leifsjoqvist

 

En dag är det roligt att vara med fotbollsspelare i England sedan blir det bara tråkigt. En massa väntan i passivitet. Det hjälper föga att jag har handklämmor,mobil och böcker för tråkigheten tar över. Jag äter gott och sover mycket men om jag skall må bra måste där finnas en mening med det jag gör. Livet är mer än fotboll. En obehaglig känsla finns här. Allt som räknas är prestation. Om du inte presterar kasseras du utan några skyddsnät. Det är inte riktigt den rådande tanken om idrottens mening i Sverige.

Jag ser massor av tjocka människor med tom blick,cocacola i ena handen och pomes frites i den andra. Det brittiska imperiets sönderfall. I rummen bredvid mig bor några män från Blarney i södra Irland i ett annat en man från Derry på Nordirland. De menar att den krisa frågan är löst. Männen från Blarney har under sin livstid bara läst om våldet aldrig upplevt det. Så också med mannen från Derry. När jag berättar om våldet i Göteborg blir de förskräckta.

Först 20km gång från Nikkaloukta till Kebnekajse

fjällstation och jag var dödligt trött.

Andra dagen besteg vi Kebnekajse rätt upp i 9

km och det i rullande stenar och is. Det var inte

många steg man kunde ta utan att titta ner.

Så jävla trött. Ont i fötter och ont i knän och ont

i lår.

Så tredje dagen 20km gång igen. Tillbaka i Nikka-

loukta var jag helt totalt slut.

Det var tre dagar i homogen etnisk smmansättning.

En svart man torkade borden i Nikkaloukta.

Jag skulle också tippa på de flesta tillhör de högre

klasserna i landet. Det är nämligen inte gratis att

ta sig hit och det är inte gratis att plåga sig runt

Kebnekajse.

Vad  jag hört är jag numera accepterad av hipsters

som sätter Kebnekajse som nummer 1 vad som skall

göras för att vara hip.

Bra bok för att läsa om bakgrunden.

Igår greps en känd nazist med mer bomber på

sin gård än vad Breivik hade på sin. Nazisten

i fråga försökte varna sin SD-vän om att polisen

var på väg.

Så var finns den stora faran idag?

SD och de som rör sig runt partiet säger sig vara

anti-etablissemang. För vissa blir det till något som

är bra och även vissa s k radikala menar att de ställ-

er rätt frågor om förvisso inte alla svar är till belåten-

het.

Det är en syn som är minst sagt ohistorisk.

Vad var NSDAP i Tyskland på 20-talet?

Vad var Partito Nazionale Fascista  i Italien under samma 20-tal?

Hitlers och Mussolinis partier var i högsta grad anti-

etablissemang.

Fascistiska rörelser syftar till att bli organiserade mass-

partier som någonsin olika vänsterrörelser.

Det är inte kritiken som skiljer. Det är vad man vill

åstadkomma.

Men en sak skiljer.

I SDs värld finns en överhet som består av alla politiska

partier, all större media, svenskt näringsliv och inte minst

alla typer av radikala rörelser och personer.

En mycket märklig soppa.

Den världsbilden är i stort samstämmig med en gång Hitler

eller en Mussolini.

Den finns inga klasser bara intressen.

Problemet är när de som SD angriper inte heller erkänner

klasser utan också de bara ser intressen.

 

Idag pratas det bara om islam när det gäller religion

och faran för terror och i vissa kretsar "att at över sam-

hället".

En kan fråga sig varför kristendomen lämnas utanför

den diskussionen.

Lyssna till Madelaine Brink 24 år och en gång med i

Livets Ord och vad det gjorde med hennes liv och vil-

ka värderingar som där sprids.

För några veckor sedan fylldes Friends Arena av 50000

kristna galningar. 50000!

Jehovas Vittnen hade konvent och fyllde arenan. Jehovas

erkänner gud före samhället precis på samma sätt som

islamister. Vittnena är dock mångdubbelt fler än islamist-

erna i Sverige.

Så varför inte jämlikhet när det gäller att peka ut den reli-

giösa faran?

Den offentliga religionen är ett otyg.

Å andra sidan kanske en vänster inte skulle slå bakut var-

je gång islam angrips. Vi är väl ateister?

Lika illa är det när man jämställer angrepp på islam med

rasism. Hur gick det till?

En rasifieringsideolog  sa i Petren i P1 att hon var mycket

bekvämare i USA med sin hudfärg. Där hade man kommit

mycket längre i diskussionen om vithet och där var inte

hennes hudfärg lika utsatt.

När man tittar på vad som sägs i Fox News undrar jag över

detta. Menar hon att den amerikanska högern är hennes

bundsförvant?

Lyssna till denna unga kvinna och hennes tankar om USA

och muslimer.

Lyssna till debatten om rasism i Fox.

Om man inte för in klass i kampen blir det i det stora hela

en kamp för att stabilisera systemet.

De som pratar om vithet menar att bara fler svarta får chan-

sen att få makt och rikedom så är kampen vunnen. De bryr

sig inte om de fattiga. De är intressanta mer än som bräns-

le att få göra egen karriär.

Det är som med feminismen. Bara fler kvinnor får chansen

att göra karriär och skapa rikedom skiter vi i det stora fler-

talet. När stod feminismen upp för den närmast 100% kvinn-

liga fackföreningen Kommunal?

Om man inte har rötter bland de som behöver förändring skit-

er det sig. Grupper eller klasser måste befria sig själva.

Dagens feminister och anti-rasister är i mycket som 70-talets

SKP när man lockas med position och pengar överger man

det man så ivrigt kämpat för. Jaget är störst.

 

 

Jag körde morsan till Sahlgrenska idag. Hon skulle undersöka

tarmen och magen. Lavemang och en dag med två liter vätska

som hon tvingat i sig gjorde henne matt.

När jag senare kom tillbaka för att hämta henne stannade en bil

och jag fick hans parkeringebiljett. En halvtimma senare när jag

skulle hämta bilen stannade det en annan en bit ifrån mig. Ur steg

en rasande vacker kvinna. Jag gick till henne och erbjöd henne min

biljett och hon tog tacksamt emot den och jag fick "ha en bra dag"

med mig. Det kändes bra.

Jag hälsade på mitt lilla barnbarn som nu börjar att forma ord och

som vanligt är på gott humör och vill göra massa saker samtidigt.

Jag tankar upp i mötena med henne. Så mycket energi och så mänga

saker hon har att upptäcka i livet.

Jag cyklade hem och lyssnade till Anthony&The Johnssons. Det var

länge sedan nu. 

Fistful of love är en grym låt. Lyssnade ofta på den när jag var ute på

natten och gick med hunden.

River of sorrow bland det bästa som gjorts.

Senare cyklade jag upp och tog ett kallt dopp i Härlanda Tjärn och

lyssnade på Tubular Bells (nyinspelaning från 2003) av Mike Oldfield

som tillhör gruppen skivor som hängt med i 40 år och som alltid spel-

as några gånger per år.

 

Jag läser i tidningen Musik till gryningen från 1981 som

också var reklamblad inför festivalen i Angered 5/9 sam-

ma år.

Jag har skrivit för Cafe Hisingen som var en kulturförening

som något senare startade en rockklubb som drevs under

ett och ett halvt år. Då hade vi inte lokalen.

Det jag fastnar för är att redan då satsade storföretag på

privata initiativ som "Framtidsfolket" vilka sponsrade stora

galor med kändisar för unga. Det gick inget bra.

Under några år fanns vid samma tid flera föreningar i Göte-

borg som arbetade för fler ställen för unga att vara i. Det var

för unga av unga. En Red Top som idag driver Pustervik bör-

jade här som 14-åring.

Nedrustningen av förorten var en fråga redan då långt innan

den s k massinvandringen.

Jag skrev:

Robert Karl Oskar Broberg är död.

1982 var han på Musik till gryningen som var en

festival som kördes i Angered under några år.

Jag körde honom från Blå Stället till scenen.

Det jag visste om honom vid tidpunkten vara att

han var en spexare som hade haft Pling Plong

Show på TV och en hit med uppblåsbara Barbara.

En glad skit alltså.

 

Men den man jag körde i bilen mådde dåligt.

Han satte sig på trappan bakom scenen och det

såg ut som han grät.

Så ropades han in och han gjorde sitt gig och ingen

på andra sidan scenen kunde tro att detta var en

man som grät inombords.

Efter giget orkade han knappt ta sig av scenen.

Han sa inget i bilen tillbaka och han försvann bara

in till omklädningsrummet.

Jag kände stor respekt för honom då. Kunna göra vad

han gjorde trots att han uppenbarligen mådde så illa.

 

 

 

 

En stor del av jordens befolkning, stater och grupper är

synnerligen kritiska till hur Israel behandlar palestinierna.

Många hävdar att Israel är en apartheidstat.

Om man lyssnar till reportaget i P1 om byn Susiya på

Västbanken så blir det tydligt. Byn ligger på Västbanken

och bebos av palestinier. Grannbyn är bebodd av israel-

iska nybyggare.

I nybyggarbyn finns alla moderna inrättningar i den pale-

stinska inga alls, inte ens rinnande vatten.

Nu har staten Israel beslutat att riva hela den palestinska

byn.

Orsaken sägs att palestinierna inte har de tillstånd som krävs.

Vad med nybyggarna?

C H Hermasson skrev på 60-talet om de hundra familjer

som han ansåg styrde Sverige. Han gjorde under åren

uppdateringar men någon större diskussion blev det in-

te.

Det var synd. Om man förenat studierna i marxismens

klassiker med ett konkret innehåll hade det kunnat bli

bra mycket bättre.

Dagens vänster lämnar i princip den ekonomiska makten

helt i fred. Man har annat att strida mot: den vite mannen,

de sexuellt inskränkta och den vite mannen igen.

 

De centrala frågorna för vänstern lämnas åt sitt öde.

Vem äger vad och hur används denna makt?

Hur ser det nya klassamhället ut?

Vad är arbetarklass?

Vad är medelklass?

Vilka är överklassen?

 

Hur göra med facket?

Hur göra med andra folkrörelser?

Hur organisera  de mest utsatta i förorten?

 

Hur skall kulturen åter hitta hem till folket?

Vad och vilka är folket?

Hur med det nationella?

Hur skall vi ställa oss till EU? Till NATO? Till Ryssland?

Hur skall vi ställa oss till ett nationellt försvar?

Var tog kritiken mot imperialismen vägen? Var tog solidariteten

med det som en gång var Tredje Världens folk?

 

Adam Tensta gjorde tydligt i veckan hur en del av

vad man skulle kunna kalla radikala rörelsen är helt

besatt av att förbjuda, införa yrkesförbud och även

lagstadga bort förhatliga åsikter.

Denna rörelse verkar inte förstå att om man inskränk-

er i yttrandefriheten mot vad man själv tycker är skit

som rasism, sexism och antifeminism så öppnar man

samtidigt dörren för andra att också inskränka i samma

yttrandefrihet. Borgerligheten vill förbjuda kommunism

(vilket brukar vara en mycket flytande definition)SD vill

förbjuda islam, islamister vill förbjuda alla som inte är

islamister, en del kristna vill förbjuda blasfemi.

Så istället för att strida för en oinskränkt yttrandefrihet

gör man istället motsatsen.

Om du kan förbjuda saker skall också jag göra det.

 

Tenstas krav att en kvinna som bett om ursäkt för en

dumt uttalande och detta för flera månader sedan skall

utsättas för yrkesförbud är närmast groteskt.

Ännu värre blir det att han satte igång en hatstorm mot

samma kvinna där hon skall våldtas, knullas i röven och

annat.

 

Man undrar var August Palm, Axel Danielsson, Joe Hill,

Fredrik Ström och andra skulle säga om de för en dag fick

stiga upp ur sina gravar och titta ut över det som idag kallar

sig vänster.

 

Upp till Härlanda Tjärn idag.

Simma över till andra sidan och tillbaka.

Efter, ett sådant välbefinnande.

Simma är också till skillnad från det mesta

i träningsväg(åtminstone i fritt vatten)också

skönt under tiden man gör det.

Det pratas idag om att det skulle råda någon slags omerta,

tystnadslag, i förorten. I vissa delar är det sant, men det är

inget nytt.

Om man läser böcker från förra seklet, allt från Ivar Lo till

Erik S Alexandersson, beskrivs ungdomsgäng som håller

ihop och när det smäller springer man inte till föräldrarna

och ännu mindre till polisen.

Från 1890 och fram till 1960-tal fanns gäng som slogs i

Gårda, Olskroken och Lunden. Inga av de som slogs gick

till polisen.

 

När jag var 15 år blev en av mina vänner systematiskt miss-

handlad två gånger för att han skulle ha golat. Han gick ald-

rig till polisen. Jag hotades också och levde med det hotet

under ett halvår. Jag sa inget till mina föräldrar eller skolan

och ännu mindre tänkte jag gå till polis. Ett av mina bästa be-

slut i livet var när jag bestämde mig för att inte vara rädd och

möta hotet. Det blev en konfrontation vid Olskrokstorget. jag

mötte Benny och Benny(de hette så)och sa bara att jag skul-

le slå tillbaka om de började något. De blev lite verbala hot

men inget mer och sedan rann det ut i sanden. En annan

orsak var att J som var drivande blev omhändertagen. På

den tiden hamnade man på anstalt och "vårdades" inte i

hemmiljö. Det gick dock inte så bra med vården.

Det slogs och mordhotades flera gånger under min uppväxt

men aldrig att polisen ens kom på tal. J åkte dit för att han

gjorde ett väpnat rån.

Så vad är så annorlunda idag. Jag skulle säga tillgång till vap-

en. Det våldsamma och den kriminella strukturen i tonåren fanns

och har funnits så länge människan organiserat sig i större orter.

En ganska omfattande grupp av dem som är främlingsfientliga

hyser åsikten att det finns en plan bakom den s k massinvand-

ringen. Hur den planen är formad har jag inte sett någon som

kan reda ut. Det sägs att alla politiska partier(utom SD), all eta-

blerad media(från SvD över ETC till Proletären)och även Svenskt

Näringsliv står bakom denna konspiration.

Bara en liten titt på vilka som skulle vara med gör att hela denna

tanke blir bara löjlig.

De främlingsfientliga tillhör olika kategorier.

En del är helt enkelt korkade svenskar utan bildning och någon

vilja att ens förstå enklare sammanhang. Det är de som sprider

massa skit på Facebook om vänner som hört något som helt en-

kelt måste vara sant. En grupp här har aldrig känt en invandrare

och knappt sett någon. De bara hör och därifrån bildar de en upp-

fattning.

En del kallar sig vänster och ser invandringen såsom ovan(minus

då att proletären skulle ingå i den stora konspirationen). Det märk-

liga med dessa är att de verkar totalt strunta i klass och ännu mindre

klassanalys.

De ser alltså muslimen som det stora hotet. 5% av landets befolkning

är alltså muslimer och en liten del av dessa är vad man skulle kalla tro-

ende och en försvinnande liten del är jihadister. Hur skall man då ta

över och ta över vad?

Det stora problemet idag är inte invandringen. Det stora problemet är

att kapitalet avväpnat både arbetar- och folkrörelserna.

Man kan se hur Sverige såg ut innan organiseringen tog fart i slutet

på 1800-talet. En massa lallande kristna dårar som hade Bibeln som

rättesnöre och som ville sätta icke-troende eller otrogna bakom lås

och bom. En massa som styrdes av prästerskapet  vilka i sin tur blev

rikligt belönade av kapitalet.

Jag var och hälsade på en vän igår. Han har ALS och

det finns egentligen inget hopp om överlevnad. Hans

dagar är räknade. Han kämpar på och sliter med det

han har kvar. Nöden prövar vår förmåga och han har

visat sig vara ett lejon. Jag är stolt över att vara hans

vän. Igår beslöt  vi, hans kompisar och han, för att gö-

ra en resa i Rom om några månader. Kanske det sista

vi gör tillsammans.

Det är sorgligt men ändå något att se fram emot.

Idag var jag hos farsan. Han är dement. Han går ock-

så mot ett slut. Han har sina klara stunder. Han har

lite svårt med tid och ännu svårare med rum. Hemmet

han är på är som åldringsvården i stort och särskilt på

sommaren. Man tar in vad som helst som personal.Han

gick tio dagar med bruten arm utan att det upptäcktes.

Dock finns några stabila kvinnor som man kan ha tillit

till och som ser till att omvårdnanden i storts ett är god.

Jag tror att han skulle vilja att det var över. Vi talar inte

om sådant. Vi har aldrig varit särskilt känslosamma ell-

er öppna med varandra. Vi har under långa tider varit

ovänner. Men det har planat ut. Det finns liksom inget

att bråka om längre.

Så jag rullar hem på cykeln och lyssnar till Avantasia

för att repa mod.

Jag saknar tidiningen Arbetet och då i synnerhet filmrecensionerna

av Sven E Olsson.

Jag saknar Trädgårdsdags med Ulf Schenkmanis och inte minst hans

bisittare Lars-Eric Samulesson. Varje lördag pratade de skit om gröna

växter.

Jag saknar när OBS kultturkvarten när den låg som sista program efter

22-nyheterna på vardagar och som sedan gav mig natten att fundera

på vad som sagts(jag hade ingen TV från det jag var 16 till 24).

 

Jag saknar Efter åtta som var ett magasin som gick på P1 och höll på

en timma. När min förstfödde som alltid vaknade tidigt somnade som

alltid vid 800 hade jag en timma att lyssna och tänka på annat än blö-

jor och mat.

Jag saknar den första tiden när ETC i början på 80-talet kom som vecko-

tidning. Det var en fröjd när tidningen droppade ner i brevinkastet.

Jag saknar de år när nästa bok i serien om Hamilton av Guillou skulle

komma.

Jag saknar Anders Ehnmark och Sven Lindqvist inte längre kommer

med nya essäböcker.

 

 

Paret Levitt och Dubner har gett ut tre böcker under samlingsnamnet

Freak. De söker lösningar bortom det normativa. De tycks säga:tänk

som ett barn, förutsättningslöst.

Det kan ju i vissa stycken låta bra men ibland kan jag undra över slut-

satserna.

Som exempelvis när de menar att den kraftigt minskade brottsligheten

i USA mellan 1991 och 97 berodde på att abort blev lagligt 1973. De

menar att många av de som hade blivit kriminella helt enkelt aborter-

ades.

 

En liten del av något som kan kallas vänster har under

senare tid tagit SD under sina armar. De pratar bara om

invandring och de är emot mångkultur. De säger att vän-

ster blivit höger samtidigt som de själva tycker att SD har

rätt i princip varje fråga de driver.

En annan del av vänstern kom fram när Adam Tensta gjor-

de en PR-kupp i TV4. han skall ge ut en ny skiva och väljer

då att  lämna studion som en protest mot vad som hänt näs-

tan ett halvår innan. En kvinna hade då tränat Peter Jidhes

rumpa i TV4. Hon hade på youtube lagt ut ett inslag där hon

pratade om negrer som ett folk. Solklar rasism. Inget snack

om det. Men kvinnan i fråga verkar inte ha alla hästar hemma.

Hon gör också avbön när hon förstår vad hon sagt. Att då ett

halvår senare protestera mot  vad en mindre begåvad kvinna

säger på youtube och som hon dessutom senare ber om ur-

säkt för känns bara löjligt.

Om dumma människor skulle uteslutas från TV skulle vi inte

ha mycket att titta på.

Men i ett annat perspektiv blir ju Tenstas protest livsfarlig. Det

finns många människor som i andra sammanhang uttrycker

märkliga åsikter. Det finns människor som är dömda för brott

som är med i TV(allt från snatteri över mord till pedofili)och med

Tenstas logik skulle dessa inte få vara med för då skulle Tensta

lämna studion?

Ännu märkligare blir det när man läser kommentarer om kvinnan

i fråga. antirasister(?) som skriver att hon är en hora och annat

liknande. Hur tänkte man där?

Både SD-vänstern och intersektionalitetsvänstern brister i sin för-

måga att ta in klassbegreppen i sin analys. Det handlar om fattig

mot rik, makt och icke-makt.

Titta på hetsen mot tiggare. Många ylar om att det är gängkrim-

inalitet. Skulle kärringarna utanför Netto vara en del av detta. De

måste väl ändå vara offer. Om det är gäng eller ligor som styr så

kan man väl i så fall angripa toppen i den organisationen istället

för att hälla syra på sittande tiggare eller bränna upp skjul som

de ligger och sover i.

Vem skall vi visa våran solidaritet?

Vem skall vi bekämpa?

Fattar alla ironin? Jag är inte så säker.

 

I förra veckan i Petren i P1 pratade man om att man i USA kommit

mycket längre i diskussionen om rasifiering. Men hur ser det ut på

gatan? Vem diskuterar? Det är väl så att det är svarta medelklass-

tjejer som besöker USA och får prata med medelklass där och känn-

er sig så nöjda. Skulle USA som är ett långt värre klassamhälle än

Sverige kommit längre med att förbättra för de som har det sämst?

Ord mättar inte.

 

Jag lyssnar på Filosofiska rummet i P1.

Man diskuterar framtiden. En Karim Jeb-

ari säger att vårt moraliska underskott

kan åtgärdas genom biomedicin som då

skulle ge hjärnan möjlighet att bli mer al-

truistisk. Han verkar också vara djurrätts-

aktivist. Hur samhällen ser ut bestäms allt-

så att vår natur och kan behandlas gene-

tiskt!

En annan filosof Ingemar Persson menar

att samhällets utveckling helt bestäms av

vår natur och att alla problem kan lösas om

man vaccineras med moral.

Karl Marx skrev en gång att filosofer har i

århundraden ägnat sig åt att förklara världen

nu gäller det att förändra den. han skrev det

i Filosofins elände som var ett svar på Proud-

houns Eländets filosofi. den senare arbetade

i ungefär samma tradition som ovan nämnda

Jebari och Persson.

Förlåtelse är motsatsen till hämnd.

Jag ser filmen Railway man med Colin Firth i ledande roll.

Rollfiguren Eric träffar en kvinna och känner lycka men han

bär på ett trauma efter tiden som krigsfånge i Burma i under

japansk kommando. Eric torteras under lång tid men överle-

ver. Flera av fångarna bor i samma ort. Få eller ens någon

av dem har kunnat leva normala liv efter krigsslutet.

Eric förföljs av sitt trauma som blockerar honom.

Det ställs til slut på sin spets. Han gamle vän hänger sig och

har bara en önskan. Ta hämnd på fångvaktaren.

Så ser det ut för många.

Man skiter i livet bara för att få hämnas.

Se gängmorden i Göteborg.

En massa unga män som slutat leva och bara existera för att

få hämnas. En spiral utan slut.

Se alla de som plågats i krig och konflikter och som inte kan komma

vidare. De lever i det förflutna. Kan inte komma vidare.

Victor Frankl som skapade logoterapin menade ju att det är inte att

blicka bakåt som är det viktiga utan att hela tiden ha blicken framåt.

Om man inte kan förlåta är man helt enkelt en dålig människa.

Alla kan förändras. Om man förändras skall man förlåtas.

Hämnd och straff i efterhand leder ingen vart.

Tvärsom.

Man måste kunna förlåta om man vill ha ett humanistiskt samhälle.

Man måste kunna gå vidare efter en eller flera oförätter.

 

Rubrik i SvD

 

och vad säger han:

– De vägrade ägna sig åt ekonomiska argument. Vägrade. Man la fram ett argument som man verkligen hade jobbat på och säkerställt att det är logiskt konsekvent, och du möts av ansikten med tomt stirrande blick. Som om du aldrig sagt något. Man hade lika gärna kunnas sjunga den svenska nationalsången – och fått samma svar.

 

Vad är det hånfulla?

 

Lite varstans i det som beskrivs som PK-media av SD och andra

rasister smygs nationalistiska och stormaktsanpassliga argument

in. Men vem anpassar man sig till?

Få om ens någon i det s k etablissemanget( i min tolkning pratar

jag om den politiska makten och den ekonomiska)vill man:

-Värna EU-projektet

-Öppna en dörr åt det monokulturella och nationalistiska i händelse

 av att pendeln slår över för mycket.

-Man vill dra in Sverige i NATO. Man är ju för att vara en vasallstat

 till USA i första hand och EU i andra hand. En del i det projektet är

 att projicera det ryska hotet.

-Söka förklaringar i det etniska och nationella är en del av de tre exem-

 plen ovan. Grekland är det tydligt. Man ställer grekiska folket som anses

 lata mot den svenske skattebetalaren. För några år sedan hade denna

 vilja att man skulle göra rätt för sig passat när svenska banker fick 100-

 tals miljarder i bidrag för att rädda vad de själva åstadkommit.

 

 

Under senare tid har uppfattningen att allt är

invandrarens fel fått större fotfäste även i kret-

sar utanför SDs. En del vad man kan kalla gam-

malvänster vill få det att vara radikalt att säga:

stoppa invandringen. De ältar runt med exem-

pel som ofta är rena vandringsägner. De blir så

inne i detta att de inte ens ser att de överger vad

som borde vara varje vänstersinnads självklara

grunduppfattning att huvudkonflikten i ett sam-

hälle ligger i den mellan arbete och kapital eller

om man så vill mellan fattig och rik.

Några hävdar att mångkulturalismen skapat en-

klaver där invandraren har det bättre än "sven-

sken".

Dan Korn skriver i en krönika i GP:
Adamson citerar den brittiske politiske filosofen Bernard Crick, en av grundarna av Society Against Racial Discrimination, som 1963 sa att britter borde behandla invandrare och etniska minoriteter som jämlikar, men sen la till: Men inte som mer än jämlikar. Det är den balansen som är så svår att nå. Vi har tyvärr en historia med gott om exempel av rasism och förtryck, där man sett ner på den andre. Men man kan se upp till den andre också. Den andre kan sättas på piedestal.

När och var behandlas invandraren som mer än jämlikar?

Lars Åberg skriver på annat ställe i GP:

Klientelismen – röster i valen i utbyte mot att strukturerna lämnas ifred – är en usel idé. 

Vad är det för vits med att vilja vara solidarisk på långt håll om man är osolidarisk på hemmaplan?

Detta är nu en tid av omprövningar; flera partier lever med de privilegierades känsla av upphöjdhet, men deras självupplevda välvilja har ett pris som någon tvingas betala.

I förorten har muselmanerna tagit över och förbereder sig

på att införa den islamiska staten. Där rekryterar de till jiha-

dism som snart kommer att drabba alla svenskar.

Det är sådana överdrifter att man undrar när någon

skall vakna.

All vänster har ett ansvar här. Det finns inte där den skall

vara. Den finns inte bland dem man egentligen skulle finn-

as hos.

Om nu inte muselmanerna tar över så är det de kriminella.

Det råder Omerta  i förorten sägs det.

Snart tar de kriminella över helt.

Hur många finns det egentligen?

Det som skiljer från förr är att nu finns vapen.

Det är den avgörande skillnaden på att fler dör idag.

Den allmänna trenden i hela västvärlden är ju tvärsom

att brotten minskar hur mycket vi än skriker om motsat-

sen.

Omerta  finns lika mycket i Norrland när det kommer till

hembränning och tjuvjakt eller tjuvfiske: vem anger någon

där för polisen?

Det stora problemet är inte jihadister eller kriminella gäng

i förorten, det stora problemet är att vänstern inte finns där

och organiserar ett motstånd, det stora problemet är att folk-

rörelserna nedmonterats de senaste decennierna. Tomrum

fylls alltid med något.

Men fördomar om förorten eller våldsamma överdrifter om vad

som sker där hjälper inga andra än den snabbt växande rörelsen

som grundas i nationalism med fascistiska undertoner.

 

Årets tour har inte riktigt tagit form än. I flera dagar nu

har det varit etapper där cyklisterna trampar på men

alla väntar bara på de viktiga momenten på etapperna,

bergsprisen och spurtprisen, och självklart slutspurten.

Tendensen är ändå tydlig. Chris Froom ser stark ut och

har redan den gula ledartröjan. Contador har inte rört sig

än men det är när bergen kommer som han kommer att

visa om han orkar utmana om slutsegern. Nibali tappade

idag mot slutet vilket inte är en bra signal. Quintana den

fjärde av de stora utmanarna är som Contador, det är när

bergen kommer som han kommer att visa sig, ändå har

han tappat nära två minuter vilket inte är en bra indikation.

Den förutom dessa fyra som kan utmana är Rigoberto Uran

colombianen som är sexa nu 36 sekunder efter. Det som

talar emot Uran är att han är i ett relativt svagt lag.

Det roligaste hitills på touren är att eritreanen TEKLEHAIMANOT Daniel

leder Bergspristävlingen.

Det tråkigaste att Tony Martin i gul ledartröja föll igår och

det så illa att han bröt nyckelbenet och måste bryta.

När Martin tog ledarströjan var det enligt egen mening det

största i hans liv. Det säger en cyklist som vunnit VM i tempo

tre gånger. Att ha den gula ledartröjan om än för några dagar

är något av det största en cyklist kan uppnå. Det största är att

vinna touren.

Inga större överkroppar på dessa cyklister.

 

Under de senaste decennierna har det i synnerhet i väst om

individualism. Live your Dream predikas det. Problemet här

är att drömmen är beroende av att en massa människor runt

om gör det de skall för att drömmen skall bli sann. Ingen män-

niska är en isolerad ö. Alla är beroende av att systemen fung-

erar. Om individer och grupper ställer sig vid sidan och ännu

värre motarbetar systemen kommer de att till slut krackelera.

Peter Esaisson säger i P1 att dåliga förlorare är ett hot mot

demokratin.

Men vad skall man då göra om man inte gillar systemen, om

man vill förändring?

Få gillar att betala skatt. Ju rikare man är ju mindre gillar man

att betala skatt. Vilket egentligen borde vara en paradox.

Men om många slutar betala skatt rasar ju varje försök till att

upprätthålla ett välfärdsystem.

Vad värre är att den individuella intoleransen också börjar att

hitta kollektiv. Några kollektiv ogillar invandrare andra ogillar

bögar. Dessa kollektiv har ett gemensamt: de vägrar att lyssna

på andra än sig själva.

Så dialogen är ett credo för demokratin.

Både för individen och för kollektiven.

 

 

Ulf Nilsson som en gång gjorde sig berömd för

att publicera närgående reportage från Vietnam-

kriget och det trots att han inte var där. Han satt

i Bangkok och skrev har publlicerat ännu en krön-

ika i Expressen värdig en plats på Avpixlat

Han skriver:

Det är ju så SD resonerar.

För det första är det långt ifrån säkerställt att våld-

täkterna ökar. Det kan vara så att kvinnor numer

vågar anmäla i högre grad än tidigare.

För det andra om man säger att invandraren är

överrepresenterad bland våldtäktsmän så är frå-

gan vad man skall göra med den informationen.

SD ser ju den enkla lösningen: visa ut dem!

Men samtidigt gör de ju egna undersökningar som

visar att vissa grupper gör fler våldtäkter än andra.

Om araber gör fler våldtäkter än kineser skall vi då

för säkerhets skull visa ut alla araber?

Gjorde man en undersökning bland svenska län och

fann att i vissa län görs det flera brott än i andra ,vad

gör vi då?

Som Petter Larsson skrev i AB igår sjunker antalet brott

generellt i hela västvärlden och ingen kan riktigt förklara

varför.

Vissa säger att hårda tag hjälper men det stämmer inte om

man jämför länder.

Vissa säger socioekonomiska orsaker men det stämmer långt

ifrån överallt.

Vissa hävdar att bilbränslet blivit bättre och att vi släpper ut

mindre bly och därmed blir unga mindre hyperaktiva.

Vissa pekar på demografin, vi har fler som blir äldre och färre

som är unga.

Men ingen vet med säkerhet vad det beror på.

Mer än SD och Ulf Nilsson som skyller på de mörkhyade.

 

Detta skrivs av en moderat i Aftonbladet:

Rinkebys ungdomar är överrepresenterade i statistiken när det gäller arbetslöshet. Dagli borde i stället tala om den strukturella diskrimineringen och systematiska uteslutningen av en vissa grupper från arbetsmarknaden. Det hade varit mer givande argument i denna debatt.

Förtryck är vidrigt i all dess former och i alla dess yttringar. Vi har alla ett ansvar att gemensamt bekämpa det, oavsett vem utövaren är

 

Kahin Ahmed

Ersättare i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd (M)

Samhällsvägledare, Eskilstuna kommun

I en märklig debattartikel i Metro skriver en Jessica Bruun

att hon vill vara hemma med barnen och baka och under-

stundom glädja sin man med en kåt fru.

Det känns ganska mycket 1800-tal.

Å andra sidan suddas gränsen nu ut mellan vad som är

vänster och höger.

Kvinnan i artikeln vill ju vara till för andra, sina barn och sin

man. Är inte det i grunden vad solidaritet handlar om.

Jämför med mången vänster som bara pratar om det indi-

viduella projektet. Man skall förverkliga sig själv. Barnen

kommer ju då i vägen.

Är inte det motsatsen till solidaritet?

Det blir så här när klassfrågan inte tas med i kontexten.

Jag lyssnar till en rasifieringskvinna i P1. Om man bara

pratar hud som man gör i USA vad sker då om det skul-

le komma dithän att huden diskuterades bort?

Klasserna skulle finnas kvar.

Skillnaden mellan fattig och rik skulle finnas kvar och kan-

ske ännu mer etableras.

Klasskampen har ju alltid involverat kampen för jämställdhet

och mot rasism.

När dessa två grenar i motståndets träd sågas av blir kampen

mot systemet så mycket svårare.

Inte konstigt att rasifieringskvinnan och de två USA-korrespon-

denterna gemensamt säger att debatten I USA är så mycket mer

utvecklad. Ja, där är ju klasskampen helt satt på undantag.

 

Huvudnyhet på SvT text var idag att butiksrånen ökat

med 14%(under pistolhot med 35%).

Avpixlat ylar ständigt om våldtäkter och gruppvåldtäkter

som de anser vara orsakat av massinvandringen.

Ett helt annat perspektiv har Petter Larsson i AB som

skriver att brotten minskar i hela västvärlden.

Ett av få brott som man helt kan säkerställa är mord. I

princip alla mord blir ju anmälda och utredda. Där är

statistiken helt solklar. Morden minskar.

Larsson tar upp en rad försök till att förklara minskningen

men det enda man kan säga är att vi inte kan säga varför.

 

I en intervju med Slavoj  Zizek pratar denne om filmen

They Live av John Carpenter och säger att om det var

som i filmen skulle vi inte behöva några ideologier.

Filmen handlar om att jorden tagits över av ödlor som

tagit människoskepnad men att människan inte kan se

detta. Man måste ha sårskilda glasögon för att skilja

ödlorna från människan. Samma glasögon avslöjar också

vad reklamen eller pengarna egentligen talat om för oss.

Det står egentligen att vi skall lyda, underordna oss och

det står allt annat än vad vi ser.

Makten ljuger alltså alltid och duperar oss.

Det är vad vi har ideologi till.

Jag undrar hur vi skall ställa oss till den ideologi som inte

är maktens?

Antagligen menar Zizek att om vi såg allt som det var skulle

behovet av ideologi försvinna.

Det tycks som en omöjlighet.

Det finns inte mycket i vår tillvaro som människan tolkar lika.

Därför ropar vi ständigt efter tolkare åt oss.

Wrangham hävdar att det stora språnget för människan kom för

2 till 1,6 miljoner år sedan då människan började att tillaga sin

mat. Det innebar att man inte behövde slösa tid på att tugga mat-

en och att man kunde tillaga mat som inte gick att äta rå. Vi spar-

ade energi. Man kunde lägga mer tid på social samvaro och mindre

på det eviga samlandet.

Min egen favoritteori, den om vattenapan, behöver inte stå i motsats

till den om matlagningens betydelse. Tvärsom kan de förenas.

 

I dessa tider när vissa hävdar med bestämdhet att den ekologiska vägen

är den enda att gå bör man kanske hålla ena foten på jorden. Bland de som

propagerar för det ekologiska finns den suspekta antroposofiska rörelsen

som baseras på Rudolph Steiner minst sagt snurriga läror. Det är mycket

oxpiss som skall lagras under jord och året efter spridas på åkrarna och an-

dra allat annat än vetenskapliga metoder som hyllas där, för att inte prata

om deras kristna holistiska syn på världen som väl får räknas till ren vidskep-

else.

I tidningen SANS skriver Holger Kirschmann:

Sällan ser man nu för tiden hässjor eller heejser som man säger i Värmland.

I min barndom gick man man ur huse för att hjälpa till att få upp det slagna

gräset på hässjorna. Vanligtvis satte man upp fyra stolpar med tre rader

tvärgående slanor. Så la man upp höet på slanorna.

Alla var med. Vi barn gjorde vad vi kunde. Ofta handlade det om att krafsa

ihop det gräs som inte kommit med på hässjan.

Idag samlar man gräset direkt i ensilage.

Se bilden. Se husen.

Detta var det Redberget som jag växte upp i.

Fantastiska hus med funktionella gårdar. Vackra lägenheter med stuckaturer,

kakelugnar, smyckade dörr med glas. För att bara nämna några saker.

Men för byggherrarna i Göta Lejon och Rosen var det mer profit att riva allt

och bygga ny ren skit. En historisk skandal.

i Heby kommun säger SD att halalslaktat kött

gör att människor omvänds till islam. Köttet

skulle alltså ha magiska krafter

Hur är det möjligt att man kan tro på något så

dumt?

Men om en lögn upprepas tillräckligt många

gånger blir det till slut en sanning för vissa.

I veckan sa en man som vanligtvis är förnuftig

att han inte förstod varför man stympade kvinn-

or av religiösa skäl. Han gav islam skulden.

det har ingenting med religion att göra. Det

stympas lika friskt i kristna länder som Eritrea

och Etiopen som i muslimska Somalia.

Om något är historiskt kulturellt betingat är det

könsstympning av flickor.

I filmen Timmarna sitter mot slutet Laura Brown,

spelad av Julian Moore, och samtalar med sin

vän Clarissa, spelad av Meryl Streep, och berätt-

ar om sitt stora val i livet.

Laura hade tidigare i sitt liv bestämt sig för att när

hon väl fött sitt andra barn skulle hon lämna sin

familj. Så gjorde hon. Hon gjorde frukost, lämna-

de en lapp och åkte iväg. Hon for till Kanada och

fick jobb som bibliotikarie. Ångrade hon sig?

Laura tycker frågan är meningslös. Hon valde att

leva framför att dö. Att stanna hade varit att dö.

Hon förstod att ingen skulle förlåta henne.

Stilla säger hon detta. Kameran är mycket nära.

Ibland faller den på Clarissa som inget säger men

vi kan förstå hur hon tänker.

Det är en stark scen.

Det är film när den är som bäst.

Två bra skådespelare.

En bra och intressant ide.

En kamera.

En av historiens billigaste scener och en av de bästa.

I veckan var det ett frågeprogram på radio och

en kvinna bad nästan om ursäkt för sin fråga men

ställde den i alla fall: varför blir det krig?

Ja, det är verkligen en bra fråga.

Ta USA och dess allierades krig i Irak.

Tror någon att det handlade om en kamp för frihet,

demokrati och internationell rättvisa?

Trodde Bush och Blair och deras staber på detta?

Kan det ens vara möjligt att det trodde på det?

Den mest rimliga förklaringen är att det var en kamp

om oljan och om strategiska positioner i området och

globalt.

Det handlar alltså imperialism.

Men helt uppenbart går lögnen hem.

Men utan ett mediaflöde hade det varit omöjligt.

Propaganda har i alla tider varit avgörande för hur ett

krig skall beskrivas och vilket efterord det skall få.

Segrarna skriver historien.

Sällan eller aldrig beskrivs ett krigs orsaker som att

det handlar om tillgångar och makt.

Ändå är det ju det som det handlar om.

Ändå är inte alla krig onödiga.

Det finns krig som drivits av en längtan efter frihet, rättvisa

och ett bättre samhälle.

Det senare kan de flesta sympatisera med.

Det är också orsaken till att propagandan fokuserar på just

de orden.

Men tror verkligen svenska politiker på detta?

Innerst inne tror de på det?

 

 

Nu är det igång.

Tour de France har startat och idag körs den tredje etappen.

Loppet kördes för första gången 1903 och är cyklingens stora

lopp.

Det är en fascinerande kamp mot kroppens funktioner.

21 dagar med tuffa lopp med bara två vilodagar.

Just som jag skriver sker en vurpa. I 50km/h faller en cykel och

drar med sig ett tjugotal cyklister. Det är som att se en bomb bris-

era. Flera ligger utslagna. En har slitit av huden på en stor del av

kroppen. Ledningen för loppet neutraliserar loppet. Det innebär att

man stannat upp för att avvakta för att de som vurpat skall ha chan-

sen att ta upp loppet igen. Team Sky vill köra och blir utskällda av

andra cyklister. Loppet stannas till slut och skall startas om.

Som sagt det är fascinerande och farlig sport.

I inslag intervjuas gamla hjältar som Eddy Merckx och Bernard Hinault.

Greg Lemond jobbar för ett TV-bolag.

Årets upplaga är en av de mer ovissa.

Förra årets segrare Nibali har redan tappat till två andra favorittippade

Froom och Contador. Quintara den fjärde som kan vinna i år och också

tappat på de två.

Dessa fyra är det som det handlar.

Möjligheten att vinna bestäms av hur bra lag de har runt sig.

En helt vanlig etapp denna tredje har förvandlats till high drama.

Flera cyklister och stall är förbannade för att loppet neutraliseras.

Förra året vurpade Froom och då stannades inte loppet.

Touren är inte huggen i sten.

Det skall varje dag fattas en massa beslut.

En del är inte så bra.

Jag har Jakobsens framför mig och bläddrar i den under tiden

jag kollar dagens etapp. Över hundra års historia och hur många

berättelser som helst.

 

 

I AB har man en serie som heter Döda klassiker. Det

är ett bra projekt. Kristian Lundberg skriver om On the

road av Jack Kerouac. Den är från 1957 och har sed-

an den kommit ut hyllats i vida kretsar. Men för vad?

Det är då mycket mer spännande att läsa Tom Wolfes

Trippen som handlar om gänget Merry Pranksters som

leddes av Ken Kesey(han som skrev Gökboet)och där

en av medlemmarna Casady finns med i On the road.

 

Häromdagen skrev Elise Karlsson om Ulysses av James Joyce och där hon

skriver att hon läst den två gånger och inte ser det minsta storhet i denna

tegelsten. Jag delar hennes syn. Många gånger har jag gett mig fan på att

jag skall ta mig igenom skiten, men misslyckats varje gång. Det är så tråk-

igt.

Nu hoppas jag att man kommer att skriva om Gustav Flaubert och Madame

Bovary för det är också ett stycke skit som av någon outgrundlig anledning

blivit klassiskt. Jean Paul Sartre var så upprörd över Flaubert att han skrev

flera volymer, sammanlagt över 2000 sidor, om dennes uselhet.

J D Salinger Catcher in the rye kan ju också tas med. Hur denna lillla pojk-

strecksroman kunnat ernå generationsromanklassisk status är för mig obe-

gripligt. Det är ju bara massa ord utan större innehåll.

Major Björklund har fullständigt tappat kontrollen och

förvandlats till en frustande krigsgalning.

I talet i Almedalen idag säger han:

När jag började det här talet kunde två plan startat i

Ryssland och nu arton minuter in i talet hade de varit

över oss. Låt oss inte glömma det!

Vad!

Varför skulle de göra det?

Skall Sverige ge upp sitt nationella oberoende bör det

ju kosta lite mer än så.EU sviktar med Greklandskrisen

och USA kommer självklart att komma med vapen om

krisen skulle bli djupare. Även om inte Ryssland direkt

hotar annat än det som finns i deras gränsområden vil-

ket är det minsta man kan säga om EU och USA så kom-

mer de sistnämnda att med propaganda få det att se

så ut.

Det är ändå märkligt att det svenska borgerskapet är så

kåta på att få ett krig.

Vad finns det i detta för dem?

 

Det borde inte vara så svårt.

Det vore inte vara mer legitimt att prata om muslimernas

eller invandrarnas negativa inverkan på den svenska eko-

nomin än att diskutera hur judarna styr samhället via sitt

ägande.

Det förra pratas det om hela tiden.

Det senare är helt riktigt tabu och klassas som antisemitism.

Den som söker finner.

Vill man hitta muslimer som är kriminella kommer man att hitta det.

Vill man hitta romer som tigger kommer man att hitta det.

Men att göra dessa grupper till just kriminella och tiggare är ju ren

rasism. Hur kan det vara något annat?

Sedan vi i det här landet haft någon form av debatt om frågor i sam-

hället har ju grupper sökt vrida debatten till sin egen fördel.

I 1800-talets Sverige förklarades de stora skillnaderna med att de rika

var moraliskt och ibland även genetiskt högtstående och därför skulle

ha mer resurser än den stora majoriteten vilken var omoralisk och ibland

även genetiskt undermålig.

Med folkrörelserna och socialdemokratin styrdes debatten mer in på mer

strukturella orsakssamband. Jämlikhet ansågs föda ett bättre samhälle.

Jämlikhet krävde utjämning av resurser och att de som stadd vid liten

kassa skulle stödjas till ett bättre liv.

Med liberalismens seger har vi fått märkliga strömningar som pratar om

nation och kultur som verkligen andas samma luft som en gång Musso-

lini och Hitler (minus antisemtismen, men där kan ju muslimen fylla judens

plats).

Vad skulle förändras för de sämst ställda som vi stoppade invandringen?

Skulle de som äger helt plötsligt släppa ifråns ig massa tillgångar som på

något sätt skulle frigöras?

Tror någon på det?

Varför hade vi socialhjälp med astronomiska siffror till bankerna under de

två stora bankkriserna?

Varför har i princip alla ekonomiska reformer de senaste 30 åren gynnat

de redan rika?

 

Jag pratar med en bonde i Gärdsjö i Värmland. Jag har

känt honom sedan jag var liten pojk och lekte dräng på

hans gård. En mer ödmjuk man får man leta efter. Inte en

enda gång under alla år jag sprang på hans gård höjde

han rösten eller tillrättavisade mig. En av få under min upp-

växt.

Vi pratar om varg. Han berättar att de knappt finns någon

älg kvar i området. Älgjakt blir det inte tal om till hösten.

Han berättar om hur han i vintras hörde hur vargen slog

en älg och hur han lyssnade till dödsskriken i tjugo minut-

er. Vargen biter och sedan väntar den på att offret skall

förblöda. Flera gånger har han följt vargspår i närheten av

hans kor och tjurar som är frigående året om. En ko var

biten och gick in i ladan för att där dö. De andra djuren

vägrade gå in. Vargen och döden, menade bonden.

Jag kommer mig inte för att argumentera för hur bra det

är med varg i Sverige.

Vem är jag att göra det?

I staden råkar man aldrig på varg.

Jag har inga djur som behöver skyddas.

Vem driver hårdast frågan om hur bra det är med varg i

den svenska naturen?

 

Fjärde delen av Guillous serie om Sverige på 1900-talet

"Att inte vilja se" är läsvärd men inte så mycket mer. Jag

är trött på hans långa utläggningar om mat och dryck och

inte minst det här med ordnar hit och dit.

Däremot är huvudpersonens tyskhet intressant. Han ser

inte nazister utan det tyska. Hans bror Oscar som stridit

mot engelsmännen i Afrika berättar om hur usla engelsmän-

nen är. Tyskland står för modernitet och kultur.

Han upprörs över de totalt meningslösa bombraiderna över

Hamburg och Dresden, som idag hade kallats brutal terror

och massmord på civilbefolkning. Men det är segrarna som

skriver historien.

Den svenska samtiden då skrev inte om detta. De skrev inte

heller om Stalins massmord i Ukraina och Polen. När Stalin

blev bundsförvant till England och USA gick det inte an att

kritisera. Kritiken mot Stalin sköt fart några år efter kriget,då

när den nya världsordningen skulle formas.

Guillou skriver intriger och historier som få andra. Han borde

hålla sig till det. Om han vill bli historiker kan han väl ta sig

den formen istället för att skriva roman.

Jag skulle också gärna slippa Guillous textrader om kärlek.

De är nästan alltid bara platta, förutsägbara och driver verk-

ligen inte på berättelsen

 

För många år sedan åkte Janne Josefsson med 5ans 

spårvagn från Torp till Biskopsgården och visade hur

det nya klasssamhället tog form.

Jag åker från infarten till från stora vägen in mot riktning

Gårdsjö. Det är ca 2 km. På vägen ser jag hus. Det är

Oscar där fram, Hugi i dalen, Sigurd på Kortrusåsen, det

Adam på Bostället, det är Folke på fall(på värmländska 

drar man på l-en i all oändlighet), Ragnar på Lervik, Rickard

på höjden, Per på trakten, Jonh i Sätra(min far), Karl på

Udden och sedan kommer fram till de stora herrgårdarna

som idag ägs av en norsk filmproducent och en ättling

till familjer Köhler som ägt allt runt vägen jag cyklat fram

i decennier.

Förfäderna till de ovan var statare eller torpare.

För statarna var verkligheten att de ägdes av godsägaren.

Det var i princip som slavar.

För torparna var det så att de arrenderade sina gårdar och

som en del av sin betalning var de tvunga att utföra dagsver-

ken på godset.

1945 avskaffades statarsystemet.

 

Då köpte de jag ovan skrivet om sina torp eller sin statarlänga.

Jag tror att det vid denna tid också blev så att ställena de köpte

blev en del till sina namn. 

Jag tänker på det när stollar säger att Sveriges kris beror på in-

vandringen. När Sverige var djupt odemokratiskt och ett klass-

samhälle som verkligen skiljde folk åt, då fanns knappt en invand-

rare. Det var den genuint giriga överheten som inte ville demokrati

och som inte ville jämlikhet.

Idag har vi ett klasssamhälle som i skillnader mellan hög och låg

är som under statartiden.

Vad som sänkte statarhanteringen i Sverige var att folk började och

etablerade folkrörelser. 

Vad som drev fram modernismen i Sverige var att folk hittade upp

till maktpositioner där de kunde fördela landets rikedomar.

Så vad vi i första hand behöver är en renässans för de breda folk-

rörelserna. Vi behöver skola folk i vad ett samhälle är, hur det fung-

erar och hur man skall göra för att förändra det.

Det handlar då om att analysera hur ett smahälle är organsierat.

Vem äger vad och vilket inflytande detta ägande egentligen har.

Det handlar om att göra en klassanalys där man grundligt reder

ut vem som gör vad och för vem och vilka som ständigt hamnar

utanför när besluten tas.