leifsjoqvist

Jag undrar över frestelsernas ursprung och verkan.

Om man tror att en skapare finns till livet kan man

ju undra över varför han gjorde allt så svårt.  Varför

äter vi en massa skit istället för det som är nyttigt?

Varför har vi lättare att se massa struntunderhållning

istället för att tillgodogöra oss kunskap som vi alla

skulle tjäna på att få och ha?

Hur kommer det sig att vi har en så stark drift att vil-

ja förstöra kroppen med en massa droger av olika

slag?

En skapare hade ju bara behövt göra en liten juster-

ing och allt hade varit frid och fröjd.

Två linjer inom evolutionen styr. Den ena säger att vi

går från det enkla till det komplicerade och att det i

detta finns en utveckling. Man skulle kunna ställa sam-

ma frågor som ovan till de som tror på denna sidan

av evolutionen.

Den andra synen ser evolutionen som mer lynnig och

oförutsägbar. Det hoppar. Naturen och utvecklingen är

allt annat än linjär eller perfekt. Motsatsen gäller oftare.

 

Hanne Kjöller har egtt ut en bok. En halv sanning är också en lögn

heter den. Hon ger där sig på hela den etablerade presskåren med

Janne Josefsson i spetsen. Hon verkar inte ha mycket till självbevar-

elsedrift.

Jan Helin på Aftonbladet säger att hennes bok är unik. Det är den inte.

Det är i långa stycken plagiat på Per Ahlmarks tänkande, eller brist på

detsamma.

Ahlmark höll ju på under några decennier att jaga vänsterfolk och libe-

raler med samma metod som Kjöller. Brutna citat och förvanskningar

var ju hans metod att få exempelvis Sven Lindqvist att framstå som

en utklädd stalinist.

För övrigt förstår jag inte all upprördhet. Det pratas om faktafel. Men

vad är ett fakta? Det handlar nästan alltid om åsikter som man driver

efter en övertygelse. När jan Josefsson är i Backa vill han inte ha en

verklig bild av vad som sker utan bevisa en tes som han bär och som

syftar till att gamal tanter inte är säkra i förorter.

 Jan Guillou har vittnat om att när han skriver reportage måste han

dubbelkolla och trippelkolla för skulle ett uppenbartfel komma fram

skulle han hudflängas. Det är få som är så noga i sitt hantverk som

han. Hannes Råstam var det och Gellert Tamas är det men Hanne

Kjöller är ingen journalist. Hon är betald för att driva liberal propag-

anda åt DN. Just därför kan man undra varför hon gav ut boken.

Det luktar hybris. Om ingen tar bort all skit runt om en druknar man

till slut i den.

 

Kolla länken och hör hur Obama ljuger om drönarna.

Det är ytterst obehagligt när världens ledande makt

öppet ljuger om att tusentals människor dödas med

vapen som fjärrstyrs.

Drönarna är imperialismens våta dröm. Man kan döda

människor utan att offra eget blod. Var går gränsen för

detta dödande?

På bokmässan intervjuas bokamabassadörer. De säger att

läsandet mer än halverats under de senaste fem åren. Det

är framför allt pojkar som inte läser. Orsaken är att deras

pappor inte gör det. Oslo bibliotek släppte en undersökning

som visar att det går tio kvinnor på varje lånande man. Det

är tydliga siffror.

Jag är uppväxt i en familj som inte läste. Farsan hade dock

dock böcker. Han mer eller mindre tvingades köpa böcker

av de fackliga bokombuden som var vanliga på våra arbets-

platser förr. Då kämpade fackföreningsrörelsen med att ut-

bilda sina medlemmar. Då ansåg man att kunskap är makt.

Min morfar läste och det skapade en lust hos mig. Sedan var

det en god vän vars bror läste och det skapade en yta för läs-

ning. När vi var runt 15 uppstod en konkurrenssituation om

vem som läste mest. Ett tag var det närmast ångestladdat då

dygnet bara har 24 timmar. Det fanns ju exempel på snabb-

läsare som Artur Lundqvist och Sven Stolpe vilka läste 1500

sidor varje dag. Tre tjocka romaner om dagen var ju inte dir-

ekt en målsättning som gjorde mig lätt i sinnet,

Jag hade perioder när jag åkte upp till Värmland för att bara

läsa under veckor. Jag promenerade några mil om dagen och

sedan bara läste. Det fanns egentligen inget annat mål i det

än att få kunskap.

Med det politiska kom också viljan att läsa politisk litteratur och

där var Samir Amin och Den globala kapitalackumaltionen en

stor ögonöppnare. Jan Myrdal. Andres Ehnmark och Sven

Lindqvist blev ju sedan följeslagare och deras ätt att skriva

blev ju ren lustläsning.

Just lusten är ju en drivkraft vid läsande. Man skall längta till

läsande.

Mina största läsupplevelser är ju när jag rubbas i mitt inre, när

känslan blir så stark att tårar kommer. Det händer inte så ofta

men vid några tillfällen har boken tagit över mina känslor.

De starkaste läsupplevelserna är följande:

Ondskan-Jan Guillou

Historien-Elsa Morante

Samhällets olycksbarn-Victor Hugo

Brott och straff-Dostojevski

Utvandrarsviten-Vilhelm Moberg

Bröd och vapen-Dag Solstad

Här under polstjärnan-Väinö Linna

Hundra år av ensamhet-Gabriel Maria Marquez

De sex delarna om diktatur och uppror av B Traven

Berättelse om sju hängda-Leonid Andrejev

Frydenholm-Hans Sherfig

Peller Erövraren och Morten Röde- Martin Andersen Nexö

Det sjunde korset-Anna Seghers

Nej, det går inte. Det bara kommer fler och fler böcker som

vill ta plats.  Att läsa är ett sätt att leva och jag förstår inte

hur man kan vara utan.

 

Saker faller på sin plats. Häromdagen var det tre

civilipoliser här på gården och letade. Senare läs-

te jag att polisen gripit en "ledare" i Backagänget.

Jag frågade runt om vem denne ledare skulle vara.

Ingen hade svar. Det beror inte på att folk är rädda

utan att de faktiskt inte vet. Jag har alltid varit skep-

tisk till polisens slutsatser om det s k Backagänget.

När mans sedan läser att den gripne skulle vara vän

med en av de avrättade i Biskopsgården så blir guilt

by association ett understatement. Om varje person

som grips med bostadsadress i Backa skall  beskriv-

as som ledare av det s k Backagänget så måste den-

na icke klarlagda organisation ha världens plattaste

struktur då alla tycks vara ledare.

I en debatt mellan hyresgästföreningen och nyliberalismens grå eminens Svante Fölster använder den senare ett argu ment som brukar bli så vanligt att det inte har någon relevans. Det handlar om argument typ "all vetenskaplig forskning visar" och för Fölster handlar det om att en totalt avreglerad marknad leder till fler bostäder. Det skulle alltså vara bättre i alla nordiska länder och Tyskland jämfört med Sverige. Själv undrar jag vad han egentligen vill. Vi har redan en i princip avreglerad hyresmarknad. Ingen vanlig människa har råd med att hyra lägenhet i nybyggda områden. Ingen vanlig människa har heller råd att köpa en nybyggd villa eller bostadsrätt. Varför sjun- ker inte priserna på bostadsrätter och villor enligt Fölsters resone mang? Dock bör man bli vaksam när nyliberaler (och andra) använder sig av argument som "rapporter visar", "all vetenskaplig forskning visar", "den kände personen AA säger" . Det är att göra som Fölsters mor bror Jan Myrdal en gång skrev "gå till läggen".

I programmet MIn sanning intervjuas Håkan Juholt under en timma. Det framgår att han är en traditionell reformist. Han är en folkrörelseman. Det säger en del om socialdemokratin att man valde att sparka honom. Den enkla retorik som Juholt har gör honom till en Palme light, vare sig mer eller mindre. Det säger också att dagens ledande socialdemokratiska skikt är så borgerliga att det inte ens finns en gnutta kvar i dem av det som står i partiets program. K O Feldt och hans bröder genomförde en ekonomisk kupp 1985 och sedan dess har partiets ledningar förvaltat det borgerliga staten, antingen som statsbärare eller som snäll opposition. Det kommer inte att gå att vända den extrema klasspolitik som Sverige haft sedan 80-talet utan att ta avstånd från socialdemokratin. Det finns fortfarande massor av folkrörelsemänniskor i partiet, frågan är hur länge de står ut. Det socialdemokratiska partiet är ju idag ett företag bland andra där man skolor in personer på topppositioner. Få om ens någon väljs ju efter de normer vi är vana vid sedan decennier av folkrörelsemöten. Om utvecklingen fortsätter att SD tar röster kommer socialdemokratin på samma sätt som en gång Göran Persson tog över en del av Ny Demokratis politik att avväpna Jimmi och gänget genom att förändra sin syn på invandringen. De kommer att göra det snyggt, men de kommer att göra det. Juholt var nog en ärlig man. En man som menade väl. Hans installationstal som ordförande var lysande och spådde att det skulle komma en verklig förändring. Säkert var det redan då ledande socialdemokrater med Mona Sahlin i spetsen som började förstå att han måste bort. Ledande sossar kontaktade media med all möjlig skit för att undergräva hans förtroende. Borgerlig media var säkert med på den resan för också de måste ha ryckt till vid Juholts installationstal. De insåg då att mannen var ett hot. Så illa är det med Sverige idag. I många stycken en korporativ stat där makten i olika sfärer flutit samman i en adelssmet. Alla i den smeten jobbar i första han för att skydda och utveckla de egna privilegierna vilket de gjort med stor framgång de senaste decennierna. Sverige är ju den stat i världen där klassskillnaderna ökat nästan mest de senaste tjugo åren.

På radion lyssnar jag till en kvinna som säger att allt som krävs är lite "sunt förnuft". Jag osäkrar mitt vapen när jag hör någon ge detta råd. Efter 30 år inom vård och omsorg har jag hört just detta om sunt förnuft. Det finns också inom skolans värld. Den som använder sunt förnuft som en allmän beskrivning brukar vara en ignorant människa. Det brukar användas när saker problematiseras, när man pratar om att ändra metoder, när man pratar om att se människor på ett annat sätt än det invanda. När gammalt skall ersättas av något nytt då drar den förändringsrädde till med att allt som krävs är "sunt förnuft". När privilegier hotas använder den rädde att det sunda förnuftet skall råda. Den som använder sunt förnuft säger egentligen:gör som jag vill då blir allt bra, eller, vi gör som vi alltid gjort det har ju fungerat. Det är ju ingen slump att Skattebetalarnas förenings tidning heter just Sunt Förnuft. Det finns en fantastisk bild på detta med sunt förnuft. En man har vänt sin båt och målar i aktern in Common sense. För honom blir det ju sunt förnuft att måla in bokstäverna så som han ser det. Det är ju bara det att när han sedan sjösätter båten kommer ju namnet att vara upp och ner.

De jag imorse trodde vara torpeder eller knarkköpare

och som jag höll kollen på då jag också tänkte att de i

sin besvikelse över att antingen inte få slå ihjäl någon

eller få knark bevakade min cykel noga visade sig va-

ra civilpoliser.

Idag när jag cyklande hem från skolan stod det tre män

på gården som inte bor här. De var som klippta ur en

bok som handlar om attribut för kriminellt utseende.

Vad de hade där att göra vet jag inte. Troligen skulle

de köpa något eller så skulle de besöka någon i indriv-

ningsärende.

De hade alla ett utseende som skulle kunna beskrivas

som "invandrarlikt". En var som en kopia av Donk i

Crocodile Dundee. I min värld var de dock individer

och inte romer,balkanfolk, araber eller svarta. Någon

med ett annat synsätt hade antagligen bara fått sina

fördomar bekräftade.

Just detta att stigmatisera grupper vid brott är ju det som

rasister och semirasister använder som sitt yttersta pro-

pagandavapen. Deras sejter fylls ju av brott som utförs

av invandrargrupper. Det intressanta där är att de anser

att vad de kallar PK-media mörkar att invandrare begår

brott men i deras värld är det bara invandrare som begår

brott. Det är ju bara att mord som exempel. Antalet mord i

Sverige har legat konstant sedan 70-talet. Under senare

år har det t o m sjunkit under 100 per år. Alltså det är tyd-

ligt att retoriken om att den s k massinvandringen bär skuld

till mera mord är en ren lögn.

De brukar också ta upp kostnader för invandrare och brott.

Dock läser man aldrig på rasistsejterna att en rik stadsdel

som Askim har flest skattebrott i Västra Götaland, att dessa

brott begås av etniska svenskar eller att dessa brott kostar

staten mångdubbelt mer än vad invandring, bidrag och brott

tillsammans står för. De lyckas aldrig få in ett resonemang om

att finansman Upperlip undanhållit 50 miljoner som egentligen

skulle gått till skatt och för vilka pengar äldrevården i Göteborg

skulle kunnat servera alla inom åldringvården med mat värdig

en gourmet under ett år.

Rasismen och invandrarfientlighet är en antiintellektuell syssla.

Om man anser att PK-media söker undanhålla en del av sann-

ingen om utvecklingen i Sverige så är ju rasistsejterna överhuv-

udtaget inte intresserade av begreppet sanning.

När överheten, i detta fall finansminister Borg, skall

tala till folk så finns olika måttstock för egentligen

samma sak.

Om vi har underskott i statsfinanserna och skall skära

i allmänna medel så används Spara och Slösa som

pedagogiskt verktyg. Alltså vi har levt över våra till-

gångar och därför måste folk som tjänar under 30000

eller är sjuka eller arbetslösa betala skulden.

När det däremot skall ges pengar till de sist nämnda

grupperna infaller en märklig logik. Det är nämnligen

så att de som tjänar över 30000 måste få mer tillbaka

i skatt, detta sägs generera mer pengar till de som inte

har. I praktiken ser vi inget av detta men det fungerar

enligt Borgs teori.

En anna sak som inträffar är att man inte, enligt Borg,

bara kan ta de skattelättnader som de redan rika får

och lägga på exempelvis på skola och sjukvård. Rik-

tigt varför det inte går vet bara Borg.

Varför inte bara säga som adeln gjorde för några hundra

år sedan att överheten är kallad att styra och därför skall

ha det mesta av privilegierna. De fattiga är av naturen lata

och måste drivas framåt med morot framför ögonen och en

piska i röven.

 

Under några timmar låg en fet rubrik ute på

Aftonbladets nätsejt. Den ropade ut: Många

Någon vis på rubrikavdelningen kom nog på

hur illa det lät.

Jag brukar reagera på distinktionen att man

säger att det var svenskar bland de döda, men

det går att förstå, däremot blir västeuropeer

som rubriken ropade ut ren rasism.

 

Baltimore är en intressant stad att följa om

man vill se hur exempelvis Göteborg kom-

mer att se ut om några decennier. Då vi här

i det närmaste kopierar den utveckling som

varit i staden med att sänka skatter, under-

lätta för de som redan har, skapar arbetslös-

het för att hålla dem i schack som inget har,

segregerar skola och boende i rika och fatt-

iga och med allt detta får en galopperande

kriminalitet som följd.

Man kan genom att se två utmärkta amerik-

anska serier få en uppfattning om vad som

väntar, nämnligen The Wire och Homicide.

Bägge handlar om Baltimore och frågan är

om inte den först nämnda är den bäst gjor-

da serie någonsin.

I en intervju med en sociolog från Baltimore

säger denne när han jämför Europa i stort

med utvecklingen i USA att I Europa har man

ännu chansen att göra något åt gängkriminal-

iteten. I jämförelse med USA befinner sig exem-

pevis Sverige där USA var på 40-talet.

Han varnar också för repression som metod.

Repression mot ungdomskriminalitet är som

att hälla bensin på elden. Han manar till att

man skall arbeta förebyggande och förtroende-

skapande och med stor uthållighet. Unga som

svikits behöver veta att den struktur som säg-

er att den stödjer verkligen håller och att den

håller även om det ibland uppstår motgångar.

 

I Kaliber i P1 får vi följa med till Baltimore i USA. Det

är en stad som i mycket påminner om Göteborg. En

hamnstad på dekis med lika många invånare som

Göteborg.

Det finns skillnader. I Baltimore mördas 200-300 per-

soner varje år. Det är 2-3 ggr mer än i hela Sverige.

De kriminella gängen är etablerade och styr delar av

staden. Missbruket är en hel industri.

De som kommer till tals i programmet pratar om orsak-

er:

-De segregerade skolan. De kommunala skolorna har

 i princip blivit samlingsplatser för de som inga resurser

 har och därmed rekryteringsbas för kriminella gäng.

-Arbetslösheten gör att många inte har mycket till val.

 Antingen hemlöshet och närmast svält eller organisera

 sig i den enda möjliga organisationen, det kriminella

 gänget. Då får man pengar att överleva.

-Utanförskapet gör att många unga inte har tillit till någon.

 Deras föräldrar har övergivit dem. Skolan bryr sig inte och

 om någon i den vuxna etablerade världen ser dem så är

 det polisen.

 

Baltimore visar vad som kommer till Göteborg om vi inte

sätter ner bägge fötterna.

Tomas Nydahl var SKPare på 70-talet och en aktiv

sådan. han skrev en bok som hette "Fabrik" som

var ett lågvattenmärke i proletärlitteraturens sista

skälvande ryckningar.

Idag är han frisinnad och gillar inte utlänningar.

I Jyllandsposten säger Nydahl:

 

 

Folkkampanjen för gemensam välfärd anordande

demonstrationer runt om i landet idag. Det är bra.

Kampanjen är bra och med säkerhet står en majo-

ritet av landets befolkning bakom deras krav.

Ett problem som blir alltmer tydligt är att Sverige

inte styrs utifrån vad folket vill utan vad kapitalet vill.

Vi är för många som passiviserats.

Vi är för många som knyter näven hemma men som

inte orkar att ta oss till lokaler och torg för att visa vad

vi tycker.

Jag skulle kunna skylla på att jag hade match med

juniorerna idag men jag hade inte gått ändå. Det är

något som ta emot.

Det känns som om det inte är på riktigt. Om läget

varit skarpt hade det varit annorlunda. Om dagens

demonstration varit en förbjuden hade jag gått.

Nu blir det mer som en manifestion för att demo-

kratin fungerar men inget kommer i grunden att

förändras.

Samtidigt som demonstrationerna sänker Borg

skatterna för de rika. Det skall göra att fler får

jobb. En paradox som även sossarna tycks gilla.

Den politiken har nu förts av Alliansen och soss-

arna i snart 30 år och vi har inte fått fler jobb och

välfärden har nedsrustats.

 

Syrien är dagens Babels torn. De mest märkliga kombinationer

kommer till uttryck idag. USA och folkpartister stödjer jihadister

som hugger händer av folk. Humanister stöder diktatorn Assad

i en tanke som verkar vara min fiendes fiende är min vän.

Islamister sprutar ut förkunnelser på Youtube om att undergången

är nära och att den stora och sista striden står i Syrien.

Kristna i USA (enligt en undersökning tror 33% att apokalypsen

kommer i Syrien) och annorstädes refererar till Bibeln och säger

att nu skall jorden gå under.

Judar tror att nu är det dags för Messias att uppenbara sig.

Om inte annat kan man tolka dessa tecken som att Syrien är

viktigt och att hur konflikten löses har en avgörande betydelse

för framtiden.

Ett krig av arten amerikansk attack kommer troligen att utlösa

en massa andra effekter som vi idag bara kan spåna i men som

med största sannolikhet utmynner i kedjereaktioner som vi kom-

mer att få ångra långt efter.

 

 

 

Makten i Sverige står handfallna när det brinner bilar i

förorten. De lösningar de kan föreslå handlar nästan

uteslutande om polisiära aktioner. Inte ens när polis-

en själva säger att allt de kan göra är att släcka brän-

der och inte har möjlighet att förebygga tycks makten

vakna och förstå.

Reinfeld och hans mediala hov talar om onda figurer,

de pratar om kriminella gäng och att det måste till mer

polis för att röja upp i detta.

De tycks inte förstå att om de fortsätter som nu komm-

er vi att hamna i en situation där de tror att vi är idag.

I Backa där jag bor sägs det finnas ett gäng. Jag häv-

dar att det inte gör det. Det finns kriminella och det finns

en stor grupp som ligger i en zon där de kan komma att

bli kriminella. Det finns en stark samhörighet bland des-

sa unga i Backa vilket inte minst manifesteras i bildandet

av Backa BK.

Backa kan ju ses som ett exempel på hur man kan arbeta.

Det handlar om att rekrytera blande de unga själva, att hit-

ta frontfigurer med bra inställning och som har förtroende

bland de som finns i förorten. Det handlar om att samlas

kring aktiviteter, kan vara fotboll men skulle kunna vara

musik eller andra kulturella yttringar. det handlar om att

oavsett vilken aktivitet det är samla kunskaper att hjälpa

deltagarna med att söka jobb eller utbildning.

Det behöver inte vara svårt men det måste ju finnas en

vilja att se problemen som de är. I ett klasssamhälle som

våret har överheten svårt med detta. Det handlar om att

berika sina egna och de närmaste subgrupperna och att

demonisera de lägre för att skydda sina privilegier.I ett

sådant tänkt är det självklart så att de som finns i de läg-

re grupperna har sig själva att skylla.

I nästa steg får vi riktigt kriminella gäng(GT tar priset när

de menar att L As berömda gäng tittar beundrande på Göte-

borg)vilka inte bara fyller funktionen att öka polisen när-

varo utan också håller de laglydiga i förorten i rädsla och

som mer koncenterar sig på sin egen säkerhet än att ta

kamp för bättre liv och mer rättvisa.

Jag lyssnar till många unga invandrare och jag lyssnar till

Tendens serie i P1 om Husby. Det jag hör är många kloka

unga människors åsikter om läget i Sverige. Det handlar

om utanförskap, om passivitet, om förtryckande strukturer,

det senare handlar om tjejers utsatthet i dubbla förtryck,

inte bara samhället som sådant uan också inom familjer

och släkter.

Det tragiska är bara när det kommer till vad man skall göra

åt det. Många har en illusion att deras hemländer är små

paradis. De har en uppfattning att i Turkiet är människor

varmare och mer emotionella där vi Sverige är kalla och

förnuftiga. Andra tycker att Bosnien eller Kroatien är bätt-

re för människor i gemen. Åter andra söker tröst i framför

allt religion i allmänhet och islam i synnerhet.

Det politiska verkar inte existera och vänstern har litet eller

inget inflytande bland dessa grupper där de egentligen skul-

le vara som starkast.

 

I en intervju i programmet Tendens P1 så säger

journalisten att hon inte vet vem Henok Goitom

är. Hon intervjuar Goitoms far som självklart är

stolt över sin son.

Varför åker man till en förort som Husby och sök-

er svar utan att veta ett skit om fotboll? En stor

del av människor liv kretsar ju kring just det.

Journalisten säger att hon vet vem Zlatan är,punkt.

Det finns ett intellektuellt förhållningssätt som bygg-

er på att man skall vara okunnig om fotboll och att

det är lite fint.

Det är inte fint. Det är korkat.

 

När jag växte upp på 60-talet fanns det grupper som

var starka i samhällets hierarki som idag sjunkit i sta-

tus som gråstenar i Vänern. Det handlar om lärare,

officerare och präster. Vissa kategorier av läkare kan-

ske man också skulle ta in i den gruppen.

Orsakerna är flera men en är att de alla är i kontakt

med vanligt folk. När klasssamhället restauerats som

det har gjorts under de senaste tretttio åren och nu

gått längre i klassskillnader sedan 1700-talet har vi

fått ett samhälle där de som räknas till de övre skik-

ten fullkomligt skiter i de lägre. I början av förre sek-

let fanns ju en tanke att överheten skulle guida och

styra underklassen och att vi på så sätt skulle få ett

fungerande samhälle. Idag stänger överheten in sig

i eget boende, de låter sina barn gå i särskilda skol-

or och sällan eller aldrig passeras klassgränser över-

huvudtaget någonstans.

Det är märkligt hur ohistorisk och allmänt okunnig öv-

erheten är om hur ett samhälle byggs. För varje dag

som går kommer konfrontationen närmare.

Det är också märkligt att socialdemokratin vilka var

mästare under decennier på 1900-talet att bygga

samhälle så totalt tappat greppet om vad de skall

göra.

Idag är SAP i första hand ett maktparti som strävar

efter att hämta kraft från överheten för att få regera.

Det gamla folkrörelsepartiet finns inte mer.

Idag satt jag tre och en halv timma vid en orienterings-

station. Högstadiet hade orientering i Skatås. Det enda

som hände var att några få gånger kom elever förbi och

tryckte sina kort och sedan var det bara väntan. Inget

hände. Det var som att uppleva Andy Warhols film Em-

pire  i verkligheten. Som alltid överträffar verkligheten fik-

tionen.

Jag satt där och funderade över hur många dagar av ens

liv som är som denna där man egentligen vill göra något

annat än det man gör.

 

Empire är en film av Andy Warhol. Den är 8 timmar och 5

minuter. Det händer inget under hela filmen mer än att en

fiskmås flyger förbi Empire State Building efter 4 timmar

och 33 minuter.

 

 

Anders Rune,VD Teknikföretagen, säger att svenska arbetare

har fått för höga löner. I samma stund säger att VDars löner och

bonusar är en icke-fråga.

Det är märkligt att han inte kan förstå att för gemene man tycker

att detta förhållande är en aning märkligt.

Kanske är det så att hans människosyn överensstämmer med

överhetens allmänna syn på människor som säger att de duk-

tiga och kreativa( de födda rika)måste ha stora ersättningar och

bonusar för att kunna vara duktiga och kreativa medans de som

,låt oss säga,tjänar under 30000/mån, är i behov att få små ersätt-

ningar eller inga alls annars blir de bara slappa och lata.

Mira Nair är indiska bosatt i USA. Hon har gjort filmen Den ofrivillige fundamentalisten som är en mycket intressant film.Vem är terrorist är en tes. Våld föder våld en annan.Det finns en tråd som är riktigt intressant och denhandlar om att huvudpersonen börjar på ett företagsom är experter på att hjälpa företag att rationalalisera. Huvudpersonens mentor säger vid ett tillfälle att de är kapitalets fundamentalister. Det handlar inte om att se till det stora hela utan det som kan tjäna den egna lilla gruppen.Exakt samma argumentering stöter hans senare på hos den islamistiska ledaren som kommer och besöker honom. Det blir två sidor av samma mynt.En av de bättre filmer jag sett under senare år.

Jag blev intervjuad av en man från Alborgsuniversitet idag. Det är ett projekt som på-gått under sex år och där man undersökermänniskor förhållande till den offentliga sek-torn och välfärdssamhället. Jag svarade påen lång rad frågor och sedan pratade vi liteallmänt och mannen berättade att han skreven avhandling om revolutionärerna på Haiti.Han rekommenderade C L R James bok somhandlar om bl a Toussaint L'ouverture.   Jag kontrade med romanen Den svarte generalenav Göran Lundin som är en av de bästa romanerjag läst och som handlar om just L´ouverture.Han hade inte läst den.

Idag när vi talar om etnicitet och invandrare börjar

orden lukta rasism. När man söker förklaringar i

etnicitet är det samma tänk som en gång rasbio-

logiska institutets.

"Invandrare gör" det och det är inte bättre än att sä-

ga att "judar gör" eller "zigenare gör".

Jag förstår heller inte varför det är så viktigt att man

skall ha reda på vilken etnicitet en kriminell handlings

utförande har.

Om en kvinna blir våldtagen ropar mången efter vilken

etnicitet förövaren hade. Men vad offret? Är det inte off-

ret som skall tänkas på och skyddas? Jag tror få kvinn-

or tänker att: vilken tur att det inte var en invandrarman

som våldtog mig.

De som ropar efter att etnicitet skall redovisas vid brott

har en agenda. Det är nazister och rasister som ropar

efter detta. Det ingår i deras strategi att få in ett främlings-

fientligt kollektivt tänk. Vi skall inte söka förklaringar i soc-

iala, historiska eller ekonomiska orsaker utan att allt skall

handla om blod och hud.

Idag i GP stod åter en notis om en polisanmälan

i Brämargården om skottlossning. Det visade sig

vara fyrverkeri. I ett samhälle där man förväntar

sig att det skall skjutas i varje hörn kommer många

att lyssna till varje ljud och kommer många att va-

ra rädda i onödan. Rädslan i sig själv är en motor

för ett totalitärt tänkande. Rädsla föder tankar om

negativa friheter. Den rädde vi ha fler poliser och

mer kameraövervakning. Den rädde vill ha fler i

fängelse och ser symtomlösningar som räddning-

en mot allt ont. Den rädde ser fler kriminella än

vad som existerar. Den rädde säger att media

ljuger, eller BRÅ ljuger, när det redovisas att an-

talet mord i landet ligger konstant sedan 50 år

på några minus eller plus till 100 och ännu mer

tror han att det ljugs när det redovisas att antal-

et mord senare år sjunkit.

Imorse när jag vaknade fanns inget rinnande vatten.

Jag fick panik. Hur göra med kaffet? utan kaffe och

hela dagen skulle vara förstörd. Funderade på att

köra mjölk genom kaffebryggaren men släppte det

för att det inte kändes rätt mot kaffebryggaren och

att jag inte tycker om kaffe med mjölk.

Det fick bli toaletten. Jag öste upp vatten ur WC-

stoeln med det minsat glas jag kunde hitta. Har al-

drig tidigare reflekterat över hur litet det är i botten

på en WC-stol. Jag kokade sedan vattnet och sed-

an kunde jag brygga mitt välsignade morgonkaffe.

I somras blev jag utsatt för hatbrott av en bigott

kärringjävel bara för att jag rökte.

Idag hände det igen. Jag stod på balkongen och

rökte dagens första cigg. Jag hostade till och då

hör jag en äldre bigott käringjävel mycket hånfullt

håna mitt hostande.

Ytterligare en gång har jag blivit utsatt för ett hat-

brott och detta enbart för att jag röker.

 

11/9 1973 gick chilensk militär ut på Chiles gator och tog

makten ifrån den folkvalde presidenten Salvador Allende.

Det var en terroraktion som var ledd från CIA och utförd

av chilenska fascister. Tusentals människor mördades och

åter tiotusentals fängslades och torterades. Tortyren hade

lärts ut av amerikansk militär i speciella tortyrskolor i Bra-

silien där Latinamerikas diktatorer och kommande diktat-

orer sände sina hejdukar för att öva upp spetskompetens

i hur man plågar folk.

Demokratin sattes ur spel. De mänskliga rättigheterna satt-

es ur spel och detta lett av världens största "demokrati".

Direkt efter Pinochets maktövertagande släpptes så Milton

Friedman och hans lärljungar in i Chile för att praktisera det

som sedan blommade ut i världen som den nyliberala politik-

en. Chiles ekonomi atomiserades. Alla organisationer utan

företag och självklart militär mer eller mindre förbjöds. Alla

skulle vara individer. Individer som var övervakade av en

minst sagt överorganiserad militär. Ekonomin skulle vara

"fri" men medborgaren övervakad och utan några som helst

rättigheter.

 

11/9 2001 körde två flygplan in i Twin Towers i New York.Det

har blivit en av historiens mest uppmärksammade attentat.

I kölvattnet av detta har vi fått ockupationen av Afghanistan

och Irak som sammanlagt kostat upp till en miljon människor

livet. I kölvattnet av detta har vi fått förarlösa drönarplan som

skjuter hejvilt runt om i Asien och mördat civilia och skapat

mångdubbelt fler offer än attacken på Twin Towers.

 

11/9 2003 mördas Anna Lindh av en galen man med kniv.

Det var en tragedi men politisk var det bra att Anna Lindh

försvann. Lindh var en varm anhängare av amerikansk im-

perialism. Hon och Göran Persson ansåg att det fanns mass-

förstörelsevapen i Irak och gillade tanken på ockupation. Hon

sa också att protester mot kriget i Irak var ett stöd för Saddam

Hussein(hon var lika obehaglig då som Jasenko Selimovic är

idag om Syrien). Hon var ansvarig minister när CIA fick kom-

ma och plocka medborgare i Sverige för att transporteras till

förhör och tortyr utomlands. Den delen av Anna Lindhs gärn-

ing som politiker pratas det sällan om. Dock kan man se att

henns systrar, men Mona Sahlin i spetsen, inte ändrat stånd-

punkt när de i år  ger Madelaine Albright  Anna Lindhpriset.

Albright är en av de krigskåtaste ministrar USA någonsin haft.

 

 

Det är märkligt att många samhällen anser att vi

skadas grundligt om man får se nakna människor

i allmänhet och knullande människor i synnerhet.

För detta gäller inte våld. Massmord, mord, miss-

handel, våldtäkt, tortyr eller förnedring och kränk-

ning i alla dess former anser samma samhällen

inte påverka våra moraliska omdömen.

I Indien har flera delstater förbud mot att ens visa

kyssar däremot går det utmärkt att visa en våldtäkt.

I USA, dubbelmoralens förlovade land, har man

censurljud för svordomar och våld tycks vara så

naturligt att ingen skulle påpeka att det skulle kun-

na påverka skadligt.

Jag följer serien Southland om poliser i L.A och den

är riktigt bra. Det är socialrealism. Här visas våld i

dess renaste form. Man får se offer som är deforme-

rade och morden avlöser varandare. Så i ett avsnitt

i årgång fyra kommer poliserna in i en porrbutik och

då skuggas alla omslagen till DVDerna. Inget naket

skall fram i rutan.

I Milos Formans film Larry Flynt ställs detta på sin

spets. Flynt som var utgivare av herrtidningen Hust-

ler är ställd inför rätta och där visar han upp våld i

dess renaste form och frågar retoriskt vad som gör

mest skada i ett samhälle:våld eller sex.

De små diskussionerna som flutit upp efter besöket av

Obama i Stockholm visar med all tydlighet hur den sven-

ska överheten lagt sig platt för USA-imperialismen. Fle-

ra medier hade dygnetrunt bevakning och signifikant är

att den nyhet som fått flest läsare är den om vilka kakor

Obama åt under sitt besök.

Där ligger svensk mediabevakning. Inte ett ord om en

amerikansk ekonomi i fritt fall vilket är ett hot mot hela

världen då USA samtidigt har mer än halva jordens vap-

eninnehav och det inkluderar både kärnvapen och and-

ra massförstörelsevapen.

Inte ett ord om den typ av övervakning som gör att Stasi

eller KGB hamnar bakom i effektivitet. Borgerligheten i

Sverige upprörs mer av vad Stasi gjorde än vad USA gör.

Inte ett ord om ockupationskrigen i Irak eller Afghanistan

och förståelse för att USA måste skjuta misssiler mot Syr-

ien.

Guantanamo vad fan är det?

SvD uttryckte flera gånger att besöket visade att Sverige

numer tillhör USA och borta är de dagar då Sverige var

neutrala, alliansfria och uttryckte ett stöd till de folk som

ville frigöra sig från amerikansk imperialism (vilket man

också kunde höra på P1 Godmorgon Världen)

En svensk journalist på Svt var rörd över att hon fått stäl-

la en fråga till presidenten och började nästan gråta när

hon sa att presidenten verkligen hade lyssnat till hennes

fråga. Den typen av journalister gör verkligen skäl för nam-

net hovskrivare.

Det är otäckt vad utvecklingen går fort just nu.

Det finns i alla samhällen ett naturligt VI och DOM. Man

är nära sin egen grupp och längre ifrån andra grupper

DOM. Det är så vi lever. Det fungerar så länge man all-

tid har ett intresse av DOM, när man inte ser det som ett

problem, eller när man stigmatiserar och förhärligar sig

själv och skyller allt ont på DOM.

Imorse stod jag på balkongen och hörde barnskrik. Jag

såg en svart kvinna som pratade i mobil och uppenbart

struntade i att hennes barn skrek och behövde omsorg.

Kvinnan hade färglada kläder och en hatt i regnbågens

alla färger.

Reptilhjärnan högg till och jag kände hur lätt det är att

övertolka utifrån det jag är och den miljö jag levat i. För

trots att jag sedan fjorton års ålder, i fyrtio år, har läst

och agerat mot rasism finns samma rasism lagrat i min

reptilhjärna. Den slår på så fort jag inte är i medvetande.

Ännu värre blev det av att jag sedan såg att det var inte

den svarta kvinnans barn som grät utan ett äldre par som

kom gående bakom henne med sitt barnbarn(antar jag)

skrikande i vagn.

Ända fram till 70-talet var tattare ett gångbart sätt att

stigmatisera folk. Hur begreppet tattare uppstod är

osäkert och det blev aldrig riktigt kartlagt vad en tatt-

are egentligen var(idag är det få eller ingen som läng-

re använder sig av begreppet).Flera myndigheter klag-

ade på att ingen kunde klart definera vad en tattare var.

Det blev heller aldrig riktigt kartlagt.

Från början var tattarbegreppet använt på resandefolk

och fanns nära romer. Var man mörk och inte hade fast

adress blev man tattare.

Med rasbiologiska institutets tillblivelse och dess påverkan

på politken kom också en hets mot tattare att växa. Många

tidningar drev kampanjer mot tattare som påminner om den

retorik som flera hatsejter använder idag. Tattaren var den

stora faran om kvällar och nätter. De våldtog, mördade,miss-

handlade och lurades på alla sätt. I kravallerna i Jönköping

1948 drog vita män runt och letade efter tattare att misshand-

la. Preludiet till kravallerna var en tidningshets mot tattare.

Tattare var den lägsta kasten i Sverige. De var trasproletariatet

som kunde angripas av alla och alla gjorde det.

Det var inte biologi, det var inte gener, det var inte ens kultur,

vad det ahndlade om var att stigmatisera en grupp som orsak

till samhällets jävlighet. Likheten med invandraren som förklarings-

modell för all jävlighet är slående.

 

Filmen The place beyond the pines gör verkligen

skäl för namnet. Här trånar man verkligen efter

sitt ursprung. En längtan efter trygghet och viss-

het genomströmmar hela filmen.

I tider av eskapism är detta närmast att se som en

socialrealistisk studie i relationer. Det är ju nästan

bara Ken Loach som gör sådant i vår moderna tid.

Där Cianfrance i sin förra film Blue Valentine vän-

de på stenar i ett förhållande mellan man och kvin-

na handlar det här om far och son.

Om värstingbohem som plötsligt får reda på att han

är far utan att ha vetat om det och vad det gör med

honom.

Om en idelist som vänder sin kända far som är dom-

are ryggen och blir polis men som får krypa till korset

när problem uppstår och hur han i sin tur får problem

med sin egen son.

Det finns ytterligare förvecklingar som är trovärdiga

och som aldrig fastnar i konstruktion.

Det är en mycket bra film.

Jag tror att den kommer att bli en av de få som komm-

er att finnas kvar som en referens när man skall prata

om film som verkligen har betytt någonting.

Jag cyklade upp till Härlanda tjärn på eftermiddagen.

Jag badade och det var ca 18 grader i vattnet. Det var

en underbar sensommarkväll. Jag lyssnade till The met-

al opera av Avantasia och tänkte att musik kan ha lika

stark inverkan på psyket som droger.

I skymningen när jag cyklade hem kände jag ett vemod.

Jag tänkte att detta kanske var den sista riktiga sommar-

kvällen på lång tid. Glädjen över att vara i det sköna nu-

et grumlades av att tankar dök upp om mörker, regn,

blåst och kyla.

Hösten närmar sig.

Två unga män skjuts ihjäl i Biskopsgården. Det är

en tragedi och en dubbel sådan när man nu landar

i att de sköts ihjäl av misstag. För de två mördade

och deras familjer spelar det ingen roll vem som

dödade dem, de är ju lika döda för det, men för

dem som skall hantera skuldfrågan från officiellt

håll är det av vikt att veta vad man söker efter.

Polisen gick ut tidigt med att det avr gängrelaterat.

Det är en dumdristig policy att göra så. Polis skall

veta vad de gör när de uttalar sig officiellt. Det viss-

te man inte här. Det är som med Breivik. Innan man

kände till att det var Breivik tog man det för givet att

det var ett dåd av jihadister.

Jag undar om polisen sitter och läser Flashback och

utifrån det drar sina slutsatser? Om det är så är vi

illa ute. På Flashback kan man läsa att den ene av

de mördade var den som dog i en trafikolycka två

dagar tidigare. Slutsatsen drogs av att morden var

utförda av män i Backa enligt uppgiftslämnaren. De

som skriver på Flashback är ju fönstertittare och så-

dana som önskade att de var något annat än de är.

Dock, varför är polisen så snabb med att säga att

det är gäng som ligger bakom och i samma andetag

säger de att det finns 5-10 gäng som kunde gjort det?

Det känns som om de inte har koll alls.

 

 

En Bel Habib skriver(ovan) om att etniskt homogena

samhällen tenderar till att få en ökad brottslighet.

Han jämför Finland med Sverige och Schweiz och

finner att mord är mer än dubbelt så vanlig i Finland

som har extremt liten invandring än Sverige och

Schweiz som har i jämförelse hög invandring.

Det finns mer i artikeln men det som intresserar mig

är kommentarerna.

Det finns uppenbart ett organiserat kommentarsgäng

bland de som man skulle sammanfattningsvis kunna

kalla neofascister.

Det är SD,ND,Svenskarnas parti och folk runt sejter

som Avpixlat, Realisten, Nationell idag, Exponerat,

Fria Tider och Dispatch.

Dessa grupper är ute på nätet och överfaller med kom-

mentarer. De som förfäktar rasistiska ideer kan tyckas

vara många. Om de är många är svårt att säga men i

vilket fall är de aktiva.

De har lyckats att skapa ett problemformuleringsprivileg-

ium. De kan vifta bort fakta om invandring och kriminalitet

med fraser som:

-Det är sjuklövern och MENA-media som står bakom och

 då vet alla att allt är lögn

-De menar att organisationer som BRÅ alltid ljuger.

-De hänvisar till vad folk känner

 

Idag kan relativt få skapa mycket med aktivitet på nätet. Man

kan verka vara mångdubblet fler än vad man är. SD och mång-

en annan rasist hävdar ju gång på gång att de pratar för folket.

Det känns ju igen från 60- och 70-talet när en liten vänster all-

tid pratade i folkets namn. De var inte heller särskilt många.

En intressant fråga är varför det var vänster då och fascism idag

som är den stora aktören i marginalen?

Två dödade i Biskopsgården inatt. Flashback igång direkt.

Man pekar ut en med svenskt namn och en med ett till syn

es albanskt. Detta dementeras snart. Roligt för dem som ut-

pekas!

 

Dödligt våld är en sällsynthet i Sverige och man borde ta reda

på vad som händer och inte bara känna så mycket.

Fakta från BRÅ:

• År 2012 konstaterades 68 fall av dödligt våld i Sverige, vilket är en minskning jämfört med år 2011, då 81 fall konstaterades.
• Nivån för 2012 är den lägsta noteringen under de senaste tio åren.
• Den största minskningen av antalet fall av dödligt våld år 2012 skedde i Västra Götaland.
• Antalet fall av dödligt våld uppvisar relativt stora upp- och nedgångar mellan olika år och har den senaste tioårsperioden fluktuerat mellan 68 och 107 fall årligen.
• I ett längre perspektiv uppvisar det dödliga våldet en nedåtgående utveckling

Drönare, dessa robotar som styrs på säkert avstånd och

som inte riskerar den som attackerar någonting, mördar

tusentals civila varje år.Ett mekaniserat mördande där

den som utför mördandet inte behöver se eller känna

något för det hen utför.

Det  är ett amerikanskt våld. Ett fegt och äckligt våld.

Ofta i svensk press kommer den ena liberalen efter

den andra fram och skäller fram att självmördare,det

är ena fega jävlar. De mördar civila och helt oskyldiga.

Självmördaren är en hjärntvättad och galen fegis som

mördar besingslöst.

Dock, självmördaren är på plats och han tar också sitt

eget liv. Man kan tycka mycket om det, men fegt?

Självmordsattacker är också organiserade av icke-

statliga organisationer.

 

Då är drönarattacken något helt annat. Här kommer

en order från en myndighet. Det är krig och attack som

har sanktion från högsta ort. Den som utför dådet sitter

på ett mysigt kontor med bilder på familjen runt om när

hen avfyrar robotar från drönaren som mördar urskiljnings-

löst. Men det är så i vår värld att om asiatiska barn och

kvinnor dör av amerikanska vapen är det inte medialt gång-

bart(antar jag att svaret skulle bli).

Krigshandlingar från USA sker i huvudsak från lång distans.

Få amerikanska soldater ser vad vapnen får för konsekvens.

I en snar framtid kan det komma order om större skjutningar

och jag tvivlar på att de som skall utföra denna order komm-

er att motsätta sig detta. Människoliv som är så viktigt i USA

när det gäller abortfrågan(dock inte när det gäller dödsstraff)

är inget värt när det flyttar till Afghanistan, Pakistan eller Irak.

Det enda som räknas är om man är vän eller fiende. De tusen-

tals som dött i drönarattacker hade dock inte ens fått frågan om

de var det ena eller det andra.

På 70-talet fanns en man som hette Cristoffer Jolin. Han

var högerextremist och skrev böcker om vänstervridning-

en i Sverige. Han var till en början gillad av Högerpartiet

i sin kamp mot vänstern men när hans antisemtism blev

oförblommerad puttades han ut till obskyra organisation-

er som Demokratisk Allians och Nordiska Rikspartiet.

Inte sedan dess har jag läst den typen av propgandistisk-

ka texter, förrän idag. SDs kulturpolitiske talesperson

Mattias Karlsson skriver ett inlägg som publiceras på Av-

pixlat som skulle få nämnde Jolin att jubla av glädje.

Karlsson menar att Svenska kyrkan blivit vänsterextrem-

istisk. I Karlsson och SDs värld är allt till vänster om cen-

terpartiet vänster extremism. Han är inte ute i syfte att

redogöra för innehåll utan guilt by association. Han redo-

visar demonstrationer som varit av frontkaraktär och där

skillnaden i grupper varit större än likheterna men nöjer

sig med att skriva "Rättvisepartiet Socialisterna" deltog.

Så är det i fall efter fall. Om Joseph McCarthy hade åter-

uppstått för en dag hade han rodnat av skam, inte ens

han skulle redogöra för något så uppnebart falskt och

propagandistiskt.

Karlsson är ute på riktig is när han tar upp Spanska in-

bördeskriget och den röda terror som han menar att den

svenska kyrkan stött.

Spanska inbördeskriget var inledningen på Andra Världs-

kriget. Den spanska fascismen under ledning av Franco

störtade en lagligt vald regering och krig utbröt. Under det-

ta krig fick Franco stöd av både det fascistiska Italien lett

av Mussolini och den tyska nazismen lett av Hitler och alla

dessa påhejades av den katolska kyrkan och dess påve.

Den uppenbara inblandningen i en nations angelägenhet-

er fick frivilliga att åka till republikens försvar medans and-

ra nationer manade till lugn utan att ingripa.

Det är dock uppfriskande att SD tar bort slöjan från sitt

fascistiska ansikte och nu öppet visar vad de menar med

sin politik. Dimridåerna försvinner och nu kan man öppet

välja om man sympatiserar med fascism eller inte.

 

Sikta mot himlen så når du i alla fall grantopparna. En av

alla dessa optimism och målkåta fraserna som är kontra-

produktiva. Vad har jag för glädje av grantoppen om jag

siktade mot himlen?

Överallt dränks vi i det budskapet att vi skall vara positiva.

Den som når toppen har gjort för att hen har varit positiv

och framgångsinriktad. För varje lyckad person går det

någon miljon som inte lyckas. Drömmar uppfylls sällan.

Men vem vill höra om de som inte lyckas? Vi vill inte höra

om alla dem som misslyckas och som i princip var dömda

från början. Hur mycket de än trodde på vad de gjorde fanns

helt enkelt inga förutsättningar att göra det.

En pessimist som inget gör är lika illa som en optmist som

inget gör. Handlingen gör skillnad inte tanken.

Med stigande ålder har min optimism lägrats av en mer lugn

framförhållning till livet. Jag ser mig idag som stoicist. Ett lugn

finns i det. Jag tänker in vad som kan hända och vad som inte

kan hända.

Jag vet att jag kommer att dö. Jag antar att jag dör tidigare än

de flesta efter ett liv som rökare. Jag gör mig beredd på den dag

då beskedet kommer och skall då göra ett försök att avsluta inn-

an kroppen tar helt slut.

När jag sa upp mig med omedelbar verkan efter konflikt på min

förra arbetsplats föreställde jag mig ett liv som utblottad och såg

övernattningsplatser under broar som en möjlighet. Jag tänkte

mig ett liv utan inkomster och hur det skulle kunna tänkas vara.

Jag tänkte mig det som överkomligt. Det skapade ett lugn i mitt

stormiga inre och sedan gick det några veckor och jag var på

banan igen.

Jag har inte haft sex på lång tid och jag förväntar mig inte ha det

mer under min livstid. Det går att leva gott utan. Det går att leva en-

sam och trivas gott med det. En fördel med detta tänk är att jag idag

kan inse att sexmissbruk faktiskt är ett problem. Under min tid som

sexuellt aktiv ansåg jag detta vara en patetisk konstruktion från folk

som ville ha uppmärksamhet.

Stoikern kan uppleva det enkla med största förmåga. Ett bad i Här-

landa tjärn, en bra genomförd träning en sommarkväll, en god bok,

upptäcka Avantasias grymma skivor, laga god mat är saker som

gör livet värt att leva. Mina barns vällevnad är av största vikt och

en av få saker som kan rubba mitt lugn och en öl eller två i goda

vänners lag är annat som lyfter upp den stilla stoikerns liv.

Att leva det enkla med öppna sinnen och skala bort så många

"måsten" som överhuvudtaget går.

Jag träffade A för närmare trettio år sedan. Han var en trevlig man.

Jag var intresserad av Eritrea i allmänhet och kamp i tredje världen

i synnerhet och A kom från Eritrea och hade deltagit i kampen.

Vi umgicks och pratade mycket. Jag vet att jag en gång på 3ans

spårvagn höll på att råka i slagsmål för att någon ljushuvud skrek 

"jävla neger" efter honom.A blev då förbannad på mig för att jag inte

lät honom lösa hans egna konflikter.

Det gick en tid och flera eritreaner dök upp på Lillhagen. Jag märke

att de aldrig pratade med A. jag frågade A om detta men han sa att

det berodde på att de kom från olika folkgrupper.

Till slut frågade jag en av de andra eritrenaerna om vad som stod på.

Han gick som katten kring het gröt men till slut kom det fram att A

var Etiopier och att han misstänktes för att vara agent åt det Eiopiksa

ockupationsmakten.

Jag konfronterade A med det och han berättade att han var satt under

press då regimen i Etiopien höll hans familj som gisslan.

Jag vet inte än idag vad som var sant. Jag slutade att umgås med A.

Under min tid som organiserad ungkommunist var en av de

vanligaste fraserna "Lär av historien". Man skulle lära sig av

missstagen och ofta var det att KKP var 7 personer i källare

i Shanghai 1894 när de bildade partiet, vilket då skulle göra

vår kamp i Göteborg med tio personer i en lägenhet på His-

ingen redo att ta över Sverige.

Lär av historien är ju en fras. Man borde ställa följdfrågor som:
Vilken historia och Vems historia eller I vilket syfte använda?

Jag tänker på det när jag läser om en fråga om femtekolonnare.

När den spanska generalen stod redo att storma Madrid med

sina fascisttrupper för att störta den lagliga regeringen fick han

frågan om det skulle räcka med de fyra kolonner han ställt upp

runt staden. Han svarade då att han hade en femte och att des-

sa fanns inne i Madrid redo att hjälpa honom.

Av detta kom att man senare, inte minst i vänsterkretsar, kom att

använda femtekolonnare om förrädare.

I den kommunistiska historien var den ömsom anarkister som var

dessa samarbetsmän ömsom trotskister, lite beroende på vem som

använde begreppet. Någon sanning i detta finns inte mig veterligen.

Om några förstörde motståndskmapen under Spanska Inbördeskrig-

et var det snarare de som stod under Stalins befäl.

 

Jag vickade för en 9a idag i svenska och de fick lära

sig svenska ord som är absolut nödvändiga som ex-

empelvis "snorbroms" vilket uppstod då de frågade 

varför min mustasch var gul.

Jag berättade för dem om kamrat M som arbetade

på Lillhagen tillsammans med mig. Han var från Eri-

trea och kunde kanppt någon svenska alls. Utan

språk blev han velig och många var irriterade på ho-

nom för att han inte fattade och vissa tolkade det

som vore han utvecklingsstörd.

Så skulle jag göra en intervju med EPLF i Göteborg.

De fyra männen som fanns i lägenheten där vi hade

samlats sa att vi var tvungna att vänta på deras led-

are innan vi kunde börja. Det var kamrat M som kom.

Vi hade knappt pratat med varandra på jobbet och

jag kände honom inte då. Han frågade om vi kunde

ta intervjun på engelska. Det var inga problem. M redo

gjorde klart och koncist för läget i Eritrea och för varje

mening han slutförde växte han och jag så också min

respekt. Med språket blev han hel. Han hade varit maj-

or för underrättelsetjänsten och hade med säkerhet upp-

levt mer än de flesta av oss.

Efter den dagen blev relationen på arbetet en helt annan.

Med engelskan steg han som fågeln Fenix i respekt äv-

en hos den andra personalen.

Sammanhanget och språket ger oss identitet vilket också

skapar respekt. Utan är vi ingenting.