällskap på Bildtska gården där
ett par har residens mot att    de sköter    gården
och genomför guidade turer under    sommaren.

På det stora släkträdet i huvudbygganden hittar
man även vår Carl.

Vi åt och sjöng och sedan bröt den stora   dis-
kussionen ut. Där fanns gamla trotskister, en
maoist, en anarkist , en miljöpartist och   någ-
ra oberoende.

Diskussionen utmynnade i två stora frågor:
1. Vi kan idag   inte  formera   oss ideologiskt för vi
    vet inte riktigt  vad vår tid  kräver   för ideologi.  Vi
    kan vara aktiva, vi kan  studera och   vi kan   vara
    vakna för att formera den ideologi som kommer
    att växa fram. Det fanns socialister innan  social-
    ismen fanns som ideologi , anarkister fanns  in-
    nan anarkismen.

2. Vad kommer  först   befrielsen   av samhället eller be-
    befrielsen av  individen?   Gammal diskussion.   Den
    mytomspunne B Traven  hävdade   via sin serie böck-
    er om indianerna   att  diskussion innan befrielsen är
    att ge upp  innan man   ens försökt.   Oenigheten kan
    manifesteras först när   samhället är befriat.   En ann-
    an syn är vi skall göra oss rena och redo innan vi kan
    befria samhället. Någon  hävdade   att det var  skolan
    uppgift att    undervisa oss till en   framtida  solidaritet,
    men där var vi nog eniga om att staten  inte är en pas-
    siv figur i sammanhanget.

Oense på riktigt blev vi  när   Göteborgskravellerna kom på
tal. Anarkisten tyckte att vi  var för flata i Sverige och att våld
måste finnas om det skall vara på "riktigt". Trotskisten såg
bara vandaler  under kravallerna   och blev   förbannad och
gick. Trotskisten är idag miljöpartist skall tilläggas.

Det var ändå hoppfullt.
Det diskuterades.
Det diskuterades i oenighet.
Dialektiskt.
Små vibbar från en svunnen tid.

I  ett  gammal   nummer av   Historia   läser jag
om Jesse Owens. Han   som  blev en   symbol
över motståndet mot den   tyska   nazismen un-
der Berlinolympiaden 1936.   Adolf   gillade inte
att en neger sopade banan med hans vita små
gossar. 4 guld blev det.  Hjälte blev han utåt.

När  han  kom  tillbaka till    USA    tackades han  av
officiellt  på hotell   Astoria   men blev inte  serverad
mat och han fick använda   varuhissen   till  bankett-
en. Även i USA var det problem med en neger  som
hjälte så man klassade honom som proffs och han
jobbade   sedan   på cirkus och tävlade mot   hästar   
och diverse fyllhundar från södern. 

USA har  världens   smutsigaste     byk när det  gäller
rasism. I den    amerikanska     södern hade man på
60-talet    mer rigida   rasregler än i     Johannesburg.
Kanske något att   ta upp på   historielektionerna och
en fråga för Folkpartiet att driva. USA är ju fortfarande
den ledande staten medans Sovjet och Nazityskland
är icke-existerande.

Den fete gubben( jag) gjorde
Aftonbladets test om hur väl-
tränad man är.

Tre olika tester.
Gjorde vad jag skulle för att få
utmärkt på alla tre.
28 armhävningar (ok, det var precis, men bröstet touchade golvet)
27 situps
35 knäböj

Den fete lever !

Dawit Isaak har varit fängslad i    mer än  åtta år
och detta för att regimen i    Eritrea har  retat sig
på hans åsikter och   publicistiska  verksamhet
i Sverige. Tror någon att Isaac suttit i åtta år om
han varit en vit svensk medborgare?


Jag har också lidit.
Idag är   det    97 dagar    sedan jag fick reda på att
det äckliga lilla företaget   Netonnet    inte skulle lå-
ta garantin gälla för min dyrt (1669kr)    inköpta bär-
bara    CD-spelare. Det   var fukt som   förstört  den
och då skulle inte garantin gälla.   Som om all  bär-
bar utrustning bara var för innebruk. Så straffa  Net-
onnet med att handla på SIBA! När det gäller att  lå-
ta garantin falla så är nog   Netonnet   helt befriade
från att döma utifrån hudfärg.


Förhoppningsvis framtiden för Netonnet

Senaste gången jag var på konsert var sommaren
1999 och då var jag vakt.

Jag kan inte ens minnas vilken konert jag gick på
själv.

Rollen som arrangör under tidigt 80-tal tog död på
allt intresse för levande musik på scen.

Så ett tidigt kultband till Göteborg. De tyska hjältarna
Amon Düül II. På Musikens  hus där   jag aldrig varit.
När jag väl fått  tummer ur   så visar det sig att skiten
är inställd. Det får kallas typiskt.

Bara att återgå till att lyssna på CD-skiva i min hyper
moderna bärbara CD-spelare.

Den helt glasklara historien om bandet.



Bra skiva: Wolf city

När jag gick i sjätte klass år 1970   så bestämde
vi oss för att arrangera en sittstrejk. Jag kommer
inte ihåg varför , men jag minns att  vi var mycket
bestämda. Fröken Nyman kom  ut och uppmana-
de oss att gå  upp till    klassrummet  och vi bara
skrattade. Flera andra lärare kom    också och vi
bara skrattade. Vi hade  makt och   vi kände att vi
växte. Då kom gubben Winberg.  En , som vi upp-
levde de,t stor man. Han sa bara barskt att vi skul-
le genast gå upp till vårt klassrum. Vi visste  inte
hur snabbt vi ville lyda honom. Huller   om buller
så rusade vi upp till klassen.

Nej, gubben Winberg var ingen toyboy.   Vi var nog
som de flesta ungar är idag. Sökande och  ibland
upproriska och ibland bara vilsna. Det   är då  den
vuxna världen skall träda in och sätta gränser.  Fri-
het under ansvar är inte bara en liten mening, det
är själva fundamentet i utveckling.

Idag är jag 50 år.
Idag finns inte gubben Wiberg.
Han är ersatt av gubben Sjöqvist.
Winberg föll ur väven och jag fyllde hans
tomrum.

Problemet idag är inte att ungdomen är värre
än förut.
Problemet idag är att vi har en vuxenvärld som
inte axlar sitt ansvar.

Omdömet om gubben Sjöqvist är så gott som
alltid:
"Han är sträng men shysst".

Det kunde gott flera vara.

Jag läser om Blekingegadeligan vilken var
en slags dansk version av RAF. De rånade,
kidnappade och dödade i Danmark  under
närmare 20 år.

Jag slog lite på tyska namn och då i synner-
het på   Bommi Baumann som på   70-talet
skrev en utmärkt   liten bok om  sin tid  som
terrorist. 


Då dök Mattias Rust upp.
Rust var alltså den 19-årige västtysk  som 1987
flög ett litet Cessna 172 in i   Sovjetunionen och
landade på Röda Torget i Moskva. I det rigoröst
rustade och övervakade   Sovjetunionen   kunde
alltså en västerländsk   19-åring flyga in och lan-
da på  det mest   betydande av   alla symboliska
platser.

Det blev skandal.
Gorbatjov  och  hans   män passade på  att rensa
ut för att  därmed på  Sovjet på fall.   Många kunde
skoja med systemet och vid en   filmfestival i Mos-
kva kunde Klimov hälsa alla gäster välkomna och
tacka dem för att de  landat på   Moskvas officiella
flygplats.


Skratten ekade. De ekade och vibrerade så att ett
helt system kom i rubbning.

Så frågan är: Hur viktig var Rusts symboliska hand-
ling egentligen?

Jag såg Trädälskaren i förrgår.
En dokumentär om en man som
bygger en koja i ett träd. Det hand-
lar om trädet som existensens sym-
bol genom hela mänsklighetens va-
ra

Tänker på detta när jag hör en konsulent
och kompis till Jonas Birgersson förklara
Piratpartiets framgångar. Han sa att den
gamla världen har inte förstått att den unga
världen lever hela sina liv på Internet. Han
sa det som något positivt.

Jag ryser. En kohort unga som   rider    på nätet
i  anonymitet. En dag skall vi kanske  rösta över
nätet och var hamnar vi då. Om vi bara kan sitta
hemma och knäppa på knappar kan vi gå  med
på döstraff, avlivning av sjuka, öka    vår knekttill-
försel till krigen världen över som drivs av   USA,
ja, i anonymitet har de värsta brotten begåtts. In-
ternet betyder inte öppenhet, utan viss öppenhet,
öppenhet för det snabba och oreflekterade.


Hur görs maten vi äter?
Vem bygger bostäder vi bor i?
Bilar, cyklar och även datorer, vem gör det?
Av vad?

Vad är det vi kommunicerar på Nätet?
Viktiga grejor?

Om Internet stängdes ner imorgon skulle det bara
märkas av människor som inte har ett liv.

I Iran  sades det   innan valet att det inte
var så stor   skillnad på de   som deltog.
Man kunde inte kritisera staten och man
kunde inte kritisera religion eller utrikes-
politiken.

Trots det blir det ett jävla liv när valresul-
tatet deklareras. Mijloner ut på gator och
torg. Demonstranter dödas.

Jämför det med EU-valet.
Det var verkligen ett pert och koleraval.
Högern gick så lång åt vänster den kunde
och vänstern så långt åt höger den kunde.
Vad var skillnaden?

Vi har alltid ett val sägs det.
I  valet till EU fanns det två antingen röstade
man på allt som var samma och som var
ett stöd till de styrande i kungariket Europa
eller så gjorde man som de frisinnade och
sket i att rösta.

Troligen är det så att  folket i   Iran   har röstat
på den sittande makten.  Det är den   europa-
inspirerade    medelklassen som    inte gillar
valresultatet. När det   gäller    Tredje Världen
så har    media oftast    glömt det där med att
bara vara förmedlande utan är ofta bara kom-
menterande. Aftonbladet och W Hansson på-
står att det blir krig om Amnindenejab blir vald.

Vem startar kriget?

Kopplingen till Andra Världskriget kommer från
Tysklands kansler  Merkel. Snacka   om  sten i
glashus.
Ahmindenejab retar väst med att prata  förintelse
på samma nivå som andra folkmord och    dess-
utom sätta Förintelsen in i dagesn värld och stan-
na vid att det är märkligt att Förintelsen   skall an-
vändas för att sanktionera avd områdets enda ex-
pansionistiska stat gör.

Antingen är Förintelsen unik eller också är den inte det.
Då kan inte heller västlig media, politiker och allmänna
företrädare komma med Hitlerparalleller i tid och otid.

Tills för bara några år sedan  så
var det yttersta hånet mot någon
som höll på att bli   äldre när  de
gick på    bankett och fick    guld-
klocka för lång och trogen tjänst.

Så i förrgår fick jag ett brev på pos-
ten. Det innehöll en   lista  över de
saker  jag  kunde  få  för  lång och
trogen tjänst. Bl a en    guldklocka,
guldkedja, minnessaker eller kon-
tanter a 5000kr ( ej skattade).

Så igår var jag bland de som hånade.
Idag   står  jag i de  hånades bås. De
gamla.

Sitter på dass och skiter  gott och
samtidigt tittar jag efter   DVD   på
Ginza att köpa.  97% av   alla titlar
är ren skit av   typen   amerikansk
komedi och thriller. Vad det gäller
film borde alltså   97% av   befolk-
ningen avlivas.

Lyssnar till P1-morgon och hör att
de kandidater som  kryssats mest
är  Carlwannabeen   Corleone och
han från Småland vilken vi alltid un-
drat över vad han döljer i källaren.
25% av befolkningen borde inte leva.

Tyvärr lyckades nyligen en njurtrans-
plantation. 80% av Sveriges befolknig
tyckte att detta var viktigt. 80% allstå
som borde avlivas.

30% tyckte att det var riktigt att Kim
"vänsterback" Källström la straffen
mot Danmark. Zlatans straff. Alltså
30% till schavotten.


Stannar där.
Om detta förverkligades skulle  Pakistans  
 flyktingbörda som är på sisådär 6 miljon-
er lösas över en natt. Vi skulle då slippa al-
la jävla amerikansk dynga i Videobutiken,
vi skulle slippa all skit kring monarkin och
vi skulle få läsa lite landhockey  istället för
om vänsterbacken i Lyon.



20% tror att Jesus uppenbarade sig för en
19-åring och att dennes dator fyra dagar sen-
are var ett straff av samma skuggfigur.Ett par
miljoner till, i huvudsak skåningar kan tas bort
och ersättas med folk från Darfur.

Idag   diskuterar  man   på fullt allvar  att det
är synd om de     överbegåvade. De   får inte
lika mycket plats och resurser som de som
har det svårare i skolan.

Denna  rättviseprincip   strider ju   mot allt vad
empati  och solidaritet  heter. Den  innebär att
om jag kommer till sjukhus och behöver  akut
dialys så är det analogt med om en annan be-
höver manikyr till höger hand.

Skolan skall inte vara plats för kunskapsproduktion.
Det skall vara en  plats där man lär sig att  det finns
en massa olika  människor att   förhålla sig till. Man
skall lära sig empati och hur man fungerar på bästa
sätt i grupper. Man skall lära sig att söka kunskap!

Man lär sig inte särskilt mycket i skolan om man inte vill.
De överbegåvade är ju inte särskilt begåvade om de inte
klarar av att söka kunskapen på egen hand.

De som tjafsar om särskilda kunskapsklasser är ute
i dolska syften. Det är överlevare från tiden då lebens-
born stod högt i kurs.

Om bara några år kommer vi att tillskriva
tiden 1984-2010 som den mest korkade
i historien. Det var då vi gick från ett soli-
dariskt samhälle till ett privat klasssam-
hälle.

Jag träffade senast för några dagar sedan
en omsorgsarbetare som    tyckte att vi var
för kommunistiska i  Sverige och  att henn-
es man som var  snickare var fri    när han
"fick" arbeta  13 timmar i sträck i andra län-
der.

Mest fri är ju då  tegelarbetaren   i   Pakistan,
eller tvättaren i Indien. Han har ju ingen fritid
utan är företagens egendom. Då slipper han
ju alla dessa val.

Varthän har vi kommit med all denna frihet?

- En desintegration som liknar Tredje Rikets
- En renässans för överheten
- En skola som är till för de som redan har
- En sjukvård för de som redan har
- Ökad kriminalietet
- Konstant ungdomsarbetslöshet

För att bara ta lite godsaker ur frihetens valfrihets-
säck.

Privatiseringen av skola, sjukvård och omsorg har
gett oss sämre av allt.
Det är enkel matematik.

Ja du Palm.....................

Rikt företag startar skola eller vårdhem.
Får massa staliga stålar.
"Effektiviserar", rationaliserar  minimerar personal
och efter några år när man mjölkat   klart så  säljer
man med stor vinst. Pengarna som man  tar vinst-
en ifrån är ju skattepengar. Nästa köpare kan ju in-
te göra om samma process. Hans enda chans till
vinst är att sänka kvaliten rejält.

Man tar från det allmänna , exploaterar sjuka, barn
och fattiga och berikar de redan rika. Bingo!

Igår morse sov jag jour på mitt jobb.
Det var en hoppigt natt och jag hade
svårt att somna. Till slut gick det.Arb-
tet börjar 700 igen.

Jag vaknade med ett ryck att det slog
i dörrar och någon visslade. Jag titt-
ade på klockan och såg att den var
0630. Jag steg upp i min naturliga
skrud och gick ut där hantverkarna
hade öppnat dörren till det rum där
de var.


Två av den kom därifrån och jag frågade
om de visste vad ihelvete klockan var.
Den ene såg  påtagligt  uppmärksammad
på av att svara rätt. Samtidigt gick han mot
dörren där en annan personal sov jour.

-Vad i helvete är du på väg, fräste jag,
 du är på väg in i jourrrummet........

Han ursäktade sig och sa flera gånger
att han gått fel bara. Han backade hela
vägen ut sedan till gårdsplan och vände
sig först då han var utanför bygget.

Jag tror att han numer tillhör den kategorin
som tycker att Omsorgen skall vara en
kvinnodominerad arbetsplats.

.

Igår såg  jag   en   fransk "skräckfilm"   från  1960.
Det handlade om en   forskare   som ville   skapa
ett nytt ansikte till sin dotter vilken fått sitt   ansikte
demolerat  i  en trafikolycka   som   pappsen   var
orsaken  till.  Vissa filmer   eroderas av tid.  Detta
var en sådan. Det enda intressanta var att musik-
en var skriven av Michel Jarre far till   Jean Michel
Jarre. Ja, så intressant var filmen..........................

Så i lördags visades Elektra vilken lätt tillhör de
tio sämsta filmerna genom tiderna. Baserad på
ett spel. Usel intrig, usla effekter och skådespel-
et....jaaa...näääää.
En intressant sak dock. Alla vi som följt våra action-
hjältar de senaste decennierna har ju   fascinerats
över med den lätthet man dödar människor ( de onda).

Man lyfter bara upp huvudet lite  grann och  så  bry-
ter man av kotpelaren till nacken.   Jag har inte  fått
möjlighet att pröva detta i verkligheten men  det ver-
kar väldigt enkelt. I filmen Elektra  har  detta  utveck-
lats till sin fulländning. Här  gör    Elektras  motstån-
dare det på sig själva.  En ganska avancerad  form
av själmord.

Igår såg jag Tvivel.
Det är en film som bådar gott.
Intressant tema och bra skådisar.
Det slarvas bort.
Valen blir för enkla.
Konflikterna inte tydliga nog.
För den som väljer konflikt  skall  man  veta  att
det kräver hård hud. Här finns bara konflikt i ett
alltför litet universum, det kristna, där konflikter-
na tenderar till att bara handla om gott och ont.

Phillip Seymour Hoffman dock grym som vanligt.

Hoffman fem bästa:
1. Capote
2. State and main
3. Synecdoche
4. Empire falls
5. Magnolia och Happiness ( delad femteplats)

Vår fackförening vill avskaffa ett sytem med  flextid
som vi haft under flera års tid. Ett system som gör
arbetet friare och som innebär att vi nästan  aldrig
har några sjukskrivningar. Folk trivs.

Arbetsgivaren tycker detta är ok.
Vi som jobbar vill ha det.
Brukarna tjänar på att alla mår bra.
Bara facket är emot.

Deras huvudsakliga skäl är att de inte vill ha  bestämmande
på lokal nivå. De vill inte att de små sektionerna  skall ha för-
handlingrätt utan att endast avdelningen skall förhandla cen-
tralt.

På min arbetsplats har alla skrivit på utan vår facklige  förtro-
endeman. Han är vald av sektionen inte av oss. Ingen skulle
välja honom om det var val. Hans motivation till att inte skriva
på är att han inte får för Kommunal. Vilken ryggrad!

Detta är en liten arbetsplats i en liten del av landet i en liten
del av fackets verksamhet.
Men i stort ser det ut så här.
Facket är en koloss där de övre delarna har tappat kontakten
med fötterna.

Alla vet vad som händer om försöker att gå utan fötter.

PÅ 60-talet sjöng Daltrey och The Who om
My generation.
Det handlade om revolt mot en stelnad om-
värld.

På 70-talet kom punken och sjöng om No
generation. Mer dystopiskt.

80-90 tal var  intighetens  decennier.
Då sjöng man om Blank generation.

De unga   har gått    från   att vilja förändra
världen   på  60- och   70-talet till   att bara
ta avstånd från samma  värld och   sedan
från 90-talet att bli en del av den och stöd-
ja orättfärdigheten.

Var finns de upproriska?

I alla tider har  äldre   ondgjort   sig
över den yngre generationen.  Man
tillskriver de yngre alla onda egen-
skaper man kan hitta.

Nu har en 16-årig kille och tjej mör-
dat en jämnårig. man kan tänka sig
en och annan som säger : Vad var
det jag sa?

Så intervjuas en krimonolog.
Vad säger han:
Våld som leder till död mellan så
unga är extremt ovanligt. En gång
vart annat år.
Våld där flicka dödar flicka hade han
överhuvudtaget aldrig hört talas om.

Tänk till nu......................................

De som röstade på Piratpartiet var i huvudsak
unga män. Företrädare för partiet säger att det
handlar om integritetsfrågor.

Om du frågar unga män om de röstade på Pir-
atpartiet  för  deras  syn på  integritetsfrågor så
kommer du att få till svar:
-Vad sa du att det hette sa du?


Unga män röstade på Piratpartiet enbart för att
de vill fortsätta att ladda ner ny  film och  musik.
Om det hade  handlat om   FRA och avlyssning
hade man röstat   vänster, men det var inte den
stora frågan.

Det är som med Sverigedemokraterna. De säg-
er att de vill  restaurera landet. Med   95% av de
som röstar på SD är rasister och  tycker att alla
som ite är svenskar   är lägre stående varelser.
SD kan tänka sig  vitahyade invandrare med en
kristen eller judisk   grundsyn( frågan är hur det
är med deras syn på judar då man har ena ben-
et i en nazistisk tradition).


Det är därför av vikt att man är medveten om vad
man gör när man protesterar mot system. I EU
finns bara en linje och det är att avstå helt. I riks-
dagsval ska man blankrösta för att visa att man
är demokrat men tycker att  alternativen är för li-
ka och att man är emot de korporativa tendens-
erna.

Varför är hela överheten och all media så heta på
att förklara att detta val är en framgång?Mer än hälf-
ten av befolkningen röstade inte.
Det är märkligt att överheten har ett problem med
ett litet valdeltagande. De tjänar ju på det.

Frågan  är  naturligtvis när  ett system  brister.  Om det
blir tydligt att en stor majoritet av svenska (europeiska)
befolkningen är emot EU så uppstår en gigantisk tro-
värdighetskris.

Även om man säljer konsumerad gröt så måste ju någ-
on köpa annars fallerar systemet.

Vi som skiter i EU vann!
56,2%!
En exempellös seger!

Vi som inte gillar tanken på moderna
Romarriken, Habsburgska kejsardömen,
Osmanska imperier, Mongoliska vandaler,
Nazism, Amerikansk eller Sovjetisk imperialism,
vi visade igår att vi hellre sitter och skiter på
toaletten än springer som lydig valboskap och
röstar på partier som alla tycker detsamma.

Bra skitit svensk folk!

En inte liten del av  den  vuxna   befolkningen  anser
det vara rätt att misshandla barn för att dessa  skall
växa upp och bli goda samhällsmedborgare.

Lite dask är bara bra anser de. Bra för vad, undrar
jag?
Den som använder våld mot ett barn borde få sig ett
jävla omgång stryk  varje gång  han själv  gör  något
som upplevs  som  oriktigt  av omgivningen, eller så
borde  han spöa upp   vuxna   som inte gör som han
själv vill likt de barn han spöar upp.

Nej, det är uppenbart att vuxna som ordinerar smisk
eller aga är klena i  huvudet. Det är  människor som
inte har ork att  vara auktoritära i  sitt sätt att vara, en
auktoritet som  bygger på  självkännedom, kunskap
och respekt.

Den som jobbat  med självskadande   autister  ser ju
orimligheten i att man  skall slå en    individ som  slår
sig själv i huvudet eller som i det mest extrema fallen
äter sin egen kropp(läppar) eller söker slå ut sina eg-
na tänder.

När ett barn inte gör som man säger eller handlar helt
öppet mot sina egna intressen då uppstår ju en ofant-
lig frustration. Första tanken  är ju att hindra aktiviteten
och då handlar det oftast att  hota för att det skall få ett
slut. Detta hot som sällan  eller aldrig  bär frukt. Varför
går aldrig den kunskapen in?

Varför känker den kränkte?
Varför slår den slagne?
Frågor man  verkligen  borde  tänka  igenom och  framför
allt om tanken att slå dyker upp när det är man själv som
är frustrerad.


Dock anser flera religioner att det är nyttigt med
fysisk och psykisk misshandel och ordinerar in-
te sällan detta som en uppfostringsmetod.

Om vi möter namnet Mustafa och han är från Hjällbo
så dyker det nästan alltid upp negativa bilder. Vi tror
oss möta en huligan och/eller bokstavstrogen mus-
lim. Det är den bilden vi  själva ger och  som media
fyller på åt oss.

Extremt få skulle få negativa känslor av Anders från
Askim. Askim är den stadsdel i Göteborg där det be-
gås mest ekonomiska brott i Göteborg. Om detta tal-
ar vi aldrig och media skriver heller aldrig.

Det är lite märkligt.
Vi ondgör oss över  att blattar  lever   på allmänna medel.
Vi bryr oss inte om att svennar  snor  pengar från den all-
männa kassan. De tar pengar som skulle gå till omsorg,
skola och sjukvård.

Så i rättvisans namn borde vi vara lika fördomsfulla mot
Anders som mot Mustafa.

Det sägs att könen är en social konstruktion.
Om detta är jag osäker. När jag tittar mellan
mina ben och när jag tittat mellan Pamelas
ben tycks där vara en skillnad.

Vad jag däremot vet är att  det finns  en  skillnad
i kvinnors och mäns sätt att vara och då särskilt
kommunicera.

Från min mor över  min   exfru till  älskarinnor  och
dotter finns det en linje som binder dem samman
och det är en mening som återkommer.

När konflikter och öppna  gräl  kommer till  den punkt
då försoning skall till och man frågar vad det var som
egentligen hände. Vad handlade  allt detta  om? Vad
menade du? Då får man till svar:
Det skall du förstå!


Det tycks finnas en kvinnlig dimension där alla svaren
finns. Där svaren är så tydliga att de inte ens behöver
att uttalas.

Liknande djup eller  dimensioner  finns inte i  männens
värld. C P Snow  skrev i mitten av f örra seklet   att de två
världarna, vetenskap och konst, borde mötas på ett hög-
re plan. Detta borde även gälla könen och den uppgiften
är kvinnans. Endast hon har kunskapen.

Igår såg jag en av de bästa krigsfilmerna någonsin.
Den handlade om Frankrikes ockupationskrig i Alg-
eriet. Ett krig som slutade 1961 med ett totalt haveri
för Frankrike som stormakt som följd. Detta gjorde
att Frankrike först 1999 erkände att det överhuvudtaget
hade varit ett krig.

Fransmännen mördade någon miljon under detta krig.
28000 fransmän stupade.
Det är den vanliga matematiken när Europa och väst
är i konflikt för de stora värdena.

Filmen visar hur fransmännen använde napalm och det
var ju dubbelt fel då Frankrike officiellt inte ens var i krig.
USA lärde sig mycket av detta till vietnamkrigets glada
dagar.

Det var ett krig som väckte en värld och som sedan fick
full blom i kampen för att USA skulle bort från Vietnam.
Algeriet var prövostenen för många.


Tidigare  har  Pontecorvo   gjort   "Slaget om Alger" som får
räknas bland de allra bästa  filmerna  alla  kategorier.  Där
liksom här visas tortyren upp. Den som Frankrike hävdade
icke existerade och skälet var att det inte fanns något krig.
Goddag yxskaft!

Filmen "I fiendens närhet" är allt det som USA och Hollywood
aldrig klarar av att göra, en uppgörelse med själva grunden
för kriget. Amerikaner kan bara skildra krig som något dumt
och ont där amerikanska shyssta unga män får ont och dör
och får träffa massa babblande farliga gulingar eller araber.

Denna film är något helt annat.
Helt annat.

Jag tänker på tiden då det var lätt att vara solidarisk.
FLN, FNL, ANC, Sandinistas, ZAPU,EPLF eller vad
det var bokstäver men alla stred de mot imperialism
och framför allt stred de för frihet och socialism. De
var som vi. Deras kamp var vår.


Idag är det svårare.
Jag har svårt at samla in pengar till afghaner som bränner
skolor för småflickor. Ja, tom bränner småflickor.
Jag har svårt att ta ställning för något i Irak då nästan allt
motstånd är inmutat av islamister.
Jag har svårt att känna sympati för islamiska domstolarna
i Somalia.
På Filippinerna fanns en gång världens mest utvecklade
maoistiska gerilla, idag har islam tagit över och min soli-
daritet falnat.

Striden är densamma.
Det är målet som skiljer.
Det är inte helt oviktigt.

Fackföreningsrörelsen var en av de viktigaste
incitamenten för demokratins genopmförande
i Sverige, ja över hela världen.

Facket gav den fattige röst.
Facket visade att om man går samman kan de
fattiga och medellösa krossa de rika och mäkt-
iga.

Det är med en sådan historia i ryggen jag blir så
jävla trött på den lerkoloss som idag stegar runt
i samhället och bara har ett mål för siktet: säkra
socialdemokratiska valsegrar.

Med sossarna vid makten sitter mången ombuds-
man säker i sadeln och bjuds in bland de som har
makt. De får sitta i bolagstyrelser och får vara med
på banketter. Mycket fri mat och sprit.

Vi har på mitt arbete under lång tid haft flexibel ar-
betstid som kallas plus- och minustid. Det har fung-
erat alldeles utmärkt. Vi är många som arbetar på
mitt jobb bara för att vi varit tillsammans med klien-
ter i dagar då allt var åt helvete. Vi har andra syssel-
sättningar vid sidan av och detta går att styra smidigt
med plus- och minustid.

Detta gillar inte Kommunal.
De vill ha kärringar som sitter i Biskopsgården med
sina väninnor och ondgör sig över att Mustafa kör en
Mercedes. Eller så vill de ha ombudsmän som är med
för att göra karriär ( det finns sådana åsnor).

Text från ETC 1980:
Här sitter Hans Eriksson ordförande i Transport.
Han är fet. Det är hans fel att barnen svälter i Afrika

De som igår stred för solidariet och internationella
rättvisa finns inte längre.
Lokala småpåvar ersätts längre upp av regionala
småpåvar.

Deras stora rädsla är att medlemmar skall tänka själva
och värst av allt: agera själva.

Nej, det finns bara ett sätt idag och det är att gå ur
Kommunal och gå med i SAC. Det är dyrare och SAC
har sämre förmåner men de har människor som har
en ide och vill ta strid för den.
Iden om solidaritet, jämlikhet och rättvisa.

Jag känner massor av klimatkrispropagandister
som ylar över att folk inte sopsorterar eller att de
köper fler glödlampor. De mår fysiskt illa över att
underklassen köper mat i folie och plast när de
själva köper naturligt på Saluhallen.

När de sedan på fredag och lördag i goda vänners
lag ondgjort sig över den äckliga människans slö-
seri så kommer veckan där de reser i jobbet, där de
måste ha två bilar för att få ihop livspusslet och där
de pustar ut i sina friliggande villor.

För om vi tittar efter vilka de verkliga klimatterroristerna
är så hamnar vi bland dem som:
1.  Reser mycket
2. Använder bil som transportmedel
3. Bor i villa

De säger ju sig självt att bor man i stora lägenhetsområden
sparar man massor av energi jämfört med de som bor i vil-
la.
De säger sig självt att cyklar man så släpper man inte ut av-
gaser och annan skit som privatbilismen ställer till med.
Cyklar man behöver man inte ta bilen till gymmet och spa-
rar massor av allmän energi och räddar klimatet.

Så jag känner mig som en klimatets superhjälte.

När Jan Josefsson hade sitt sista Debatt
sa han i ingressen att många inte hade
"vågat" komma till studion för att de var
rädda för att bli kallade rasister.

Jag förstår inte detta.
Om man tycker som Josefsson  återkommande
gäster, pensionerade sossar boende i Biskops-
gården, att blattar  inte skall  köra nya  bilar eller
ha  större  lägenhet  än dem  själva så är  ju det
utslag av rasism.


Vi låter ju inte pedofiler få massa  TV-tid för  att
berätta om hur skönt och riktigt det är att knulla
barn. Då borde vi inte heller låta massa smyg-
eller öppetrasister beredas tid till att prata skit
om vad de löst  tycker om  människor med  en
annan etnisk bakgrund än dem själva.


Det finns människor som ljuger.
Det finns människor som våldtar.
Det finns människor som stjäl.
Det finns människor som mördar.

Människor.
Inte raser.
Homo sapiens sapiens.


Under 1960-talet kunde huvudelen av alla brott
på Hisingen härledas till Hällskriftsgatan.
Aha, zigenare.....
Aha, arbetskraftsinvandringen, degosar...........

Nej, svenska unga män och barn under ledning
av en viss Clark Olofsson.

Såg för övrigt ett program på TV ikväll om den stora
emigrationen på 1800-talet. 25% av Sveriges befolk-
ning emigrerdae från detta land. Till en bättre värld.
Det var rent lycksökeri. Bara de med pengar kom till
Amerika. Bara de med pengar kom in i Amerika. De
utan pengar sattes på en båt tillbaka.

De utan pengar från början emigrerade till Bornholm
(Pelle Erövraren) och/eller blev backstugesittare i Tysk-
land ( om detta skrev Gunnar Adolfsson och blev inte
ens en tusendel så omskriven som Moberg blev för
Amerikaeposet)

Ett land som har en historia där 25% av befolkningen
valde eller tvingades i exil skulle man ju tycka borde va-
ra det ödmjukaste.
Kanske är vi också det!
 
Det är bara det att det måste skrivas om alla dessa
som säger att de inte får säga att blattar är lata skitar
som borde utvisas och om alla dessa som bryter mot
lagen för att skydda människor på flykt.


Vi kommer att få stå vid skammens påle när det blir
klart att vi förföljer och utvisar människor i nöd. Historien
kommer att döma oss såsom historien dömde detta
land för undfallenheten mot nazismen under Andra
Världskriget.

Alla som arbetat inom vård och omsorg vet
vilket inflytande kaffe har.

Under min tid inom långvården  fick patienterna
kvällskaffe vid 17.30 och sedan fick de klara sig
till nästa dag 08.00 och det var  bästa scenariot.
Vissa spillde  sitt kaffe och   då fick man stå sitt
kast och klara sig  utan. Till   kaffet   fick man två
formbröd med en ostskiva och en leverpastejskiva.


Om en patient varit våldsam kunde denna bestraffas
med att inte få kaffe.
När de  gamla  och  förvirrade  kände lukten av  kaffe
eller hörde ljudet från fikavagnen så började de röra
sig som zoombies i Night of the living dead.

inom omsorgerna med deras närmast totala brist
på utbildat folk har detta varit en vanlig sätt att han-
tara konflikter.
-Är du inte snäll får du inget kaffe!

Huvuddelen av alla jag mött under mer än 30 år
inom vård och omsorg kan inte hålla sig neutrala
till kaffet. Ofta finns tvång inblandat. Ofta hetsdrick-
er man.

Sällan eller aldrig möter man grupper  som vill  förstå
problemet utan istället säger man att kaffet i sig är ett
problem och tar bort det.

Man kunde ju börja se bakom det uppenbara.
Vem dricker kaffe så fort att man bränner sig?
Vad är orsaken till det?

Har man en lång  vårdhistoria kan  man   vara  säker på
att det finns de  som fått kaffet borttaget under näsan el-
ler fått veta när  de satt sig till  bords att  de inte  får  kaffe
för att de missskött sig. I det läget handlar det att snabbt
som fan få i sig dropparna.

Sedan finns det de som använder kaffet för att döva ångest.
Att bokstavligen fylla sig lindrar för någon sekund.

Man kan ju gå till sig själv.
Koffeinister märker inte hur stor påverkan kaffe har
innan de blir utan.
För några år sedan hade jag magsjuka och drack då
inte kaffe på fem dagar. Jag blev orolig och trodde jag
var på väg in i en psykisk sjukdom ända till den femte
dagen då magen var ordentlig igen och jag fick mitt kaf-
fe.

Det finns vissa saker som man aldrig får säga
kollegor emellan, vissa tabun, och ett är att inte
säga att "alla" tycker som jag.
-Du skall veta att det är inte bara jag som tycker
 att du är lat utan alla tycker det!
(alternativet många är lika illa som alla)

Den som drabbas kan ju inte försvara sig.
Han vet ju inte om det är 1, 25 eller 100 som
tycker som angriparen.

Igår hade vi personalmöte och vi hade en liten
konflikt under uppseglande. Inget märkvärdigt,
Inget stort. Det handlade om att A hade velat prata
om att kollega B var lat. Chefen fick detta som med-
delande från sin kollega. Chefen ringer upp den
misstänkliggjorde och frågar.
B blir arg och angriper C som chefen också nämt.

Soppan är igång.

C blir förbannad på chefen och skäller på denne.
Chefen försvarar sig då med att:
Det finns flera som kritiserar dig också.

Feglir alltså.

På mötet så fortsätter vår chef denna linje med att
säga:
alla kritiserar alla och alla kastar skit.
Chefen pratar om Stasi.
Chefen säger att det finns de i personalgruppen som
ringer til honom och anger sina kollegor med att gå
för tidigt och liknande.

Hur många fel kan man begå på en och samma dag?

Jag har alltså fått veta att jag kastar skit och
skvallrar på mina kollegor.
Det är inte sant.
Det är ärekränkande och åtalbart.

Alla pratar vi skit och småskvallrar lite men det är
skillnad på det och at lyfta på luren och informera
sin chef. Lite skit rensr bara upp och är som göd-
sel riktigt nyttigt.

Med få undantag trivs jag utmärkt på mitt arbete
och med flera av kollegorna har jag ett 20-årigt
vänskapsförhållande.

Vi vet ju att vi har en angivare bland oss.
Alla vet det.
Han ringer in och anmäler att han tror att
kollegor har alkoholproblem och han ringer
in för att tala om att kollegor har kommit för
sent.

Det har vi vetat  hela tiden.
Därför utgör det inget större problem.

Däremot blir det problematiskt med en chef
som totalt förlorar riktningen vid konflikt och
när han själv ställs till svars.

Vad han gör är att han väcker tanken på la famiglia.
Alltså det läge när man sluter sig och sköter sitt
arbete med minimalt utbyte av sina chefer. En chef
som anfaller dig i ryggen har du ju ingen användning
för.

Jag trodde i min enfald att alla chefer idag fick gå
massa jävla kurser på hur man skall utöva ledar-
skap. Det finns ju ton av litteratur i ämnet och tus-
entals konsulter som livnär sig på att predika skit
om ledarskap.

Hos oss har detta gått förbi.

I lördags såg jag en rasande bra film.
The Fall.

Det är en modern saga att berätta för
barn och vuxna.
Filmiskt otroligt bra.

Se den bara.

Intressant är att The Fall är en film.
Den kan i sin bästa form bara vara film.
Inte teater, inte roman utan just film.

Det finns exempel på massor av bra film-
ade romaner och pjäser, men det är inte
lika vanligt med film som är just film.

Filmen borde vara mer självständig mot
andra former för det blir som allra bäst när
film görs i sin egen fålla med sin egen form
som bas.

Jag sov jour natten till lördag och
hade en mardröm som hette duga.
Jag drömde att en samling busar
band mig och slog mig och sedan
satte mig i en rymdraket av samma
slag som den i Hedenhös ( alltså av
gammalt virke). I bakgrunden hörde
jag ett avskyvärt ljud som rev sönder
mina trumhinnor.


Jag skickades ut i rymden i denna bräck-
liga farkost och det tog inte lång stund in-
nan "rymdskeppet" började falla isär. Hela
tiden detta jävla oljud i öronen.

Så sprack skeppet och jag föll handlöst
genom tomheten. Jag såg marken komma
och väntade bara på att slå ihjäl mig. Sista
tanken: jag slipper åtminstonde detta jävla
ljud.

Då vaknade jag.
Direkt insåg jag vad det var för oljud
som skapat drömmen.
Det var en av klienterna som satt och
lyssnade på full volym i sommarnatten.
Alla fönster öppna.
Han lyssnar på samma låt om och om igen.'
Med stor glädje!

Vad det var för låt:
Lyssna själv ( på egen risk)!

Torslandatidningen är nog Sveriges roligaste
tidning. Ingenstans hittar man så mycket ofri-
villig komik som här.

Deras ledare hoppar på människor med funk-
tionshinder och är arga för att dessa skall få ta
plats nära den mäktiga golfbanan. Dock anser
tidningen att de försvarar "di störde" då dessa
kan få en golfboll i huvudet.

I förra numret hade det varit inbrott i en affär i
Torslanda. Man skrev att rånaren hade huva
OCH hjälm men ändå kunde man fastslå att
rånaren hade invandrarbakgrund!

I detta numret är det den stående kolumnen
med närpolis Christer som roar. Detta kan bara
hända i Torslandatidningen:

Har nu flera anmälningar

angående en blottare

som kommer med kajak

till olika badvikar runt

Torslanda. Mannen är ej

från Torslanda. Han har

en hemmagjord cykelkärra

som han fraktar kajaken

med. Tar gärna emot fler

upplysningar angående

denne man.

Hur kan närpolis veta att han inte är
från Torslanda om han inte vet vem
han är? Måhända en invandrare till?