leifsjoqvist

Såg en intervju med Martin Eriksson igår.

Så fantastiskt ytligt och tillrättalagt.

Den modiga frågan var:när grät du sist?

Det korrekta svaret löd: igår när jag tänkte på min sambo och barn.

Jag kan inte påminna mig en enda intervju som på något sett

varit av intresse.

Innan Håkan Hellström blev superkändis följde kameran honom en dag.

Då presenterades en ung man med stor existentiell ångest, vilket

gjorde programmet intressant.

I vår Prozakkultur är psykisk smärta inget som skall synas.

Förr satte man ringklocka och föste ihop de spetälska i enklaver

för att de inte skulle synas och göra människor illa till mods.

Idag försöker vi fly ledan och ångesten på samma sätt.

Det är som Samuel Becketts berättelse om mannen som jagar en

annan man utan att aldrig riktigt hitta fram. Till slut lyckas han och finner

till sin fasa att han jagat sig själv.

vad är väl livet utan leda,ångest, olycklig eller obesvarad kärlek, hur skall vi

kunna känna glädje och kärlek utan att känna dess motsatser.

Man kan fly till tingens värld eller till de elektroniska paradisen

men till slut måste man ändå ta kampen med sig själv.

I dagens psykotiska retorik och skapande av rädslor i politiska syften

blir jag emellanåt förstummad.

I Expressen hävdar man att alla lagar som  skapas idag

är bra och som bevis för att demokratin inte urholkas

tog man Västtyskland och deras strid mot terrorismen.

Ha!

Jag har själv blivit fängslad och förhörd för att jag liknade

en av bilderna på eftersökta terrorister.

Det rådde ett mycket obehagligt klimat i VT på den tiden.

Dock, de som råkade verkligt illa ut var de som var eller påstods

vara vänsteranhängare. De belades med Berufsverbot, yrkesförbud,

och detta drabbade tusentals tyskar.

Den tyska demokratin räddades av modiga intellektuella som

Böll och Wallraf och hela filmskaparundret som fanns på den tiden

men framför allt av ett folk som sa NEJ.

Den tyska säkerhetspolisen har samma tankesystem som den svenska.

Vänster farligt- högern bra och om inte bra,harmlös.

Under 90-talet fanns en högerterror i Sverige.

Dess politiska falang var Ny demokrati och dess aktiva var

en lång rad nazi- eller nazianstrukna organisationer.

Man mördade och man anlade mordbränder och man terroriserade.

Det märkliga var och är att detta skedde utan att någon egentlig

opposition uppstod.

Det var först när jag läste "Lasermannen" jag själv kunde se sammanhanget.

Tamas bok är viktig!

Det värsta hotet idag är terrorn mot intellektet.

Vi skall bli rädda idioter som sitter och glor på skit på TVn

eller söker kontakt med varandra på nätet.

Alla agerar från sitt vardagsrum.

Så kan vi låta de stora grabbarna sköta de militära operationerna

utanför fönstret så att vi alla kan vara lugna.

Huxley och Orwell igen och igen!

En kvinna frågade mig idag om negrer?

Hon var lite orolig över tilltalet.

"Kan man säga neger utan att verka rasistisk", frågade hon.

Jag tyckte självklart att hon kunde säga neger.

Endast den verkligt frigjorde kan säga neger utan att

rodna.

 Slavoj Zizek skriver om detta i "The ticklish subject" och menar att när

man kommit förbi den indignerade fasen där man jagar alla för att de

skojar om judar och negrer och tvärtom garvar åt skiten har man avväpnat

rasisterna.

En god vän från Eritrea, svart som synden , har en T-shirt med texten:

"Rädda negerbollen".

I vilken fall frågade kvinnan om detta med negrer och rytm.

Jag vet inte men jag försökte att förklara med att sång och dans

har alltid haft en central plats i den afrikanska kulturen och

stamsamhällena borgade ju för stora mötesplatser.

I slavkulturerna höll man ihop med musiken och dansen,

i Brasilien skapade man capoeiran som är en kampdans.

Vet inte hur väl hon mottog mitt försök till förklaring,

men jag slutade med en motfråga:

"Varför är negrer så kassa på skidor?"

En fantastiskt bra film.

Hotell Rwanda.

Under några veckor 1994 mördade hutubefolkningen 1 miljon

tutsier.

Det var ett sällsynt brutalt folkmord.

Hutumilisen slog ihjäl med machetes och klubbor.

Hutu lyckades piska upp ett närmast maniskt hat som hade

 sin grund i den kristna tron.

Alltså massmördade man i treenighetens namn.

Filmen frossar inte i detaljer av skändade lik men viker

inte heller för grymheten och det till synes meningslösa i dödandet.

Filmen har en udd mot FN och västeuropa för att ingen ingrep,

men det finns ett mycket värre förhållande.

Kristdemokraterna stödde hutu i deras kamp mot tutsie

och underblåste denna konflikt för att på kolonialt maner

få kontroll.

Kristdemokraterna försökte också strypa information om förhållandena

i Rwanda.

En smutsig byk som Göran och Affes bröder i Europa har sina smutsiga

fingrar i.

Det räcker faktiskt inte bara för kristdemokraterna att ta avstånd från detta

folkmord, de måste också i konsekvensens namn ta avstånd från

kristendomen. ( jämför vänsterns kollektiva och historiska och ideologiska skuld)

Lyssnade på Gomorron Världen P1.

Ett inslag handlade om rojalistiska föreningen.

Från mitt hörn i livet är det bland de mest korkade

människorna i världen.

Allt handlar om yta.

Hur vacker kungafamiljen är.

Sen inget mer.

Vakuum framstår som komplicerat i jämförelse.

Men vad skiljer dessa korkade rojalister från

en Dylanfan, en blåvittsupporter eller en folkpartist.

Det finns människor som viger sitt liv åt Star Trek och

det finns människor tror på icke-synliga väsen i himlen.

Det enda viktiga i livet är att veta att jorden skapades

30/10 1960. Detta är år noll.

Det var året då vår frälsare föddes i Argentina.

Diego Armando Maradonna.

Läser i dagens AB om hittade bomber.

Detaljerat skriver man om spikbomber som var skapade

av de terrorister man säger sig jaga.

Man kan jämföra när media beskriver  de civiliserade

och demokratiska militärernas krigsföring.

Då är det mål som slås ut och de mördade och lemlästade

är krigsoffer.

Men terrorister är monster.

Varför inte införa bodycounting?

Hur många har irakier har dött därför att USA vill införa demokrati?

1 miljon eller kanske 2!

Just så enkelt ser det ut för människor i  Mellanöstern.

Det koloniala tänkandet lever kvar.

Det går ett par tusen araber på varje västerlänning.

Ju sjukare rapporteringen blir,

ju mer media vrider upp hatet och prat

om vedergällning,

ju fler terrorister kommer att stå på kö.

På ena sidan finns ett antal galningar som tror

att de kämpar för frihet och en plats i det kristna paradiset

och vägen dit går genom att mörda araber.

På andra sidan står ett antal galningar som  kämpar

för islamisk teokrati och en plats i det islamiska paradiset

och vägen dit går genom att mörda västerlänningar och sig själv.

Man skulle ju önska att alla dessa religiösa idioter

kunde skjuta sig själva.

Världen skulle bli lugnare och idioterna

skulle komma snabbt till sitt paradis.

Den största faran för jorden är inte AIDS utan

det är den galopperande religiositeten.

T o m Carola Häggkvist har drabbats.

Det var Gud som gjorde att hon kastade blomkrukor

på publiken.

Vi håller m a o på att bli som de egyptiska slavarna

som styrdes av ett kollektivt medvetande. Där Gud eller

Farao stod för tänkandet.

Alkemin handlar om det stora och det lilla och en aning om hur man

framställer guld på artificiell väg.

"Fanny och Alexander" av Bergman har också detta grundtema.

Jean-Jaques Rosseau menade att det skulle vara en plikt att delta

i bägge sfärerna.

Alla skulle vara tvungna att delta i de stora politiska processerna

och alla skulle vara skyddade i det lilla privata livet.

Utrymmet om dessa bägge sfärerna är ett mått på hur väl demokratin

fungerar.

Under 1900-talet var en stor majoritet av svenskarna engagerade på ett

eller annat sätt i de stora folkrörelserna.

Inom fackföreningarna sprang ombuden och sålde böcker till medlemmarna

för att öka medvetenheten bland arbetarna ( det var så jag kom i kontakt

med litteraturen. Min icke-läsande far köpte FIBs böcker av arbetsplatsombudet

på Götaverken).

Idag är det tvärtom.

Medborgaren är inlåst i sitt lilla liv och engageras i silikonbröst och

ett kollektivt hånande av människor med personlighetstörning.

Putnam har sett denna tendens i USA och skrev boken "Den ensamme

bowlaren".

Ju färre kontakter vi har med verkliga människor,

ju lättare har vi att släppa empatin.

Vi upprörs när terrorn är nära och skiter

i den på avstånd.

Den ensamme är också konstant rädd.

En rädd människa har en större beredskap att acceptera

negativa friheter( frihet från våld, frihet från terror etc).

En rädd människa skiter i skatter och rättvisa.

Redan på  70-talet fanns det som nu händer skisserat av

Roundtreegruppen.

Samhället skulle styras av de rika och "duktiga".

Folket skulle hållas i schack med reella och påhittade

faror. ( Varje nation till minsta grupp fungerar som bäst med

en yttre fiende).

Samhällena skulle atomiseras( medans makten skulle centraliseras).

Sålunda är kapitalet den grupp som axlat den leninistiska partiprincipen

till fulländning. Kapitalet styrs av ett kollektivt tänkande.

Friheten och demokratin är medel för att nå högre mål.

Otäckt hur väl de lyckats.

I Svenska Dagbldet har man haft en debatt om

att den svenska makten stryper information.

Allt mer blir sekretessbelagt.

I ett av inläggen går förre CR för DN Hans Bergström till

storms mot bloggandet och att det privata sfären inte längre

är helig.

Hur skulle den privata sfären vara helig?

Idag säljer man ju kropp och själ för profit.

Makteliten säljer ju sitt privatliv för dyra pengar och

anledningen till att de ondgör sig över papparzzis är

ju bara att de inte får betalt.

Och till yttermera visso:

hur kul är det att läsa om allt makten vill att vi skall läsa.

Proletären hade ju för vana på den gamla goda tiden

att snabbt avslöja vilka kändisar som dolde sig bakom

rattfylla och misshandel.

Det var roligt att läsa att nationalhelgon som Hyland och Geijer

körde rattfulla eller gick till horor, men det förändrade ingenting.

Snask och snusk är kul,

men det förändrar ingenting.

Snarare är det så att det cementerar systemet.

"Titta vi avslöjar eliten", men de som avslöjas är bara

dockor i de storas spel.

För tre dagar sedan startade en ny TV-kanal i  Latinamerika.

Telesur.

Bakom den står Venezuela, Argentina, Kuba och Uruguay.

Det är ett försök att bryta det amerikanska monopolet

och ge andra bilder av verkligheten i Latinamerika i

synnerhet och världen i allmänhet.

Man skulle ju tycka att USA skulle applådera detta och

glädjas åt en ökad mångfald.

Men icke.

Kongressen har redan varnat för att Telesur står för

anti-amerikanism och att USA kommer att ta till alla

medel för att störa eller förstöra för Telsur.

USAs agerande påminner om hur Sovjet agerade

under efterkrigstiden när lydstaterna försökte att

hävda sitt oberoende.

Då ryckte den svenska borgerligheten ut som en man

och  manade till kamp mot diktaturen,

idag när samma sak sker i Latiamerika möts

detta med tystnad eller gillande.

Den svenska borgerligheten har blivit

diktaturens kreatur.

C J Love Almqvist skrev dessa rader för mer än hundra år sedan......

Varför är den kloke ond?

Varför är den gode dum?

meningar som i allra högsta grad har betydelse än idag.

Vi lever i en form av oligarki.

Några familjer bestämmer oerhört mycket i detta landet.

Framför allt bestämmer de över våra tankar.

Det är inte möjligt idag , och samtidigt ha en fortsatt politisk karriär,

att säga att vi skall höja skatterna.

Det är lika omöjligt som det under 1700-talet

var omöjligt att hävda ateism.

Skattesänkning har blivit ett mantra.

De rika och giriga drabbas inte av skatterna,

de rika och giriga i Sverige har det otroligt bra

och har alldeles för mycket makt.

En ökad privatisering ger en ökad maktkoncentration

till de som redan har och en skattesänkning är bara till

för att berika de redan rika.

Sålunda har skattesänkning inte ett skit med frihet att göra.

Tvärtom. Skattesänkning ger maktkoncentration.

Det är dags att ta kamp för staten igen.

Dvs människor valda av folket skall styra.

Vi skall inte styras av människor som ärver rikedom.

Klockan har skruvats tillbaka och det verkar

som om den kamp som bedrevs i början på

1900-talet måste tas igen.

I dagens värld finns de som anser att de har den absoluta rätten

att tolka verkligheten. De religiösa är ombud och slavar åt den ende

Guden med den absoluta sanningen.

Det är ganska talande att de religiösa värnar om en tolkningsrätt

utan invändningar.

Det är ju enda möjligheten för de totalitära religionerna att överleva.

Men dess motsats, den postmoderna relativismen,

alla kan ha rätt, det är bara en tolkningsfråga.

Vi trivs bra i vatten men har vi inget annat än vatten dör

vi av syrebrist.

I brist på annat är det nog säkrast att lita till förnuftet och vetenskapen.

Religionerna hotar ibland med helvetet för att disciplinera människan

och hålla hennes tankar i styr.

Vi ser redan farstun av detta helevete.

Vi översköljs av meningslös information.

Bröd och skådespel, aldrig blir det tydligare än i Gladiator.

Vi säljer själen för skådespelet och kroppen för brödet.

Vi behöver strukturer för att överleva.

Det gäller att ta kamp för rätt strukturer.

Den fria människan har möjlighet att göra val

men inte att se konsekvenserna av dessa val.

Därför behöver vi vetenskapen för allmängiltigheten.

Därför behöver vi förnuftet för att undvika genvägarna.

Våra liv har och är baserade på fördröjd behovstillfredställelse.

Idag var jag och såg en match i Gothia B16 mellan FC Tsesena från Kazackstan och El-Behria

från Palestina.

Så länge jag haft ett medvetande om politik har jag stött PLO.

Så mina sympatier låg helt tydligt på El-Behria innan matchen.

Men jag fick problem.

El-Behrias spelare hade uppenbart tittat för mycket på italiensk TV.

I nästan varje närkamp ramlade de och låg och åmade sig i minuter.

Jag hatar sådant fjoll.

Å andra sidan skavde de hälsenor på Tsesena så fort domaren tittade bort.

Ganska snart kom jag på mig själv att jag önskade El-Behria åt helvete

och att Tsesena skulle vinna.

Det finns en högre sensmoral i detta.

Är det viktigt att leva rätt när man stödjer sig på någon slags

moralkod?

Kan vi acceptera att domare i domstolar som avgör mål rörande

sexköp själva köper pojkar och gosar sig med?

Kan vi acceptera politiker som ondgör sig över bidragsfiffel

som sedan fifflar med skatten och ta sig förmåner utöver det vanliga?

Det palestinska laget som kom til Gothia hade ett högre mål att

fylla än det på plan. De skulle gjort reklam för sig själva och sitt

land.

Å andra sidan finns det människor som i Immanuel Kants anda försöker

uppfylla det kategoriska imperativet. Dvs att varje handling du utför

skall kunna upplyftas till allmän lag.

Detta synsätt kan bara efterlevas av träbockar som Kant själv.

Han lämnade aldrig Königsberg och han knullade aldrig.

Han var en riktig  träbock som satt på sin kammare och

skrev filososfi och gick promenader varje dag: samma längd vid ett

exakt klockslag.

Jag blir fundersam över Kants renässans.

Är det bara hans filosofiska gärning som man vill pådyvla oss.

Sex kan vi läsa om överallt.

I tidningarna och på nätet.

Det handlar då nästan alltid om partnersex.

Men varför skrivs det så lite om solosex.

Vi onanerar i normalfall 10 till 100 gånger oftare än vi knullar

och ändå är detta ett icke-kommenterat område i informationsbruset.

För många är det intressantare att läsa om hur man onanerar och

var man gör det.

Var lägger vi saggen?

På toaletten, i kalsongerna eller i en serietidning?

Observera när ni kommer hem till yngre män om det finns

rynkiga serietidningar med sidor som sitter ihop,

då kan man fråga: är du en hängiven onanist?

En annan sak som vi gör betydligt oftare än att ha sex är

att skita.

Detta är en mänsklig aktivitet som knappt finns med vare

sig i det dagliga informationsbruset eller i litteraturen.

På rak arm kan jag bara komma på Anthony Burgess

och hans "Enderby". Den handlar om en skitande poet.

Att skita rätt är en konst.

Med åren så minskar sexlusten och skitandet blir mer centralt.

En riktigt bra skitdag är att äta frukost med kaffe, röka en cigg och

sedan ha god tid med en GP på dass.

Känslan när man tömmer sig och klämmer ut en falukorv i ett stycke

och sedan hör det karaktäristiska ploppandet är av gudomligt ursprung.

Ofta ondgör man sig över de kulturer där föräldrarna styr över vilka

deras barn skall träffa ( Se "En öm kyss-Ken Loach").

De vore intressant att se vilka äktenskap som blir lyckligast:

de där man väljer själv eller de där föräldrarna styr?

För faktum är att våra kärleksäktenskap inte åt alla lycka bär.

Vi skiljer oss i parti och minut.

Jag inbillar mig att har man accepterat konvenansen så skiljer man sig

inte. Man uppfostrar sina barn och gör familjen helig.

Vilket i dagens kaotiska värld borde vara bättre för barnen.

Dock, på sikt måste man ju begripa att det livslånga

äktenskapet är en falsk myt.

En farlig myt.

Det är omöjligt att älska någon passionerat i ett helt liv utan

att suggerera sig på samma sätt som när man accepterar

Gudsbegreppet. Man ber bön till en gipsvägg i hopp om att

gipsväggen är större än universum.

Riktigt fria människor skall kunna älska fler än en och tillåta

att den man älskar också älskar andra.

Detta fungerar ju inte i en värld där ägandet står i centrum.

Vi lever ju verkligen inte varats kultur.

Svartsjuka är ju utslag av samma tankegång som "någon har

snott min cykel" eller "staten har konfiskerat min ärvda tillgångar".

Människan blir fri först då hon klarar att se lycka hos andra

än sig själv.

Massmedia brukar rycka ut som en man när en förälder

klagar på en klubb då deras ättelägg inte får spela i 1:a-lag

eller inte spela allas för att de inte är bra nog.

Dock  när vi kommer till Gothia så är denna kategori

lag överrepresenterat.

Såg ett rumänsk lag igår. Gruppspel.

Killarna var 16år. En i det rumänska laget missade en straff.

Efter matchen grät han och vad fick han för det.

En av de värsta utskällningarna i historien.

Förra året såg jag ett annat rumänskat lag där killarna

var 11år. Rumänerna vann med 8-0. I matchen var det en

av de små rumänska pojkarna som missade ett friläge.

Då skrek tränaren så öronen fladdrade.

Efter matchen delade ledaren ut godisklubbor,

till alla utan den killen som hade missat.

Den svarta pedagogiken firar stora triumfer under Gothiaveckan.

Men det verkar som om media har bestämt att om fotbollen är

internationell så är alt bra och tillåtet.

De borde skriva att Sverige är ett absolut föregångsland vad

det gäller att behandla barn med respekt.

Jag hör ofta att man använder begreppet "plastpappa".

Hur har detta blivit möjligt?

Finns det en feministisk konspiration bakom?

Plast indikerar något som sluter tätt och inte släpper

igenom någonting överhuvudtaget, inte ens bakterier.

Plast kan ju också vara något oerhört glatt och ytligt.

Jag tycker att man skall ta kamp om orden.

Vinna ord med negativ klang.

Fitta exempelvis är ju något jag tänker på ständigt,

men som är svårt att säga då det missbrukats.

I norra Sverige står ju fitta för "våt ängsmark".

Det är ju mer behagligt att säga:Jag vill penetrera våt ängsmark.

Därför borde alla plastpappor ta kamp för att få ett nytt begrepp.

Förslagsvis papperspåsepappor.

Under 70-talet rapporterades om de gula fackföreningarna i Japan.

Man förfasades.

De gula fackföreningarna sysslade bara med rena servicefrågor åt

sina medlemmar som försäkringar och pensioner.

De satt med i bolagstyrelser och såg till att medlemmarna

var trogna sina företag.

De hade samma roll som kapos i koncentrationslägrena under

2:a världskriget, alltså vara styrelsen lydiga redskap för att hålla

arbetarna lugna och produktiva, de var ett filter mellan de som styrde

och de som styrdes.

Tänk vilken ofantlig skillnad det är på dessa gula fackföreningar

och Kommunal.

Den som är med i Kommunal har inget annat val än att rösta

borgerligt i nästa val.

Det är enda chansen för att få Kommunal att vara något annat än

pottbärare åt det socialdemokratiska partiet.

Idag är systemet en total kollaps. Demokratin imploderad.

På ena sidan sitter arbetsköparen som sosse.

På den andra sidan sitter Kommunal som också är sossar.

Vems intressen kommer då först?

Jag undrar om någon verkligen har undersökt muslimers

genuppsättningar.

Med tanke på att skolan nu skall övervaka alla muslimer i hopp

om att hitta potentiella självmordsbombare borde man ju också

kunna diagnosticera dem.

Mitt förslag är att de har ADHD.

Ända sedan Gillbergz&co kom på denna diagnos som har samma

vetenskapliga status som "Sion vises protoll" eller frenologin, så har

skolan jublat av glädje.

ADHD-barn har uppstått överallt.

Pratar man för mycket-ADHD

Slåss man-ADHD

Har man svårt att sitta still och lyssna på en skittråkig lärare-mycket ADHD

Lyssnar man på hårdrock-ADHD parat med Aspberger

Så med den eleganta lätthet vi alltid har haft i det här landet

att stigmatisera och förse med utanförskap så tycker jag nog

att muslimer borde ingå i ADHD-diagnosen.

Idag har alla politiska partier omorganiserats till reklambyråer för

populistiska åsikter.

Värst av alla är Folkpartiet.

Var finns liberalismen i den klassiska meningen?

Lars Leijonborg gick för ett par år sedan ut och kritiserade

den danska invandrarfientligheten. Pia Kjaersgaard blev utom sig

av lycka. Leijonborg ställde upp på debatt i dansk TV och lyckades

få varje dansk att bli invandarafientlig. Danskar gillar inte när svenskar

skriver dem på näsan.

Nävål några år senare när Ny Demokrati gått i graven och man trodde

att hetsen mot invandare skulle lägga sig, då slår Lejonborg&co till:

för att vara svenska medborgare måste man klara ett svenskt språktest!

Inte nog med att man med en sådan test skulle kunna utvisa en lång rad

invandrare, i ren bonus skulle man ju kunna ta alla förståndshandikappade

som inte heller skulle klara språktestet( och tänk vad skattepengar detta

skulle spara).

Sedan kom 9/11 och då fanns ingen hejd på leijonborgs rövslickeri.

Vi skulle med i NATO och vi skulle minsann kriga överallt där USA

krigade. Folkpartiet ingår i en stolt svensk tradition där man står med rövsmör

i munnen och hyllar tidens supermakt.

Nu tycker dessutom Folkpartiet att alla skolor i Sverige skall idka övervakning

på alla unga muslimer och ser man något misstänkt skall man rapportera

detta till SÄPO!

Att Folkpartiet vill ha fler poliser och mer Lag och Ordning i skolan förvånar

inte någon idag.

Folkpartiet säger sig vilja ta kamp mot terrorism. Jo,jo. Den statsterrorism

som Israel sysslat med under några decennier är inte inräknad.Naturligtvis.

FPs ungdomsförbund har en ordförande vid namn Malm. Denne Malm ordnade

demonstrationer mot Venezuelas lagligt valde president Hugo Chavez.

Den förste som hyllade statskuppen mot Chavez var nämnde Malm.

Det är tydligt att FP vill ha en världsordning som styrs av USA och lokala

makteliter som är trogna till världens enda supermakt.

Leijonborg skulle med glädje bli guvenör i ett ockuperat Sverige.

Det som saknas idag  att Folkpartiet skall bli ett historiskt riktigt Folkparti

är att man föreslår en utbyggnad av

Sveriges motorvägar för att minska arbetslösheten.

För snart 27 år sedan beslöt sig Jim Jones och hans kristna sekt för

att begå ett kollektivt masssjälvmord.

Det tycker jag skulle efterföljas av alla religiösa världen över.

Varför lever man överhuvudtaget som religiös?

Det kommer ju att bli så himla underbart i paradiset.

Jim Jones gjorde slag i saken och visade att han var en sann troende.

Varför skall muslimer bomba och döda otrogna när de ändå

bara ser vistelsen på jorden som en parentes?

Tänk vilken underbar plats jorden skulle vara utan alla dessa

religiösa galningar.

Borta skulle alla högerkristna vara som manar till familjens helgd och sedan

knullar som kaniner för söndagskollekten.

Borta skulle katolikernas kollektiva sexualskräck vara( medans man i de amerikanska frikyrkorna är mer intresserade av prostituerade har katolska präster lust på småpojkar). Man skulle

börja använda kondom och miljoner liv skulle räddas.

Borta skulle alla mullor vara till alla kvinnors oförställda glädje.

Borta skulle allt kollektivt skuldbeläggande vara, dvs det som är

religionens signum.

Sålunda, en uppmaning till alla religösa, hoppa över hållplatsen jorden

och ta en enkel biljett till paradiset.

När Oklahomamannen sprängde ett hus i luften och 125 människor dog

sågs det som ett attentat av en sjuk människa. Det belv ingen klappjakt på

kristna galningar.

När två pojkar sköt ihjäl ett dussin människor i Colombine analyserade man

och hittade två vilsna pojkar utan något hopp i livet.

Alltså inga etniska eller religiösa förklaringsmodeller.

När Syrien angriper sina terrorister ylar väst om diktatur och hotar

med ockupation.

När USA dödar tusentals och fängslar det mångdubbla i strid mot

rättspraxis då kallas detta att försvara demokratin.

För människorna i Mellanöstern och en stor del av världen som varit utsatta

för den västliga terrorn under århundraden så framstår kampen mot

terrorism som en direkt krigsförklaring.

I väst så eskalerar ingreppen i yttrandefriheten och polisens möjligheter

till övervakning ökar betydligt.

Värst är ändå den självdisciplinering som gör att den vanlige medborgaren

välkomnar nattväktarstaten i den kollektiva paranoja som breder ut sig.

Hur många fria val gör vi egentligen?

Hur mycket styr vi över våra tankar?

Den engelske psykologen Julian Jaynes anser att vi inte använder

medvetandet till egen reflexion i någon högre grad, om ens alls.

Han menar att i de första civilisationerna fanns inget eget tänkande

utan man var en del av ett kollektivt, så var det enligt honom med

det pyramidiala Egypten, Farao styrde och folket lydde.

Idag har vi en liknande situation i den västerländska sfären.

USA styr ekonomisk och kulturellt och därmed socialt.

När bomberna briserar i London överfalls vi av information

och det utgår dekret om sorg.

När bomber briserar i Bagdad vid samma tid och dödar massor av

oskyldiga barn får vi en notis, eller som Maria Abramsson , ledarskribent

på Svd uttrycker det, det dog människor även under Saddam  Hussein.

När amerikanska trupper i Afghanistan stänger in ca 2000 motståndsmän

i containrar och låter dem dö i dessa blir detta inget vi diskuterar.

Ett engelskt team försökte men fann ingen publik.

Orwells "Storebror ser dig"  från 1984 går igen.

Det handlar om att skriva om historien och att skriva nuet och framtiden.

Vi druknar i meningslös information vilket blir vårt kollektiva medvetande.

Vi blir fria att diskutera tvåloperor, kungen och sport.

Det andra kan vi ändå inte göra något åt, mer än att sörjer vissa offer

och hylla friheten.

Så åter bygger vi pyramider och vet inget annat.

(Julian Jaynes-The origin of consciousness in the breakdown of the bicameral mind)

Tyvärr har religionen hittat tillbaka.

Överallt i världen söker sig människor till religionerna

för att svar i en tid av frågor.

Det är märkligt att vi i vårt kommunikationssamhälle tror

att det finns ett väsen någonstan som styr och ställer över

alltet.

Ännu märkligare är att vi tror på ett paradis trots att det inte finns

en tillstymmelse till bevis att något sådant skulle existera.

Gud är inte mer sann än Robert Lind i Kramfors!

Men det hade väl varit acceptabelt om människor gick omkring i

sina privata psykoser och hörde antingen Jehovas eller Allahs röst,

men tyvärr vill de ju påtvinga oss normala människor denna skit.

Den kristne läser sin Bibel och ur den hämtar han kunskapen ur Gamla

Testamentet att det är ok att sätta på en släkting eller våldta en otrogen

hustru eller för den delen idka massmord på ett otroget folk, eller så läser

han Nya Testamentet och får där lära sig att man skall älska sin nästa som

sig själv ( vilket i sig blir problematiskt om man är sadist).

Koranen bjuder på samma schizofrena blandning:

ena stunden är det en synd att döda och i nästa är det en plikt

att mörda alla otrogna.

Religionen är ett otyg.

Al Quaida eller Knutby är bara symptomen på dessa sjuka ideologier.

Ta katolicismen som förbjuder användandet av kondomer vilket för Afrika

innebär ytterligare några miljoner döda i Aids.

Religionerna är människofientliga och kärlekslösa och grogrund och

underblåsare av krig och mord.

Allt vilar på en så lös grund att ett litet barn undrar:

om Gud måste existera för att allt är så fantastiskt och komplicerat

så måste ju någon ha skapat Gud för han måste ju vara ännu mer fantastisk

och komplicerad.

Vi hamnar i infinitiv regress.

Vilket borde vara det verkliga namnet på alla religioner.

När det blev fritt fram för radiokanaler att etablera sig sades

detta vara bra för friheten och mångfalden.

Moderaterna drev kampanjer som drev tesen att staten

inte skulle bestämma vad vi individer skulle lyssna på.

Vad blev det då?

Ren skit!

När man zappar mellan radiokanalerna slås man av den totala

likriktningen.

Några hysteriska  studionördar som skrattar åt saker som gör

att man befarar att de går på droger och som hela tiden har intressanta

tävlingar som till formen är:hur långt är ett snöre?

Musiken är amerikansk och efter hitlistor bubblarna har skivbolagen

betalat bra för att de skall spelas.

Byter man kanal är det ingen skillnad.

Är detta frihet? Är detta mångfald?

Makten idag är inte intresserad av tankeproduktion

eller debatt, nej , de vill ha konsumtion över dumhetens

gräns.

Inte ens Timbrogänget får ut sitt högerintellektuella

budskap.

Aldous Huxley garvar i sin grav. I "Du sköna nya värld" från

1932 skildrar han hur den totalitära staten söver sina med-

borgare med muzak och underhållning via jättelika skärmar

överallt.

Då en utopi-idag en verklighet.

Om man följer David Humes tanke om att världen består oavsett

om vi finns eller inte och att det är vi själva som producerar de tankar

som far runt så finns ingen ondska.

Däremot finns det gott om onda gärningar.

Men alla kan vi göra både ont och gott.

Det beror på omständigheterna.

Ett av de värsta brott vi vet är pedofila övergrepp.

Vi tycker att pedofiler skall dö.

Om man drar den tanken till sin spets så skulle

man avliva alla barn som utsatts för sexuella övergrepp,

sannolikheten är nämnligen stor att dessa blir framtida

pedofiler.

Jag vet inte om det finns ett enda exempel på att en människa

som uppfostrats i kärlek i ett senare skede av livet begår onda

handlingar( såvida inte en psykisk sjukdom inträder).

Tanken om ondska används ju av alla framträdande krigsneurotiker idag.

Begreppet ondska förklarar ju ingenting.

Det stigmatiserar utan argument.

Bush ylar om ondska utifrån sin kristna dogmatism.

bin Ladin ylar om ondska utifrån sin islamiska dogmatism.

Ingen av dem skulle kunna existera utan den andre.

Ondskan är snarare som i fallet ovan:

maktfullkomlighet och människofientlighet,

men det går att förklara.

Såg en mycket bra dokumentär-The fog of war.

Det är en lång intervju med Robert McNamara.

VD för Ford, försvarminister under Vietnamkriget och chef för Världsbanken.

En av de viktigaste sentenserna för McNamara var(är) att

känna emapti med sin fiende.

Under Kubakrisen då världen stod inför ett kärnvapenkrig fanns

det två huvudlinjer-antingen anfalla Kuba eller ge Sovjet möjlighet

att dra tillbaka sina kärnvapen från ön.

Vad Kennedy och hans administration förstod var att

Chrustjev hade hökarna över sig.

Man gav honom då möjligheten att säga:

Jag räddade Kuba från att bli anfallna.

Jag räddade socialismen på Kuba.

Då kunde han dra tillbaka kärnvapnen.

Om USA hade anfallit Kuba hade kärnvapnen

skickats, det erkände Castro när han och Mcnamara

träffades långt senare.

Empati med fienden tycks ju inte vara högsta mode idag

då allt skall mötas med massivt våld.

För några hundra år sedan fastslog David Hume att det inte finns

någon större mening i tillvaron.

Världen finns oavsett vad vi tycker om det.

I det perspektivet är gudstro eller tro på vetenskapen

skitsamma.

Sålunda kan jag bara finns en mening med tillvaron och det är

fortplantning.

Om man väljer att inte skaffa barn är man med andra ord

totalt meningslös.

Det är det ena.

Det andra är att när man skaffar barn inträffar det i tillvaron att

man blir sekundär.

Barnet blir viktigare än en själv.

Detta är den stora orsaken till att ledarskribenten på SvD, fröken Abramsson,  inte

skaffar barn.

Hon tror nämnligen att hon är meningen med livet.

Jag var seg ikväll.

Kollade på Tv.

Zappade.

Bara skit.

Tänker på Neil Postman som 1985 gav ut "Underhållning till döds".

Han menade att den västerländska kulturen vilade på fördröjd behovs-

tillfredsställelse, alltså att man arbetar först och skördar frukten sedan.

Nöjesindustrin säger istället allt nu- tänk inte, njut!

Men vem kan njuta av all den skit som visas på Tv,

eller alla skrikande galningar i Radio.

Postman ondgjorde sig också över snuttifieringen.

Vi sägs inte klara av långa sekvenser.

Men då livet i sig är en komplicerad historia blir det

inte lättare om vi hela tiden skall fly från det som är

svårt eller som kräver ansträngning.

De enkla lösningarna kan vara väldigt farliga.

Under lång tid ansågs allt som inte skrevs av en bildad medel- eller

överklass som usel litteratur.

Kanske är det så än idag.

I USA var rädslan att beskriva sin samtid så stor ( av rädsla för McCarthysimen

och med den följande yrkesförbud)att man avstod. Det var vara i deckarna man kunde

se kommentarer om sin samtid.

Raymond Chandler och Dashiell Hammet var de två lysande stjärnorna.

I Sverige har vi en unik tradition av en skrivande underklass som

skrev in fattigbönder och arbetare i vårt kollektiva medvetande.

Det är en tradition som idag upprätthålls av krimförfattarna.

Den svenska skönlitteraturen är idag så tråkig och introvert

att endast skönandar inom medelklassen orkar med den.

Men i England finns mästarna Reginald Hill, Peter Robinson och

Ian Rankin skriver om ett engelsk samhälle som slits itu mellan

tradition och en tid ingen förstår.

I Sverige finns naturligtvis Mankell men även Thomas Kanger.

Tyvärr dog den svenska proletärlitteraturen.

Det fanns ingen som kunde axla manteln från de stora

hjältarna Ivar Lo-Johansson och Vilhelm Moberg och många andra.

Vi skulle behöva liknande litteratur idag.

Vem beskriver det nya mångkulturella Sverige?

Vem beskriver den nya samhällsstrukturen?

Vi behöver att få vår värld belyst med hjälp av fiktionen

ficklampa. TV som dominerar vårt kollektiva medvetande

är ju som en sur militärfilt över denna verklighet.

TVs genomslagskraft visade sig otrolig efter Rubars dokumentär

"Könskriget". Rubars framprovocerade "Män är djur" slog ner som en bomb.

Varför?

De som inte tror att det finns en könmaktsordning borde ju börja fundera.

Hur kan kvinnojourer bli till ett av de största hoten mot samhället

över en natt?

Vad tog männen som misshandlar och mördar vägen?

Det som presenterades i programmet var ingenting mot den

totala kritik av det manliga som gjorts tidigare av män som

Mendel-Elk och Ehrenberg.

Visst är Eva Lundgren en vilsen dam, men det har hon alltid varit.

Inget nytt.

Visa upp tokstollarna i Moderaterna som vill återgå till det gamla

hederliga systemet med att man får röster efter rikedom( som Reinfeldt

¨föreslog som MUF-ordförande)och se vilken genomslagskraft det får.

Ingen skulle bry sig.

Men att kvinnor tar plats är ett hot mot den manliga strukturen.

Rubar kommer säkert att presentera fler reportage där hon kan visa

hur de i underläge förtjänar sin plats.

För några decennier sedan påstod Fukuyama att historien var slut.

Liberalismen hade vunnit slaget om ideologierna och nu var tusenårsriket

här.

Detta har tyvärr blivit en sanning för de som idag styr världen.

De klassiska liberalerna må gråta, men de uttalade liberalerna

är idag nöjda och glada.

De har lyckats sätta en dagordning som i princip utesluter andra

ideer än de rent marknadsmässiga ( pratet om fred och frihet är ju bara

falska fasader).

De har lyckats skapa en värld där alla går omkring i skräck för terror,

detta trots att fet mat och bilar dödar tusen gånger fler.

De har tagit lärdom av antikens Rom där man erbjöd skådespel

för att lugna massorna.

Idag idiotiferas massorna med det utbud som slängs ut via

nöjesindustrin.

Vidare har man igång det permanenta kriget.

De måste ha krig för att bekräfta sin ställning som utgår

från en given hotbild.

För den som läst Orwells 1984 känns allt igen.

Hotet från terrorn gör att man kan avsluta den borgerligt

demokratiska epoken.

Sålunda är det största hotet mot världen inte ett gäng

muslimska fanatiker utan kristna fundamentalister

i liberal skrud.

Lars Lejonborg har gjort det igen!

I Almedalen vill han kalla in militär för att stoppa

terrorn...i Sverige?

En värre populist än Lejonborg har inte funnits i Svensk politik.

Han är värre än Ian och Bert.

Var är Bengt Westerberg?

Terrorn är vardag i Irak.

Vardag i Israel och Palestina.

Men kommer den till Europa då får europeiska politiker

tuppjuck.

Lejonborg påstår sig veta att det finns terrornäterk

i Sverige.

Jag antar att det är dessa han vill skicka militären på.

Lejonborg vill göra Sverige till nattväktarstat.

Vi skall minsann inte vänta på att terrorn slår till i Sverige,

vi skall förekomma den.

Jag antar att det ligger i linje med Folkpartiets utspel om att

man skall kunna svenska språket för att bli medborgare.

Det skulle vara intressant att höra en politiker som verkligen

ville lösa frågan om terror på något annat sätt än repression.

Terroristerna har ju redan bestämt sig: de går i döden för sin sak.

Alltså är det tämligen meningslöst att hota med våld och repression.

Det är ju snarare att bekräfta deras strid.

Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet behöver politik som vågar

ta nya grepp och politiker som vågar att genomföra denna politik.

Det behövs visionärer och inte karriärfundamentalistiska populister

som Lejonborg.

Träffade en kvinna häromdagen som inte förstod vad det var för vits med att

springa och jaga en boll.

Det är en invändning som jag hör, men alltmer sällan.

Fotboll är världen största aktivitet.

Det är större än religioner eller något inom nöjesindustrin.

Varhelst i världen du kommer kan du alltid prata fotboll.

En journalist berättade en gång hur han blev tillfångatagen

av en mördarskvadron i Honduras. Han hörde hur de samtalade

om hur de skulle döda honom.

Detta var -83 och året innan hade Honduras gjort en stark

insats i VM. de hade en mittback som hette Figueroa som var det

häftigaste jag sett.

Journalisten började prata om nämnde mittback och vips förvandlades

hans bödlar  till de bästa vänner.

Fotboll bygger broar och spränger fördämningar.

Grönland och Tibet spelar landskamp till regeringarna i Danmark

och Kinas stora förtret.

Iranska kvinnor gör uppror när de inte tillåts titta när landslaget

skulle kvalificera sig till VM.

I Sovjet var Moskvalagens hemmamatcher ett forum för oppositionen.

Listan kan göras hur lång som helst.

I Sverige är det nästan bara fotbollen som integrerar.

Invandrare behandlas endast utifrån vad de kan prestera på plan.

Ingen bryr sig om namn eller historia.

I en klubb , och det finns tusentals, byggs broar mellan generationer,

kön och etniciteter.

Fotbollen visar möjligheten att vi alla kan samsas om vissa bestämda

grundprinciper  och utifrån det leva tillsammans.

Inte utan konflikter, självklart inte, men hanterbara sådana och med en

respekt för att vi alla vill väl.

Jag har rökt i trettio år.

Ett paket om dagen.

Jag är tränare i fotboll och tränar själv nästan varje dag.

Hur många som druckit en halva sprit varje dag i trettio år

skulle göra detsamma?

Det är bra att man försöker att få unga att inte börja att röka,

men man silar mygg och sväljer kameler.

Spriten är vår värsta farsot.

Huvudelen av alla våldsbrott är intimt förknippade med alkohol.

Hustrumisshandlarna brukar häva i sig sprit och sedan gå loss

på kvinnor och barn.

De "normala" våldtäkterna sker i hemmet och på fester och även då

är nästan alltid alkohol inblandat.

Vad är väl passiv rökning mot alla de som får ta de skadeverkningar

som alkoholen ger.

Men vi är så rädda om alkoholen att förnuftsargument inte biter.

Alkoholisten är en sjuk människa som måste botas medans

nikotinisten bara behöver ta sig i kragen.

Det sistnämnda är rätt, det första fel.

Sluta dalta med alkoholister.

De har valt sitt beroende och då får de ta ansvar för det.

Det är dock inte helt enkelt.

Spriten är nästan synonymt till frihet idag.

Det är fint att dricka viner och maltwhisky.

I massmedia skall vi läras att dricka alkohol.

Ibland går det så långt så det är nyttigt med alkohol.

Det finns också ett inlärt sjukligt beteende som säger

att man inte kan ha roligt eller ens ha sex utan alkohol.

Så i konsekvensens namn:förbjud spriten på krogarna!

Ja, för folkhälsans skull och för 1000-tals oskyldiga kvinnor

och barns skull:Förbjud spriten överhuvutaget!

För något år sedan hörde jag en präst på radion som pratade om

guds existens.

Hon drog en parallell till kärleken.

Vad är kärlek?

Få kan definiera den i materiella termer,

men de flesta tar för givet att den finns.

Utan kärlek skulle väldigt få människor vilja leva.

Men tänk om den inte finns.

Kärleksbegreppet har skapats av människan.

Begreppet har konstruerats genom miljoner sociala berättelser.

Men nästan undantagslöst är de sociala berättelser vi har

tagit till oss historier om något som inte blev av.

Konstruktörerna har ju dessutom nästan alltid suttit på sin kammare

i sin ensamhet och längtat.

Antag att kärleken är en kontruktion. Den finns egentligen inte.

Käleken är en illusion.

Vad är då meningen med livet?

Durkheim skrev om anomali.

Det var ett tillstånd av förrvirring, personligt såväl som samhälleligt.

En tid när sanningarna inte håller måttet.

Som idag.

Under 1900-talet stormade socialismen och kommunismen fram.

De varslade om en framtid med rättvisa, lycka och fred.

Men glädjen byttes i sin motsats när man såg resultaten.

Förtryck och inskränkthet.

Så idag är vi tillbaka i det tillstånd som fanns innan Marx.

Många förlitar sig på de gamla gudarna eller liberalismen,

trots att dessa fått hundratals år på sig att visa att även

här skördas förtryck och inskränkthet.

Så var de nya ideologierna?

Globalismen är en återvändsgränd.

I det är jag enig med en konservativ filosof som Roger

Scruton.

Det samlas helt enkelt för mycket okontrollerad makt

på samma ställe.

Makt är i sig korrumperande och konserverande.

Makt är ofrånkomligt, men det handlar om att förse

makten med motmakter.

Den upplyste despoten är ett utslag av slavtänkande.

Att inte vilja ta ansvar.

Det påminner om religionen och dess uppgivande inför

den allenarådande Guden.