leifsjoqvist

Serierna var bättre förr:

När jag cyklar kan jag bli så förbannad att jag kokar.

Alla dessa fårskallar som sitter med mobilen i hand

och helt saknar uppsikt över vad som händer utanför

deras bilar, de borde kokas i olja för att lära sig.

Alla dessa fårskallar som jämför bilen med cykeln. Allt-

så, om jag cyklar vårdslöst så skall det jämföras med

någon som kör vårdslöst med bilen.

Konsekvenserna vid olycka? Hur dum får man bli?

Idag vid korsningen vid Beijers velade en lastbil och var

inte tydlig om han skulle till vänster eller rakt fram. Jag

kom snabbt och såg att han bestämt att ta till vänster.

Inga blinkers utan bara sväng.

Jag körde tätt framför honom så han fick tvärnita.

Han tutade vilt och då var det som en könsnjutningen

att ge honom ett riktigt högt finger: Up yours...........

Under några dagar har jag sett serien 19-2.  Det är en

kanadensisk serie som utspelar sig i Kanadas näst störs-

ta stad Montreal. Det handlar självklart om poliser. Allt

annat är originellt tema för en serie.

Alla polisserier är variationer på Hill Street Blues.

Så också denna.

Det är två säsonger(tredje på gång) och det handlar om

vardagligt arbete med droger, sex, hemlösa, gängkrim,

mord och det handlar om hur det inom den egna grupp-

en finns missbruk, kriminalitet, hustrumisshandel, otrohet,

skilsmässor, pedofili och så några flator.

Jag gillar det.

Det är inte originellt eller särskilt någonting egentligen.

Det är sakta malande realism.

Är Nick korrupt? Kommer Ben att fixa sin familj och sin relation?

Vem är Audrey egentligen?

Det är också en skildring av storstadens baksidor. Man får följa

de som inte klarar av sin verklighet. Alla de som får finnas på

bakgatorna och de som inte ens får en bostad.

I dagens mediavärld får man ta emot det lilla som erbjuds i små

försök att vissa vart ett liberalt samhälle leder oss. Vad de gigan-

tiska klasskillnaderna leder till.

Den engelska WPC 56 är på tre säsonger med 5x45min som

löptid per säsong. Här kommer vi till Birmingham 1956 och en

av de första kvinnliga poliskonstaplarna tar plats på en station.

Som så ofta i serier idag skall man avhandla sexism, kön och

ras också också här. Men när handlingen läggs till 1956 blir

allt så mycket tydligare. jag fascineras över vad man då kunde

göra utan att ens kvinnorna själva tyckte det var något att prata

om.

Det är polisseriens signum att den är nästan den enda idag som

sysslar med socialrealism.

Så också WPC56 som är mycket sevärd.

Jag satt och pratade med en gammal vän. Han mår inte bra.

Svårt att sova, svårt att finna mening, upplever sig leva i en

bubbla och ibland svårt att ta sig upp ur sängen överhuvud-

taget.

Låter mycket som depression.

Ett allt vanligare tillstånd hos medborgaren.

Då borde det väl också vara så att det skulle vara lika lätt

att prata om det som ett benbrott. En skada och en annan

skada. Men vem skulle söka att dölja ett benbrott? Vem

skulle skoja om någon som har brutit benet? Vem skulle

söka förminska någon som har brutit benet?

Psykisk ohälsa är ännu en dold folksjukdom som man inte

gärna skyltar med.

Kanske har det blivit lite bättre.

Jag minns min tid på Lillhagen där det verkligen var VI, per-

sonal och DOM, patienter.

Jag minns att vi pratade i fikarummet om att bland det värs-

ta som kunde hända var att bli som DOM.

Den som blivit utsatt för benbrott skulle nog ganska enkelt

kunna ta lite skämt och fördomar om människor som bryt-

er ben. Det är inte lika enkelt för en som får en stigmatiser-

ande sjukdom. Om denna sjukdom måste man prata och

vem vill göra det om man då också måste ta på sig en säck

med fördomar.

Också här kan man se vikten av jämställdhet.

Tänk vad skönt för alla män att slippa gå omkring och alltid

vara stora och starka och istället emellanåt kunna slappna

av och prata om sina tillkortakommanden.

Migrationsverket går på knäna. Massor av människor har

ingenstans att bo. Barn tappas bort. Några bor i skjul med

ohyra och en toalett per 50 personer.

Utanför centralstationen cirklar äckel för att kunna rycka tag

i ett ensamt barn.

Andra rycks med av lågpannade varelser och får sina sis-

ta tillgångar stulna.

Generösa människor lämnar tillbaka barn för att de skall

ha fest. Andra tar inte emot  de barn de skulle ta hand

om då de såg äldre ut än de hade tänkt.

Volontärer sliter röven av sig men alla de som nu lämnat

en konserv tycker att de gjort sitt och stänger dörren.

Migrationsverket lägger ett gruppboende med 25 killar på

en gata som utnämndes till landets näst farligaste av Ex-

pressen för några år sedan.

Så fort de lämnar boende kommer någon och tar hand om

dem. De kommer att få en röding och köpa något gott. Någ-

ra dagar senare kommer rödingen att bli en skuld som skall

betalas tillbaka. Så är de fast. Blood in Blood out.

Jag tror inte mycket på att vi skulle över några nätter blivit

generösa. I alla fall inte mer generösa att när det ställs krav

på vår godhet då backar de flesta undan.

Så mycket lättare då att bara luta sig tillbaka och låta SD ta

hand om skiten.

 

 

 

Bland de råaste komikerna vi har måste

ju Magnus Betner vara bland de främsta

i den kategorin.

Hans lilla expose över Stureplan är grov.

" Tommy Zehtreus var nog inte så fel ute.

  Släpp honom fri och utrusta honom med

  fälthaubits och låt honom göra färdigt jobb-

  et."

Fram till 70-talet byggde sossarna välfärdssamhället.

De skedde i sann korporativ anda. Regeringen och

kapitalet var ett. Staten och kapitalet sitter i samma

båt, sjöng Blå Tåget(och sedan Ebba Grön).

Under 70-talet söker socialdemokratin att svara upp

mot en aktiv vänster och söker mer långtgående lös-

ningar för att ta steget fullt ut och genomföra ekono-

misk demokrati. Man jobbar med löntagarfonder som

ett sätt att på inflytande över kapitalet. Sakta och

mycket osäkert är tanken att facket skall ta fler plats-

er i styrelserummen och öka sitt aktieinnehav.

Det gick åt helvete.

Dels fanns en vänster som såg det som ett sosse-

projekt och därmed ett hot mot den vänster som kän-

de vind i seglen. En del av vänstern såg det korpora-

tiva draget och att facket var korrumperat.

från höger hade SAF från 1973 bestämt sig för att föl-

ja en internationellt trend som hette nyliberalism.

Kapitalet behövde inte staten utan skulle staten skulle

lära sig att underordna sig kapitalet.

Med Thatcher och Reagan exploderade denna utveckling.

När då vänstern backade tillbaka. När vänstern inte kunde-

möta att de stora föredömena Sovjet och Kina slog in på

statskapitalistiska vägar och när sedan hela öst föll så

stod vänstern rådlös.

Visionslös.

Hela projektet kollapsade. Det fanns inte längre några

projektionsytor att fästa sin politik mot.

Vilken arbetare i väst ville ha det som i öst?

Vilken arbetare tyckte att de stater som befriade sig i

Tredje Världen var något att stå efter?

Hur många förskräcktes inte av den vänsterterrorvåg

som rådde under 80-talet?

Så man backade bort från hela projektet.

Man backade från marxismen, från socialismen, man

backade från kampen mot kapitalet.

Istället sköt man in sig på miljö, sex, kön och etnicitet.

Man hittade maktordningar som inte utgick från klass

utan från sex, kön och ras.

Så försvann "folket" från vänstern.

Så blev vänstern en angelägenhet för medelklassen och

de intellektuella.

En massa personer och organisationer ger sig ut

för att representera eller vara folket. Verklighetens

folk.

Under de senaste decennierna har de politiska part-

ierna ständigt minskat i medlemsantal och antalet ak-

tiva i de politiska partierna är oftast inte fler än de som

har anställning.

Ungdomsförbunden är idag bara en kuliss och till för att

partimedlemmarnas barn skall få skolning in i moderpartiet.

Det säger sig självt att en sådan ordning förr eller senare

stöter på patrull.

Det sunda förnuftet är sällan så sunt utan bara en omskriv-

ning för fördom.

När detta sunda förnuft frodas kan det sluta i elände.

 

Det är fullt förståligt att folk i veckan gick i taket när en romsk

familj flyttat in i en sommarstuga utan lov och sedan att polis

inte kan skicka dem därifrån utan bara låter det fortsätta.

Exempel på liknande finns och inte så få.

Det är del av verkligheten.

När mans edan låter dit bli hela verkligheten slår det lätt över

i rasism och fascism.

I veckan kunde man läsa att en hyresvärd skicka ut sina hyres-

gäster för att ta emot flyktingar. han tjänade mer pengar på de

senare. Vad jag kunde läsa var man förbannad på politiker och

flyktingar men inte på hyresvärden som var den som drev hela

frågan.

 

Men problemet är att politiker och de etablerade medierna driv-

er politiken som ett underhållningsföretag. Med kontrollerade

utspel skall det vara lite sköj att lyssna på politiker och lagom

roligt skall det vara så att man orkar gå och rösta en gång vart

fjärde år.

Vänstern i detta kan man undra över.

Vänsterpartiet har en massa anställda som i första hand vakar

över sina jobb och löner. Det är sällan eller aldrig som man ser

V-partiet bland "vanligt folk".  När partiet skall agera handlar det

oftast om att skicka dekret till folket om vad de skall tycka.

Tyvärr är läget idag sämre än någonsin för det som kan kallas

vänster.

Den finns nästan inte.

V-partiet är inget socialistiskt parti.

Om man letar marxism i V-partiet får man söka länge innan man

hittar något som kan likna det.

Nej, det handlar bara om intersektionalitet.

Det handlar om kön, sex och ras. Väldigt sällan kommer klass.

 

Det öppnar upp för ett fascistiskt parti som SD. SD vänder sig folket.

Till verklighetens folk. De säger sig representera folket mot makten.

De tar strid mot politiker och media, vilket oftast är en och samma

sak, och blir  underdog som folk i brist på annat ger sina sympatier.

Men SD har inget otalt med kapitalet. Tvärsom. Korporativism är

ju snarare en del av deras ideologi.

 

Idag när alla politiska partier är liberaler och den enda motvikt mot

detta är SD och de senare är de som har vind i seglen kan man ju

ganska lätt räkna ut att ett eller flera av de liberala partierna komm-

er att söka sig närmare SD. Det handlar ju om att rädda de egna

jobben för de liberala partiernas anställda.

Även från i vanliga fall förnuftiga människor säger man

att islam är ett hot mot oss i Sverige. Man säger att  is-

lam är på väg att ta över. Det är samma logik som Rea-

gan gav uttryck för när han menade att USA var satt

under hot genom en kniptångsmanöver från Nicaragua

och Kuba.

Alltså, det finns 5% av invånarna i Sverige som är muslimer.

Av dem är en bråkdel vad man skulle kunna beskrivas som

islamister.

Muslimer är inte ett större hot mot Sverige idag än vad judar-

na var i Tyskland på30-talet. Men hotbilden kan användas

till att man får en liknande utveckling idag som man fick i

Tyskland.

Muslimer är en minoritet.

När det gäller terror hade vi under 80-talet mer terror i

Europa jämfört med vad vi har idag.

Då var det några som sa sig vara vänster som utförde dåden.

Då kunde det användas retoriskt för att utradera den vänster

som fanns kvar.

Idag har vi en självmordsbombare som dödat sig själv att peka

på när det gäller hotbilder i Sverige. På 70-talet i Sverige hade

vi RAF på Stockholmsambassaden  och Kröcher som skulle

kidnappa Anna-Greta Leijon.

Hotbilden är ringa eller ingen alls.

Däremot finns den för att piska upp rädsla.

Medborgaren skall darra bakom sina gardiner.

Medborgaren skall darra så mycket att han sedan blundar för

den stora repressionen som följer.

 

 

Dom skall lära sig.

Dom skall assimileras.

Till vad?

Vad förutom språket är det svenska?

 

Litteraturen?

Under 1900-talet uppstod proletärlitteraturen.

Hundratals författare skrev om den svenska arbetarklassen

och om småbönder, torpare och fram till 1947 om statare.

Det fanns ett klassperspektiv i det skrivandet.

Sverige var inte homogent.

Det bestod och består av klasser.

Överheten var inte intresserad av den delen av det svenska.

Det var mer intresserade av anglosaxisk litteratur och kultur.

I en kanon skriven av överheten kommer vi med säkerhet in-

te att finns en Fabian Månsson eller en Fredrik Ström.

 

Musiken?

Den musik vi till största delar lyssnar på är amerikansk och

engelsk populärmusik och har varit så sedan lång tid.

Svensk folkmusik finns men vem lyssnar?

På 70-talet drev maoisterna linjen att rockmusik var imper-

ialistisk.

Svensk arbetarklass lyssnade och lyssnar i huvudsak på dans-

bandsmusik. Svenskt?

 

Maten?

Alla vet att av det mesta vi äter så har det på ett eller annat

sätt utländska influenser.

 

Religion?

Är protestantismen svensk? Kristendomen? Den juda-kristna

etiken vilar på Gamla Testamentet vilken är en orgie i hyllande

av massmord, incest, fadersmord och allsköns vidrigheter.

 

Seder och bruk?

Vad i hela friden är det?

Om jag skall lära en kurd svenska seder och bruk, vad skall jag

säga till hen?

Vad jag hör är det att man säger att här har vi inte hämndkultur

och här ärar vi kvinnan. Sant?

Vad är det vanligaste temat i de amerikanska filmer de flesta ser?

Hämnd.

 

Är den moral som skapades av de svenska folkrörelserna av

samma art som den som lärs ut av den svenska överklassen?

Var finns de gemensamma svenska värderingarna där?

 

Klass är viktigt. Etnicitet är inte viktigt.

 

 

 

 

"Jag kan redan pk-svaret om att det bara är extrema våldsislamister som hotar världen. De flesta muslimer är fredliga, vanliga människor. Jo, men hur vet jag vem som är vem – de är ju trots allt alla muslimer och delar samma islamska tro. Deras utgångspunkt är ju Koranen där deras från den demokratiska världen totalt motstående lära finns beskriven. Den kan de ju inte utan risk för livet ta avstånd från. Det blir moment 22."

 

Skrivet på Avpixlat av krönikör.

Är du muslim är det säkrats att se dig som IS-medlem.

Man kunde ju be krönikören att definiera Moment 22.

 

Jag trodde att om man inte hade sex att man

var asexuell men det visade sig att om man än-

då inte kan låta bli pillepoppen(icke könsbestämt)

är man autosexuell.

Bra att veta.

Det har i alla tider funnit en rädsla för den andre.

De som inte är som vi.

För att undvika förföljelse av den andre krävs en

organiserad stat som kan vara skydd.

Om inte utlämnas den andre åt godtycklig behand-

ling som inte sällan slutar i ond bråd död.

 

Vanföreställningar sprider sig snabbt.

Sd and friends har under snart en decennium tagit upp

den tråd som Ian och Bert startade för 25 år sedan. Der-

as jippo har nu blivit vardag.

 

En bekant till min mor sa häromdagen att hon närapå

blivit rånad.

Då hon berättade vad som hänt hörde jag att en förvirrad

kvinna pratat om att huvudröntgen och uppenbart var i be-

hov av hjälp, Min mors bekanta såg en kvinna som tänkte

stjäla hennes väska och att den förvirrade kvinnan hade

kumpaner med sig. Hon hade inte sett några,

MEN MAN VET JU.

Det enda som mors bekanta var lite förbryllad över var

att rånaren var ganska ljus i hyn.

 

Stigmatiseringen som gör att vi ser kriminella och avvikare

vart än vi vänder oss och att markören sitter i huden gör att

jag mår illa.

Inte nu igen.

Som när man söker göra gruppvåldtäkt till ett kulturellt särdrag.

Det begås få gruppvåldtäkter i vårt land och även om förövarna

vid de få tillfällen de begås skulle vara av någon särskild etnici-

tet, vad bevisar det?

99,95% av samma etncitet, vilken det än är, begår ju INTE de brottet.

 

När ett samhälle börjar svamla om etnicitet som någon slags

förklaringsmodell då öppnad masugnarna upp igen.

 

 

Clara 35 år skriver i Expressen som det är.

Människor som tjänar över 50000kr är de

som får betala 350kr mer i månaden i skatt.

Och de gnäller över det!

Så illa är det alltså.

Det är om dennas vår tids girighet debatterna

borde handla.

Om de rika som bara blickar uppåt efter de som

är ännu rikare och som fullständigt skiter i vad

som händer neråt.

Vi pratar emellanåt om förorten som ett parallell-

samhälle.

Vi borde prata mer om de parallella samhällen som

finns där de rika och de som har makt bor och lever.

Det är de som bestämmer riktningen.

Organisera. Mobilsera.

Jag ser krigsfilmen Fury. Föga originell om en pansarvagn

som dödar massa tyskar i krigets slutskede.

Hur många sådana har inte gjorts?

Men en scen är intressant och det är när man intagit en tysk

stad och våra amerikanska hjältar anser det vara helt i sin

ordning att våldta lite tyska kvinnor.

Under senare år har historisk forskning publicerats som visar

att de allierade våldtog så det stod härliga ting när de närmade

sig Tyskland. Och de fortsätta att våldta efter att Tyskland kapi-

tulerat. Tidigare har det funnit en bild av att det bara var Röda

Armen från andra hållet som ägnade sig åt systematiska våld-

täkter.

Hur kan det bli så?

Vi ser hur de stora moraltanterna i IS våldtar som en del i sin strat-

gi. I DR Kongo är våldtäkten och förnedrandet av de civila så om-

fattande att det närmast saknar motstycke.

Allt detta sadistiska mördande och plågande och för vad?

Så sitter vi i Sverige och dömer.

Men hur många skulle avstå om det blev ett skarpt läge?

Jag tänker mig att alla de som ropar efter strängare straff för brott,

alla de som mer eller mindre hatar invandrare är sådana som för-

minskar den andre och som inte heller skulle se det som ett brott

att våldta fiendens kvinnor(och kanske män i denna den sexuella

frigörelsens tid). Under Balkankriget projicerade det sämsta inom

människan fram. Våldtäkten var en strategi. från alla sidor.

Vilka är då de människor som står emot?

Vilka kan i ett krig då det mesta av det som kan kallas det mänskliga,

det humana, stå emot makten att kunna våldta, mörda och tortera

och veta att man kommer undan med det.

Fan vet.

Jag slår på Text-TV och av de fyra huvudrubriker som

finns på första sidan handlar tre om migration och flykt-

ingar. En handlade om regeringens första "riktiga" bud-

get.

Det kommer att bli intressant att se vilken del av SD som

har den största styrkan. Det finns en närmast libertin del

av SD som hatar skatter och om den är stark i partiet kom-

mer denna budget att visa var de står.

60% av det svenska folket kommer att få det "sämre" gen-

om de skattehöjningar som regeringen föreslår.

Det är ett agerande som är lite förvånande.

Med tanke på de stämningar som råder i Sverige kommer

det att polarisera. den öppna borgerligheten kommer nu att

få svårt att inte ta in SD i stugvärmen. Det vore en bra utveck-

ling.

Då skulle klassfrågorna bli tydligare.

Det pratas om åsiktskorridorer i det lilla landet Sverige.

Det är inget nytt. Det märkliga är att det sedan 80-talet,

då ordet mediavänster dök upp, är att denna korridor

skulle styras av någon slags vänster.

Så sned är hela vårt tankesystem om höger och vänster.

Det borde inte var så svårt.

Det intersektionella är inte vänster. Det är liberalism.

Om vi fick en total jämvikt mellan könen, lika mycket kvin-

nor som män i bolagstyrelser, så skulle ju inte samhället

i stort för det vara vänster. Det är inte antalet kvinnor i

ledande positioner som styr det.

Om vi fick en total jämn fördelning av etniciteter i våra styr-

ande organ så skulle ju inte samhället i stort bli vänster för

det. Det är inte fördelningen av etniciteter i ledande organ

som styr samhällets positionering i höger och vänster.

Om vi fick in alla former av sexuella minoriteter i ledande

organs kulle inte heller det leda utvecklingen i samhället

åt vänster.

Inte heller en utveckling av produktionen i klimatsmartare

produktion skulle leda utvecklingen åt vänster.

Den vänster som vi ser representerad driver ju just

dessa i grunden liberala frågor.

Poängen är att om man inte för in klass i ekvationerna är

det inte vänster, kan inte vara vänster.

Vi hade aldrig haft en åsiktskorridor av "vänster" om denna

åsiktskorridor drivit den klassiska vänsterns frågor: klass-

kamp i form av frågan om ekonomisk demokrati och inflyt-

ande och detta genom organisering av det arbetande folket.

Organisering av folket i fråga om arbete, bostäder och den

generella demokratin i frågor om yttrande- mötes - och åsikts-

frihet.

Och om vi hade haft en vänster hade den drivit de klassiska

frågorna om nationellt oberoende och alliansfrihet med emfas.

Då hade demonstrationerna( vi hade haft demonstrationer) haft

paroller som:

USA och väst ut ur Syrien.

USA-imperialismen orsak till krigen i världen idag.

Alliansfrihet JA -NATO NEJ!

 

 

 

 

 

Under senare tid har det rapporterats om att talibanerna

åter är på banan och vissa säger att de är starkare än

någonsin.

Är det konstigt?

Inte alls.

Jag skrev om detta 2005(haha så myrdalskt!)

Talibanerna komma att komma åter på ett eller annat sätt

av den enkla anledningen att man inte skapa demokrati

ovanifrån.

Och särskilt inte i Afghanistan där en av de få saker som

håller ihop alla stammar och etniciteter är religion och

kampen mot en yttre fiende.

Sedan 1973 har ju landet i princip varit en krigshärd där

man först bekämpade Sovjet och sedan 2001 USA och

dess allierade.

Nu är inte jag särskilt upplyst eller kunnig i ämnet men ut-

veckling som varit var ju uppenbar. Den var skriven i sten.

Det säger en del om de svenska regeringarna som stött

USA i kriget mot Afghanistan.

Hur kunde de tro att man kan bomba ett folk till den utveck-

ling som USA och dess allierade(Sverige) vill ha?

Risken är ju uppenbar att talibanerna blir ett med IS och

att ett nytt kalifat upprättas i Afghanistan och då blir ju den

religiösa dimensionen en helt annan.

För USA och dess allierade är det ett förlorat krig.

Deras enda möjlighet skulle vara att välja Kambodjalösning-

en och bomba landet sönder och samman. Men ingen tror

väl att det kommer att ske?

 

Ikväll kom det igen.

I Debatt i SvT1 sa en man att det är säkert så att

bland flyktingarna finns massa IS-soldater.

Den trojanska hästen.

Demonisera din fiende.

Den treårige Aylans pappa var flyktingsmugglare,

ett annat påstående som sprids.

Demonisera din fiende.

Och vilka är dessa fiender. Människor som flyr sina

länder från krig, förtryck och allsköns elände( om mil-

joner flyr lär inte alla vara guds bästa barn men det

kan en treåring begripa).

Men att IS skulle smuggla in krigare till väst när de

samtidigt uppmanar muslimer i väst att ansluta sig

till kalifatet låter orimligt.

Varför skulle de gå över ån efter vatten?

I det som kommer ut från IS i deras propaganda låt-

er det tvärsom. Den som flyr kalifatet är en syndare

och skall dö.

När ideologierna sägs vara döda är det självklar osant.

Vi styrs i vilket fall av idesystem.

Religioner är ideologier.

Nationalism är ideologi.

Liberalism är den härskande, om än i perverterad amerikansk

imperieform, ideologin.

Ingen av dem kräver eftertanke, diskussion eller lämnar utrymme

för tvivel. Bara för eller emot.

Jag undrar över detta kollektiva hjärnsläpp som

råder i vårat land. Var jag än går pratas det om

flyktingar och skulle det pratas om något annat

så pratas det om kriminalitet och det brukar ju då

också förknippas med kriminalitet.

Jag blev politiskt intresserad i en tid då man kun-

de se bakom det som sades vara det rådande.

En tid då man kunde se orsakssamband till vad

som gjorde att de som sades vara uppenbart in-

te var så tydligt. Det fanns fler verkligheter eller

rättare tolkningar om vad som var verklighet.

Bara en sak som att om vi sparkade ut alla flykt-

ingar och en del invandrare så skulle de pengar

vi lägger ut på dessa gå till skolor, omsorg och

sjukvård.

Hur då?

Sedan 90-talet har det skett en överföring av till-

gångar till de rika som i sin tur skapat ett klass-

samhälle som vi inte haft sedan slutet av 1800-

talet.

Varför skulle dessa resurser som högst eventuellt

frigjordes hamna i vård, skola och omsorg?

Varför skulle kapitalet inte lägga beslag på denna

uppkomna kaka som står där på bordet?

Vilket parti skulle driva den frågan och hur?

Jag försöker förstå.

Ett parti skulle alltså säga:

Nu har vi skickat iväg 1000 syrier tillbaka till Aleppo

och för de pengarna skall vi nu rusta upp skolor i

Göteborg.

Blir inte pensionärer förbannade då?

Detta är högst spekulerande. Så presenteras inget.

Hur pengarna skulle fördelas skulle aldrig komma

upp så att någon begrep, men åter, varför skulle

de komma till de mest behövande om vi inte gjort

de prioriteringarna de senaste 30 åren.

Och jag undrar över alla dessa som ser med rosen-

röda blickar tillbaka i historien.

Var det bättre förr för att vi hade mindre kriminalitet

och färre invandrare eller var det för att det fördes

en annan politik?

Vad jag kan minnas var det inte många som hyllade

invandrare eller var mindre rädda för brott när jag väx-

te upp på 60- och 70-tal.

Jag minns rädslan för de okända och hatet mot romer.

Det fanns om än inte samma utsträckning som idag en

rädsla och ett hat mot de andra.

Då var de flesta vaccinerade mot nazism och fascism

och ens åsikter eller rörelser som kunde komma i när-

heten av detta. Folk var organiserade i olika former av

folkrörelser och de flesta var på ett eller annat sätt del-

aktiga.

Men polisen sågs inte med blida ögon.

Inte av många där jag växte upp vare sig i stad eller land.

Om någon blev misshandlad var det ingen självklarhet att

gå till polisen. Jag kan inte minnas någon som anmälde

ens den råaste misshandel.

Då som nu fanns det områden där våld och droger var van-

liga och kanske fanns det flera Bullerbyn då än nu. Det fanns

framför allt inga sociala medier eller media som rapporterade

om precis allting som sker som det är idag.

På landet anmälde man inte tjuvskyttar eller tjuvfiskare och att

jobba svart eller lura till sig bidrag var ju vardagsgärningar.

Man hjälper sin granne och staten är till för att luras särskilt om

staten är stockholmsjävlar.

Det  var i det stora hela inte bättre för romer, tattare, invandrare,

människor med psykiska eller fysiska funktionshinder, sexuella

undergrupper, psykiskt sjuka eller ens för gamla.

Det som under 70-talet läste Pockettidningen R kunde ju gång

på gång se bristerna i välfärden. Bristerna som drabbade de

som inte var som andra.

Hur kan man vilja tillbaka till det?

 

 

 

 

 

Kristna går på vatten- muslimska barn sjunker

 

Så nära målet-två barnmenyer för priset av en

På 80-talet drev Per Ahlmark och flera av hans liberala

kompisar en kampanj för att man skulle använda profes-

sor Rudolph Rummels teori om bodycounting för att för-

stå vad som sker i världen. Den visade att kommunist-

länder dödade fler människor än västvärlden.

Idag hör man ingen om bodycounting.

I det s k kriget mot terrorism som sägs hota västvärlden

dödar själva kriget några hundra gånger fler än terrorism-

en självt. Och offer för den islamitiska terrorn är till 88%

muslimer och inte ens en procent är västerlänningar som

sägs skall skyddas.

I världens konflikter pågår den överlägset största under vår

radar. Diverse siffror figurerar men mellan 5-10 miljoner män-

Niksor har fått sätta livet till. De flesta helt oskyldiga civila.

Efter DR Kongo kommer:

Sudan

Angola

Rwanda

Afghanistan

Somalia

Irak

Större än konflikten Israel-Palestina är:

Kashmir

Colombia

Sri Lanka

Filippinerna

Tadzjikistan

Peru

Burma

Nepal

Titta på länderna och jämför vad vi får till oss via media.

Tänk också att när det gäller offer för terror var den större

under 1980-talet.

Hur kan det vara så?

I en tid när informationsflödet sägs vara gigantiskt?

I en tid när flest journalister fått sätta livet till i Irak.

 

Skådespelaren Adrian Grenier lägger ut ett Instagram:

Det skulle han inte gjort.

Stormen mot honom för att jämföra amerikanska liv

med irakiska fick honom att snabbt radera.

För sent för honom antagligen.

 

Bland det mest banala i våra liv som vi kan

prata om finns kärlek.

De största upplevelserna i livet är den stora

kärleken.

Det kan vara till en kvinna(eller partner av något

slag)och det kan vara till sina barn.

Det största.

Och ändå kan vi inte prata vettigt om det.

Och ändå kan vi inte förklara riktigt vad det är.

Det blir som sagt oftast bara banalt.

i Filosofiska rummet i P1 gör man ett försök.

Det går sådär.

Det blir ändå ganska banalt.

Man söker de rent biologiska faktorerna som

vad generna säger och diverse substanser

flyter ihop till.

Man säger att det handlar om att finna den

stora goda känslan.

Och man ställer frågan:

Kan man styra om man vill bli kär eller inte?

Det säger en del om människan i sig.

Om massor av saker kan vi prata både explicit

och implicit men när det kommer till kärleken

som är det viktigaste i våra individuella liv fatt-

as orden.

 

I OBS i P1 igår pratade Dan Jönsson om en utställning

av konstnären Dardel på Moderan museet i Malmö.

Bilden av den svarta kvinnan,

fick skyltar där museet skrev att den inte delar

Dardels stereotypa bild av den svarta.

Man skrev också att det behövdes så att de

som inte så ofta besöker museer inte skall

förknippa museet med denna typ av stereo-

typier.

Som om det behövdes skriva.

Som om det inte är att skriva folk på näsan.

Istället för att diskutera innehållet i konsten får

man sig till livs propåer om vad man skall tycka.

Istället för att diskutera den tidens syn på svarta,

judar, romer, ja hela det rasbiologiska kittet, så

skall man bara konstatera att så är det inte nu.

Ingen diskussion- bara propåer.

Inte ens de flesta SDare delar idag Dardels syn

på svarta så varför propåer. Vi behöver en större

diskussion om klass och konst.

Det är märkligt att en nation där under andra hälften

av 1800-talet 25% emigrerade i nutid tar så hård ställ-

ning mot just immigranter.

Om inte annat borde vi veta hur det är.

Av de 25% av landets befolkning som emigrerade var

huvuddelen så pass vid stadd kassa att de kunde köpa

biljett till båten över till USA. För de andra som var helt

medellösa återstod bara att emigrera till Danmark och i

synnerhet Tyskland. Oftast med en tragisk utgång.

Vi borde alltså veta hur det är att fly ett land av ekonom-

iska och religiösa skäl. Sverige var ju inte i krig. De som

flydde landet ville något bättre än vad de kunde se att

Sverige kunde erbjuda.

Sålunda är historielösheten ett av vår tids stora problem.

 

Det är bra att folk engagerar sig och i att välkomna flyktingar

men om inte denna välvilja inte också kombineras med kamp

för ett bättre och mer rättvist samhälle kan det få ödesdigra

konsekvenser.

Vi lever i ett land där en liten grupp under senare decennier

har kunnat gjort sig närmast fantasifullt rika. Vi har exempel-

vis 200 miljardärer i landet som inte ens sekund tänker att

släppa på sin ekonomiska makt utan att någon hjälper dem

med det.

Om inte välkomnandet av flyktingar förenas i en kamp för

socialism kommer SD att öka och med dem kommer borger-

skapet och näringslivet snart att falla till föga. De har ju sina

positioner att tänka på.

Men landet Sverige har förlorat så mycket position att det inte

inom kort tid kan ske så mycket.

Men en vänster värd namnet måste forma en vision av det goda

samhället och ta kamp för det.

Folkrörelserna måste få liv och bli just de folkliga rörelser de en

gång var.

Någon form av vänsterparti måste börja ta tag i de stora makt-

frågorna om vad som skall produceras och till vem och inte minst

hur. Någon form av vänster måste ta tag i frågan om hur resurs-

erna fördelas rättvist.

Under tiden kan vi bekämpa etnicitetsstollarna och värna det som

ännu finns kvar av mänskligt värde.

 

Citat från Koranen.

Du skall inte döda.

Citat från Bibeln.

Du skall icke dräpa.

 

Och ändå...........................

Svenskt Näringsliv spelar under täcket med SD.

Varför förvånas?

Kapitalet är på ett sätt inte så märkligt att förstå.

Det styrs av en enda princip.

Kapital skall ge avkastning, profit.

Utan profiten ingen kapitalism.

Kapitalet har av tradition inte haft svårt att svälja

förtryck och diktatur om det har genererat profit.

I dagens Sverige där SD visar upp opinionssiffror

upp mot 25% är det klart att SN måste ha en plan B

för att inte hamna på tvärs mot en fjärdedel av landets

befolkning.

Men det är en balansgång.

För SN tjänar ju också på att kunna snyta åt sig profit

på flyktingströmmen. Direkt genom att hushålla med

bostäder och anläggningar och på sikt att få en stor

mängd arbetslösa att kunna pressa ner lönerna för

arbetarklassen med( för höga ingångslöner, för höga

löner för enkla jobb etc etc).

Boëthius skriver i ETC om den gamla fantastiska socialdemokratin.

SD vurmar för det gamla svenska folkhemmet.

Ja, alla tycks leva i en nostalgisk kärlek till det gamla svenska social-

demokratiska folkhemmet.

Något är fel när vänster till höger när samma dröm om att gå tillbaka

i tiden och kritiklöst hylla ett folkhem som trots allt inte var till för alla.

 

 

I förra veckan hade vi besök i klubbhuset att vaktmästarens

barnbarn som är fyra år. När jag kom in sprang den lilla poj-

ken till sin farfar och ropade med oförställd glädje:

-Farfar, farfar tomten är här.

SD och dess allierade säger att bland de flyktingar som

nu kommer finns jihadister som inom kort kommer att göra

kaos med Sverige. Nigel Farage i UKIP säger samma sak

i brittiska parlamenetet.

IS själva säger att det är en dödssynd att fara till "korsfarar-

nas länder".

IS själva vill att folk skall komma till kalifatet för att bygga islam.

I all denna propaganda finns vanligt folk som bara vill leva sina

liv utan att ständigt utsättas för hot mot sig själva och sina nära.

Debatt i SvT handlade denna kväll om bl a skolvalet.

Alice Teoderescu ledarskribent på GP är ju en av de

ledande i kampen för att vi "skall få välja vilken skola

vi skall gå". Vi har hört det förut.

Hon säger också att segregationen inte är skolans fel

utan boendets.

Hon tillstår alltså att det finns rika och fattiga områden

i staden. Vad hon säger är de  som är duktiga i den fatt-

iga delen av staden skall hjälpas till de rikas skolor så

att de kan räddas till en bättre framtid.

Vad som händer de som blir kvar i de fattigas skolor ver-

kar hon fullständigt skita i.

Sällan har det blivit så tydligt om vad det fria skolvalet hand-

lar om.

När vi idag ser bilder på hur IS mördar och förfasas

över detta planerande mördande skall vi nog också

komma ihåg att västvärlden i all sin upplysthet alltid

varit värre.

Det kan skrivas om hur mycket som helst.

Det belgiska mördandet i Kongo som får Förintelsen

att blekna i jämförelse är ett av det grymmaste.

Men bland det mest cyniska måste ju ändå fällandet

av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki vara.

Den amerikanska stridsledningen med presidentens

goda minne planerade bombfällningarna noga.

Det skulle vara stora städer.

Det skulle vara över två städer som inte tidigare hade

bombats.

Det skulle vara tydligt vilken effekt bomberna hade och

alltså där de kunde göra störst skada.

Så dödades 100000-tals civila japaner på civilisationens

altare.

När vi idag vet att bomberna föll i första hand för att hindra

Sovjet rycka in där före USA framstår cynismen som out-

grundlig.

 

Jag läser Stalker av Kepler och förundras över denna

kärlek till seriemördare.

Det vore intressant av få reda på hur många som mördats

i fiktionens värld av seriemördare och hur många som mör-

dats i verkligheten.

Seriemördare måste i vilket fall vara gudasända till världens

kulturproducenter.

Jag har läst Keplers böcker och mest fascinerats av tempot

i dödandet. I en bok brukar ett års mördande i Sverige klaras

av.

Varför denna popularitet?

Är det så att de flesta läser Kepler av samma orsak som jag.

Man har några timmar att döda och det är osedvanligt lättläst?

Kan det finnas andra orsaker att läsa Kepler?

Ändå känns det tomt när jag läst färdigt. Det är inte som när

man som tonåring läste Bill&Ben och jag ville ha mer. Tvärs-

om känner jag mig duperad av en fiktion som narras på fel

sätt.

Vän av ordning kan ju fråga: vad fan läser du då för?

Jag kan inte riktigt formulera ett svar på den frågan.

 

Om dagens framtidsskildringar handlar om den ensamma hjälten

som skall rädda jorden är det inte så mycket bättre i krimgenren.

Jag ser på Season 1 av Jack Taylor en tysk(tror jag) serie om en

ensam f d polis i en liten håla på Irland.

Här finns all krimgenrens schabloner.

En ensam man.

En alkoholiserad ensam man.

En ensam man som kvinnor fattar tycke för, men som inte klarar relationer.

En ensam man med problematisk förhållande till sin mor.

En ensam man som går sina egna vägar och som blir kickad från polisen då

han attackerar de som är högre upp i näringskedjan.

En ensam man som tvångsmässigt  sätter brottslingar i fängelse, alternativt dödar dem.

En ensam man med ett problematiskt förhållande till en kvinna som är ren och fin men

där det ändå inte kan bli något.

En ensam alkoholiserad ensam man som slutar dricka och börjar dricka grekisk yougurt

(ändå lite originellt med grekisk yougurt).

Rollen som Jack Taylor spelas av Iain Glenn som väl är mest känd som Jorah

Mormont i Game of thrones.

 

 

På Avpixlat har man en radiosändning som är magnifik

i sin sekterism.

Den kallas Granskning Sverige och här intervjuas Julia

Ceasar.

Mannen som samtalar med Julia Ceasar säger:

Ok, om inte detta är rasism vet jag inte hur man skall

definiera ordet.

Nu har jag lyssnat på Granskning Sverige och Radio

Länsman och det är uppenbart att vår tids rasister är

sekterister. Jag undrar hur man skulle kunna debattera

med dessa? Det är som att debattera med en religiös

om deras gudstro. Hur resonerar man med en människa

som har vanföreställningar?

Men tyvärr finns nu en närmast korporativ samling mot

SD och dess allierade. Allt från Svenskt Näringsliv över

alla politiska partier till den svenska kyrkan verkar ha en

gemensam agenda. Hur nu det ens är möjligt?

Vänstern behöver definiera sig själva och vad de står för

och inte bara definiera sig mot SD.

I måndags resonerar Mattias Hagberg i OBS i P1 om vår tids

skildringar om framtiden. han gör en Zizek och använder pop-

ulärkulturen som en kompass som tar riktning till vad som sker

i samhället.

Jag kollar TV-serier och har slagits av alla dessa dystopier som

görs och det ene är den andre lik. Det är dystopier där jorden är

på väg att gå under. Där hoppet står till starka individer som skall

rädda oss.

Revolution ger oss inte mycket hopp. De som blivit kvar efter den

stora kollpasen dödar varandra med sådan frenesi att det närmast

kan liknas vid dödslängtan.

I Falling skies har jorden invaderats men där jordens människor bor-

de enas och slåss mot den stora fienden slåss man mest mot sig

själva.

Walking Dead är en i raden med zoombiemotiv. Här är zoombierna

mer än kuliss för att visa på människans uselhet. Det är människor

som förlorar allt och vars enda drivkraft tycks vara att plåga sina

bröder och systrar.

Just hopplösheten är genomgående. Ingenting tycks betyda något.

Hagbergs hittar den gode hjälten och gör honom till den nyliberala

hjälten i en nyliberal kontext.

Jag ser inte det. Jag ser bara en enda stor meningslöshet.

Är det vad som står för dörren? Gomorra?

Jag tror nu inte det. Det är inte vad jag möter i min vardag. Men ett

hot mot oss alla är bristen på visioner om vad vi tillsammans vill göra.

Har vi bara individuella drömmar försvinner ju den Andre. Vi behöver

bara Den Andre för att förverkliga oss själva, där vi i själva verket

skulle också vara till för Den Andre.

Om det är något jag saknar är det känslan av att kunna förändra värl-

den, att leva i en tid när människor befriar sig både sig själva i sitt eget

lilla liv och tillsammans med andra i det stora livet.

Förändring och utveckling i det lilla och i det stora.

Man kan fråga sig varför vi inte har stora massiva

demonstrationer i Sverige och Europa som tydlig-

gör varför vi har så stora flyktingströmmar.

Orsaken är tydlig för alla och envar.

Det handlar om krig.

Flyktingströmmar handlar alltid om krig, förtryck

och svält.

Vi skulle demonstrera mot de krig som startats av

USA med EUs benägna stöd.

Krigen i Irak och Afghanistan.

Kriget i Syrien.

IS framfart.

Allt har skett och sker med USA i förarsätet.

Tiden har gått sedan Vietnamkriget.

Då ville till enbörjan de etablerade partierna bara prata

om Fred i Vietnam. De ville inte peka ut USA som an-

gripare. Den tidens vänster ändrade på det och demon-

strerade för folken kamp och Vietnams rätt att kriga mot

en ockupationsmakt. Palme tog steget och förde den

svenska regeringen i rätt riktning.

Nu skall vi istället hämta flyktingar och vi skall hjälpa flykt-

ingar som en slags filantropiska tanter.

Vänstern har ingen kompassriktining. Allt som verkar styra

är att man är emot SD och dess allierade. Ingen egen tanke.

Det för frågan vidare om vem som är vänster idag?

Och vad står vänstern för?

Om vi hade flyttat dagens vänster till arbetarrörelsens barndom

hade den hamnat bland dåtidens liberaler och välgörenhetsdam-

er.

 

 

Tour de France är det stora cykelloppet varje år. Men

det är inte det jobbigaste. Både Giro d´Italia och den

spanska Vueltan är större kraftprov.

I årets Vuelta har det varit stora omkastningar. Chris

Froome som satsade på att vinna Vueltan efter att han

vunnit Touren fick kast in handduken. Han vurpade och

fick en fraktur så var det loppet över.

I de svåra bergsetapperna har det varit stora omkastningar.

Aru såg säker ut men tappade på etappen innan gårdagens

vila så att han nu är en sekund efter Rodriguez. Quintana

som var en av favoriterna har inte orkat utan är 9:a mer än

3 minuter efter.

Imorgon är det tempo. 38 km. Det brukar innebära stora om-

kastningar. Då om någon gång handlar det om vem som har

de största depåerna. På de vanliga etapperna hjälps ju de

bästa åkarna av sina stall men på tempo är man ensam mot

klockan.

 

Idag satt jag orienteringsvakt i Delsjöskogarna.

Det var inte särskilt jobbigt. Jag läste bok och

drack kaffe och hade det skönt denna soliga sep-

temberdag.

Jag såg en död björk,

som dött för att den inte stått emot väder och vind.

Lite längre bort såg jag ett träd som dött från ring-

barkning av en galning som dödat ca 6000 träd i

Delsjöskogarna. Vad drev den mannen?

Roland Gustavsson SD-politiker skriver så att folk förstår.

det märks också att han gick i skolan under den tid den

inte förstördes av en massa blattar.

 

Jag lyssnar till Radio Länsman som är en SD-kanal och

där söker upplysa det svenska folket om den totalitära

mångkulturalismen.

Detta program är gästade av Marika Formgren som und-

er senare tid uppmanat till bojkott av DN. Hon gillar inte

att man stödde namnsläppet på Julia Ceasar. Den andre

var Gunnar Sandelin gammal känd rasbiolog.

Jag lyssnar och förundras.

Ingrid Carlqvist som hatar muslimer är tydligen en Sidekick

i detta program och hon menar att sejter som Avpixlat och

liknande (jag antar att hon menar hennes egen Dispatch)

ägnar sig åt fakta medan mainstreammedia bara använder

känslor alternativt ljuger.

Sandelin säger att det mångkulturella är en totalitär ideologi,

att jämföra med leninism, och att mainstremamedia är det

propagandamedel denna totalitära ideologi använder för att

sprida sin diktatur.

Jag känner att vi står mycket långt ifrån varandra i sättet att

de på världen.

Jag retar mig på att Sandelin och Carlqvist gång efter annan

kommer tillbaka med tanken om att Sverige var s underbart

innan invandringen slog till.

Också där skiljer sig våra världsbilder åt.

Sandelin menar att man inte argumenterar mot Julia Ceasar

utan bara ställer ut vad hon skriver. Räcker inte det?

Vem vill diskutera att vissa invandrargrupper har lägre IQ än

etniska svenskar?

Vad är det i Julia Ceasars krönikor som är värt att diskutera?

Formgren sladdrar om etos, patos och logos som vore hon en

nyutexaminerad journalist och åter kommer påståendet att

svensk gammalmedia ägnar sig åt känslor och propaganda

medans alternativ(hatsejter) ägnar sig åt konstruktiv kritik och

fakta. Här skenar världsbilderna.

Och ändå.

De får debatten dit de vill.

Å ena sidan invandrarkritiker och rasister och på den andra de

som vill försvara det mångkulturella med intersektionalitet som

sin ideologi.

Detta när vi borde organisera oss för:

-Arbete åt alla

-Bostäder åt alla

-Ta kamp för hoten mot demokratin( EU, TTIP-avtalet, DÖ, och inskränkningar

 i yttrandefriheten)

-Skola för alla och en jämlik sådan

-Utveckla sjukvården så att vi inte får god vård efter inkomst

-Fri tandvård

För att bara ta några punkter som handlar om klass och därmed

efterlyser klasskamp.

I mitten av programmet har Carlqvist och Sandelin en liten diskussion

om ha få pengar för att starta alternativa tidningar. Än så länge har deras

försök att hitta finansiärer inte lyckats. Men hur långt är det borta att det

förändras. Om kapitalet ser att en fjärdedel eller fler av landets konsumen-

ter ropar efter en rastidning så har de inte några ideologiska invändningar

om det går att tjäna pengar.

Frågan som blir kvar är: hur skall man debattera med dessa människor?

På Flashback följer jag en tråd om de som står bakom programmet.

Det får kritik. Några menar att de bara skjuter in sig på muslimer och

glömmer av judarna. Hur mycket än SD kämpar för att komma bort

från nazismen s finns den där hela tiden. Dels som en av rötterna i

partiet och dels idag i garderoben färdig att hoppa fram.

 

 

 

Vi står inför en flyktingstorm som inte setts sedan

efter Andra Världskriget. Folk flyr från krig och för-

tryck. Det är naturligt att söka sig bort från både

krig och förtryck.

Det som nu diskuteras i Sverige är bara om huruvida

vi skall ta emot en bråkdel av alla dessa flyktingar ell-

er inte.

Men ingen diskussion om hur krigen startas och fort-

sätter och nästan ingen diskussion om vad som bör

göras mot det förtryck som får folk på flykt.

Frågan är först vad folk flyr ifrån?

Förtryck? Knappast.

Syrien har styrts i decennier av diktatorn Assad om folk

har inte flytt Syrien för det tidigare(åtminstone i de skaror

som vi nu pratar om).

Quadaffi styrde Libyen med järnhand i mer än fyrtio år och

likt Syrien har det inte varit några flyktingströmmar därifrån.

Alltså folk flyr i första hand från krig.

Krig som startats av USA och dess allierade och varit närmast

permanent sedan USA gick in i Afghanistan och sedan Irak.

Kriget i Syrien startade med USAs goda minne och stödet från

USA gav IS det spelrum som de idag har.

Den strategiska plan USA hade och har är att skapa obalans i

regionen för att flytta fram sina positioner.

Ju mer anarki ju mer kommer världen att ropa efter militära

trupper för att stabilisera.

Under tiden är miljoner människor på flykt undan dessa krig

och denna anarki där inget liv är säkert.

Lösningen på problemet heter fred.

Den lösningen känns långt borta.

USA kan inte etablera en fungerande ockupation i Irak och

kommer inte att kunna täcka upp resten av Mellanöstern.

Konflikten finns också geopolitiskt med USA och Eu på ena sidan

med Kina och Ryssland och deras allierade på den andra.

I detta finns mindre aktörer som Turkiet, Iran, Israel och Saudi-

Arabien med egna agendor.

I allt detta organiserar IS i de ytor som uppstår som tomrum i

krigen.

Oavsett måste vi nu hjälpa de människor som flyr.

Vi måste göra det och om inte för deras skull så för våran egen.

Hur skall vi kunna leva om vi inte hjälper utsatta människor?

Hur skall vi leva med att barn dör helt i onödan på flykt undan

krig?

 

 

När Sovjet ockuperade Afghanistan var det ganska lätt att

fördöma ockupationen.

Då höll man på principen om det nationella oberoendet som

den centrala. Det viktiga ansågs då inte vara att ibland det

motstånd som stred mot ockupationen fanns reaktionära mus-

limer utan just att motståndet mot ockupationen var det centrala.

I en internationell kontext sågs det som att man stoppade den

sovjetiska expansionen mot varma hamnar i Indiska oceanen

ocj mot att sovjet skulle få ett brohuvud för vidare expansion.

När USA och dess allierade(Sverige bl a) gör samma sak som

Sovjet då gjorde finns det knappt en debatt som handlar om

det nationella oberoendet. Allt handlar om reaktionärerna i

motståndet mot ockupationen. Ja, själva huvudtesen med

ockupationen är att få bort de reaktionära. I stora stycken exakt

samma retorik som Sovjet en gång använde.

I Sven Lindqvist bok Elefantens fot skrev han om solidaritet.

Han menade att det som förenade en svensk bonde med en afghansk

var att båda ville bruka jorden utan översyn av en utländsk makt

som bestämde över deras huvuden och det oavsett om vad de

tycket i en rad andra frågor.

Solidaritet bygger på att man någonstans att jämförbara världsbilder.

Det var enkelt att stödja Vietnams folk mot USA.

Enkla bönder som stred mot världens största krigsmakt.

Hur skulle man annat än kunna ta ställning för den enkla bonden.

 

Då. vid Vietnamkrigets dagar, fanns gerillarörelser runt om i världen

som man kunde identifiera sig med.

Det ville befrielse för att sedan etablera en folkets stat( åtminstone var det

vad man sa).

Idag skall man om man tar ställning mot imperialism ta ställning i mer

komplexa frågeställningar.

Skall man stödja en etnisk rensande Serbisk makt bara för att dessa

är emot USA?

Skulle man stödja en diktatorisk Quadaffi bara för att han var emot USA?

Skall man stödja en lika diktatorisk Assad och hans arme bara för att han

är emot USA?

Var är motbilden?

Var är de som vi skall identifiera oss med?

Vilka är hoppet för en bättre framtid?

 

Nu börjar det hetta till ,Expressen hänger ut pseudonymen Julia Ceasar

och hatet få ett ansikte. Jag tycker det är bra. Om man kan förfölja

människor, om man kan sprida rasbiologiska åsikter, om man kan

hänga ut anklagade(ej dömda) våldtäktsmän med bild, om man kan

dag ut och dag in prata om stora konspirationer, då skall man inte göm-

ma sig under pseudonym. Då skall man visa upp sig och ta kampen för

det man tror på.

När denna kvinna sedan visar sig ha haft både oral galvanism och senare

elallergi, båda pseudosjukdomar, förstår man att pseudonym var naturligt.

Hon ser sådant som ingen annan ser. Hon känner sådant som ingen ann-

an känner.

Det är en tragisk figur. Om hon nu inte haft sådant genomslag och om hon

inte hyllats av sina rasistiska fränder, som exempelvis Avpixlat, så kunde

man låtit henne vara. Men det hon skriver är bara för mycket(läs själv).

Man kan inte sprida vilken skit som helst utan att det blir konsekvenser.

En är att stå för vad man gör.

 

 

En liten treårig pojke spolas upp på stranden.

Är det bilden som får allt att vända?

Vi måste öppna upp för folk i nöd. Vi skall inte

vara lortar. Är man stark måste man vara snäll.

Skorpan och Bamse är förebilder.

Samtidigt måste man kunna se orsakerna till

flyktingströmmarna.

Vad har skapat kaoset ur vilken IS har stigit?

USA och dess allierade krig sedan 2003 har

gjort hela Mellanöstern till ett helvete för civ-

ila.

Krigen skapade flyktingströmmarna.

USA skapade IS.

Någon eller några vill ha permanent krig.

Vilka?

Nu: Jimmi står i SvT och säger att vi skall hjälpa flyktingarna

där de är.

Då: 1938 och framöver praktiserades detta av den svenska rege-

ringen då man vägrade judar inresa i Sverige och hjälpte dem

istället tillbaka till Tyskland.

För cirka tio år sedan sa flera av varandra oberoende

att jag var lik någon. Det blev nästan komiskt. Men en

man som är lik en massa kan ju sägas vara utan egen

identitet.

När jag nu hör hur människor definierar mig inser jag

att jag förvandlats till mannen utan identitet till attribut-

mannen.

En kvinna som skulle skriva en ansökan till Allmänna

Arvsfonden frågade sin man om vad jag hette och för

att han säkert skulle veta vem jag var sa hon: han med

shortsen.

När några ledare skulle ringa in vem jag var så sa en:

han med cykeln.

Min kanslist kom en steg längre. När hon hade pratat

med sina kollegor hade de andra sagt: han som är lite

udda.

Jag gick till klubbhuset och mötte på vägen tre elever

på väg till fotbollen. En av dem frågade:

-Var är din cykel?

-Jag har lämnat in den på lagning?

-Är den sönder?