leifsjoqvist

Från det att boktryckarkonsten fick fotfäste så
finns det dokumenterat dansepidemier i Europa.
Människor som i stora grupper drev runt och dans-
ade i trans. Många dog och makten stod handfall-
en inför dessa epedemier.
Idag förklarar man detta med att det var en konse-
kvens av fattigdom och religiöst förtryck.
Det kollektiva medvetandet vid denna tid handlade
om att leva enligt Bibeln och att i livet efter detta
undgå skärselden.
Kyrkorna och klostren skodde sig på bönderna via
tionden. Undernäring var vardag och svält stod bak-
om dörren.
I detta ideologiska tryck försvann människor i ett
slags psykotiska rus som yttrade sig i manisk dans
och i kollektiv.

Vid valet till första vice ordförande gick en kvinna
från Jönköpings distrikt upp och rekommenderade
Maria larsson.
Motiveringen var att Larsson vill införa Gnosjöandan
även inom kvinnodominerande yrken.
Herregud! Under senare åren har de kvinnodominer-
ande yrkena fått privata huvudmän vilket har inne-
burit att skattepengar har förvandlats till vinster till
företag som nästan uteslutande består av män.

I mitten på 80-talet var jag i Oslo på en
stor konferens om läget i Tredje Världen.
En av talarna där hette Lloyd Timberlake
och han pratade om svälten i Afrika och
då i synnerhet i Sahelområdet.
Några av orsakerna han pekade på var det
ojämlika varuutbytet vilket var att Afrikas
stater koncentrerade sig på råvaruproduktion
och då gärna ett eller några få produkter.
Detta gjorde ekonomierna oerhört sårbara,
inte bara för världsmarknadspriser utan ock-
så beroende på klimat och krig.
Detta år ropar FN att 8 stater i Sahelområdet
är på gränsen till en stor svältkatastrof. Igen.

Hur många miljoner barn skall svälta ihjäl inn-
an vi får en ordning som faktiskt globalt säger
nej och stopp?
När skall det geopolitiska spelet innebära att
man inte understödjer lokala krig för att komma
år råvarumarknader?
När skall USA, EU eller numer Kina agera i annat
än för egna fördelar?

När skall Afrikas folk få de ledare som faktiskt gör
ett arbete som syfter till att göra det bättre för alla
folk på kontinenten och inte bara för den egna klass-
en eller klanen?

Emile Henry sprängde 1894 en bomb på ett cafe
i Paris. Aktionen var en hämnd för flera avrättning-
ar av anarkister världen över. Henry kom från en
familj av revolutionärer. Han far hade varit komm-
unard under Pariskommunen(1870-71)och förvis-
ats efter kommunens fall.
Henry fängslades och under rättegången försvarade
han sig med att ingen i borgarklassen är oskyldig.
Henry giljotinerades.
1894 försöker den franske anarkisten Martial Bour-
din spränga Greenwich men tas på bar gärning av
polisen.


Dessa händelser får Joseph Conrad av skriva roman
The secret agent(Anarkisten). I romanen får vi följa an-
arkisten Mr Verloc. Conrad går på djupet med sin rom-
anfigur och vi får följa vad som sker med ett sinne som
följer ändamålet helgar medlen.
Conrad komplicerar historien med att veckla in en rysk
diplomat som vill iscensätta terrordådet för att på så
sätt få igång en internationell kampanj mot terrorismen.
Anarkisterna hade ett starkt fäste i Ryssland(läs Andrej-
ev och hans En berättelse om sju hängda)
Frågor som väcktes av Conrad kvarstår än idag.
Varför blir man terrorist?
Är individuell terror värre än statlig terror?

Tiden gav på 70-talet ut en serie som gick under
namnet Ryska klassiker och som var en guldgruva
för en ung litteraturtörstig man

i serien "Tyst vittne" första avsnittet från 2011 skild-
dras problematiska ställningstaganden i tillvaron.En
känd hjärnkirurg räddar en man från en hjärntumör
och denne man mördar något år senare en åttaårig
flicka och våldtar henne efteråt.
Samme hjärnkirurg tar på sig mordet på tre patient-
er på hans sjukhus. Alla tre har bränt sina ljus i bäg-
ge ändar och man kan tolkar det som han dödat dem
för att de fick leva när en oskyldig åttaåring mördad-
es utan annat än att kom kom ivägen för en psyko-
pat.
Dock är det läkarens depressiva dotter som mördat
och hjärnkirurgen skjuter vilt omkring sig och blir
skjuten av polisen och det för att ta på sig skulden
för de tre döda in i sin egen död.
Det fungerade bra som TV. Det fungerar inte lika bra
som resume.

En ny amerikansk undersökning visar att ju
större tallrikar du använder ju mer mat lägg-
er du på tallriken.
En mycket viktig vetenskaplig upptäckt.

För ett år sedan var P1 ute i en förort i Södertälje.
Några ungar där sa att de skulle "klippa tung av"
politiker. Alla unga i förorten landet över visste då
att grabbarna citerade laserturken som i sin jakt
på lasermannen i Malmö tog till övertoner. Bara
den styrande överheten tog grabbarna på orden.
När Janne Josefsson är i Backa vill han skapa rub-
riker och skildrar polisers övermannande av en
ung grabb. Inget om att polisen tog in personal
utifrån vilka var nervösa och olämpliga för jobbet
och satte de i området arbetande poliserna i kar-
antän. Polisen var en lika stor skapande kraft
som unga männen i Backa själva.
Media söker våldet och den organiserade krimi-
naliteten, vilken också är en produkt av samma
media.
Förorten dyker upp som demon när den uppmärk-
sammas. Invånarna där stigmatiseras som blattar,
knarkare, kriminella eller bara medellösa.
Jag som boende i en av dessa stigmatiserade för-
orter(även om Backa inte egentligen är en förort
som de mer kända utan mer som ett medeltal i
allt i Göteborg)förvånas över hur detta stigma gör
att man:
-inte vågar köra fram ambulans(en dog)
-stänger av busstrafiken
-polis som uppmanar "vita" barn att flytta därifrån
-alltid uppmärksammas negativt i media
-taxi som inte kär till Backa
-reaktionen man möter, alltid negativ, när man säger
 att man är från Backa.

Jag hör aldrig någon som talar klass om problemen
i förorten  eller i Backa.
När det kommer på tal så handlar det om etnicitet.
Konflikterna i förorten skulle alltså ha kulturella för-
klaringar.

Klass lyser också igenom när medias små över- och
medelklassynglingar skall in i förorten och prata med
gängen som om de stod i varje gathörn och helt be-
stämde förotens agenda. jag har full förståelse när
ungar attackerar media närde uppför dig så som de
gjort under senare år även om jag vet att det är kon-
traproduktivt.

Vem skriver om allt det arbete som görs för att göra
situationen bättre?
Vem skriver om vad det kan bero på att läget i exem-
pelvis Backa varit gott under snart ett år?

Man fattar hur allvarlig klyften blivit när invandrare frå-
gar mig om jag verkligen är svensk. Orsaken är att jag
behandlar alla människor lika och bedömer dem utifrån
deras handlingar och inte deras ursprung. Det borde få
en och annan förespråkare av monokultur att skämmas.
Man fattar hur allvarlig situationen är för unga invandrare
när de efter valet 2010 frågade mig om de skulle utvisas
när Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.

Det är märkligt att skulden alltid läggs på förorten självt.
Orsakerna hittar man bland invandrare och de kriminella
gärna i kombination. Bidragsberoendet söks också som
orsak. Åter igen, när görs en klassanalys?

Vem ser att berikandet av de redan rika skapar konflikter?
När vi kan ge bort miljarder av skattepengar till företag som
är satte att sköta vård, omsorg och utbildning.
Varför inte storsatsa bort arbetslösheten och brist på utbild-
ning i förorterna?
Vem vill ha kvar de stora klassskillnaderna?
Vem tjänar på det?
Varför ropas det offentligt bara efter polisiära lösningar på
ett socialt problem?

I förrgår skulle jag som vanligt på eftermiddagen
hoppa på min cykel och trampa iväg till klubbhuset
då jag till min förfäran upptäckte att cykeln var bor-
ta. Till en början kände jag inte så mycket utan tänk-
te att det var ett missförstånd av något slag. När jag
sedan kom hem på kvällen började däremot ilskan
att växa och tankar om torty och ond bråd död väx-
te sig allt starkare. I mitt inre lokaliserade jag möj-
liga tjuvar i närheten och jag tänkte aktivera nätet
för att få tillbaka min cykel. För sex år sedan när
min cykel försvann var det tillbaka på en halvtimma
när rätt personer kontaktades.
Jag mindes också för tio år sedan när en knarkar-
jävel snodde cykeln mitt framför ögonen på mig när
jag var inne och handlade och jag mindes hur ohygg-
ligt frustrerad jag var när jag inte fick tag i honom.Det
skilde en meter då på liv och död. Jag vände upp och
ner på Aröds boende för missbrukare men den gången
fick jag aldrig tillbaka cykeln. Några månade senare
såg jag en man med psykiska funktionshinder cykla
på den och lät det vara. Knarkarjäveln hade väl sålt
den för några hundralappar.
I förrgår kväll lät jag allt bero till torsdagsmorgonen.
I min lista över misstänkta fanns nu också hantverk-
arna som avrit i uppgången och dragit nya sladdar.
På torsdagsmorgon ringde jag husvärden och bad
honom kolla cykelrummet under dagen. Jag har in-
te nyckeln dit.
När jag kom hem på eftermiddagen stod min cykel
på plats igen. Det visade sig att det var hantverkar-
na som ställt in den där.
Jag pustade ut och berömde mig själv för mitt stora
tålamod och rättspatos.

Det var en skidåkare från Sollefteå
som när det kom till pengar var på

i förhandlingar visade han sällan balle
när det kom till Juholt ropade han:rulla skalle

Vi andra tittar mot skyn och undrar:ska det vara så!

Löfven är en typisk högersosse.
Han skulle kunnat vara mannen bakom arbets-
linjen.
Sossarna tar ett steg tillbaka, mot mitten och
som väntat handlar det om att till varje pris
återta regeringsmakten och skydda de egna
politiska karriärerna i första hand.

Metall och LO har ju under de senaste decennierna
fallit ihop ideologiskt och blivit likt SAP en organisa-
tion som skyddar egna och andras privilegier.

Vi rusar mot en korporativ stat.
Vem behöver partier om alla tycker
lika.
Det blir bara särintressen om vädjar
om resurser och de som har varder
givet.

Om jag hade en tanke om mig själv som en
väl bevarad 53-åring med både kropp och sin-
ne som en yngre man så tog tjejklassen i fot-
boll död på detta idag.
På bussresan hem uttryckte en av tjejerna att
dagens outfit (stövlar, overall, svart tjockjacka,
lilafläckig mössa med tofs och till det Nettopåsen
med boll och västar)klassade mig som en alko-
holist.

I mänga kommentarer till Juholtaffären så kommer
det fram åsikter om att socialdemokratin skulle vara
från en annan tid. Det är en kritik som syftar till ett
monomant tänkande.
De som yttrar detta tänker i Fukuyamas fält. Denne
hävdade ju att med kommunismens fall hade liber-
alismen segrat och att vi nu bara hade att följa de
liberala dogmerna till tidens ände.
Det är ju en närmast nazistiskt idetradition. Nazister-
na pratade om den enda vägen och tusenårsriket.Om
man vill var intrikat skulle mna också kunna hävda att
det är kommunistisk tanke då kommunismen enligt
ideologin skulle ta över efter socialism och då skulle
samhället vara klasslöst och inte längre ha behov av
andra ideologier som syfter att till att lyfta olika klass-
er.
En sann demokrat inser ju att det finns klasser och grupp-
er osm behöver representeras.
En sann demokrat inser att det alltid kommer att finnas
skillnader och konflikter mellan dessa represenatanter.

Så vad det handlar om är att hitta former som bäst till-
varatar dessa representanter och hitta sätt att bäst reda
ut alla konflikter.

Den individuella liberala vägen är en väg. Det finns många,
många fler. De allra flesta inser vid närmare eftertanke att
samarbete och kollektiva lösningar på solidaritetes grund
är det bästa sättet att hantera dagens och morgondagens
utmaningar och konflikter.
Idag gäller det att ta kamp för just detta synsätt.

En Partistyrelse, en Juholt och en Opposition hade slagit följe
och givit sig ut på jakt. Ett stort byte fingo de. När de
tyckte sig fått nog, tillsade Partistyrelsen Juholt att för-
dela bytet mellan de tre jägarna. Juholt delade det i tre
lika stora delar och bad de två andra välja var sin del.
Men Partistyrelsen blev så uppbragt  över detta sätt att
dela att de tog och åt upp Juholt i en handvändning.
Därpå befallde de Oppositionen att dela bytet.
Oppositionen delade det så att de lade alltsammans i en
stor hög åt Partistyrelsen, utom en liten, liten bit som de
sparade åt sig själv.
-Käre vän, sade Partistyrelsen helt förnöjt,vem har lärt
er att dela så där bra?
-Juholts öde, ers exellencer, svarade Oppositionen.

Bäst att taga lärdom av andra olyckor

Fritt efter Aisopos

Juholt väckte hoppet om en klassisk socialdemokrati. Inte
sedan Palmes dagar har någon så tydligt markerat skillnad-
er i politiken som Juholt.
Vi har sedan Palme dog haft en lång rad borgerliga sossar
där jag ibland undrat vad de gör i SAP.
Den gamle trotskisten Klas Eklund tog över efter K O Feldt
vilken var den som krattade gången åt det borgerliga.
Idag är SAP ett part som styrs av ett kameraderi. Karriär-
ister som ser partiets storlek bara som ett sätt att öka sitt
eget inflytande. Österberg, Östros, Nuder och alla de andra
är affärspolitiker och karriärister.
Det är självklart att de såg Juholt som ett hot. Om det skul-
le börja pratas klass och kultur såg de ju sina vinkällare hot-
ade.
Symptomatisk är att LO-Wanja var drivande. Under 70-talet
förfasade vi oss över Japans gula fackföreningar. Vi tyckte
att de var företagens förlängda arm.
Idag är de ju revolutionära i jämförelse med vad svenska LO
håller på med och då särskilt LO-Wanja.
Det är bara att hoppas att SAP spricker. Då skulle Reinfeldt
regera en period till men då skulle också ett reellt vänster-
alternativ kunna byggas.
Om så sker skall man komma ihåg att Juholt bröt marken.

Om jag var huvudstrateg för SAPs framtid skulle jag
handla enligt följande:
-Margot Wallström är nödvändig och den ende som kan
 ersätta henne är Tomas Bodström.
-Med Wallström kan man starkare profilera en borgerlig
 feminism och driva frågor om fler kvinnliga chefer och
 högre löner för kvinnor i medelklassen(en sann feminism
 skulle ju driva Kommunals rätt till massiva lönehöjningar)
-Bägge kommer att problematisera invandringen och fok-
 usera på förortens kriminalitet och faran för islamism.
-Bägge kommer att föra Sverige längre in i underlivet på
 Tyskland och Frankrike.
-Bägge kommer att ta strid mot Moderaterna och vara ännu
 mer arbetslinje än de.
-Bägge kommer att korrekt att möta media och få dem att
 arbeta med istället för emot. De är ju släkt med mediakåren
 och med i storstadsmaffian

Den fråga som de kan profilera och ta strid mot regeringen
är de privata vård, skola och omsorgsvinster som stör de
allra flesta svenskar. SAP kommer att ta strid men med för-
nuft. Man kan gnaga på den hand som föder en men inte
bita i den.

Hur stark är viljan till verklig socialdemokrati inom partiet?
Finns det kvar medlemmar med minsta kunskap om partiets
program och historia?
Är det så att vi amerikaniserats så mycket att medlemmar
inte betyder mer än att affischera och stå i partibås när det
är val?