leifsjoqvist

I radio bubb.la som är en libertiansk radiokanal intervjuas

Boris Benulic om varför han är en marxist, eller som han

säger, den ende riktige marxisten.

Denna paradox att individer på massa håll sitter och håll-

er på att de är marxister eller vänster av något slag. Alltså

individuella kollektivister. Det är som när albanvänster splitt-

rades i Linköping på 80-talet där gruppen på 15 stycken splitt-

rades( hur var utvecklingen i Albanien och synen på Hodja

splittrade)i fem grupper varav en bildade en egen grupp som

han kallade Enskilda Marxist-Leninister.

Det är en paradox att vänstern genom historien som predikat

kollektivismens lov och den historiska materialismens som

rättesnöre gång efter annan verkar i egen sak och skapar kon-

flikter utifrån individuella perspektiv(även om dessa konflikter

alltid skett i den stora massans namn).

I mitt eget liv har jag oftare stött på egotrippade individer inom

vänsterkretsar än  bland sossar , liberaler eller höger. Många

mutar in ett vänstertänk mer för att skaffa sig en identitet än att

verka för samhällsförändring som skall tjäna de många.

I dagens s k vänster ryms mer olikheter än vad liberaler, konser-

vativa eller fascister kan visa upp.

Man kan se det inom hbtq-rörelsen, feminismen och inte minst

inom den anti-rasistiska rörelsen.

Det är så rörigt och spretigt att man inte kan tala om en vänster.

Men en gemensam sak är att man i princip övergett tanken om

att utvecklingen styrs av konflikten mellan arbete och kapital.

Vänstern syns knappt i det fackliga arbetet eller inom alla folk-

rörelsearbeten. De har flyttat de ovan nämnda områdena.

Mycket kan säkert skyllas på utvecklingen i samhället.

Även om vi idag lever i ett klassamhälle som vi inte ens hade

på 1900-talet så ser klasserna olika ut idag. Det kroppsliga

industriarbetet har ju reducerats till allt färre arbetare som man

igår beskrev som sprutspetsen för revolutionen som skulle skapa

det kommunistiska samhället. De för produktionen nödvändiga

arbetena har ju minskats betydligt. Huvuddelen av det som i

lönehänseende kan kallas arbetarklass har inte någon som

helst betydelse(annat än för det reproduktiva)för produktionen.

Vad gör det med vänstern?

Vem skall representera dagens och morgondagens prekariat?

Vilka frågor skall lyftas och drivas?

En annan liten riktning inom vänstern är den som anser nationen

vara av största vikt. Deras linje är ju i mycket en nationalsocialist-

isk och deras teoretisk grund är tunn och mycket grumlig.

Internationalismen och solidariteten är grundbultar för en vänster

oavsett vad som beskrivs ovan, oavsett hur samhällen kommer att

producera varor.

 

Under 30-talet blev Socialistiska partiet under Nils

Flyg under en process så nationella att de blev nazis-

ter.

Idag finns en liten grupp som under 80-talet fanns i

resterna av det döende SKP som då körde teorin om

tre världar så djupt att de ansåg att Sydafrika(apartheid)

och Chiles under Pinochet var radikala krafter då det var

emot Sovjet. Sovjet var den imperialistiska supermakt

som skulle besegras och USA var en papperstiger. Ett

monumentalt feltänk nu när vi har facit.

Resterna av denna vänster har nu fått för sig att icke-

svenska medborgare och flyktingar är ett annat slags

folk som bildar egna samhällen i förorten där de säger

att omerta råder.

De ser huvudkonflikten mellan islam och andra värden,

oklart vilka dessa skulle vara.

För att stoppa detta islam stödjer man Putin och Assad,

som man tidigare stödde Hussein och Qadaffi.

Var USA hamnar i denna ekvation är lite oklart.

Men tänket känns igen.

I Sverige tycker de att SD är arbetarklassens parti som

tar denna klass sida i dagens konflikt i landet. Allt de häng-

er upp den tesen på är att SD är nationella och emot EU

och kanske lite NATO(om det inte gäller muslimbekämpning).

men i huvudsak är det att SD inte gillar vare flyktingar eller

invandrare. Att SD är ett konservativt parti som inte gillar va-

re facket eller skatter likt vilka nyliberaler som helst bryr de

sig inte om.

Man kan se en Flyg i repris.

För en socialist är ju kampen mellan klasser det centrala.

I synnerhet handlar det om kampen mellan arbete och kapital.

Hur skall samhället resurser förvaltas och delas.

Hur skall vi värdera arbete.

För en socialist handlar det om att vill utveckla samhället.

Man vill ha det öppnare och friare(för alla).

Man vill värna och utveckla förnuftet via en utvecklad och

frihetlig kultur.

Det var tankarna i början och de är ännu mer giltiga idag.

Då kan man inte gilla fiendens fiende.

Då kan man inte gradera förtryck, där en diktator skulle vara

att föredra, eller skönmåla en sådan.

Förtrycket som sådant måste bekämpas.

Man kan inte ropa efter censur för att förbjuda en åskådning

principlöst(och sedan förvånas när man själv censureras).

Man kan inte hota möten eller stämmor (för att sedan upprör-

as när man själv utsätts för repression i olika former).

SD skulle ha bekämpats för deras ekonomiska politik och

inte som de själva ville i en totalt principlös "antirasism".

SD har lyckats trasa sönder hela tänket i landet Sverige.

Få har egentligen koll på vad som är höger och vänster

längre.

Vilket passar ett korporativt parti som SD som om krisen förstärks

kan erbjuda lag och ordning och lugn och ro efter en 30-tals mall.

 

 

Liberaler säger att det räcker med att vi

alla är konsumenter och låter oss styras

av marknaden.

ÖoB hade en lastpall med 70 vattenkokare

för 10kr. Det blev kaos. Folk slogs med var-

andra för att få en av de få kokarna. När de

var slut drog folk ut på lagret då de trodde

att det fanns fler där.

Black fridag är ett koncept från USA där man

kör rea på en massa varor. Förra året sålde

företag för 425 miljarder på Black friday.

Lite om vad som händer på dessa maspsykos

reor är:

 

Igår var det begravning för en kär vän.

Det var en borgerlig begravning och vad

jag kan minnas min första borgerliga.

Det var befriande att slippa en präst. jag

är inte troende och inte heller var min vän

det.

Så då känns det rätt att lämna religionen

utanför.

Vänner säger adjö och tar avsked tillsammans.

Så går det att lämna av och gå vidare med

respekt. I minnen finns han kvar.

Nu säger Jimmie att muslimer skall registreras.

-Det är för deras egen skull, säger Jimmi.

Näste steg blir väl att ge muslimerna siffror på

underarmen för att ha koll på dem.

Jag undrar hur många som verkligen tror att vi

har sett det verkliga SD under de senaste åren?

Hela ledargarnityret kommer ju från en tid då man

var öppet rasistiska och öppna fascister.

De ledande insåg att det öppna var tvunget att döljas i ett

mer demokratiskt skimmer.

Men man bör vara medveten om att ju större och ju mer

makt SD får ju mer kommer punkterna ovan att tas upp

från källaren och användas.

Sista punkten om konst som befrämjar fosterlandskärlek

förekommer emellanåt i Sveriges kommuner. Vad det är

vet nog inte SD själva.

 

Det kovändning som S och MP gjorde i veckan visar

hur partierna idag hämtar in information. S och MP

lyssnar inte på sina gräsrötter. det övre skiktet i par-

tiet tycker att själva rörelsen är stollar från landet som

man kan ta i hand om de är på besök i Stockholm.

Det är märkligt att S kickar sin ordförande och det efter

en intensiv förtalskampanj som var styrd från partiets

inre kärna. Media grävde intefram uppgifterna som fällde

Juholt, nej det var info från partiets centrala kärna.

Och ändå, denne för partiet så förhatlige man, låter man

åka land och rike runt för att tala för partiet. Partiets bryr

sig inte om vad som händer ut i rörelsen och att Juholt

fortsätter sin färd utan att verka reflektera är obegripligt.

Man lyssnar på sina klassfränder i storstaden och man

läser media och låter sig styras.

Vem vet  idag vad som sker bland de breda lagren bland

folk?

Det finns knappt någon organisering från något håll utan

möjligen då SD som har vind i seglen.

 

Jag kollade de två första avsnitten av Gåsmamman

på CMORE ikväll. Det var riktigt dåligt. Klyschorna

stod som spön i backen och skådisarna, om än er-

känt bra sådana, gjorde mig inte gladare.

Vad jag förstår är seriens manus skriver av ett bolag

som säljer det runt till flera länder i världen.

Det kan jämföras med Bron som går mot sitt slut och

som även denna tredje säsong fångat mig och efter

varje avsnitt vänta efter nästa.

I Bron är det väldigt tydligt att vi är i Malmö och Köpen-

hamn.

Gåsmammans miljöer säger inget om var man är och

massproducerat manus fungerar väl egentligen bara för

porrfilm.

Jag har en mycket låg tröskel när det gäller serier men

det här tänker jag inte se vidare.

Amerikansk miltärflyg angrep för ett tag sedan

ett sjukhus i Kunduz i Afghanistan och 30 männ-

iskor dog. Läkare, patienter och civila.

Det var inte några större saker om det i svensk

media. Mest lite notiser.

På listan över krigsbrott står angrepp på civila

sjukhus högt.

Men styr man över världen kommer man undan.

Läkare utan gränser som drev sjukhuset vill att

detta kommer upp i domstol.

Amerikansk militär replikerar att det var ett misstag

och att disciplinära åtgärder kommer att utföras.

Vad kan det bli? Kasernförbud över helgen eller

en vecka avstängning från marketenteriet?

Alla människor är jämlika men vissa är väldigt

mycket mer jämlika än andra.

 

Först skulle Afghanistan demokratiseras. Med bomber

och granater skulle det bli bra. Det blev det inte. Efter

mer än tio år med bomber och granater är talibanerna

åter och snart ihop med IS skapa något som var värre

än när USA och väst(Sverige)började bomba till demo-

krati.

Så var det dags för Irak att bombas till demokrati. Det gick

inte så bra. Landet upplöstes och polariserades. USA stöd-

de shia som backades av Iran(som kallades en av satans

axelmakter av Bush)och landet upplöstes och polariserades.

In kom IS och erövrade viktiga delar av landet.

Så var det dags att störta Qadaffi. USA och väst(Sverige dit

med JAS)bombade landet sönder och samman. Ur ruinerna

kom total upplösning och polarisering. IS snabbt på plats

och den enda konkurrensen där är andra islamitiska grupper

lika illa eller värre än IS.

Så var det dags för Syrien. USA backades nu av Saudi, Qatar

och Turkiet med bomber och granater för att största Assad. Ur

bombkraterna kom ingen liberal opposition utan IS med lite ord-

ning och reda för de egna och massiv terror mot fienden.

Så kommer Ryssland in med mer bomber i Syrien.

Så kommer Turkiet och skjuter ner ryska plan.

Var kan någon förnuftig människa hitta en plan i detta för en

bättre värld?

Var kan en förnuftig människa i allt detta hitta en plan där någon

människa på jorden skulle få sin säkerhet ökad av händelserna

ovan?

Hur kan man inte se att allt bombande orsakat den massflykt från

de områden där väst bombat?

Hur kan vi då säga: vi har ingen plats för er. Vi bombade ju der-

as länder förd eras skull och för att de skulle få demokrati och

bättre liv. Och nu?

Hur slipade är SD?

Det finns naturligtvis mer i bagaget än

det som öppet redovisas. Man går inte

från att ha varit en öppen rasistisk och

mer eller mindre fascistisk organisation

till att bli en demokratisk dito.

Så fort sker inte förändringar.

Det är uppenbart att ledarskapet i Sd sutt-

it ner och lagt upp en strategi för att nå dit

de är idag.

Ledarskapet har hävdat att de inte haft någ-

ot med Avpixlat att göra. Bröderna Ekeroth

har i det fallet varit en slags temperaturmät-

are på vad som fungerar och inte. Nu vet vi

alltså att spindeln i nätet Mattias Karlsson

skrivit där.

Vad finns mer nu när de lyckats stoppa invand-

ringen till Sverige?

Skall resten av det gamla budskapet från Bevara

Sverige Svenskt nu rullas in?

 

När Ny Demokrati var på tapeten svarade de svenska

partierna med att gå partiets invandrarfientliga agenda

till mötes. Det var ett sätt att möta en rasistisk opinion i

grinden och det föll väl ut.

Principerna var av inget värde.

Förutom den att behålla makten.

När Juholt började orera om partiets grunder och dess

medlemmar ställdes frågan på sin spets för socilademo-

kratin: skall vi vara ett medlemspart eller ett rent makt-

parti. Den senare linjen vann. Skit i gräsrötterna och

smöra eliterna (och Juholt var ändå en maktens man. Han

skickade plan till Libyen som satte igång katastrofen som

gett oss IS).

Under några år har S kraftigt markerat mot SD. Det var

under förutsättning att SD var ett litet otäckt parti utan

stöd. När valresultat och opinionssiffror sköt i taket blev

tanken en annan. Om det var så att SD blev en maktfak-

tor måste dörrar öppnas. Makten kommer först, principer-

na sedan.

Så nu inom loppet av en månad har partiet kovänt. Nu går

man från EUs mest öppna flyktingpolitik till den mest stäng-

da över en natt.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att man gjort en paniklösning

man bittert får ångra.

Men det verkar som om fascismen i Sverige kryper sig stark

mot maktens centrum.

Vad kommer härnäst?

Övervakning av islamister kan snabbt övergå till övervakning

av araber, afrikaner och romer(dessa tre grupper ser ju SD som

osvenska och farliga för den svenska mentaliteten).

S har som sagt en ledande princip och det är att stanna vid

makten och gärna vara i toppen av samma maktstruktur.

Jag tror inte vi begriper hur fort det kan gå till att bli en mer

militariserad övervakningsstat där det icke-svenska kommer

att misstänkliggöras och polis kommer att vara lösningen på

alla våra sociala problem.

Ute i landet finns en massa nättroll som skulle älska att få

komma ut i friska luften och knacka blatte, en och annan

bög och gärna lite flator och feminister och varför inte bom-

ba lite rödingar som grädde på moset.

Vi står lite i ett vägskäl nu.

S är inget att lita på.

Miljöpartiet säljer sina principer som en om ordet inte hade

något värde och V, ja vad i helvete gör V?

Alliansen är en troende liten apartavdelning till den kristna

amerikanska imperialismen och kommer order från väst om

att samarbeta med SD kommer det genast att åtgärdas.

Som sagt det ser mörkt ut.

Att idag ropa efter lite intersektionalitet eller genus är att stå

i källaren och ropa till tomheten. Ingen kommer att bry sig.

Ute i världen råder ett världskrig där det är svårt att hitta nå-

gra goda krafter.

Fiendens fiende är inte i längden en vän.

Ryssland och Syrien kanske bekämpar USA och imperialismen,

men skulle en lite demokratiskt sinnad människa se att KIna

och Ryssland skulle skänka oss ett bättre jord?

Det är tragiskt för en gammal revolutionär att se hur fascismen,

i skepnad av islamitisk terror är de som kämpar för en annan

värld.

Hur jag än letar hittar jag inga radikala krafter för tillfället och

undrar om befrielserna och revolutionerna på 1900-talet bara

var en parentes.

 

 

 

 

När facket var en kraft att räkna med och när

man mobiliserade arbetarna för att skapa bra

arbetsmiljö med bra löner var en av huvudfrå-

gorna att få bort ackord och föra in timlön och

månadslön.

Så har Blå Tåget och Ebba Grön sjungit för oss

för att göra det begripligt.

Idag var det en liten debatt i P1 mellan Byggnads-

facket och arbetsköparna.

Det var intressant.

Facket ville ha kvar ackorden.

Arbetsköparna villa ha bort dem och anledningen

var att ackorden skapade en manskultur som inte

gynnade kvinnor.

Om han hade kunnat strålat upp de som ville göra

facket till en kamporganisation på 70-talet till dag-

ens diskussion är det väl troligt att kämparna från

70-talet hade drabbats av en kollektiv depression.

1994 var ett år som gav oss Mattias Flink som sköt

ihjäl sju personer.

Det var året som Tommy Zethreus gick in på krog på

Stureplan och sprejade med automatvapen. Han död-

ade fyra och skadade tjugo.

I P3 kan man lyssna till mordet i Bjuv. Där två bröder

misshandlade en kompis till döds på en skolgård. Den

15-årige Tomas blev så brutalt mördad att det tog tid

att identifiera honom.

Svenska mord.

Efter mordet i Bjuv uppstod en debatt om varför allt detta

våld.

Första spåret var ett gammalt: Videovåld.

Medierna frossade i att de bägge bröder som mördat Tomas

hade innan mordet suttit och tittat på våldsfilm. De visade sig

senare att de tittat Måndag hela veckan av Harold Ramis som

i förra veckan listades som en av de tre roligaste filmerna i

historien( Annie Hall var etta och I hetaste laget tvåa. Helt upp-

enbart kan de inte ha sett Amacord av Fellini).

Då var man tvungen att släppa filmspåret som förklaring till var-

för unga män springer runt och mördar.

Nästa spår som fick ligga kvar ganska länge var rollspelsspåret.

Rollspel hade kommit till landet och nu var det dessa rollspel

som var orsaken till att unga män och pojkar sprang runt och

mördade.

Jag kan ändå tycka videovåld och rollspel är bättre än rasist-

förklaringen som råder idag. De två första innebär i vilket fall

att man inte förföljer massa helt oskyldiga och beskyller dem

för att vara mördare.

Dagens mördare spelar kanske det här:

 

 

När händelserna i Paris skapar panik även i värt lilla land

så väljer SÄPO att hitta på ett jättehot mot den svenska

nationen. En av världens farligaste terrorister finns i Sverige.

SÄPO släpper en bild på honom.

Det är att mana till lokala lynchmobbar att ta lagen i egna

händer att fånga mörkhyade som liknar terroristen på den

suddiga bilden.

Hur tänkte man där?

Sedan följer det märkliga med händelserna Boliden.

Massor med polis och insatsstyrkan skall gripa den

farlige terroristen. I samband med detta läcker man

till media vad som sker.

SVT bryter en långfilm för att två trötta, men sensations-

hungriga, nyhetsförmedlare skall prata om allt som sker

Boliden. Stämningen som skapas är att landet är under

hot.

Några dagar följer och paniken piskas upp.

Så kommer beskedet: nejdå, han var ingen terrorist.

han var en liten flykting som kom för en månad sedan

och som kommunicerat sitt liv på Facebook.

SÄPO förnekar sig inte.

Guillou måste var salig. I decennier har han hånat dem

med all rätt och nu får han bränsle för sin kritik.

 

Antisemitism är rasism och få är det idag som

anser något annat.

Men det finns en antisemitism som har en islamo-

fobisk agenda.

Det märks i reaktionerna på att Gina Dirawi skall

bli julvärd i SVT.

Hon är muslim och det retar en del.

Då spelar man ut antisemitkortet.

Dirawi är ung och hon har några plumpar i sina

uttalanden, men hon har sedan bett or ursäkt.

Dessa ursäkter har godtagits av Svensk kommitten

mot antisemitism.

Det borde ju räcka men för en del gör det inte det.

Det räcker inte för rasisterna.

Jag låg och sov på Eagle eye. En amerikansk

rulle där en stordator tar över och på egen hand

skall avrätta hela makteliten i USA. Inte särskilt

originellt och inte heller särskilt bra.

Det som fick mig att reagera var reklamavbrotten.

Det är flashigt och vackra bilder som talar om vad

vi saknar för att få bra liv.

Det är whisky och likör. Om vi dricker whisky får

göra racerbil och blir vackra, om vi dricker Baileys

får vi massa kompisar som älskar varandra och alla

problem bara försvinner.

Men mest av allt skall vi spela. Spelar vi får vi vänner

och häftiga liv. Då spelbolagen vill visa hur mycket de

vill oss väl får vi 100 kronor gratis att spela för.

Det är som vi var ett land utan vare sig alkohol- eller

spelmissbruk.

Sista meningen i varje reklaminslag skall sägas på engelska.

Jag upplever det både irriterande och fjantigt.

Många säger at reklam är ofarligt och bara i värsta fall lite

irriterande.

Det är fel.

Varför skulle annars företag för all möjlig skit göra eller köpa

reklam?

Vad är hotet mot Sverige.

Under senare tid: 2 mord och flera skadade på en grundskola

av en monokulturell nationalist. 15 mordbränder på hus och

kastande av handgranat mot människor som inte anses vara

av den svenska rasen.

Om detta inte så många rader.

 

När SÄPO drar igång hela mediacirkusen om en man som suttit

i en lägenhet i en månad i Boliden och kallar honom för den store

terroristen som planerar att spränga hela Stockholm. så är det

hotet som kan visas upp.

Som om det var första gången SÄPO hittar på dumheter för att

få vara med i media.

 

Så påstår man att Sverige islamiseras.

Jihadister styr vårat land.

Hur stora hjärnspöken kan man ha innan man söker vård?

De liberaler som idag driver på om att vi skall

bekämpa terrorism säger aldrig ett ord om den

makt som skapat denna terrorism.

Inte ett ord USA och dess imperialism.

Inte ett ord om att USA ger sitt stöd till Saudiarabien

vilka är de som mest stött både Al Qaida och IS.

Inte ett ord att man i Irak stöder shiamuslimer för att

i Syrien stödja sunni.

Divede et impera, söndra och härska, är de stora mak-

ternas strategi för att kunna styra över mindre stater.

SÅ många gånger har inte detta gjorts i historien.

Och vi inte kan se det idag och ännu mindre diskutera

det hur kan vi då inbilla oss att vi skall kunna hitta en

lösning?

 

Varför väljer vi att fylla oss med rädsla?

Varför väljer man att ge upp det goda livet

för att få sitta i köksfönstret och darra och

att via mobil och Facebook få idissla denna

rädsla?

Av alla dem jag läser och hör som säger ho-

tade av antingen kriminella gäng eller terro-

rister har absolut inget att frukta.

Det är som om man blir lite märkvärdig för

att man säger sig vara hotad.

Det är människor som sörjer offren i Paris

men struntar i offren i Beirut eller Bamako.

Alla dessa rädda är noga räknat det stora

hotet mot oss alla.

Ett större hot än kriminella gäng eller terrorist-

er.

För all denna rädsla kan komma att kräva mer

repression av polisen och militär bevakning av

våra gränser.

All denna rädsla kan gilla mer övervakning och

en massa förbud.

All denna rädsla som bara ropar efter negativa

friheter, frihet från rädsla kräver repression och

där yttrandefrihet och demokrati som represen-

terar de positiva friheterna får stå tillbaka.

 

 

Vänsterns oförmåga att ta plats i debatt och opinion

bottnar i att man inte har någon ide om vad man vill.

Det blir snarare en defensiv kamp som handlar om

att fiendens fiende är min vän.

Det som USA är emot är vi för, tycks en säga.

Denna inställning gör att man inte kan se in i en

framtid. Historiskt kan man se på Bose som stred

för Indiens befrielse under 2:a Världskriget. Den

kampen var befogad då England var en kolonial-

makt som ockuperade Indien och förtryckte indier.

Bose lierade sig med Hitler och Japan för att få

medel till den kampen.

Min fiendes fiende , min vän.

En annan del av vänster som slarvigt kan kallas

den gamla utomparlamentariska delen av vänst-

ern hamnar i att tycka att Putin är en stor statsman

och att Ryssland skulle vara en radikal kraft i

global mening. De stannar inte vid att problem-

atisera diktaturer som Irak, Libyen och Syrien

utan vill restaurera det förtryck som fanns och

finns i dessa stater.

Deras ökenvandring började med att en gjorde

Milosevic i Serbien till en folkets man och blun-

dade helt för de etniska rensningar som Serbien

låg bakom och om det fanns något som skulle

kunna kallas socialism för Milosevics Serbien

så var det nationalsocialism.

Denna tanke om nationell socialism går igen idag.

Denna del av vänstern ger stöd åt SD då ju många

inom "folket" tycker SD är bra(allt spännande finns

hos arbetarklassen).

Här hamnar denna lilla del av vänstern i konstiga

ställningstaganden. Dels ställer de sig bakom den

lilla våldtäktsmannen Assange och det helt öppna

samhället utan någon övervakning för att i nästa

stund vråla om att Sverige skall stänga sina grän-

ser och ställa militär där för att se till att vi inte får

hit massa araber och perser.

Det är Myrdals gamla tanke om en mediavänster

som spökar. I min värld är en del av den rätt. Den

del av vänster som tagits över av det intersektionella

tänkandet är idag ännu mer vilsna i pannkakan än

Myrdalvänstern. Men att gå så långt så man därför

hamnar på samma sida som SD och den mer eller

mindre förtäckta fascismen är att göra följe med

den en gång vilsne Nils Flyg som gick från att vara

kommunist till att bli nationell socialist(nazist).

Detta innebär att arbetarklassen(vad nu det är i dessa

dagar)blir utan representation och det lämnar vägen

öppen för SD.

Vad är socialismen idag?

Hur definiera det goda samhälle vi vill arbeta för?

Vilka skall göra det?

 

 

 

 

 

I USA har polisen hitintills i år dödat  över

Jag har ägnat en kväll åt att lyssna och läsa på

de främlingsfientliga. Hur argumenterar man?

Det vanliga är följande:

-No gozoner är skapade av invandringen. Här råder

 omerta och här får inte ambulanser köra in.

-Sossarna vill ha invandringen då de flesta invandrare

 röstar vänster (några hävdar också att Reinfeld vill ha

 invandringen för att sänka löner)

-I förorten(no gozoner)går alla kvinnor i niqab och alla

 småflickor bär slöja

-Snart kommer svensken att vara ett minne blott och Sverige

 kommer att vara en islamitisk stat

-Invandrarna vill att vi(svenskarna) skall anpassa oss efter dem

-Hederskultur finns överallt och förtrycker kvinnorna

Man kan läsa Ingrid Carlqvist i ETC:

Varför är nationen så viktig för dig? 

– Därför att nationalstaten är den viktigaste formen för att bevara demokrati. Dessutom är det som en familj, vi svenskar tänker ju ganska lika ...

... det verkar inte så. Skillnaderna mellan dina och mina åsikter är väl minst lika stora som mellan någon annan?

– Ja, men varken du eller jag skulle skära halsen av varandra.

Det är det väl ingen annan som gör heller ...?

– Jo, det är det. 

Vad man med säkerhet kan säga är att polariseringen är total.

SD och Carlqvistgruppen(Dispatch och poddar och Avpixlat)gör

en stor sak över att "vänstern"(vänster är allt etablerat enligt dessa)

inte använder förnuftet utan bara agerar utifrån känslor.

Jag kan ju tycka att det är precis tvärsom.

 

För att kunna styra en samhälle med stora sociala

och ekonomiska skillnader måste man ha en propa-

gandaapparat  som "förklarar" varför det är bra med

skillnader mellan klasser.

Det är många år sedan nu man kunde förklara skill-

naden mellan fattig och rik med att de senare är smart-

are och jobbar hårdare och de tidigare är lata och gan-

ska korkade.

Men det går idag.

Det finns lite fernissa över det ruttnande tänk och man

paratr om den kreativa klassen eller bara pratar om de-

närande och de tärnade.

Alla som vill annat betraktas som Gulaganhängare ell-

er bara vetenskapsfientliga. Uppror världen över oavsett

uttalad agenda tillskrivs ren ondska. De som vill förändring

av sociala och ekonomiska orättvisor kommer från under-

jorden och måste förgöras och gärna då med bomber.

i GP kunde en biologist som sänd från 1880-talet skriva om

de biologiska skillnaderna mellan könen:

Där kan man läsa att kvinnor är omhändertagande och

män är mer systematiska.

Det är så dravel och hur kan detta finnas i tankarna

hos en människa 2015?

 

 

Om man kollar på IS filmer på Youtube och

hur de motiverar varför man skall strida mot

de otrogna så används Palestinakonflikten

nästan hela tiden. När man lyssnar till de

som låter sig rekryteras eller de som sympat-

iserar med IS hör man om barnen som dödas

i Palestina. Gång på gång.

Så när Margot Wallström säger:

så har hon rätt.

Teodorescu i GP säger att detta att relativisera IS.

Är förklaring relativisering?

 

Hur skall man besegra IS om man inte söker modeller

där man tar bort grunden för deras propaganda?

IS är en organisation som erbjuder ordning till det

kaos som i synnerhet väst har skapat i Irak, Libyen

och Syrien.

 

De tre stater som Västs sökt bomba till ordning har

fått ett kaos som ingen kunnat drömma om.

Dessa krig har skapat en organisation vars luft är hat

mot det som inträffat.

Teodorescus analys och förklaring är att det istället be-

ror på någon slags diffus ondska som tagit sig IS form.

Det går inte att förklara utan kan bara bekämpas med

vapen och bomber.

Det har bombats under decennier och det blir bara värre.

USA hade 150000 man i Irak och det fungerade inte hell-

er.

Så vilka militära lösningar tänker borgerligheten skall fungera?

Upplys mig.

 

David Eberhard skriver en krönika i GP om hur

allt relativiseras och att elever som är lättkränkta

får rätt mot läraren som i sin tur blir förrådd av sin

rektor.

skriver Eberhard.

Inte mycket att säga emot.

Men GP och Teodorescu i synnerhet brukar ju hylla

det fria skolvalet som den bästa av s k reformer.

En elev idag är en vara med en påse pengar som

varje rektor har som sin primära uppgift att behålla.

Om det står mellan att en missnöjd elev med miss-

nöjda föräldrar och en ändring till elevens fördel fram-

för lärarens krav blir det en svår uppgift för rektorn

att handla rätt.

Hur många rektorer tvekar inte att anmäla sin egen skola

när det händer saker som skall polisanmälas?

Vilken rektor vet inte att en notis i en tidning kan innebära

att färre elever söker sig till skolan och att de egna byter?

Ordning och reda kräver också fasta och tydliga system

och inte som idag system fulla med kryphål för att ordning

skall råda.

Skolan skall i vara inriktad på att ge alla barn samma förut-

sättningar att få utbildning och rustas för livet som vuxna.

Idag har vi ett system som gynnar de barn som har rika

och engagerade föräldrar. De utan får helt enkelt skylla

sig själva.

Jag tycker denna orättvisa är den primära och den lite

borgerligt lipiga som Eberhard vill visa.

 

 

För bara några år sedan fanns ganska många

högermän som värnade yttrandefrihet och mång-

fald men när sedan USA startade det permanen-

ta kriget som de ständigt underblåser så börjar

fler att prata mer om de negativa friheterna fram-

för de positiva friheterna.

Nu handlar det oftare om att vi måste skydda oss.

Vi måste stänga gränser.

Vi måste ha fler poliser.

Vi måste ha mer övervakning.

Vi måste ha mer militär.

Vi måste ha mer kontroll på människor.

Vi måste stänga in oss i alla offentliga byggnader.

Vi måste ha dyra lås och alarm där vi bor.

Då kanske man ändå skall lyssna på något gammalt:

 

När RAF, den tyska terrorrörelsen på 70-talet, formulerade

sin strategi lät den ungefär så här:

Arbetarklassen är korrumperad och sövd. Det behövs en

chock för att få den att vakna. Den måste se det borger-

liga samhällets sanna natur. Därför måste RAF driva in

kilar i borgerlighetens yta så att den fascistiska naturen

frigörs.

Så man började bedriva terror mot högt uppsatta mål i

den tyska staten och överklassen.

Vad som blev resultatet var att den vänster som vill arbeta

med demokratiska medel utsattes för yrkesförbud och över-

vakning och nästan helt utplånades.

Terroristerna kom man till slut åt men det var en trötthet

hos RAF som gjorde att de helt enkelt gav upp. Ideerna

de hade stämde ju inte mer verkligheten.

Repression brukar endast drabba tredje part.

Kriget mot terrorismen sim startades av Bushadministrationen

har ju varit en global katastrof.

Man startade krig I Afghanistan vilket var dömt att misslyckas.

nu har civilbefolkningen lidit i över tio år, och innan det varit

ockuperade och i inbördeskrig sedan 1979 och nu ser det ut

som talibanerna kommer tillbaka och vi är åter på ruta ett.

Irak krossades till en icke-stat där krig och konflikt nu pågått

sedan 2003.

Libyen bombades till grus och nu råder fullständig anarki där.

Syrien blev en lekplats för Saudiarabiens, Qatar, USA och dess

övriga allierade för att störta Assad. Nu när IS etablerat sig där,

nu när 2-3000000 dött och några miljoner är på flykt finns inget

större hopp om lösning.

I detta läge skall alltså Frankrike, USA och Ryssland bomba IS

tillsammans.

Det är precis vad IS hoppas och har förväntat sig.

Nu kan de samla muslimer från hela världen. Nu kan de visa

hur de otrogna visar sitt rätta ansikte. De kommer att visa upp

barn och kvinnor som kommer att finnas bland de döda bomb-

offren( bara dårar tror på det rena kriget).

Man kan alltså inte bomba bort IS.

Man kan inte heller med marktrupper kriga bort dem.

Man kan få dem att söka reträtt och gömma sig men det

går inte att kriga bort dem.

Lika lite som talibanerna kunde sprängas bort.

Till skillnad från RAF så förväntar sig IS-medlemmarna döden

och ser fram emot den. Det är ju en dödskult. De vill dö för att

komma till paradiset. De kan inte skrämmas.

RAF ville ju en bättre värld.

IS vill inte ha en värld till annat än att dö i den.

Hur skall man besegra något sådant?

Risken är uppenbar med en aktivering av islamister för veder-

gällning i Väst.

Så vedergällning ger vedergällning som skapar ännu mer veder-

gällning till det inte finns flera att vedergälla.

 

Det är märkligt hur den borgerlighet som i varje läge vill

försvara USA och dess allierade rycker ut  till försvar för

varje handling som utförs i "friheten och demokratins"

namn.

När Margot Wallström menar att Palestinakonflikten är

en grund för IS rekrytering beslås hon med antisemtism.

Igen.

Värst är självklart Avpixlat som skriver:

Hur långt är man beredd att gå i sina lögner.

Om man tar del av de rekryteringsfilmer som finns på Youtube

ser man hur man alltid refererar till Palestina när man vill visa

hur illa det är i världen.

Det har effekt.

Wallström pekar på vad som sker.

Ett fritt och oberoende Palestina skulle öka säkerheten

för Israel och inte tvärsom.

Mera märkligt i denna kritik av Wallström är att man inte

kritiserar väst för deras inblandning i Irak, Libyen och Sy-

rien. Väst har slagit dessa tre samhällen i kras och ur ruin-

erna har IS växt upp och växt sig starkt.

De är ytterligare märkligt att inte huvuddeleln av kritiken inte

riktar sig mot i första hand Saudiarabien och Qatar som varit

IS största finansiärer. Turkiets dubbelspel kritiseras inte heller

som det borde.

Borgerligheten vill inte ha förklaringar.

De vill att vi skall tro att IS uppstår ur ren ondska.

Det går inte att förklara på annat sätt, menar de, och därför är

militära lösningar de enda lösningarna.

Det är det andra sidan på myntet där IS upptar den ena.

Borgerlig rättvisa:

 

Uttrycks så här:

Thomas Gur är en högerman som skriver krönikor i moderat-

tidningar och är med i Axxes, vilken är en konservativ tanke-

smedja.

Sedan en tid tillbaka är denne Gur synnerligen aktiv på FB

där han i princip skriver om islam och migration om vilket

det är svårt att skilja på vad han tycker sämst om. Gur är

en av dessa högermän som vill stänga gränser och bevaka

dem med militär.

Idag har han dock ett inlägg som måste vara en av tokhögerns

värsta bottennapp:

 

En miljon kongoleser mördades av den belgiska kungen

Leopolds män.

 

 

Sålunda kan man bara säga förlåt till ett par hundra år av kolonialisation

med slavhandel som dödade miljoner och som slog sönder familjer och

samhällen för åtskilliga miljoner fler.

Det kan vi dra ett treck över och säga: Förlåt.

Två världskrig. Återigen: Förlåt.

12 miljoner utrotade i förintelseläger: Opps, förlåt.

Åtskilliga ockupationer och krig mot alla världens folk: Sorry, men vi säger förlåt.

Det skulle kunna skrivas åtskilliga band över övergrepp,

mord, massmord , meningslösa krig, stöd till diktaturer

och mycket annat.

För Gur räcker det med ett litet förlåt.

 

Sekel av övergrepp och massdöd sätter han mot

händelserna i Paris.

Man kan fråga sig om han är dumihuvudet eller

bara söker vara oförskämd.

 

Vilka skapade IS?

Läs Jihadisternas återkomst.

 

Senaste veckan har jag vid flera tillfällen stött

på begrepp som vänsterfascism och quisling-

vänster och detta från den höger som kan räk-

nas till SD-sfären.

Idag hörde jag att man undersökt hur mycket

plats de politiska partierna får i media och helt

överlägsna är SD. Det handlar då mer om att

man skriver ner SD än att man skriver upp, men

då varje skrivning av SD gör dem starkare så

kan man säga att SD åter visar sin mediala geni-

laitet.

Det tragiska är att vi fått ett politiskt klimat där de

ledande gått in i en kris som frikopplat all politik

utan den som handlar om hur de skall få vara

kvar vid makten. Om vägen går över repression

mot flyktingar och invandrare så får det bli så.

Makten kommer först, friheten och demokratin

i bästa fall på andra och tredje plats.

Vi har nu fått ett läge där nästan all diskussion

handlar om negativa friheter.

 

Vi vill vara fria från kriminalitet, terror och flykt-

ingar.

För att nå dessa mål skall vi sätta in militär och stänga

gränserna.

Det är märkligt att någon kan tro att Sverige skulle

bli ett bättre land efter att vi stängt gränserna, utvis-

at flyktingar och kanske i nästa steg öka på rasren-

heten.

Vilken stat har blivit mer demokratisk genom med ett

kollektivt tänk av negativa friheter.

Hur kan demokrati och frihet ens finnas på samma

sida som repression?

Låt oss säga att SD skulle få egen majoritet.

Tänk igenom deras program i sin helhet realiserad.

Gör det på riktigt.

Var går gränserna för oss då?

Enda trösten är att de förr eller senare kommer att

splittras. Det finns libertin-SD, konservativ-SD, några

få SD-vänster och SD-pramatiker.

Inte en chans att de kan hålla ihop om de inte har in-

vandrings- och flyktingfrågan att skjuta framför sig.

Med största säkerhet kommer Frankrike att söka hämnd

med militär repression som följd. Frågan är vad de skall

söka sina mål. Frågan är om det också blir en nationell

repression.

Säkert var flera av attentatsmännen franska medborgare

(en säkerställd när detta skrivs) och om Frankrike nu blir

i krig mot IS kommer då vapnen också att vändas in i

Frankrike.

Problemet med IS är att det är löst och platt organiserat

så om man slår av några huvuden på hydran finns fortfar-

ande flera som kan agera även om Frankrike bombar

Syrien till grus.

Problemet är att tusentals radikala anhängare till IS redan

finns i Frankrike.

Frankrike och USA bombade sönder Libyen och det gjorde

att Khadaffi kunde störtas. Den anarki som sedan följde göd-

de ju den islamitiska terrorismen och skapade grunden för

vad som sedan skapade framgång för IS i Irak och Syrien.

På flera fronter har den senaste tiden IS fått gå på reträtt

och häromdagen föll deras styrkor i staden Sinjar.

Men ingen är bekänt av en libysk lösning där anarkin blev

total. Anarkin skapar grund för IS som kan ge lag och ordning

på samma sätt som talibanerna skapade ordning i Afghanistan.

Det är viktigt att förstå hur dessa rörelser ända kan ha en folk-

lig förankring och folkligt stöd.

Så länge USA ger sitt tysta stöd till Saudiarabien, Qatar eller

Turkiet som på olika sätt finansierar och stöder IS kan ingen

lösning komma.

Hur USA skall komma överens med Ryssland om en lösning

känns ju heller inte helt glasklar och nu kommer Frankrike att

kräva bomber för vedergällning.

Hur kommer EU att förhålla sig? England?

Iran? Israel?

Frågan är vilka av de ovan som verkligen vill ha en lösning.

Det permanenta kriget kan ju fortgå så länge det inte flyttar

in i Europa eller USA , men om det nu även skall smälla i

europeiska städer måste man ju agera.

I vilket fall känns inte optimism som något som står i centrum.

 

Jag har alltid undrat varför man på riktigt sörjer människor

man aldrig träffat och inte har någon som helst relation med.

Jag drabbas om det gäller barn. Del lilla pojken på stranden

var fruktansvärd. Bilderna på döda barn från Gaza får mig att

må illa.

Men alla nu som sörjer offren i Paris hur har de tagit emot alla

de oskyldiga offer som skördas i Mellanöstern?

I Beirut i torsdags dog 43 och hundratals skadade. Attentatet

genomfördes med säkerhet av IS. Vem hörde något om dem?

Det tycks finnas en rasistisk sorg.

Ännu märkligare blir det när man drar in flyktingfrågan i attentat-

et. Att nättroll och SD söker att visa att alla flyktingar skapar en

grogrund för terrorism är inte annat än man får räkna med, men

när Rapport säger att IS smugglar in terrorister när man när det

sades kunnat konstatera att en av terroristerna var flykting som

kom via Grekland till Paris förra året. En var egyptier och en var

fransk medborgare och vad man vet nu har inte de andra fem

fått sin identitet bekräftade.

1938 vägrade Sverige att släppa in judar från Tyskland till Sverige.

Vi stängde gränsen och bevakade den med militär och skickade

tillbaka judarna till en ganska säker död(då var det ingen som kun-

de veta att förintelselägrena skulle döda 6 miljoner).

Idag vet vi att de flesta flyktingar flyr IS och den terror som i exem-

pelvis finns i Syrien har dödat hundratusentals. Det vet vi.

Den historiska domen mot politiken 1938 är hård.

Hur kommer vi att dömas av framtida generationer när vi gör som

1938 men vetskap att vi skickar tillbaka människor till döden?

 

I en artikel i The Guardian skriver man om

Beattyville i Kentucky som till 98% är etniskt

"vitt" och här drog gruvindustrin bort och läm-

nade en ort i social misär där kolet ersatts med

droger och klassas nu som landets fattigast stad.

 

I det stora pekoralet Red dawn från 1984 där USA

ockuperas av trupper från Nicaragua och Kuba stöd

-da av Sovjetunionen i en minst sagt klen intrig så

använder sig den snabbt organiserade gerillan för

Amerikas befrielse sig av självmordsbombare.

Kent Werne skriver om att rika svenskar undanhåller

1300 miljarder från den svenska statskassan.

Hur kan alla dessa som nu bara skriver om det svenska

systemets kollaps blunda för detta?

Var finns Arpi på SvD i denna diskussion? Han som men-

ar att pengarna nu tagit slut för Sverige och därför måste

vi sätta in militär och stänga gränser.

Eller SD-Timo som skriver om invandringens kostnader,

varför inte skriva om denna lilla summa som medvetet

undanhålls den gemene svensken av ännu gemenare

svenskar.

Var finns Teodorescu som skriver om moral och att hålla

rent framför egen dörr?

Varför skriker inte V rakt ut om detta?

Varför uppmanar inte LO hela sitt kollektiv till generalstrejk

när man ser vad kapitalet gör sig skyldig till?

Hur kan vi fokusera all debatt till en om flyktingar och invand-

rare och deras kostnader när det finns rika svenskar som blå-

ser oss alla på belopp som är många gånger större?

 

Flyktingfrågan har tagit bort all sans och förnuft

från den politiska dagordningen. Ett fascistiskt

parti har lyckats vända hela makteliten till sin

egen fördel. Det säger en del om hur många som

idag har inflytande idag. En fascistisk nätmobb

har skrämt skiten ur den politiska eliten som då

väljer att i första hand se om sitt eget hus.

Så också V-partiet.

Så också V-partiet.

Om jag hade den minsta tilltro till det partiet så är

det nu borta.

Hur kan ett socialistiskt parti så lägga sig som en

dörrmatta för populism?

Hur kan man undvika att resa frågan om arbete

och kapital?

Hur kan man undvika att ställa flyktingar mot de

1300 miljarder som de rika undanhåller den sven-

ska statskassan?

Hur kan undvika att ställa flyktingar mot vi under de

senaste decennierna skapat närmare 200 miljardärer

och gud vet hur många mångmiljonärer?

Är V så ulsa så att de i första hand tänkte på opnions-

siffror och kommande arvoderad uppdrag före sitt ideo-

logiska uppdrag?

Och nu?

Vad kommer nu?

En restauration av välfärden?

Nej, nu är dammluckorna uppe.

Nu väller skiten ut.

 

Under 20-talet i Tyskland kunde nazisterna rekrytera

medlemmar och rötboskap genom att man ville stänga

gränserna, peka på yttre fienden och inte minst att

det fanns grupper i samhället som profiterade på

det allmänna vilket gjorde att de "riktiga tyskarna"

blev utan.

Om man tittar på dagens Sverige så börjar ett större

skikt anamma just denna politik.

-Man vill stänga gränserna och övervaka dessa med militär

-Man pekar på yttre fienden. En stor grupp pekar på Ryssland

 En mindre grupp på USA

-Invandrare, romer och flyktingar äter upp kakan som egentligen

 skulle gå till gamla, sjuka och våra barn.

 

Emellanåt dyker det upp artiklar om att IS smugglar

sina terrorister till Europa och Sverige och det är inte

bara högersvammelsejter som skriver detta utan

också Expressen som här.

Syftet är självklart att förklarar att flyktingarna som

vandrar in i Europa är inte bara onda, ekonomiska

flyktingar utan också terrorister som bokstavligen

vill döda oss.

Man kan läsa mer seriöst och få en helt annan bild

av IS.

Jihadisternas återkomst av Patrick Cockburn skriver

om IS och visar att IS stora projket handlar om att

etablera sig i Syrien och Irak och bygga kalifatet

och att de dödar folk på plats. För det behöver de

få hit folk från Europa som tar del i deras kamp.

 

 

Jag slötittar på den mer än usla filmen John Wick.

Hur många gånger skall samma tema upprepas.

En ensam man som inte har det lätt ser ut över

en stor mörk värld där ondskan regerar. Han död-

ar och dödar och dödar igen. I John Wick går han

inte ensam mot solnedgången utan i en regnig

hamn med en nyss funnen vän, en hund.

När man kollat upp grabbarna som skjuter på ame-

rikanska skolor finner man några gemensamma

nämnare. De är ensamma, har problem med soci-

ala kontakter, spelar massa krigsspel på data.

De lever i en mörk värld där endast den ensamme,

tyste och missförstådde hjälten rensar upp i ondskan.

Hur många potentiella Breiviks, Mangs, Asonius eller

Anton Lundins sitter framför sina skärmar och är hjäl-

tar i spelen och styva hatande debattörer på nätet?

Den ensamme hämnaren har fått ersätta den ensam-

ma hjälten. Gårdagens hjältar ville göra gott och skapa

balans medans dagens inte verkar vilja göra just mycket

mer än att bara döda.

Vi lever i en högst märklig tid. Lars Calmfors säger i AB

att svensk ekonomi går som på räls. Ledande politiker

från M och S och inte minst SvD ledarredaktion hävdar

att landet är på väg mot kollaps, ja SvD pratar om under-

gång.

Det var de ord de använde under statsskuldstiden på 80-

talet och även då var S och M överens om att rika måste

få skattelättnader och fattiga få sämre förmåner.

Denna paradox som aldrig skapar ett reellt politiskt alter-

nativ.

Jag låg och kollade på Moores Capitalism a love story.

Det jag fastnade för var hur en av världens största bank-

er, Citibank, pratade i ett brev till sina rika kunder om att

1% ägde det mesta och var den nya plutokratin. De prat-

ade om att hotet mot denna ordning var demokratin och

att det var obehagligt att fattiga kan ha lika mycket röster

som rika. Man skulle kunna tro att det var ett satiriskt konst-

stycke för att svartmåla de snuskigt rika, men nej, det kom

från dem själva.

Under 2000-talet berikade de sig med sådana summor att

få ens klarar att beskriva hur stora. Så sket det sig till slut.

Vad hände? Jo, staten gick in och gjorde de rika skadelösa

och vi fick åter en diskussion om hur de fattiga vegeterar på

statliga bidrag.

Hur är det möjligt att ett så ruttet system inte bara överlever

utan blir starkare?

Finns det något i vänstertraditionen som det måste göras upp

med?

Jag vill mena att bland de 99% som inte är snuskigt rika finns

en förkrossande majoritet som skulle vilja förändra systemet,

som skulle vilja ha social rättvisa och solidaritet både lokalt

och globalt.

Men det verkar inte finnas något fungerande alternativ.

Få om ens någon längtar efter Gulag eller stora språng eller

år noll.

Socialismen innan den tog statlig skrud varslade ju om bättre

allt: mer frihet, mer rättvisa, mer demokrati och mer livskvalitet.

Vi skulle få leva ut vår fulla potential.

Nu är det väldigt mycket tvärsom

Våra ledare pratar om: Ett folk , ett land.

Stängda gränser övervakade av militär.

De stora företagen har fått frikort med TTIP att göra som de vill

utan demokratisk insyn eller översyn.

Det ropas efter krig både lokalt och globalt mot islam.

Ändå går inte folk ut och demonstrerar.

Ingen systemkritik utan spridda skurar om att man skall vara snäll

mot flyktingar.

 

 

 

 

 

 

Nu vill Moderater livligt påhejade av SD att vi skall sätta

in militär vid våra gränser. 2015!

Från ljuset sjunka vi mot mörkret. Nu skall Sverige stänga sina gränser.

De som kritiserade DÖ ropar efter ett samarbete mellan S och M.

Så det handlade inte om demokrati. Det handlade om rasism och

korporativism. Ett land, ett folk. Det ropas om kaos och att vi inte

har råd. Detta i en tid när vi skall lägga dubbelt så mycket pengar

som dagens s k kaos kostar på att handla julklappar!

Eller att svenska staten undanhålls 1300 miljarder i ren skattesmitning

(kaos någon!). Eller... att om vi höjde skatten för alla vuxna med 400kr

1976 såg jag Hjärta av glas av Verner Herzog på Sandrew.

Jag hade sett Aguirre, der Zorn gottes innan och var förbe-

redd på att det kunde bli svåra timmar i fåtöljen. Det blev

värre. Jag minns min leda. Jag minns mina anstränga för-

sök att hitta mening i det stora flödet av bilder.

Jag blev aldrig klok på den.

Jag hade tagit sabbatsår från gymnasiet och arbetade på

Beckers ackustik vid Sisjön. Där arbetade jag med en kille

som var några år äldre och som läst litteraturvetenskap.

han blev salig över att en annan människa sett filmen.

Jag minns hans långa tolkningar av det röda och av dal-

arna som antingen kunde representera  kön eller enkel

dialektik. Samma man höll långa monologer om Grass

och Blecktrumman eller Becketts Molloy och andra be-

rättelser. Jag är honom tacksam om än jag glömt hans

namn för de berättelserna som jag haft med mig genom

livet och som gjorde att jag själv slapp att läsa Beckett.

Men Hjärta av glas såg jag och det är nog den film jag

haft svårast att se men som ändå följt med, bilderna, gen-

om hela livet.

Jag garvade lätt när jag läste Axxes TVs påannons av

filmen:Hjärta av glas är den märkligaste av filmerna i

Hjärta av glas utan tolkning blir ju en total meningslöshet.

 

Filmen "Även de döda har ett namn" fortsätter att uppröra.

Kritikerna menar att filmen är antisemitisk. Detta för att man

använder förintelsen i sin kritik av Israel. Det märkliga är att

denna stora grupp som använder antisemitismenargumentet

själva använder Nazism och Hitler för att förklara hur stort

hotet från islam är idag.

I GP skriver nu senare Annicka Borg om att Mankell är en

anhängare av DDR-systemet då han säger att om inte en

är fri är ingen fri. Hon lyckas också klämma in att filmen är

antisemitisk. Detta för att man i filmen läser upp namnen på

de barn som mördats i Gaza och att detta skulle vara en slags

travesti på att man gör så i ett museum om Förintelsen.

Snacka om långskott.

Man kan ju också lyssna till Debatt i SvT där kritikerna inte

bara vill ha det till att filmen är antisemitisk utan också vän-

sterextremistisk.

Hoppla!

I Aftonbladet skriver Ihsan Kellecioglu bra om skillnaderna

i reaktioner på bränderna i Husby och mordbränderna på

olika asylboenden.

Generellt finns förorten som skyldig vid mordbränder och

upplopp. Husby var ju extremt med direktsänd radio och

TV. Olika organisationer som Megafonen och Pantrarna

krävdes skulle ta ansvar. Ingen sådan reaktion nu när SD

bränner på i propagandan från i vilket fall liberal media.

Jag förstår varför man börja tänka i ras för nu är det mer

är uppenbart  att om man är blatte i förorten och kollar

sig om i världen ser man det etablerade håller ihop. Och

har man inga andra instrument ser man på hur detta det

etablerade ser ut.

 

I veckan skrev en forskare, Sven-Åke Lindgren, att

sociala orsaker inte ger grund för det kriminella gäng-

våldet.

Om nu inte det dödliga våldet hat sociala orsaker kan

man fråga sig vad det beror på.

Varför är gängvåldet störst i Göteborg av alla Nordens

städer?

Har Göteborg sämst social miljö av alla Nordens städer?

Eller är det så att det är lättast att smuggla in vapen till

Göteborg?

Är vapentillgången förklaringen?

Verkar ju lika tunn förklaring som det sociala i så fall.

Lindgren tillhör inte etnicitetsfanatikerna i vilket fall:

 Våldsbrottsligheten i stort har snarare gått nedåt medan invandringen har ökat, den förklaringen håller inte, säger han.

 

Från ett annat håll har vi det våld som uttrycks genom

mordbränder på asylboenden. Många vill gärna se det

som ett organiserat nazistisk eller fascistiskt våld.

På 90-talet när man fick tag på mordbrännarna

var det oftast "vanliga" lokala förmågor utan org-

aniserad tillhörighet. Men bränderna hade en epi-

demisk kraft. Via rykten spred det sig. Idag har vi

nätet som sprider skvaller och rykten med eldens

hastighet.

 

eller.................................

Man bör tänka efter när man lyssnar till de som pratar om välfärdsstatens död. Det är samma personer och samma tänk som med statsskulden på 80-talet förklarade att vi hade stor skuld som bara kunde betalas av dem som har minst(de som hade mest var ju tvungna att få skattesänkningar och mera pengar annars skulle de inte orka arbeta för nationen). Så kom krigsflyktingar från gamla Jugoslavien och åter skulle välfärdsstaten gå under. Det gjorde den inte. Så kom bankkrisen och nu... var det inget tal om att spara för nu kunde ju de rika drabbas så miljarderna rullade och gissa vilka som fick betala notan. Nu är vi där igen. En rapport i veckan som berättade att rika svenska undanhåller 1300 miljarder för beskattning skapade inga rubriker. Tvärsom. Istället fortsätter mantrat om flyktingarna som visst skapar ett läge där det kommer att kosta. Men det är en kostnad som är liten i jämförelse med vad de oförskämt rika stoppat på sig under bankkrisen och tiden efter. Så de som pratar om välfärdsstatens kollaps har aldrig överhuvudtaget varit intresserade av en välfärdsstat utan varit ute efter en nattväktarstat sedan decennier.

 

Häromdagen avslöjade en källa att hen hade sett vapen

på Avpixlats redaktion. Nu har denna källa valt att inte sä-

ga mer. Med tanke på att hen känner de på Avpixlats red-

aktion kan man förstå att källan är rädd för att hen skall

mördas eller hens barn gruppvåldtas och väljer därför att

tiga.

 

Karl Marx skrev om trasproletariatet att det var botten av

proletariatet som var så bortom räddning att de lika gärna

kunde låna ut sig till strejkbryteri eller annan ren dräng-

tjänst åt kapitalet att det var inte bland dem man skulle

rekrytera till partier som ville förändring.

När Guy Standing skriver om prekariatet skriver han om

en mycket större och bredare målgrupp som skulle kunna

karaktäriseras som ett trasproletariat . Alla de som skulle

kunna beskrivas som arbetar- och medelklass som inte

har fast arbeten utan springer från vikariat till projekt och

tillbaka till vikariat igen. De miljoner och åter miljoner som

inte lever i säkra arbeten och som är oorganiserade.

Trasprekariatet är större och finns längre upp i hierarkin

än någonsin trasproletariatet.

Lars Åbergs krönika i GP idag är symptomatisk.

Sverige var ett land av tillit som nu blivit en jämm-

erdal. Under många år förtrycktes och tystades

de som var kritiska till invandring och resultatet

ser vi idag, säger Åberg.

Jag tror inte detta handlar om invandring.

Det handlar om att klasskillnaderna blivit så stora

att gapet emellan de med makt och de utan har

skapat en sjö för vem som helst att säga vad som

helst och till slut har rasismen fått sin ö att fylla i

den stora sjön, en ö som snabbt blivit större och

större.

Jag har mött helt sansade människor som blir galna

när man pratar om invandring. De slänger ur sig att

allt från 78 till 98% är emot invandring.

De slänger ur sig att våra egna hemlösa måste vi tänka

på först( vilket man kanske borde ha gjort innan den sto-

ra flyktingströmmen kom!)

Jämmerdalen är en chimär.

Istället för att diskutera orättvis i det stora diskuterar vi

en detalj i det stora.

Det är inge slump.

För några år sedan bröt diskussionen och protesterna

ut mot de rika 1%-en.

Vad tog den vägen?

Vad tog de maktdiskussioner som följde av detta vägen?

Varför blev det tyst? Varför har allt kommit att handla om

tolerans och flyktingar?

Varför ställs flyktingar mot pensionärer och sjuka och inte

emot våra miljardärer och mångmiljonärer?

Idag handlar all politisk debatt om flyktingar.

Antingen för eller emot.

Vi talar sällan om den stora avgörande frågan

i samhället, frågan om makt, frågan om arbete

och kapital.

1300 miljarder håller den svenska ekonomiska

överklassen borta från insyn och beskattning.

1300 miljarder.

På arbetsplatser runt om i landet knorras det

över att lönerna ligger still eller sjunker realt.

Flera grupper har aviserat i kommande förhand-

lingar om att man vill ha löneökning. Man blir in-

te förvånad när Svenskt Näringsliv reflexmässigt

svarar: då blir det inflation, då blir det sämre kon-

kurrenskraft  och då kommer fler att avskedas.

Varför agerar inte vänstern här?

Här där kampen står.

 

På 70-talet när jag organiserade mig politiskt

fanns inom en del av vänstern en stark riktning

som menade fullt ut att arbetarklassen befrielse

var dess eget verk.

Alltså var man inte arbetare kunde man inte vara

en god revolutionär. Den som läst Dag Solstad och

hans roman om gymnasielärare Pedersen vet vad

jag skriver.

Mången medel- och överklass som var glödande

revolutionärer fick ta av sig fracken och sätta på

sig overallen och bli arbetare.

Det gick sådär.

Den uteblivna revolutionen gjorde att man fick omvärdera

tanken om varat i klass. Man övergick, eller återgick, till

att prata om klassståndpunkt istället. Så även om man nu

var överklass kunde man vara revolutionär.

Skillnaden på dagens intersektionella tänkande är att det

ju faktiskt gick att ta del av revolutionen genom att ändra

sitt leverne, men med det intersektionella är det ju inte så.

Jag kan inte bli kvinna (jo, jag kan ju operera mig).

Jag kan inte bli invandrare i Sverige.

Jag kan byta sexuell läggning så där har jag ju en rimlig

möjlighet att bli en intersektionell.

Inte heller kan jag göra något åt min fysiska ålder.

 

 

På Respons har det under några nummer nu rasat

en debatt om vad som är fascism.

Det är en högst akademisk diskussion.

I princip handlar det om att man söker skjuta Henrik

Arnstad i sank.

Man menar att man måste göra skillnad på fascism och

populism.

Man menar att genom att inte exempelvis ta med vålds-

aspekten i fascism gör denna mer rumsren.

Jag håller på Arnstad.

Fascismen ändrar form efter att samhället förändras.

Det viktiga är se de stora dragen som kan kallas fascism

och det menar jag att SD har.

Det korporativa

Den romantiska historiesynen

Den minst sagt reduktionistiska synen på den nationella svenska kulturen

Grumligheter i vad folk bär med sig i det kulturella konceptet( man skriver

kultur men det andas ras).

Partiet och deras företrädares tidigare ställningstagande som var öppet

fascistiska( även i strikt mening) och i viss mån nazistiska som över en

natt bortblåsta och förändrade?

 

 

Jag gillade inte DÖ.

Jag såg den som ett hot mot demokratin på det

sätt att en längre tids konsensus mellan de eta-

blerade partierna, vilket i vissa stycken gav intryck

av korporativism, nu blev en fast styrelseform.

Ett samhälle består av klasser där det finns olika

agendor. De rika skyddar till varje pris sina privi-

legier men har en allmänhet att ta hänsyn till när

det gäller deras girighet. De fattiga har bara en

möjlighet till förändring och förbättring och det

är kamp i organiserad form.

Klasskamp innebär att fattiga driver sina krav och

endast så kan de få förbättringar.

De företräds av organisationer och partier.

Vilka företräder de fattiga idag?

Vilka partier?

Vad gör folkrörelserna, vad gör facket?

 

Men kritiken av DÖ har även en helt annan agenda.

Det är de som vill ha sann korporativism.

Det är de som skriver på SvD och GPs ledarsidor.

De ropar nu efter en överenskommelse mellan S och

M för att få stopp på flyktingvågen.

Det är ju värre än DÖ.

Det är ju så nära ett korporativt statsskick man kan

komma.

De två största partierna skall samarbeta om flyktingfrågan

och sedan...vadå?

Svenskt Näringsliv skulle applådera ett dylikt samhällsskick.

Läs Nordeachefen Wahlroos bok om ekonomi där han menar

all ekonomisk politik skall bestämmas och styras av de som

kan och vågar, alltså av sådana som Wahlroos själv.

Om en 26-årig man som hette Sven Svensson varit

på väg till en fotbollsträning och blivit nedskjuten av

massor av skott och avlidit av dessa hade då all

press och debatt dött efter bara några dagar?

Nu var det en 26-årig somalier(tror jag) som dog.

Då han inte heller var kriminell utan bara en helt

vanlig man på väg till sin träning dog intresset ock-

så bland skvallerböset på Flashback.

Ingen verkar vilja ha något intresse av att en helt

vanlig man på väg till träning brutalt skjuts till döds.

Det säger en del om det samhälle vi har.

Eet säger en del om den politiska makten, om polis-

en, om media och om ett samhälle som rustat ned

sina skyddsmurar och överlåter åt var och en att kla-

ra sig bäst man kan själv.

 

1995 hörde jag en låt som direkt åt sig in i mitt huvud.

One of us av Eric Bazilian sjungen av Joan Osborne.

Med tre barn ett äktenskap som ett skepp som for

framåt utan riktning blev Osborne en oas där jag

drömde och trånade. Låten blev en av de där som

kan styra dagdrömmar och som man mår bra i.

Osborne var ju så vacker. Inte bara småtjejer kan

dyrka artister och projicera sina drömmar på dem.

I SVT 2 berättades historien om hur låten kom till i

Om hitlåtens historia.

Israelvänner har ofta svårt att skilja på kritik mot

Israel och antisemitism.

Detta är vanligt förekommande.

När det ibland påstås att vänstern skulle ha svårt

med gränslinjerna blir jag tveksam till syftet.

Det finns ingenstans i vänstern att man skulle an-

vända eller sympatisera med någon form av anti-

semitism.

Dock märker jag i min vardag att antisemitismen

finns.

Ibland invandrarungar ganska ymnigt.

Idag en dag bland andra kommer det:

-Jude.

Jag frågan han som sa det vad han menar.

-Han är från Polen.

Jag frågar om alla polacker är judar?

Jag frågar om han vet om att Polen är ett av

de länder där antisemitismen varit utbredd och

flera gånger i historien inneburit pogromer.

Han tittar på mig utan att förstå.

En annan kille säger att judar kommer från Israel.

Jag säger att det finns judar över hela världen och

att det finns judar som inte gillar staten Israel.

Jag säger att om man använder jude på det sätt de

gör så är det rasism.

De ser på mig med förskräckta ögon.

Skulle vi vara rasister, tycks de säga.

Han som sa jude ber om ursäkt först till han som blev

tilltalad och sedan till mig.

Jag svarar att han inte behöver be mig om ursäkt men

att jag vill att han tänker på vad han säger och att han

tar reda på vad det är han egentligen säger.

Nytt inklämt bland det gamla. Mångfald?

 

Landshövdingehus eller funkis. Bra och dåligt?

Klockan är 16.30

Det är redan skymning.

Vill bli klimatflykting......

Göteborg......1 november

Jag fick besked i onsdags natt att en nära vän fått

hjärtstillestånd och att han låg på sjukhus i respira-

tor. Hoppet för honom är mer än minimalt. Det var

ingen blixt från klar i himmel. Han har en ALS vilken

är en dödlig sjukdom.

I fredags dog mina barns moster.

Döden.

Död till följd av sjukdom är självklart tragisk men jag

tycker den är hanterbar. Man hinner ställa in sig på

vad som skall hända.

Jag har arbetat nära döden flera gånger i mitt liv. På

långvården på Lillhagen dog många. Jag tvättade och

packade in de döda och körde ner dem till kylrummet.

Det blev en rutin.

När jag var runt tio år hade jag dödsskräck. Jag tänkte

i banor om att aldrig, aldrig mer komma åter. Det var

en virvlande evighetstanke som skrämde mig. Jag ha-

de många sömnlösa nätter.

Under denna period hade jag en kort religiös period när

jag bad till Gud. Mina böner handlade om att jag skulle

få dö innan mina föräldrar.

Ganska snart insåg jag det meningslösa med religionen.

Varför skulle jag sitta där och be till något som aldrig någ-

on någonsin har sett?

Jag kom ihåg när jag bara kände mig dum över att sitta

med händerna i kors och prata med mig själv.

Bättre då att hitta något som kunde fungera.

Sedan dess har jag någon enstaka gång haft cancernoja

men det har då mer handlat om smärta än att dö.

Jag är nu 57 år och vet att jag levt mycket längre än jag

kommer att leva.

Det stör mig inte.

Jag har inga andra ambitioner än att leva någorlunda gott

och hittat former för att leva ett, enligt mina normer, gott

liv.

Möten med människor. läsa bra böcker, kolla bra TV-serier,

lyssna på bra musik, cykla, simma i insjöar, följa debatter

och självklart är mina barn viktiga och mitt barnbarn.

God mat.

Alltså inget märkvärdigt.

Vissa religiösa tycker att detta är hedonism.

Andra religiösa tycker det är nihilism.

De menar att om man inte tror på en Gud hänfaller man åt

att leva i synd och göra hemska handlingar.

Historiskt kan man ju se vilka de är som utfört hemska hand-

lingar och som ägnat sig åt våldtäkter och att knulla smågossar.

De vidrigaste människorna på jorden har ofta lutat sig mot en

Gud.

Så var intresserad av det stora livet men leva väl i det lilla är

väl ungefär vad livet handlar om.

Den lilla stund vi får vara här.