leifsjoqvist

Jag letar alltid efter böcker som finns i serier. Guillous böcker

om Hamilton eller Mankell om Wallander är två exempel som

tog över efter Sjöwall/Wahlöö.

Jag har en längtan att hitta detta som inte ta slut. TV-serien

Silent Witness som snart är klar med sin 19:e säsong är den

stora favoriten.

Jag läser Peter Robinsons böcker om Adam Banks med aldrig

sinande glädje. Michael Connellys om Hieronymus Bosch på

samma sätt. För att två exempel.

Så nu är det dags för Hjort/Rosenfeldt (mest för att den senare

skrivit manus till Bron som är en kanonserie)och deras huvud-

figur Sebastian Bergman.

Första boken Det fördolda är i huvudsak så som jag vill ha det.

De skriver om Pressen på ett ställe som fastnar:

 Det var de egentligen sålde.

Det jag hade svårt för var ett lite slarv i slutet där det var oklart

vad som egentligen hände med ett mord och ett självmord. Kan-

ske var det deras mening att lämna den delen öppen men jag

förstod i så fall inte meningen med det.

Sedan en mening som jag bara inte kan släppa. Är det ett korrektur-

fel eller skall det vara så:

-Ett ord som han läst så mycket aldrig hört tidigare.

Har nu fyra böcker till om Sebastian Bergman att läsa.

 

För några år sedan blev jag utskälld av en kvinna

för att jag inte fällt ner toalettringen efter att jag

pissat. Min verktygslåda var tydligen liten och den

gav mig bara att man skall fälla upp ringen när

man pissar så att det inte skvätter på den och ska-

par olägenhet för den kvinna som kommer efter.

Jag frågade inte då vad jag gjorde fel utan bad om

ursäkt utan att veta riktigt vad jag gjorde för fel.

Så häromdagen fick jag svaret.

När ringen är uppe måste kvinnan ta tag i ringen och

fälla ner den och detta är äckligt.

Jag tänker då att jag som man måste ju först fälla upp

ringen och sedan fälla ner den igen. Alltså måste jag

röra denna äckliga toalettring två gånger för att kvinnor

skall behöva röra samma ring.

 

Ludvig XIV såg sig själv som utvald av högre makter

att styra inte bara Frankrike utan världen. han sa också:

-Staten det är jag.

Han var kung från 1643-1715.

Detta var under den absoluta statens stora tid.

Är det dit vi är på väg igen?

Trump påminner i mycket med sin retorik om att söka

bli en modern solkung.

Vilhelm Agrell säger i en intervju i SSD förra året att

vi numer är inne i ett Tredje Världskrig. Han menar

att det finns så många globala konflikter att man kan

prata om ett globalt krig.

Om man köper den definitionen blir begreppet terrorism

svårare att ringa in. Under Andra Världskriget begicks ju

massor av terrorhandlingar i Tyskland av motståndsmän

mot nazismen eller av den franska motståndsrörelsen mot

nazismen och Vichyregimen. Terror var ju där goda hand-

lingar. Man sprängde och man dödade.

Man kan ju också fråga sig vilket pris kriget mot terrorism

kan ha. USA och dess allierade har ju bombat utan större

urskiljning där tusentals helt oskyldiga civila dödats.

Man tänker på Clausewitz berömda sentens:

Från vilken Mao skrev:

Hur man än definierar vår tid kan man se att det auktoritära

marscherar överallt i världen och de få anser sig vara utsända

att styra över de många med alla till buds stående medel.

Donald Trump är i mycket likt en ny auktoritär ledare som

i mycket påminner om en Adolf eller en Benito. Han manar

till splittring för att nå enighet bland dem som han anser skall

göra America great again.

-Han skall göra Amerika säkert igen. Mer polis och mer inskränk-

 ningar. Han uppmanar amerikaner att ange varandra(1984).

-Han säger att Mexikaner tar amerikanska jobb. Så därför skall

 han bygga en mur mot Mexiko och utvisa alla mexikaner.

-Han säger att inga muslimer skall få komma till landet då man inte

 kan veta vilka som är terrorister eller inte.

-På Black lives matter svarar han: Blue lives matter(polisen).

-Han vill bomba världen över och han vill införa tortyr för att få fram

 information.

-Han vill göra Amerika till den största nationen i världen och alla skall

 lära sig detta. Inte svårt att tänka sig hur det skall gå till.

Så Donald är ett populist av den farligaste sorten. En man med sjukligt

grandiosa föreställningar om sig själv som sällan eller aldrig tänker på

konsekvenser i sitt handlade.

man kan fråga sig hur han kan komma undan med att han är mot eta-

blissemanget då han är i toppen. som miljardär, av samma etablissemang.

På andra sidan har vi Hillary Clinton som inte direkt varit någon fredsduva.

I Aftonbladet skriver Åsa Linderborg om den korrupta familjen Clinton.

Jag undrar varför så få svenska medier någonsin skriver om det som Linderborg

tar upp?

I USA-valpodden pratar man i timma efter timma om Trumps märkligheter

men inte ett ord om Clintons korrupta sida.

I detta program handlar allt om det goda(Clinton) mot det onda(Trump).

Det handlar om kvinnan mot mannen.

Valet i USA är ett val mellan pest och kolera.

Pesten är Trump och något allvarligare då man faktiskt inte vet om denna

man kan tänka sig att i krisläge gå så långt att han använder kärnvapen.

Kolera med Clinton då den amerikanska imperialismen  fortsätter som tidi-

gare oavsett om denna styrs av en kvinna eller inte.

När pesten drar in i USA kan man höra dess ledare prata om one America.

En slogan som isolationister och öppna nazister använde sig av under 30-talets

USA. Ett folk, ett land, en ledare... känns det igen.

På Medierna i P1 pratar man om den stora hoten mot

yttrandefriheten i Europa. I Polen stänger man ner pro-

gram i Public Service som hotar "polsk enighet och polska

värderingar" och ersätter dessa med typ husmorsprogram.

I Ungern avskedas journalister som hotar den ungerska

identiteten. När man då som under den senaste tiden i

Sverige hör allt från S över KD till självklart SD tala om

svenska värderingar känns den mentala kylan.

När Fib/K drog igång 1973 var en av de viktigaste grund-

pelarna att man skulle vara oberoende av statlig stöd. Så

oavsett regim skulle tidningen ändå kunna komma ut. Det

finns så gott som inga sådana oberoende media i Sverige

idag. Om SD kommer till makten kan svenska medialand-

skapet göras om över en natt.

Demokratin och yttrandefriheten är satt under stort hot.

I Europa och i vårat lilla land. Åsikterna göra uniforma.

Vad som hotas är de åsikter som är analyserande och går

på djupet. Slaskjournalistiken  som skriver om mord, våld

och skandaler kommer aldrig att hotas. Det gynnar det

auktoritära. Rädda människor ropar alltid efter trygghet

oavsett kostnad.

Giorgo Agamben skrev 2003 boken Undantagstillståndet. Där

varnar han för när demokratiska stater inskränker i de demo-

kratiska rättigheterna i syfte att skydda demokratin.

Han visar på hur det var socialdemokraterna i Tyskland som

började att göra inskränkningar i de demokratiska rättigheter-

na som sedan öppnade vägen för nazisterna. När nazisterna

tar över 1933 så är inte deras första åtgärder något som stred

mot de regler som fanns för den tyska staten.

Socialdemokratin( och de öppet borgerliga partierna) var de som

banade väg för nazismen. Både strukturellt och genom att skapa

den rädsla för den andre som var grunden för den stora repress-

ion som skulle komma.

Då var det juden och det är lätt att överföra allt detta till dagens

samhällstillstånd, idag skapas det en rädsla för muslimen, idag

har vi ett tillstånd som påminner om hur den tyska staten banade

väg för nazism och dagens högerextrema finns som deras arvtag-

are.

C-H Hermansson är död.

Jag har alltid gillat honom.

Även då det parti jag tillhörde ansåg honom värre

än huggormens avträde höll jag inte med. Han om

någon har visat på hur det svenska klassamhället

ser ut. Inte visat har han visat Sverige närmast kan

beskrivas som en oligarki med sina rika och finans-

familjer.

C-H hade ett av historien svåraste jobb när han skulle

försöka hålla ihop SKP på 60-talet. Först fick han man-

övrera ut det som senare blev KFML som sedan blev

KFML(r)(som sedan blev KPML(r)som sedan blev KP)

och KFML som blev det SKP igen. Sedan hade han de

trogna Moskvafanatikerna som senare bröt sig ut till att

bli APK( och som sedan när det nyblivna SKP gått i grav-

en tog tillbaka det namnet innan man också gick in i sot-

döden).

C-H Hermansson visade mer än de flesta att man kan tro

på något utan att bli otrevlig. De flesta har nog haft ett gott

intryck av honom.

 

 

 

2004 skrev Abu Bakr Naji en skrift som heter Management

of Savagery som publicerades på nätet. Den handlar om att

islamisten skall begå grymma handlingar för att sätta skräck

i befolkningen och inte minst den stat där dåden begås. Ju

grymmare ju bättre. Med dessa våldshandlingar kommer stat-

er att svara med stort repressivt våld och i vissa fall kommer

detta våld att få staterna att falla sönder och ur detta sönder-

fall kommer islamisterna att bygga det nya goda kalifatet.

Det är närmast på bokstaven samma strategi som Röda Arme-

fraktionen, RAF, hade i Västtyskland på 70-talet. RAF menade

att deras terror skulle få den tyska staten att vissa sitt sanna

repressiva ansikte (fascistiska ansikte) och då när repressionen

slår vilt kommer den mutade tyske arbetaren att resa sig och

då kommer revolutionen att slå ut i full blom.

Den förkrossande majoriteten av muslimer tycker att denna stra-

tegi är vidrig och då särskilt shiamuslimer som enligt IS är en slags

skadedjur. Det var samma för RAF. Den övriga vänstern ansåg

dem vara tokstollar som bara skadade den övriga vänstern.

För RAF blev det inget resultat annat än att de lyckades misskredi-

tera all vänster.

 

Även de högerextrema har samma syn på hur våldet skall

främja den stora saken. Breivik är den ena ytterligheten i

högerextrema sekten med ett stort attentat som skall väcka

den stora massan att röra sig mot det rena riket. Den andra

ytterligheten är Peter Mangs i Malmö som genom mord skap-

ar osäkerhet som skall få flera att söka trygghet i det höger-

extrema.

Idag lyssnade jag på P1 och hörde att en man

tagit sig upp och ner för Kebnekajse på 1 timma

och 50 minuter. För vanliga döda får man räkna

med 12-14 timmar.

Jag har gjort det en gång och kommer aldrig att

göra det igen. Man måste ha knän om inte värk-

er om det skall vara något nöje oavsett hur vackert

det än är.

SR är inte särskilt opartisk i sin rapportering från valet i USA.

Gång efter annan slår det igenom hur mycket korresponden-

terna vill att Hillary Clinton skall slå nu först Sanders och sed-

an, mer förståligt, Trump.

På konventet som nu skall välja Clinton finns många anhängare

till Sanders vilka inte vill ge sitt stöd till Clinton och detta till trots

att Sanders uppmanat dem att göra så. Den rörelse som väckts

och som haft Sanders som galjonsfigur är större än Sanders

själv, vilket är ett friskhetstecken i detta genomindividualiserade

samhälle. Men det är inte mer individualiserat än att den kollek-

tiva tanken som omfattar kristendom och att de rika skall ha sitt

inflytande utan inskränkningar råder.

Det är tragiskt att våra korrespondenter inte klarar att ställa fråg-

or runt Clinton om exempelvis hennes syn på världen. Hon har

ju i allrahögsta grad varit med och skapat den värld i brand som

vi idag ser. Hon är allt annat än en fredsduva.

De senaste attackerna i Tyskland, Frankrike och Japan har

en sak gemensamt. Förövarna är män som inte finner sig i

tillvaron. De söker mening och när de inte gör det vill de häm-

nas den värld som inte vill ta till sig dem.

Om detta ovan stämmer har vi bara sett början av dessa van-

sinnesattacker. Världen är fylld av män i olika åldrar som tyck-

er att världen är en usel plats och som är fyllda av att ge igen.

Om det ovan stämmer spelar IS eller nazism mindre roll för

att de skall genomföras.

Vi lever i en tid där vi skall forma våra egna liv. Vi blir utelämn-

ade åt oss själva. Det är ett samhälle som lämnar hälften åt sitt

öde. De rika och de välutbildade kan koden för att klara sig och

hjälper sina egna att få ta del av denna kod. I de fattigare delar-

na av våra samhällen får man klara sig själv. De flesta gör det

men en stor grupp gör det inte.

Ur denna grupp finns många som tröttnar när de inte några vägar

fram. Några få av dessa kan då tänka sig att lämna livet med att

göra avtryck. Läs Doktor Glas. Vi vill alltid på något sätt visa att

vi finns om inte älskade så åtminstone hatade eller äcklade. Bara

det är någon form av reaktion.

Kommer hem sent och vet inte vad jag skall se för

film. Hittar Wes Cravens The Breed och sätter på.

Ett par närmar sig en ö. De landstiger. Något är galet.

Den unga snygga tjejen som gått iland jagas av något

inte får se men vi vet att hon slaktas. Ny scen sex unga

snygga amerikaner landstiger på samma ö några år sen-

are.

Herregud, hur många sådana här filmer har det gjorts?

100? 1000?

Senaste veckan har jag upplevt att min syn blivit sämre.

När jag på nätterna legat och läst har det bara fungerat

om jag blundat med högerögat.

Igår vid badet skulle jag göra rent glasögonen och märkte

då att handduken gick rätt igenom det som skulle vara det

högra glaset.

Under 70-talet när jag blev politiskt aktiv fick jag göra

en massa val. Det som var svårast att ta till sig var att

man kulle kritisera väst för inskränkningar i yttrande-

friheten eller brott mot de demokratiska fri- och rättig-

heterna.

Å andra sidan skulle man blunda för de övergrepp som

tändigt pågick i de länder som sa sig vara mer eller min-

dre kommunistiska.

Den del av vänsterns som jag tillhörde tyckte att Sovjet

och Östeuropa var diktaturer som rustade för världskrig,

medans vi tyckte Kina var närmast ett drömrike.

 

I konflikter är ju sanningen det första som får stryka på

foten. Propagandan träder in och då finns inte plats för

motbilder.

Idag kan vi se det. Det finns plats för att visa på den isla-

miska hotet men inte lika mycket plats för att visa upp det

högerextrema. Det blir särskilt tydligt i vårat land. Vi har

haft högerextrema individer som mördat folk men det kom-

mer ingen mobilisering mot det högerextrema. Vi har haft

ett attentat från islamister och det var en man som spräng-

de sig själv och ingen kan ju säga annat än att det ständigt

varnas för islamism.

Hur svårt kan det vara att mobilisera mot både islamism och

högerextremism och då särskilt som de bägge rörelserna

har så mycket gemensamt.

Det finns en hel del svenskar med turkisk etnicitet som

tycker att Erdogan är en bra ledare. De kan tänka sig att

ange andra turkar i Sverige för Erdogans räkning.

Det finns en hel del svenskar mer eritreansk etnicitet som

gör angiverijobb åt den auktoritära eritreanska regimen.

Så kan man fortsätta.

Etnicitet går före klass.

Det finns en slags postmodernistisk agenda över dagens

politiska strömningar.

Berättelsen är allt.

Vad som i verkligheten händer är inte viktigt.

Sak samma med hela SD-klustret. Hudfärgen är det viktiga.

De anser att den svenske mannen aldrig begår övergrepp

på kvinnor. De anser att i princip alla brott i Sverige begås

av män som inte är svenskar.

Det behövs inte mycket för att slå sönder den drömbilden,

men ändå finns alltför många som håller sig till den.

Den fascistiska hop som växt under senare år som dyker

upp när kvinnor blivit ofredade har ju ingen tanke eller om-

sorg om kvinnor eller flickor. De är bara ute efter att plocka

poäng i sin fascistiska propaganda. Det är samma typ av

retorik om en nazisterna i Tyskland använde när de skulle

"skydda" den tyska kvinnan mot de hemska judarna, eller

i den amerikanska södern där man beskyllde svarta för en

mängd övergrepp för att få en förevändning att lyncha dem.

5732 fall av denna typen av mord skedde under 1900-talet.

I Björn Kumms bok Uppdrag världen berättar han om

hur han kommer till Kuba alldeles efter det misslycka-

de försöket av USA att invadera landet via Grisbukten.

Han möter den unga kvinnan Meca som glöder för revo-

utionen. Kumm frågar henne:

-Tror du verkligen att det blir revolution i USA?

-Det är klart att det blir revolution. Kapitalismen kommer

att falla sönder av sina egna inneboende motsättningar.

Detta var ett mantra som stora delar av vänstern upprep-

ade under 60- och 70-talet. Kapitalismen skulle dö av sig

själv.

Sanningen blev en annan, åtminstone i det korta perspek-

tivet. Kapitalismen överlevde och frodas medans de stora

vänsterprojekten dog eller självdör.

Det blev alltså tvärsom vad Meca förutspådde.

Det om något borde stämma till eftertanke i de försök som

görs att bygga en ny vänster.

Jag har alltid ogillat det deterministiska draget i vänstern.

Jag ser inte samhällsutvecklingen som en naturlag.

Utvecklingen kan styras och måste så göras.

Dagens sommarpratare var Maj Sjöwall. Programmet

tillförde inget nytt till den dokumentär som visades på
SVT för inte så länge sedan.

Men ändå, att lyssna till en av sin ungdomshjältar är

aldrig fel.

När jag började läsa "vuxenlitteratur" vid 15 års ålder

så var Sjöwall/Wahlöö bland det första som band mig.

Senare har jag väntat på böcker som skall komma och

känt spänningen när boken skall komma. Guillous böck-

er om Hamilton, Mankells om Wallander, Myrdal, Sven

Lindqvist eller Anders Ehnmark är några av de som jag

längtat efter att läsa.

Men först var romaner om ett brott. Dekalogen om Beck

och hans kompanjoner.

När den var färdig läste jag Per Wahlöös böcker som han

skrev innan de han gav ut tillsammans med Sjöwall. De

höll ju. Tyvärr gjorde inte Sjöwall det.

Under förra veckan läste jag The burning room av

Michael Connelly och Live by night och World gone

by av Dennis Lehane.

Lehane är den främsta av de amerikanska krimför-

fattarna med sitt djup och sin i grunden humanism

i en brutal miljö. De sex böckerna om paret Genna-

ro/McKenzie är en studie i ett USA i förfall. Det sen-

aste projektet serien om Joe Coughlin, Any given day

och de två ovan är mer historiska realistiska romaner

om en tid när USA var i krig på nationellt och internat-

ionellt. Det är romaner om hur irländare tar sin plats i

USA i en tid då samhället formas.

Det är intressant att läsa om hur det legala och det ill-

egala lever sida vid sida och hur USA maffia och und-

re värld organiserades under förbudstiden.

Lehane visar hur rasismen flödar och är en stark kraft

i denna utveckling. Vi mot dom.

Det är också intressant att Lehane idag väljer att skriva

om denna tid då öppen terror var vardag och genomför-

des av kristna galningar i KKK som hatade det mesta

men i synnerhet svarta, judar och katoliker i just den ord-

ningen.

Connellys näst senaste bok med Hiernomys Bosch i huv-

udrollen är nutid om än Bosch handhar cold cases. I den-

na bok handlar det om ett gammalt fall med en skjuten

musiker som visar sig ha förgreningar upp i samhällets

topp. Korruptionen finns även här som närmast en insti-

tution i samhället. Bad guys här är kristna högerfascister

och här får vi följa deras historia.

Både Connelly och Lehane väljer alltså att i dessa dagar

då allt skylls på islam att visa upp den smutsiga amerikan-

ska kristna byken.

Donald Trump som är en av världens rikaste män

fokuserar sin kampanj på att etablera etablissemang-

et. Han vänder sig till "vanligt" folk. Mönstret känns

igen. I Europa finns liknande partier som också vän-

der sig till det "vanliga" folket.

Hur är det möjligt?

När detta senast skedde var i Italien på 20-talet och

Tyskland på 30-talet. Auktoritära rörelser med en fas-

cistisk och nazistisk agenda.

Likt dessa så vänder sig dagens auktoritära rörelser

till massan, till folket.

Det kan förklaras med att den nyliberala vågen som

rev sönder stater  måste idag på något sätt läkas och

vänstern som slogs i spillror under -80 och -90-talen

har ingen kraft att ta strid om massorna så svaret som

har givits har kommit från de neofascistiska grupperna.

Man kan ju tycka att det skulle vara stötande för en fatt-

ig europé eller amerikan att de som vill ha deras röst i

allra högsta grad är en del av det etablissemang som

de själva kritiserar. Man kan ju tycka att man borde se

att vad som sker är en strid inom etablissemanget, inte

mot etablissemanget. Det är en strid inom eliten där

massornas roll är att vara valboskap.

I USA är det märkligt att Trumps anhängare inte reagerar

när Trump säger att nu är det hög tid att amerikaner anger

varandra i kampen mot terrorismen. Senast det hördes

dylika toner var under McCarthyeran på 50-talet då det

jagades amerikaner med "oamerikanska värderingar".

 

Vi köper godis för 10 miljarder varje år(mest i världen).
Vi spelar för 14 miljarder varje år.
Vi dricker sprit, röker och snusar för 60 miljarder per år.
Högt räknat kostade den stora invandringen till Sverige under
2015 50 miljarder (Grundskolan kostar ca 65 miljarder per år)...
Kostnaderna för alkoholens skador är ca 66 miljarder per år.
Kostnaderna för narkotikans skador är ca 62 miljarder per år
Kostnader för annat missbruk är ca 20 miljarder per år.
Det är alltså viktigare för svensken att supa,röka,snusa, knarka,
spela och äta godis än att ge människor i nöd en tillflyktsort.

De rika som skall leda vårt land moraliskt och med kunskap

undanhåller ca 500 miljoner kronor utomlands(OECD) och

varje år sipprar det ut 7 miljarder per år.

Under Almedalsveckan har svenska politiker

sökt överträffa varandra med att säga att de

är för svenska värderingar. Främst går själv-

klart Jimmie men de andra är inte långt efter.

SD styr numer svensk politik. De andra söker

ta över SD:s huvudfråga och lyckas ganska bra.

Vi skall framöver titta de nyanlända, som många

gånger flytt  förtryck, krig och allsköns elände, i

munnen. Deras tänder skall bestämma om de

får stanna eller inte. Jag tänker på slavhandeln

på amerikanska torg för några hundra år sedan

då slavens värde bestämdes, likt hästar, om de

var värda att köpa eller inte.

Nåväl, vi skall nu också framhäva svenska värd-

eringar. Det är en märkligt utveckling. Vad är då

svenska värderingar? Vem vet?

SD säger att svenska värderingar kommer från

blodet och de som nu följer efter verkar mena att

det finns i vårat kynne.

Det är sorgligt att en moderat hök som Gunnar Hök-

mark är den som får mana till sans och förnuft. Hök-

mark äger att värderingar förändras och att de som

vi får lita till är landets lagar.

Det är bara att titta tillbaka i vår svenska historia.

Det tog in på 1960-talet innan män inte fick våldta

och misshandla sina kvinnor om de var gifta med

dem. Det tog in på slutet av 1970-talet innan homo-

sexualitet inte sågs om en mental sjukdom. Det

tog in på 1980-talet innan det blev lag på att vi

inte fick misshandla våra barn.

Samhället förändras  och så de värderingar

som förväntas av denna förändring. Värderingar

är alltså inte statiska.

När vi talar om svenska värderingar påminner det

om hur man i Tyskland på 30-talet talade om de tys-

ka värderingar som skulle styra den förändring som

då skapade krig och koncentrationsläger.

 

 

Under hela mitt liv har jag haft en vision om att samhället

skulle kunna styras mer efter vad den franska revolutionen

utropade, nämligen frihet, broderskap och jämlikhet.

Än så länge har vi inte sett ett system som fullbordat detta

dekret. Det har på många ställen blivit bättre men även i

vår del av världen där demokratin har tradition har ju det

gång efter annan startats krig både här och i synnerhet där.

Det har för det mesta handlat om vem som har makten och

för lite om makten i sig. Revolutionerna på 1900-talet stann-

ade ju av för att sedan etablera ett omfattande internt förtryck

för att behålla makten.

De bästa analyserna i ämnet skrevs av Georg Orwell. Hans

bägge romaner Animal Farm och 1984 handlar ju om makt

och maktens struktur. Man kan läsa 1984 både prolog eller

epilog till Animal Farm. Den senare handlar om hur man gör

uppror och man sedan organiserar sig i frihet. När grisarna

som gjort det stora jobbet anser att de mer än andra måste

sköta friheten skriver Orwell sina ord: Alla animals are equal

but some animals are more equal than others.

Makt korrumperar.

I 1984 handlar det än mer om hur man skall behålla makten.

Det handlar om repression som inte bara tar sig uttryck i att

fängsla och tortera utan än mer att ta bort historien och red-

ucera språket.

Det märkliga med Orwell böcker är att det är snarare rasister

och högerextremister som använder sig av honom mer än vad

vänster gör.

Det skulle Orwell inte vara nöjd med.

När kvinnor våldtas på festivaler finns två strukturella

förklaringsmodeller. Den förta menar att det är män som

våldtar och för att komma åt problemet måste alla män

ställas till ansvar och ta ställning mot våldtäkterna och

de sexuella ofredandena.

Den andra modellen menar att det är mörkhyade som

våldtar och sexuellt ofredar då i första hand vita kvinnor

och deras förslag till lösning är att skuldbelägga alla

mörkhyade då de menar att det är deras kultur som har

skapat detta sexuella våld. De menar då att lösningen är

att utvisa alla mörkhyade alternativt att alla mörkhyade

tar avstånd från det sexuella våldet.

I bägge modellerna verkar kvinnorna spela en sekundär roll.

Jag är hundvakter för en hund som inte fyllt året. Den äter sin egen skit. Jag är inte helt bekväm med det. Så idag berättade min bondegranne att de åren han hade arbetshäst, oftast Ardenner, så åt dessa ofta sin egen skit. Han berättade att veterinären tog skit från andra hästar och blandade det med vatten och sprutade ner det i hästarna om det var problem med magen. Det hade något att göra med bakteriefloran.

Jag fick tips om en tjärn långt in i skogen på andra sidan sjön bortom bergen så jag tog cykeln och gav mig iväg. Där vägen tog slut fortsatte spåren efter skogsröjningsmaskiner. Sista biten chansade jag och till slut fann jag tjärnen. Det var en syn som påminde om Bauers drömska bilder. Jag simmade runt tjärnen och vattnet kändes ljummet. Det duggregnade och det kändes Sverigeromantik. När jag kom upp och skulle ta bild hade jag glömt mobilen. Jag började färden tillbaka och ångrade att jag tagit tofflor. Efter någon minut på cykeln märkte jag att jag fått punktering. Så mycket för punkteringsfria kevlardäck. Det var bara att gå. Ca 1,5 mil i tofflor och dra en cykel.....inte roligt. Förbannade att jag glömt mobilen. Förbannade att jag tagit tofflor. Förbannade i slutet allt levande och även allt dött. När jag kom hem letade jag efter en cykel handlare och hittade en i en lada 18km bort.Det visade sig vara en riktig lirare och vi pratade cykel i en timma. Men ändå, en hel dag för en punktering.

 

För några år sedan visades de sista säsongerna av Hem till byn. En av karaktärerna var en osympatisk langare och småtjuv. Jag tyckte den karaktären var tillgjord. Så pratade jag idag med en bonde här i Östra Ämtervik och jag får storyn om en man som kallas Småland. Först köpte han hus i en liten by där han sålde knark och levde fan. Det blev så livat att huset brann ner. Småland fick försäkringspengar och köpte hus i en by en mil därifrån,tvärs över sjön från mig. Där fortsatte knarkhandeln tills i vintras då två män tydligen nytjackade körde i diket. En fann man irrande på vägen, men inte den andre, inte förrän senare under dagen. Han hade gått in i skogen och lagt sig och frusit till döds. Så Småland hamnade bakom galler men han sköter affärerna från fängelset. Han äger flera gårdar häromkring.Så 

Bratt visste vad han skrev om. Det är inte bara i förorterna det knarka och begås brott, också i de största av idyller göms hemligheter som man inte tror på förrän de uppdagas.