leifsjoqvist

I Munchen pågår en rättegång mot den kvarvarande medlemmen

i den tyska nazistgruppen NSU. Hon var ledare i den grupp som

under 13 år mördade 10 människor.

Likheten med det som Peter Mangs höll på med i Malmö är slåen-

de. De riktade sig mot invandrare vilka var mer eller mindre slump-

mässigt utvalda. Polisen följde sina riktlinjer och sökte mördare

bland andra invandrare och bland kriminella gäng. Precis som Mal-

möpolisen.

Mattias Gardell har skrivit om detta i Raskrigaren. Han visar där att

det finns en tanke bakom dessa nazistiska mord. De är till för att und-

erminera samhällets ordning. De är till för att släppa fram massorna

som skall rena samhället.

Denna kontext borde vara enkel att ta till sig och skriva om.

Varna för.

Men där man i varje fall det handlar om islamism inte en gång missar

att måla upp den stora bilden och vad som är den större bilden för

islamistisk terror så är det svårt för media att ta till sig den större bil-

den när det gäller nazistisk terror.

Man kan fråga sig varför?

 

På många håll har undersökningen på fem utvalda göteborgsskolor skapat

panik. Resultatet ger sken av att 11,3% av de unga på dessa fem skolor

skulle sympatisera med Daesh.

En polis i som pratar i P1 menar att om man tolkar detta rätt så är de sunni-

muslimska ungdomarnas andel mycket högre än vad detta resultat ger sken

av. När Avpixlat får höra det kommer det att skrivas att 50% av alla invandrar-

barn i förorten sympatiserar med Daesh.

Undersökningar är enkäter där i detta fall unga kan ljuga så mycket de vill.

De vet självklart att de skiter på systemet om de skriver att de gillar Daesh.

i början på 70-talet gjordes en liknande undersökning på Anässkolan där

jag gick och så gott som alla killar i klassen skrev att de var sprutnarkomaner.

Det vållade viss uppståndelse att det skulle vara vanligt bland unga att knarka.

Vissa rökte på andra sniffade men ingen använde sprutor.

Om nu 11,3% anser sig sympatisera med religiös extremism kan man fråga sig

varför siffran bara är 13,4 för dem som känner någon som sympatiserar med reli-

giös extremism. Med så många sympatisörer borde många fler känna till dessa

sympatisörer.

Det finns problem i förorten men med så många andra problem löser man dem

inte med propaganda och repression.

Bättre skolor med mer och bättre lärare är en viktig faktor.

Bättre och fler bostäder en annan,

och självklart arbete åt alla.

Det civila samhället med i synnerhet goda idrottsföreningar och kulturföreningar

som kan erbjuda lokaler för bl a musikspelningar.

Om bara ett sådan plan lades om det ovan skulle Daesh var ett minne blott.

 

Den nazistiska tidningen ”Den svenske folksocialisten”. Året var 1939. Måltavlan? Judiska flyktingbarn. På en teckning avbildas en liten pojke med svart hår och skuggstubb under rubriken ”flykting...”. Den som har barnet i sitt knä och matar med sked är finansminister Wigforss. Tallriken, som maten tas från, har bildtexten ”1/2 million”, en referens till påstått astronomiska kostnader för judiska flyktingar.

När Richard Jomshof skall förklara att ledande SD-politker

ger sig på en 15-årig pojke så skyller han på samhället.

Vuxna politiker som Ekeroth och Karlsson kan alltså

inte värja sig från vad exempelvis DN skriver om in-

vandringen så därför måste de skymfa en 15-åring

i puberteten.

De har inget eget ansvar i denna mobbing utan de är

egentligen offren då gammalmedia ljuger om flyktingar

och deras ålder.

Jag baxnar.

När jag lyssnar på dokumentären om Lewinskyaffären i P3 slås

jag av hyckleriet.

Clinton uppmärksammas inte för att leda världens enda supermakt

i krig där tusentals oskyldiga dödas eller lider under förtryck i de

stater som denna supermakt håller under armarna.

Clinton uppmärksammas inte för att miljoner hålls i fattigdom eller

där de fattiga utnyttjas i fängelser som obetalda lönearbetare.

Clinton uppmärksammas inte för den strukturella rasism som USA

helt uppenbart inte kan befria sig ifrån.

Nej den skandal som leder till att till slut ställs inför riksrätt är något

helt annat. Två amerikanska presidenter har ställts inför riksrätt och

förutom Clinton var det Andrew Johnson 1868, denne anklagades

för att överskridit sina befogenheter. Bägge frikändes. Richard Nix-

on valde att avgå innan han skulle ställas inför denna riksrätt.

Vad var det då Clinton egentligen gjorde?

Han hade sex med en praktikant!

Riksrätten kom dock av att han ljög om att han hade sex med denna

praktikant.

Jämför med lögnen om att Irak hade massförstörelsevapen och att

man därför var tvungen att starta krig. Ett krig som kostat hundratus-

entals liv och underblåst det permanenta kriget och inte minst skapat

Daesh.

Men sex och lögner är viktigare i hyckleriets USA.

Hela historien är pinsam. Ännu mer pinsamt är den uppmärksamhet

det fick. Under två år dominerade detta hela media utbudet inte bara

i USA utan i större delar av världen. .I USA hade man dygnet runt be-

vakning i flera stora TV-kanaler.

Mest pinsam är Bill Clinton som påstod att han inte hade sex med Mona

Lewinsky då hon sög av honom och då han inte penetrerade henne hade

de inte sex enligt Clinton. Det påminner om de fångar i fängelset som knull-

ar andra i röven och menar att de inte är homosexuella för de stoppar in

den i röven. Den som tar emot kuken är enligt denna definition den som är

homosexuell. Man kan ju tydligt se att makt skapar denna definition.

Som vanligt i dessa historier klarar sig mannen med makt och kan fortsätta

göra skit resten av sina liv medans offret skandaliseras och får sina liv för-

störda.

 

På 70-talet när jag var en del av den maoistiska vänstern

startades en linje i denna rörelse om att rockmusiken var

imperialistisk. Man skulle lyssna på folkmusik och, ja nästan

bara folkmusik. Då man i Kina lyssnade på opera var det

också ok till skillnad från KPML(r) som ansåg att opera var

överklassens musik.

Det finns en underbar debatt i Clarte då det begav sig där man

diskuterar detta och det där refereras till en diskussion man haft

där en äldre arbetare rest sig och menat att Lill-Babs och annan

dansbandsmusik var folkets musik.

Nåväl musiken är stark och överlevde utan större problem detta

angrepp.

Idag är det SD som går ut och vill, om de kommer till makten, för-

bjuda våldsförhärligande musik och då i synnerhet hip-hopen.

man kan fråga sig hur det går med Ebba gröns gamla slagdängor

Beväpna er och Staten och Kapitalet?

Jan Myrdal var huvudfigur på 80-talet om att skriva om att

vi befann oss i förkrigstid och att Sovjet utgjorde den stora

faran för världen i allmänhet och Sverige i synnerhet. då

handlade det om att bygga upp fronter mot detta komman-

de krig. Alla de som var emot Sovjet oavsett vad de stod

för övrigt skulle anses som bundsförvanter.

Nu anser Myrdal att vi åter befinner oss i förkrigstid . Nu är

det USA som är huvudfienden och som vi måste bilda front

emot och avsett övrig agenda är kampen mot USA överskugg-

ande.

Myrdal publicerar sig i Nya Tider och det må så vara men det

som oroar är att han köper deras syn på tiggare och flyktingar

och tycker att de som kämpar för sexuellt lika berättigande flöj-

tar med munnen.

Jag undrar var gränser går.

Svenska Motståndsrörelsen är lite mer militanta än Nya Tider

men i stort har de samma agenda, egentligen är det bara anti-

semitismen som skiljer dem åt. År nazister också bundsförvan-

ter i kampen mot den amerikanska imperialismen?

Myrdal skriver om "folket" som en storhet som man slaviskt skall

följa. Men "folket" kan gå fel. "Folket" stödde Hitler och Mussolini

när det begav sig.

Historiskt när det byggts upp folkfronter har dessa haft grunder

att stå på och mig veterligen har fascister och semifascister inte

ingått i dessa folkfronter.

I ett längre perspektiv efter någon form av krig och där folkfronten

har haft en betydande del av dessa fascister med som bärande

kraft och det nya landet skall byggas, hur skulle det se ut?

 

Mikael Nyberg skriver bra om Myrdal i Fria Tider.

Myrdal anser att rasism inte är ett så stort problem

och därför kan han skriva i Fria Tider.

När Myrdal och Lindgren skriver här andas de inte

om den rasism som tidningen allt som oftast ger uttryck

för.

De vill ha fram den större frågan om kampen mot USA.

Men om man bygger en enhetsfront med det tankegod-

set kan man ju också bjuda in helt öppna nazister som

Svenska Motståndsrörelsen.

Någonstans måste man ju ha en gräns i sin kamp mot en

fiende. Fiendens fiende är inte alltid en vän.

Gellert Tamas slår till igen. Nu med boken Det svenska hatet.

Den handlar om Sverige idag och det hat som breder ut sig.Ett

hat som i många fall göder mer hat. Islamister versus fascister

för att ta ett exempel.

Fascister hatar islamister som i sin tur tar det hatet som förevänd-

ning att skapa eget hat.

I politiska vakuum uppstår alltid något annat. Där inte vänster

finns för att organisera motstånd tar andra krafter över.

 

De senaste årens propaganda från i första hand en massa

sejter på högerkanten har gjort att många människor fått en

världsbild som inte hänger ihop med den verklighet vi har.

Alltför många människor gör idag en direkt koppling mellan

begångna brott och etnicitet. De läser om en våldtäkt och

direkt gör de koppling till invandrare. I många av dessa med

vanföreställningar har det gått så långt att dikotomin mellan

icke-svensk och svensk är total, alltså mörka begår brott och

svenskar begår inte brott. Då är det självklart att lösningen

på alla problem är att söka radera orsaken till brotten och då

vill man utvisa alternativt på annat sätt få bort icke-svensken.

Det kan ju tyckas korkat men är en verklighet vi idag har att

förhålla oss till. Tyskland på 30-talet hade judarna och icke-

arier att skuldbelägga medans tysken ansågs var av naturen

god och redig. De slutade med massavrättningar på industriellt

vis och 12 miljoner döda i läger.

Fiktionen finns idag nästan som bror till sanningen.

När sedan etablerade medier så gott om dagligen har som för-

sta nyhet som handlar om brott och terrorism blir det svårt att

hävda att kriminaliteten minskar vilket är sanningen.

Marx skrev om falskt medvetande. Det ovan är i högsta grad

detta.

Vänstern brukar emellanåt tillskriva det etablerade samhället

som planläggare av detta falska medvetande. Jag tror inte det

finns en sådan plan. Det falska medvetandet produceras för

att överheten tror på vad de gör. De är ärliga med att de tror

att det är individer och tankar som ger oss samhället och hist-

orien. De tror intelligens, intellektualitet och inte minst moral

är det som skapar samhällen. Det materiella är sekundärt i

deras tankevärld.

Men i modern tid har vi inte sett en sådan parallellvärldsutveckling

som sker idag.

Alla verkar förhålla sig mer till fiktionen än till verkligheten.

Tyskland kunde i verkligheten avrätta 12 miljoner i koncentrations-

läger. Man kunde få människor att öga mot öga göra detta mot

andra.

vad händer då om du bara behöver slå på ditt tangent bort för

att döda några miljoner. Hur mycket lättare har vi inte att göra folk

illa men tangenter än i det verkliga liven , i verkliga möten.

Jag är uppväxt  i en efterkrigstid då alla var överens om att

det aldrig mer skulle tillåtas några världskrig. Ändå var och är

krigen permanenta. USA släppte under åren 70-75 mer bom-

ber över Kambodja än vad som fälldes under hela Andra

Världskriget. I Vietnam dog 4 miljoner människor i kriget mot

USA. I Afrika rådde krig lite varstans med Sydafrika, stött av

väst och deras bolag, som motor.

Det var ett krig mellan de som ägde och de som ville ha sin

frihet.

Ett tvång på fred då hade inneburit ett status quo i diktatur.

När man då, i alla fall i vissa vänsterkretsar, pratade om hur

Andra Världskriget startades upp så menade man att de sto-

ra staterna inte såg vad som kunde ses av alla. Tyskland rus-

tade för krig men pratade om fred. I vissa kretsar sa man då

att vänster också var blind. Då var England och Frankrike de

två supermakterna och Tyskland uppkomlingen, alltså skulle

fronten riktas mot de två stora.

Under 70-talet rick den maoistiska analysen fotfäste i vissa del-

ar av vänstern. Sovjet var den stora faran. USA var visserligen

den stora supermakten, men Sovjet rustade för krig men pratade

om fred. Det fick till konsekvens att man inte skulle stödja vissa

frihetssträvanden i världen då dessa stöddes av Sovjet.

Sovjet imploderade och kvar hade vi en enda stor supermakt.

Sovjet visade sig vara papperstigern inte USA.

Så idag skall vi åter samlas mot USA och få kan väl invända mot

det. USA har ju sedan Sovjet försvann infört det permanenta kri-

get. krig och kriser är ju supermaktens livsluft. Som världspolis

kan man då hävda sin rätt att lägga sig i överallt och dessutom

hålla det militär-industriella komplexet, som Ike varnade för red-

an på 50-talet, igång och vid gott mod.

Det oroande är att de som kan bekämpa denna supermakt lutar

sig mot Ryssland. Det är ju som om på 30-talet luta sig mot Tysk-

land i kamp mot de stora kolonialmakterna  England och Frankrike.

En lien parentes här är att läsa hur Myrdal hyllar DDR och hur Ste-

fan Lindgren totalt omvärderar ockupationerna av Ungern -56 och

Tjeckoslovakien -68 och hur den senare använder den av Per Ahl-

mark omhuldade dödsofferideologen Rummel som ett slags bevis.

Under den senaste månaden har jag flera gånger fått frågan från

unga människor om jag tror det kommer ett Tredje Världskrig. Det

är en större oro än jag någonsin upplevt. När rädslan sprider sig

skall man akta sig noga. Fear itself är en kanariefågel som när den

börjar kippa efter andan borde få oss att verkligen stämma i bäcken.

Men, i princip har vi haft ett permanent världskrig sedan Andra Världs-

kriget. Det enda är att vi haft den på europeisk mark, om man bortser

från upplösningen av Jugoslavien. många av de flyktingar som tar sig

till Europa är ju  det tydligaste tecknet på det.

 

Tränare skallar domare och detta inför barn under

en cup. Jag har läst och sett det förut men det som

är särskilt graverande denna gång är att det är en

elitklubb Hammarby som är den aktiva parten.

Åkersberga som är arrangerande klubb skriver:

 

Det handlar om Hammarby P05 Akademi och sin vana

trogen möter de äldre lag. I detta fall GAIS P04.

Hammarby har arvoderade och utbildade ledare.

För den som tycker att man inte skall utse segrare har

här nu kommit ett argument som heter duga.

Om Hammarby hade funnits i Göteborg hade de dock

kunnat räknat med omfattande stöd från kommunen.

Få klubbar i det här landet har en bättre och mer dokumen-

terad värdegrundsplan än Hammarby.

Varje år utger man ett värdegrundspris.

Detta året lär ju inte ledare i p05 få det i alla fall.

 Tragiskt är det men tyvärr inte ovanligt.

Förbundet måste införa tydliga regler om att det får vara

stopp för ledare som gapar på domare, stopp för föräldrar

som hetsar vid sidan av planen. Det enda som hjälper är

att stänga av dylika ledare och uppmana klubbar att stänga

av gapiga och kränkande föräldrar.

En del konstig kritik ställs mot Löfvens besök till Saudiarabien.

Man kan kritisera en stat utan att för den sakens skull bojkotta.

Samtal och dialog kan ändra på sakernas tillstånd.

När Sovjet ockuperade Tjeckoslovakien 1968 kallade Palme

den nya lydregimen i Prag för "diktaturens kreatur". Han visste

att Moskva styrde Prag. han kritiserade Sovjet hårt.

Men 1969 åkte han på officiellt besök till Moskva för han och

regeringen ansåg att det var viktigt att hålla dialogen öppen.

Willy Brandt blev hårt kritiserad i Västtyskland när han i slutet av

60-talet öppnade upp relationerna med DDR. Ostpolitiken inne-

bar att några kunde besöka sina släktingar över gränserna och

för detta försåg Västtyskland DDR med varor.

Denna mjuka linje fick Brandt hård kritik för och i mitten av 70-talet

när det visade sig att en av hans närmaste män var STASI-agent

var hans politiska karriär över.

Men Brandt öppnade en dörr så att de som bodde i DDR kunde få

insyn i hur det var i väst. För den som reste i öst under 80-talet vet

att med dollar kunde man få bra med inhemsk valuta och jeans, port-

följer , klockor och annat som inte fanns i öst kunde säljas med god

avans.

Systemet bröts ner underifrån när öst inte kunde ge sina medborgare

vad man hade i väst. Brandt öppnade upp dörren så att de kunde se

detta.

Det spelar ingen roll hur mycket dumt SD gör och säger,

de som är med dem är i många fall ännu värre än de som

företräder partiet. Den underliggande rasism som alltid funn-

its bland folk i detta land har nu tillåtits att bli officiell och

då den inte är förnuftsbaserad hjälper inte information.

Därför blir det kontraproduktivt att som i Lördagsintervjun i

P1 rada upp exempel på  antisemiter och nazister inom part-

iet. De egna inom SD bryr sig inte om det. Åkesson kan bara

sitta och glida undan och säga suckande att etablissemanget

bara förföljer SD och de flesta av dem som är nära SD håller

med.

Det går helt enkelt inte att komma åt dem med politik.

Lika lite som man kan resonera med en nazist kan man reso-

nera med SD. Det är bortom samtalet och förnuftets möjlighet

att komma igenom hatet och ignoransens skal.

Inte ens när Kent Ekeroth hänger ut en 15-åring kommer det

att drabba honom. De flesta tycker att han har rätt. Ett barn

med skägg skall hängas ut. Jag har en gammal barndomskom-

pis som hade fullt skäggväxt som 13-åring och han är och var

helt igenom svensk. Hur hade han upplevt det att vara 13-åring

idag?

Nej, skit i SD. För vänstern handlar det om att samlas och organi-

seras kring ren klasspolitik. de gamla hederliga metoderna som

strejk och demonstration måste dammas av. Ingen klass i historien

har fått något av de övre klasserna. De har alltid fått kämpat sig

till både rättigheter och bättre ekonomi.

Det gäller i högsta grad idag.

SD är bara en borgerlighet uppvriden i extas.

 

Malcolm Kyeyune skriver om identitetspolitik i

Aftonbladet.

 

Överför jag det till min verklighet kan jag som

medelålders vit man som om jag har någon

sexualitet är hetero och etnisk svensk och

till det ateist, inte arbeta och förstå mina

spelare som i huvudsak är olika mig till hud-

färg och som ofta är födda i andra länder ell-

er har föräldrar som är det. Till detta kan lägg-

as att de flesta är muslimer och många är krist-

na.

För identitetstänkaren en helt omöjlig ekvation.

För mig helt naturlig.

Vi delar nämligen en sak,

Klass.

Abortmotståndare som är med i rörelser som kallar sig

Pro-life är oftast för dödstraff.

Djurrättsaktivister som är emot att döda och eller äta djur

är oftast för abort.

De svenska maoisterna på 70-talet var de som hårdast

drev på om de borgerliga fri- och rättigheterna och då i

synnerhet yttrandefriheten. Å andra sidan hyllade man

Kina och Albanien som avskaffat samma rättigheter och

där man kunde bli avrättad för sina åsikters skull.

När jag för några år sedan pratade med flera kvinnor om

att jag var asexuell(det var innan jag förstod att jag var

autosexuell) möttes jag var oförstående blickar. Det blev

diskussioner som oftast slutade med att de förklarade att

jag nog var bög och att det var helt ok. Det var alltså ett

värre hot att inte ha någon sexualitet än att  ha sexualitet 

för bara män.

En vän som för många år sedan reste på den iranska lands-

bygden lärde sig att det inte var någon ide att förklara att han

var ateist. Då möttes han av fientlighet. Han sa därför att han

var kristen och det var inga problem.

Niklas Orrenius har kommit ut med en reportagebok som

heter Skotten i Köpenhamn. Det sammanhållande temat

är Lars Vilks. Orrenius följer honom över tid, diskuterar med

honom och skildrar den verklighet som förändras runt honom.

Det är i sak en lika viktig bok som Lasermannen av Tamas

eller raskrigaren av Mattias Gardell.

Orrenius och de andra två böckerna beskriver Sverige i för-

ändring. Den blåbruna sörja som håller på att dränka alla de

landvinningar som gjordes av folket under 1900-talet.

SD är motorn i detta. De har manövrerat sig fram i det sterila

politiska landskap som uppstått när Socialdemokratin blivit ett

borgerligt parti och Vänsterpartiet inte kunnat fylla det tomrum

som uppstått efter abdikationen.

I detta landskap målar Vilks en rondellhund. En ganska tafflig

teckning utan större djup eller skärpa. Han kunde inte ens i

sin vildaste fantasi tro att den skulle bli en världssnackis.

Intressant är att den till en början inte väcker uppståndelse. Det

är först när den får spridning som det hettar till.

Det Orrenius skildrar är att två ytterligheter fångar upp rondell-

hunden. Dels SD och den fascistiska svansen och dels islamit-

erna. Det man kan fundera på är alla som befinner sig mellan

dessa ytterligheter.

Boken ställer frågan: Har inte Vilks rätt att måla vad han vill utan

att han skall hotas till livet? Och skall inte alla vänner av yttrande-

frihet ställa sig bakom Vilks rätt när han mordhotas?

För många svävar nämligen på detta när det kommer till kritan. Man

backar att bjuda in Vilks för att man är rädd för de protester som komm-

er med honom vart han än går. Åter andra tvekar därför att de tycker

att Vilks umgås med fel människor.

I detta glider Vilks omkring och lämnar svävande svar om han stödjer

den blåbruna sörjan eller inte. Allt är en del av hans konstverk, säger

han.

Vilks och SD delar en postmodern syn på verkligheten.

Sanningen är inte viktig. Berättelsen är viktig.

 

 

 

 

När jag läste Jussi Adler-Olsens Marcoeffekten kände jag olust.

Jag tänkte att Olsen fabulerade lite väl vilt och att han underblås-

te antiziganistiska strömningar. Boken handlar om en pojke som

försöker att fly ett romsk gäng vilka utnyttjar andra för att tigga.

Gänget letar upp unga och handikappade och låter dessa tigga

runt om i Europa. pengarna som tiggs in går oavkortat till gänget.

Så ser jag Uppdrag Granskning 6/10. Det handlar om ett romsk

gäng som utnyttjar fattiga bulgarer för att tigga i Sverige. Flera

har handikapp och det utnyttjas hänsynslöst. Varje krona de

tigger in går oavkortat till bossarna, vilka är en romsk släkt.

Tyvärr är det väl så att istället för att få en debatt om hur vidrigt

det är med människohandel kommer det mesta att handla om

romer i sig.

Istället för att få en debatt om hur vi skall hjälpa och ta om de ut-

satta kommer det meta att handla om hur vi skall utvisa både för-

övare och offer.

Sverige är inget bra land 2016.

Igår kväll när jag handlade på Netto och var bland de

sista kunderna stod en liten kille, 9 år, vid ingången.

Han kände igen mig från fotbollen och direkt frågade

han mig om clowner. Han var skärrad. Jag sa till honom

att han inte behövde oroa sig. Det hjälpte inte särskilt

mycket. Han säg clowner bakom varje hörn. Jag för-

stod att han var riktigt rädd. När jag frågade honom om

han ville göra mig sällskap hem sken han upp. Jag fråg-

ade var han bodde och det var inte långt ifrån mig. Vi

pratade lite på vägen och detta med clowner hade satt

sig djupt i honom. När vi kom fram till hans ingång rus-

ade han in.

Jag tänkte på när jag var barn. Vinjetten till Mosebackes

monarki var ett avsnitt av den gamla stumfilmen Dr Jekyll&

Mr Hyde. Vuxna tycket det var jätteroligt. Jag var skräck-

slagen. jag hade svårt att somna in på kvällarna för jag

såg den hoppande galningen i hallen och inbillade mig

att han skulle komma och ta mig.

I en artikel kan man läsa om vilka skolor som

tar emot nyanlända barn.

Här är de sexton skolor som tar emot flest av

dessa elever:

Bergsjöskolan 7-9   Sjumilaskolan A   Sjumilaskolan B   Frölundaskolan F-6   Utmarksskolan   Frölundaskolan 7-9   Sandeklevsskolan 2   Hjällboskolan 6-9   Ryaskolan 4-9   Bergsjöskolan F-6   Glöstorpsskolan 7-9   Tynneredsskolan   Lövgärdesskolan 4-9   Gårdstensskolan 4-9   Eriksboskolan F-6   Nytorpsskolan 4-9

 

Alla skolor finns i det som kan kallas förortsområden.

Det är alltså skolor som redan innan har problem med

"svaga" elever.

Man kan fråga sig hur samhället tänker.

Man sätter nyanlända i redan socialt drabbade områden.

En misslyckad integration permanentas och görs

ännu sämre.

 

De som klagar över dessa nyanlända finns sällan eller

aldrig i områden där dessa skolor finns belägna.

Det påminner om den större diskussionen om invandrare

och islamisering.

De som är kritiska bor inte i förorten och träffar sällan eller

aldrig invandrare.

Ännu mindre kan de träffa islamister. Inte ens jag som bor i

ett invandrarområde träffar islamister.

 

Så hur mycket jag än vill bekämpa islamister är det svårt

då jag aldrig träffar någon.

 

Islamafobin påminner på så sätt i hög grad om andra his-

toriska aktioner där man hetsat mot grupper och blundat för

den större bilden. Judarna i Tyskland eller de svarta i USA

för att ta två exempel.

I söndagsintervjun i P1 pratar Göran Greider om klass.

Han menar att man skall prata om det och att det är

grunden i en kritisk hållning.

Jag tänker på den vänster som jag tillhörde under 70- och

80-tal där man pratade om klasstillhörighet, klassbakgrund

och framför allt klasståndpunkt.

I Norge menade man att de intellektuella och medelklassen

inte var att lita på. För att kunna arbeta för revolutionen var

man tvungen att dela arbetarklassens villkor, Många från

medelklass fick snällt börja arbeta inom industrin. Det gick

sådär.

Inom maoistiska rörelsen i Sverige slog inte den tanken rot.

Här var de flesta medelklass.

Frågan är om det var därför det gick åt skogen eller om det

var rörelsen och tankegodset i sig som avgjorde.

Tror det senare.

Men vad man kan se under senare år är att de intellektuella

må vara vänster men det är inte en del av folket. De senare

anses inte upplysta och lämnas därför.

Det har gjort att Sverigedemokraterna i princip fått en hel

klass att rekrytera utan något motstånd.

Greider menar att trots att han idag lönemässigt tillhör en övre

medelklass är han för och med arbetarklassen i sitt arbete och

sina tankar.

Man kan ju då undra varför han är så omhuldad.

Om han nu brann och skapade oreda skulle han då inte istället

vara impopulär?

 

 

I senaste avsnittet av Helgmålsringning pratar en präst

från Tanzania om livet och Gud. Hon säger att vi inte kan

göra något utan att tacka Gud. Oavsett vad vi gör eller inte

gör så avgör Gud. Det innebär en determinism som i grun-

den bara kräver en enda sak av oss människor, vi måste

tro på Gud.

Jag ogillar determinism avsett hur den ser ut.

Den religiösa är och alltid varit obehaglig.

Men det finns fler som predikar determinism.

Många strukturalister gör det.

Strukturen bestämmer oavsett vad du gör inom den strukturen.

En del av vänstern bekände, eller bekänner, sig till denna

determinism.

Revolution kommer för att den kommer.

Kommunismen kommer för att den kommer.

Jag är inte med. Det är människor och deras handlingar som

bestämmer utvecklingen. Mer deras fötter än deras tankar.

Det finns andra som menar att social utsatthet förklarar kriminalitet

och ändå den förkrossande majoriteten av de socialt utsatta begår

inte brott.

Biologister förklarar brott med vilken uppsättning gener vi har.

På många håll vill man fängsla vår frihet med determinism.

Från olika håll.

 

I dokumentären i P3 om Rosengårdskravallerna får vi följa

röster som försöker att beskriva varför det exploderade. En

av orsakerna sägs vara förslumningen av  området där bl a

kackerlackor blivit vanliga. Från en annan sida i den politiska

floran anser man att det är den ökande islamiseringen.

Idag sände också P1 en dokumentär om Rosengård. Den hand-

lar om 2016 och om Victoria Park som tagit över ett stort antal

lägenheter och renoverat dessa. Företaget har också tagit

kamp för att få ordning på området. Man vill ha bort den öppna

narkotikaförsäljningen och ställer större krav på allmän ordning.

Till det kommer att lägenheterna blivit dyrare.

Några i området gillar inte detta och det utmynnar i att företagets

Bobutik utsätts för ett bombattentat.

De skyldiga grips och då vräker företaget familjerna till de ungdomar

som gjort attentatet.  Det blir oroligheter.

Det är åtta år mellan händelserna.

Det man kan se att är att i bägge fallen är det unga män som agerar.

De är kriminella. De är få.

Problemet då som nu är att det civila samhället är så svagt.

Förra seklet fanns en större konsensus om vad som var rätt och fel

och det lämnades inte utrymme till unga gäng att härja hur mycket

som helst. Idag vill man lämna det polis och när polisen agerar kriti-

serar man samma polis,

 

Man kan tycka att det borde vara självklart att alla

flickor skulle ha tillgång till att spela fotboll.

Det är lika självklart att killar har i de flesta fall före-

träde jämfört med tjejer.

Det är könsaspekten.

Men om man lägger till klassaspekten visar det sig

att de övre klassernas pojkar idrottar mest, följt av

de övre klassernas flickor som idrottar lite mer än

underklassens pojkar och sist kommer underklass-

ens flickor där bara vara tionde flicka idrottar.

Bilden blir här lite otydlig.

Underklassens flickor är alltså de mest utsatta.

De får ingen hjälp från samhället i stort.

De får ingen hjälp av idrottsklubbar.

De får inget stöd hemifrån.

Sällan eller aldrig har väl en kamp för både kön och klass

varit så tydlig.

Mattias Bred skriver ledare i GP och nu senast skriver han

om att vänstern är tyst om de senaste terrorbombningarna

i Syrien. Det finner jag märkligt. Vänsterpartiet har varit tyd-

liga i hur de står i Syrienfrågan och det är närmast löjligt att

göra dem till Putinkramare.

Den enda vänster som försvarar Putin är väl några få gamla

SKP-are som ser USA som huvudfienden och allt som är emot

denna huvudfienden är vänner.

Men de är ju några få.

De är ingen vänster.

Men här finns en borgerlig strategi. Alla som är emot det stora

liberala är kommunister. Man hoppas på en guilt by association.

En annan som alltid använder denna strategi är Marcus Birro.

Han säger sig vara förföljd av just kommunister. Alla som är emot

Birro är då per definition kommunister.

Det hade varit ett upplägg för diskussion om det i det befintliga

debatten fanns kommunister som angrep Birro, men de finns ju

inte. Det är ju hjärnspöken.

Detta vet Birro och Bred vet att det inte finns den vänster han an-

griper så frågan är då: vad är de ute efter?

Om man använder hjärnspöken som verkliga har man minst sagt

en dunkel agenda:

 

 

 

 

 

Birro har en närmast paranoid inställning till kommunister

som han tycks se överallt. det påminner om Mccarthy i det

amerikanska 50-talet som såg kommunister i varje hörn.

Birro har samma agenda som McCarthy. De vet att det

knappt finns några kommunister men att folk kniper igen

om de blir anklagade för att vara det.

 

 

 

 

I OBS i P1 pratar Aase Berg om Hitlerier. Hon

pratar om vem som är nazist och frågan om var-

för engagemanget ökar för denna som alla en

gång trodde döda ideologi lägger hon ut.

Vad styr allt detta hat?

För hat är det. Hat mot de som ligger.

Det är det märkliga. Man hatar invandrare, bögar

och olika former av egensinniga tänkare. Man ställ-

er dessa mot kvinnor(vita), barn(vita, och gamla(vi-

ta). För när det gäller hatet mot invandrare spelar

det ingen roll om dessa invandrare är kvinnor, barn,

gamla eller sjuka. De ser dem som parasiter som

skall bort.

Om detta förakt har Harald Ofstad skrivit.

 

Vad är då nazisterna för slags människor?

Berg säger att de i huvudsak är män. Hon jämför med

män som går till prostituerade. De kommer från alla klass-

er och de försvarar sitt handlande med att det är så skönt

att slippa känslor.

Bland det bästa som skrivits om nazistiska män i modern tid

är Michael Schmidts The New Reich. Schmidt var undercover

under några år med tyska nazister. Han var tvungen att avsluta

projektet i förtid då han blev för god vän med de tyska nazister-

na. Han tillskrev dem som goda vänner med hög moral. De var

en slags människa utåt och en helt annan inåt.

Jag har under senare år haft Cmore för jag ville

ha tillgång till film och serier. Idag ser jag nästan

aldrig på Cmore. De intressanta serierna är för få

och filmerna är sällan särskilt bra eller väcker ny-

fikenhet.

Hade Netflix under en månad och toktittade på de

serier som var intressant. Nu finns inget av intresse

kvar. Vill inte ens ha Netflix.

TV3 till TV12 är så uselt att det inte finns något att

se. Underhållningsmörja som är intellektuellt diskri-

minerande.

Så kvar finns SvT.

Där finns Kunskapskanalen.

Där finns filmer som man inte hittar i andra kanaler

ofta från länder som sällan eller aldrig får utrymme

i andra kanaler.

Där finns fr a bra serier.

Follow the Money, Happy Valley, Billions och den ut-

märkta isländska Fångade.

Så jag hamnar tillbaka på ruta ett.

Jag klarar mig utmärkt med SvT.

Det är en befrielse att slippa hjärntvättas av reklam.

 

En vänsterpartist i Landskona får en bomb inslängd i sitt

brevinkast. När polisen skall utreda detta utesluter de hat-

bott med motiveringen:

 ”Han är inte Sverigedemokrat eller högerextrem utan Vänsterpartist,

 

Det verkar som om polisen skulle behöva en historielektion

i hur fascistiskt och nazistiskt våld yttrar sig.

De som hävdar att vi skall ta hänsyn till det kulturella ursprunget

fiskar i samma vatten som de som hävdar att generna styr vårat

handlande.

Om man kommer från en patriarkal kultur kan det inte vara ett för-

svar för att man exempelvis i Sverige motarbetar kvinnans rättmät-

iga jämlikhet. Man får helt enkelt ändra sig.

Jag tänker på detta efter att sett den walesiska serien Hinterland.

Den påminner i hög grad om serien Shetland. Det är isolerade

miljöer där människor i större utsträckning lever nära en tuff nat-

ur som man inte kan göra någonting åt utan bara kan anpassa sig

och söka leva med de förutsättningar som finns.

Eller varför inte Peter Mays trilogi om livet på de Yttre Hebriderna.

När man tittar eller läser om dessa isolerade miljöer är det inga

problem att förstå människorna som skildras. Så stor är inte skill-

naderna på oss jorden över att man skall behöva förklara märkl-

iga beteenden med vare sig kultur eller gener.

Det blir snarare problem när man skall urskulda hedersmoral, reli-

giös fanatism eller kvinnoförtryck med kulturella analyser.

Vi har alltid ett val.

Vi är inte våra gener, vår kultur eller ens vår diagnos.

Vi kan ställa oss över det.

Om inte, vad skall vi då leva för?

 

I gårdagens Filosofiska rummet berättar Alice Teodorescu

något som jag är ganska övertygad om är en vandringsmyt.

Hon berättar om sin tid som lärarvikarie i de östra stadsdel-

arna i Göteborg. Hon råkar ut för en ung kille som puttar till

henne. När hon då tillrättavisar honom svara han: jag behöver

inte lyssna till dig för du är kvinna.

Lite senare pratar Alice till en kollega om händelsen. Denne

kall då ha sagt att man måste första pojken då han kommer

från en annan kontext, från en annan kultur.

Jag har svårt att se att detta skall ha hänt.

Jag som arbetat i denna typ av miljö, eller kultur om man vill,

har råkat ut för både kvinnofientliga gossar såväl som homo-

foba eller rasistiska(och då nästan alltid antisemitism).

Aldrig att jag tolererat detta för att barnet/ungdomen/den vuxne

skulle vara från en annan kultur.

Jag har alltid försökt att ställa ner skorna mot alla former av

förtryck eller förtryckande åsikter oavsett vad människor komm-

er ifrån.

Jag tycker mig också erfara att detta är det vanliga sättet att

bemöta. De gånger som bemötandet varit uselt har det hand-

lat om rädsla eller korkade metoder, som exempelvis den non-

affektiva konflikmodellen.

När Elisabeth Olsson visade sin fotoutställning Ecce Homo

fanns så gott som varje mer eller mindre radikal i det här

landet på barrikaderna för att försvara hennes rätt till att

ställa ut bilderna.

När Lars Vilks  2010 på en föreläsning visar filmen Allah

Allah ho gaybar av Sooreh Heras störs samma föreläsning

av en massa demonstranter som knappast kan sägas till-

höra gruppen yttrandefrihetsvänner.

Vem har tagit Vilks i försvar av alla mindre eller mer radikala?

Hur många angrep Olsson utställning på liknande sätt?

Om nu de som är där hade så ont av detta.....vad i helvete

hade de där att göra?

Utbildningsradion har havererat när de tagit in identitetspolitiken

och normkritik som det som skall styra verksamheten.

Lyssna till Elin Andersson som är chef.

"Om vi säger att hjärnan är en empatisk muskel" är bara

ett av hennes sentenser som man kan undra över.