leifsjoqvist

Richard Dawkins är en av de ledande gestalterna

inom ateiströrelsen. Han argumentation mot de

religiösa av vilken sort de än månde vara är både

underbyggda, intressanta och inte minst roliga.

Jag har inga problem med det som Dawkins är mot,

däremot finns problem med det han är för.

Under senare tid har han uppmärksammats för två

Det första där han uppmanar väst att bomba teokratier

med porr. De flesta sekulariserade människor har minst

sagt problem med pornografin och dess människosyn.

Det andra där han tycker att det är omoraliskt att sätta

ett barn med Downs syndrom till världen. Abortera och

försök igen, skriver Dawkins.

Jag har läst några av Dawkins böcker, Den själviska gen-

en och Den blinda urmakaren, där han ser människan som

ett överlevnadsskåp för generna.

Det finns ett inslag av rasbiolog i honom.

Hans tankar om memer, som jag finner intressanta som ett

tankeexperiment, är också tveksamma. Alltså att det skulle

finnas någon slags sociala gener som styr vårat beteende.

En ateism utan vidhäftad socialism eller humanistisk solidari-

tet behöver inte vara något som i det stora hela är positivt.

Den numera döde Cristoffer Hitchens räknades ju till de stora

ateisterna och han stödde ju Bush och USA i ockupationskri-

gen mot Irak och Afghanistan.

Sam Harris räknas ju in i den ateistiska fyrklövern(Dennet är

den fjärde)och Harris sympatiserar med Israel och har inget

att säga om terrorbombningar av Gaza eller Israels ockupat-

ionspolitik överhuvudtaget.

Allt är inte guld som glimrar.

Igår morse stod jag för utmaningen att ta mig till

Torslandahallen med cykel och packning på rygg-

en för matcher i Skol-DM.

Under natten hade det snöat ymnigt och därför var

alla cykelbanor fyllda med ett decimetertjockt lager

med snö. Jag har dubbdäck med det blir tungt om

än inte så slirigt. Ibland är det slask och vid andra

ställen spårigt och då blir det värre.

När jag kom vid Lundbykorset gav jag upp cykelbanan

och gav mig ut på bilvägen som var hjälpligt plogad, men

då det fortsatte snöa var det spårigt.

När jag då cyklade där koncentrerad på att inte åka omkull

kom bilar och tutade och några la sig tätt intill för att mark-

era irritation över min existens.

Där satt människor i varma bilar med hjärndöd pratradio

i sin karbin och irriterade sig på att de fick ta en liten extra

sväng i snömodd. Hur liten måste inte världen vara för des-

sa icke-empatiska fåntrattar?

 

Jag hoppades på att någon skulle veva ner rutan eller ännu

bättre stanna för att uttrycka sin ångest över min tillvaro. Då

hade vi varit någon bilist mindre på denna jord. Men detta

hände inte.

Senare under dagen och fotboll högt och lågt hör jag en av

mina tjejer prata med en kompis och berätta att någon kall-

at henne "neger".

Jag tog henne till mig och bad henne berätta för mig vad som

hänt. Två gånger hade killar gått förbi henne och sagt "neger"

en gång och "nigger" en annan.

Jag bad henne visa mig killarna som sagt så men hon ville inte.

Hon tyckte inte det var så mycket att prata om.

-Jag är van, sa hon.

Jag har problem med dagens debatt om islam.

Den kan sammanfattas av Michael Walzers ord

Det finns en tendens att vänster använder fiendens

fiende är min vän i debatten om islam. Alltså SD är

emot islam därför stödjer vi allt som SD är emot.

Likt kristendom finns minst sagt märkligheter i de is-

lamska urkunderna vilket de troende, både kristna

och troende muslimer, anser vara heliga böcker.

Ett tydligt exempel på vad jag kan se som tydligt ex-

emempel på rasism är en artikel på Avpixlat där man

intervjuar en amerikansk skytteklubb där ägaren säg-

er att hon inte tillåter muslimer, nazister och KKK

skjuta. Byt ut muslimer mot svarta och judar och det

blir än tydligare.

Men när svenska muslimer menar att vi skall ha in-

skränkningar i yttrandefriheten stör det mig.

Minns vänsterns tveksamheter att ge stöd till Salman

Rushdies möjlighet att leva ett vanligt liv efter att han

skrivit Satansverserna.

Det finns också otydligheter i hur man skall se på av-

bildningar av profeten när det borde vara självklart att

stödja yttrandefriheten utan att stödja innehållet.

Minns hur Myrdal förstod reaktionerna på Satansvers-

erna vilket gav ett tveksamt förhållande till de dödshot

som Rushdie tvingats leva med och sedan ge förintelse

förnekaren Faurisson stöd för att denne skall få fortsätta

sprida sin skit. Det är skillnad på att säga att Faurisson

skall få sprida sin skit och aktivt stödja detta.

Jag är ateist. Jag ser ingen större mening att ge stöd åt

utveckling för någon religionsutövning överhuvudtaget.

Det borde vara vänsterns hållning.

På flera ställen i Sverige är islamisterna den enda verk-

ande kraften och kan då samla personer att skicka till

krig i Syrien för IS.

Det måste motarbetas. Den är att jämföra med kampen

mot fascism. Det vore enklare om man slutade att ha

någon enda förklaring till islamister annat än att de är

fascister.

I sammanhanget är det dock tvetydigt när debatten hand-

lar om att neka IS-krigare att komma tillbaka till Sverige.

Där borde det också handla om nazister som krigar i

Ukraina och de som gör tjänst i den israeliska ockupations-

armen.

Islamister har en dold agenda och den borde uppmärksam-

mas. Kampen för ett kalifat innebär att ändamålen helgar

medlen. Det skall man vara medveten om.

Flera gånger har muslimska förbund bjudit in kända islam-

ister vilka tydligt spritt hat mot kvinnor, homosexuella och

inte darrat på manschetten vad det gäller de otrogna.

Varför kan man fråga sig?

Under radarn går en del frikyrkor som bjuder in märkliga

kristna varianter av islamister men som sällan uppmärk-

sammas.

Det viktiga är ändå att en vänster koncentrerar sig på for-

mera en egen politik som handlar om klasskamp och som

har ett perspektiv som visar hur man vill göra samhället

bättre, friare och roligare att leva.

Jag tittar ofta på serier och tyvärr är huvuddelen av dem

från USA. Den franska Engregages har startat sin femte

säsong och är en av de bästa som gjorts. Det är en serie

om korruption och hur intriger i de högre sfärerna.

Flera danska och svenska serier som exempelvis Blå ögon

är sevärda.

Det amerikanska utbudet är skiftande. En del är lysande

som House of cards eller True detective och den som jag

av någon anledning fastnat totalt i, Suits.

Så finns en ny typ av serier som filmas i en närmast psykotisk

skimmer. Det finns nästan bara människor utan känslor och

det enda sättet att hävda sin rätt är att döda.

Dem mest extrema är Banshee där man dödar utan att blinka

och ofta i utdragna och närmast estetiska sekvenser av ultra-

våld. Personerna är inte möjliga att identifiera sig med utan är

utrustade med en kyla och ett avstånd som gör dem obehag-

liga. Det finns bara jävelskap och den som är mest jävlig vinn-

er.

Gotham har ungefär samma upplägg. Människorna är obehag-

liga och bara den som slår först kan överleva. Några till synes

ensamma människor håller hopen av djävlar stången.

Det är närmast att ses som dystopier där bara det individuella

våldet kan hjälpa oss.

Kanske är det typiskt vår tid där man på det stora planet bara

ser amerikanska vapen som räddningen för mänskligheten. Om

det kostar några miljoner liv på vägen är det ändå bättre än att

jorden tas över av de djävulskt onda.

Civilminister Ardalan Shekarabi( är han verkligen sosse)

uttalar sig i DN och säger:

Det är en märklig historieskrivning.

De år som Ardalan beskriver är årtionden som är

historiska om man ser till jämlika och solidariska

samhällen.

Ardalan är en av dessa nyliberala sossar som tog

vid när Juholt skickades ut i kylan.

Han är en av många av överhetens sossar som är

en skyddsmur för kapitalet.

Frågan som var handlade inte om utan när något

eller några partier skulle söka upp rasismen för att

öka värdet på sitt parti.

Väljarna fanns ju hos SD, alltså måste man gå till

SD för att öka det egna röstetalet.

Först ut och med minst röster av partierna som kom

in i riksdagen kom KD ut som ett horparti. Den leende

Hägglund förklarade att man måste ta till sig några av

SDs frågor för att växa som parti(nej, han sa inte så).

Idag kom icke oväntat det näst minsta partiet ut och gick

ett steg längre än KD för att norpa röster från både KD

och inte minst SD.

Major Björklund att lata asylsökande måste skaffa sig ett

jobb annars måste de lämna landet. Med i posten hade

han kravet från valkampanjen 2010 om språktester av

invandrare.

Björklund går långt i sin opportunism. Han passar också

på att säga att svenska arbetare måste sänka sina löner

och gå med på sämre villkor för att invandrare skall kunna

få jobb.

Det blir här tydligt varför Svenskt Näringsliv så klädsamt

stödjer stor invandring till Sverige. Ju fler som konkurrerar

om jobb ju lägre löner kan man sätta och då ta ut större

vinster.

SD har rört om rejält.

Det kanske till slut är tack vare SD som den stora korpora-

tivismen får ett ansikte som också gör det möjligt att visa

på en annan möjlighet att utveckla ett samhälle.

Utveckla i bemärkelsen ett mer humanistiskt och välmående

framför ett som bara handlar om konsumtion och utslagning.

 

 

Nina Björk skrev för två år sedan Lyckliga alla sina dagar

som jag läste först igår. Det var intressant läsning. Björk tar

upp en diskussion som borde vara första prioritet för alla

slags vänster. Det är långt borta från särintressen och att

se politik som kundservice. Det är systemkritik hon levere-

rar.

I Dalarna har nazistiska grupper tejpat till ingångarna

till radiohuset. Anledningen är att det är 70 år sedan

Auswitch befriades.

Nazisterna tycker uppenbarligen inte detta är något

som skall uppmärksammas.

Det är att ta på största allvar att nazister är i farten igen.

Det är att ta på största allvar att många av Europas pop-

ulistiska partier, inklusive SD, agerar i medvind.

Fascismen och nazismen har båda som mål att organi-

sera massor för sin politik.

När man säger att man inte får diskutera invandring, vilk-

et inte är sant, menar man oftast att man inte får hetsa

mot folkgrupp.

Nazister menar att berättelserna om koncentrationslägren

är en myt, att de aldrig fanns.

Skall man diskutera detta?

Hur i så fall?

Snart finns inga överlevande kvar. Vad skall man då ta för

intäkt vad som är sant eller inte?

I en tid då man tar till nationen i kampen kommer som brev

på posten rasismerna fram.

Antisemitismen är en av dem.

I förra veckan pratade en man i Ring P1. Han hävdade att

det inte fanns någon antisemitism utan bara islamafobi. Han

menade att alla judar stödde Israel och var en stor orsak till

islamfobin i Sverige. När han fick mothugg ändrade han sig

till att säga att 99% av judarna stöder Israel.

Nazister och islamister möts i denna antisemitism som måste

bekämpas tydligt.

Man kan aldrig vara kollektiv skyldig till vad en -ism gör.

Den tid borde vara förbi där vi diskuterar judar, muslimer eller

romer. Det är den inte.

Det är istället på väg tillbaka som det främsta sättet att förklara

brott och synd.

Det är på väg tillbaka att förklara orättvisor och orsak till krig.

Vi borde vara vaccinerade mot rasism på samma sätt som vi

vaccinerade mot pedofili. Vem skulle idag kunna diskutera på

offentlig plats pedofilins fördelar och njutning?

Vänsterpopulistiska Syriza vinner valet i Grekland och

bildar regering med ett högerparti. Syriza hyllas också

runt om Europa av högerpopulistiska partier.

Det är den värld vi får när vi rustar ned ideologier.

Istället för att diskutera och agera för rättvisa och

mot klasser får vi en diskussion och kamp för eller

emot EU eller nationen.

Med det perspektivet kan vi alltså få gemensamma

vänster- och högerpopulistiska partier till makten.

Hur skall de regera?

Vilka frågor skall de gemensamt driva?

Vad leder det till?

 

 

På Vipeholm utanför Lund samlade man de sinnesslöa,

de kallades så, under förra seklet.

Det fanns ingen form av terapi eller sysselsättning för

de med svårare funktionsnedsättning. Det blev förvar-

inga som inte sällan slutade med bältning och andra

repressiva metoder.

På Vipeholm fanns runt 900 människor.

Det var ett stort komplex som exempelvis Stretered ut-

anför Göteborg.

Anstalten fanns mellan 1935-82.

Det var de "hopplösa fallen" som kom hit från hela landet.

Under åren 1945-55 utsattes ca 600 av internerna för oli-

ka former av experiment på tänderna. De gavs stora mäng-

der sockersaker för att testa hur tänderna skulle klara detta.

De flesta fick till slut så dåliga tänder att de drogs ut.

Man kan bara ana hur mycket smärta alla dessa försök skap-

ade för de som utsattes.

Den som någon gång haft rejäl tandvärk vet att det är något

av det värsta man kan vara med om. Sådan tandvärk var var-

dag för de interner som utsattes för sockerförsöken.

Men, försöken på Vipeholm gav tandläkare så mycket inform-

ation att det skapades ett tandhygienskt klimat i Sverige som

gjorde oss till världsledande i både forskning och praktik när

det gäller att förebygga karies.

Så de stackars internas lidanden blev det enorm glädje för mil-

joner svenskar som genom försöken fick landet att bygga upp

världens bästa förebyggande kariespolitik.

Var det värt det?

För en utilitarist måste ju experimenten på de sinnesslöa på

Vipeholm anses vara en godtagbar skada. Miljoner fick glädje

på 600 sinneslöas uppoffringar, vilka aldrig godkändes av de

sinnesslöa själva eller deras anhöriga.

Vi kan ta till oss verkligheten från det som överheten

vill att vi skall veta. Alla större mediaföretag ger oss

samma bild. Om vi vill ha alternativ får vi söka i min-

dre tidsskifter eller i den ocean av osorterad informa-

tion som finns på nätet.

Det påminner i det stora hela om ett Sovjet. När då sta-

ten innan jul sa att bidragen till de små tidsskrifterna

skulle dras in började man ju fundera på en vår tids

behov av samzidat.

Vi får alla ge uttryck för och skapa individuella drömmar

hur dumma och orealistiska som helst, men när det kom-

mer till kollektiva drömmar är det stopp. Bara en är möj-

lig enligt överheten. Tillväxt i ett kapitalistisk system är

idag närmast en religion som inte kan ifrågasättas. Det

är som innan upplysningen ifrågasätta religionen.

Idag ser världen ut som om ett Titanic. På skeppet får någ-

ra få vara. De har gott om plats och vet inte vad de skall

göra med all plats och allt som finns att konsumera.

Andra är tilldelade livbåtar. De som får plast där slängs ibland

till lite från relingen av det stora moderskeppet. Få av dem

bereds plats tillbaka på skeppet.

De flesta får simma i havet. Några med livbojar och andra ut-

an. Det är en ständig kamp där om att få tillgång till en livboj.

Några söker komma upp på livbåtarna utan att det särskilt

ofta lyckas.

 

 

 

I Spanarna i P1 Blev det helt plötsligt hett läge

när Jonathan Lindström gjorde sin spaning. Det

handlade om PK-begreppet och av någon anled-

ning kommer han in på Leninpriset.

Då säger han att Lenin var terrorist och massmörd-

are och jämstället Lenin med Adolf Hitler.

Det är nu inte i sig så överraskande att man i nöjes-

program brister ut i antikommunistiska haranger.Myt-

en om att SR är vänstervridet borde sättas under lupp.

Men det är helt ahistoriskt att inte se den ryska revolu-

tionen i en historisk kontext.

Revolutionen sker 1917. Det är en tid när Europas stor-

makten under 3 år drivit ett krig i Europa där miljoner

vanliga män dör under vidriga omständigheter(10 miljoner

militärt döda och 8 miljoner saknade).

Revolutionen drar ut Ryssland ur detta meningslösa krig.

När freden utropas 1918 slutar dock inte stormakterna att

kriga. De riktar in sina styrkor mot den nya staten Sovjet.

Lenin styrde Sovjet fram till sin död 1924 och under den

tiden är Sovjet ständigt omgiven av stater som direkt ell-

er som ombud söker störta revolutionen.

Att man sedan inte kan sätta en revolution i en kontext är

ju märkligt. Revolutionen störtade ett feodalt släktstyre

som i många stycken hade slavarbete kvar.

För den stora delen av folket förändrades verkligheten till

något bättre.

Detta borde vara självklart.

I P1-studion satt också Johan Hakelius som i flera samm-

anhang hyllat den brittiska kolonialismen som han menar

var bra för alla, både för kolonialisatörerna och de kolonia-

liserade. Helt uppenbart en helt annan världsbild än den

som man får till sig i läsning av Dagar i Burma av George

Orwell eller Sven Lindkvists Utrota varenda jävel.

 

 

 

 

Anledningen till att Ny Demokrati försvann från

den politiska arenan på 90-talet var ju inte vare

sig de andra partiernas eller mediernas förtjänst.

Ny Demokrati såg ju till att förstöra sig själva ini-

från genom en rad maktstrider. Den ena tokgök-

en efter den andra trädde fram och då tröttnade

alla de som bara ville pissa i valurnorna och par-

tiet försvann.

Med SD är det lite annorlunda. De är relativt väl

organiserade, har en långsiktig plan och är mer

ett parti som håller koll på tokgökarna. Tills nu.

SDU deras ungdomsförbund har ju en William

Hahne, som är kompis med den uteslutne Kass-

elstrand, som nu utmanar partiledningen. På ett

hörn finns Björn Söder , som ju gillar att posera

med gamla SS-officerare, med.

Troligen är det så att Söder arbetar med Hahne

och SDU för att rädda sin egen position i kampen

mot de övriga i partiledningen.

Det är ju utmärkt.

Ju mer nassar och nationalromantiker som flyttar

fram sina positioner ju värre är det för SD.

Det är ju våran räddning att partiet spränger sig

själva i fraktioner. Politiker och media förmår ju

vare sig att ställa rätt frågor eller hitta vägar att

skapa förtroende bland dem som likt 90-talets

nydemokrater vill pissa i valurnorna.

Vissa saker i livet är svårare att ta avsked av än andra.

Det värsta är när nära dör och tar definitiva avsked. Där-

efter är det när man lämnar skolor, jobb, föreningar eller

vänner. Saker ta slut.

Ibland är det stor sorg, ibland bitterljuvt och ibland bara skönt.

Inom fiktionen kan jag sörja att det jag antingen läser

eller ser tar slut. Utvandrarsviten av Moberg tog hårt.

Jag var ensam uppe i Värmland och läste den under

några dygn och i den stora ensamheten i augustimörk-

ret hade jag svårt att hantera den dubbla stora tomhet-

en som uppstod efter att jag läst de sista raderna i Sis-

ta brevet hem till Sverige.

Inatt såg jag sista avsnittet av Sons of anarchy. 7 säsonger.

och 92 avsnitt. Till en början var jag helt bunden och såg

säsongerna i svep. Säsong 5 och 6 var lite mindre entusi-

asm och den sista var ju en transportsträcka fram till sis-

ta avsnittet som blev den final som kunde väntas.

Det var nästan vackert.

Intrigen är intressant. Den unge Jax Teller som får sin fars

skrivna testamente där det står hur fadern tänkte när han

startade sin klubb. Hur man skulle värna friheten utanför

det etablerade. Jax Teller söker sedan komma bort från

klubben från det solkiga som det blivit sedan hans far mör-

dats. Han vill bort från det kriminella. Han vill ha ett annat

liv. Men banden är starka. Strukturen väver in honom och

han kommer inte loss. Han kan aldrig bli fri.

Han försöker att likt Michael Corleone i Gudfadern göra verk-

samheten laglig, men för starka intressen vill ha dem kvar i

den lukrativa kriminella världen. För många har stora intress-

en för att släppa någon ur nätet.

Goda ideer och god vilja räcker inte långt mot strukturen som

bestämmer verkligheten.

Så nu är Jax Teller och de andra borta.

Det känns lite vemodigt.

Bästa låten ibland många andra bra rocklåtar som spelats i serien!

 

I Nr3 2015 av Världens Historia svaras på en läsarfråga,

Gjorde östtyskarna aldrig uppror?, att:

Detta angående upproret 1953.

Det är verkligen en sanning med stor modifikation.

Grunden till upproret var att arbetarna började strejka

och grunden var dåliga löner, fackets urartande till stat-

liga kontrollorgan och att man önskade en mer frihetlig

socialism.

Det var ett rött uppror.

Det var ett uppror som ställde frihetlig socialism mot för-

stenad reell kommunism.

För den som önskar att ta reda på mer kan man läsa

Stefan Heyms utmärkta roman Fem dagar i juni vilken

skildrar hela förloppet ända till slutet då sovjetiska strids-

vagnar rullade in och slog ner strejkerna som då hade

utvecklats till upplopp och uppror.

Stefan Heym var en av alla de frihetliga socialister som

stred i DDR för en annan form av socialism än den som

praktiserades i öst. Boken skrev han klart 1958 men den

blev refuserad och kunde ges ut först 1977.

Heym började redan 1982 propagera för ett samgående

mellan de båda tyska staterna och efter samgående var

han med i olika socialistiska projekt.

 

Slavoj Zizek skriver i DN angående morden i Paris.

Det är angeläget.

När vänstern tynade bort ersattes den av islamism på

många ställen på jorden. I våra förorter där många rot-

lösa unga söker svar hittar de bara radikal islamism som

tycks vill göra något.

Zizek citerar William Butler Yeats:

"De bästa saknar alla övertygelse medan de värsta är

 uppfyllda av passionerad kraft".

Ju mer vi gullar med radikal islamism ju mer kommer

dessa islamister att förakta och bekämpa även de som

faller undan och inte vill se.

Lyssna till islamisten i Gävle och vad han skrev på FB:

Vi skall inte bara förgöra de som hånar Profeten utan

även de som tillåter det att ske och även de som inget

gör för att förhindra att det sker.

Så om du inte är radikal islamist ligger du risigt till även

om de delar islamistens syn på USA.

Vi går ju inte sida vid sida med Svenskarnas Parti i kamp-

en mot ockupationsmakten Israel så varför inte kritisera is-

lamism på samma sätt som nazism?

Men det finns ingen vänster idag som glöder.

Ingen vänster som strider.

Ingen vänster med visioner.

I vårt lilla land kan man idag beskyllas för att vara vänster-

extremist om man skulle stå för det Olof Palme skrev i "Po-

litik är att vilja" .

Vänstern idag är fullt sysselsatt med att kämpa för rasifierad

medelklass möjlighet att få göra karriär, borgerliga kvinnors

rätt att dela mäns villkor eller transors rätt att få bli kallade

kvinnor(eller män) eller så handlar det om att varje gång ett

terrordåd utförs av islamister prata om varför dessa gör det-

ta och lägga skuld på makten(istället för att ta avstånd från

den terrorism som vill skapa Kalifat).

Det är ingen vänster.

Det som kallas vänster har ingen ideologisk grund. Inga styr-

medel.

Om man hårddrar det kan man säga att det är vänsterns fel

att SD har skördat sådan framgång.

För att citera Zizek:

Kanske dags att damma av gamla gubbar igen.............

 

 

Vi människor är alla varor i ett samhälle som bara har tillväxt

som ideologi. Man har ett värde så länge man har något av

sig själv att sälja. Det är den ena delen. Den andra delen av

vårat vara är att vi skall konsumera. För att konsumera mås-

te vi ha medel att köpa.

För att få hela denna ekvation att vara så effektiv som möjligt

skall så många som möjligt konsumera så mycket som möjligt.

I en inte alltför avlägsen framtid kommer datorer och robotar

att kunna göra allt det vi människor gör i produktionen och då

kan man fråga sig vad vi skall med människan till?

Kommer vi då bara att bli tilldelade medel för att konsumera?

Någon kommer ju att äga produktionsmedlen och dessa ägare

kommer ju att inneha en makt som i historiskt perspektiv blir

unik.

Hur kommer dessa makthavare att agera?

Hur kommer dessa fåtal ägare att agera med sitt ägande?

Vi får närmast ett globalt monopol av ägande.

Man kan också tänka sig att vissa science fictionberättelser kan

förverkligas. Med en AI-park av maskiner som kan samverka

känns inte den utvecklingen omöjlig.

Tänk Terminatorfilmerna där maskinerna tar över. Människan

blir onödig.

Vi behöver därför visioner om ett annat liv. Ett bättre liv.

Ett liv där vi inte bara är varor och konsumenter.

 

 

Två miljöpartister anser att vi är utsatt för kemisk

påverkan av stormakterna genom s k chemtrails.

Denna konspirationside stannar inte vid att flera

stater genomför kemiska sprutningar via flyg och

att då dess militär och civilflyg är inblandade utan

också exempelvis svenska SMHI.

I en tid när man pratar om ideologiernas död komm-

er också tider där allt kan vara sant. Religioner får

uppsving med diverse tokgökar som flyter upp. SD

kan ju också ses som ett enda stor konspirationspro-

jekt.

Ledande centerpartist driver igenom att elkänsliga får

pengar  än många förbund som kan redovisa sjukdom-

ar med vetenskaplig evidens.

Vad man då gör ar att man ger energi till ett antal männ-

iskor som projicerar en inre olust eller ångest på ett ytt-

re symptom. Förr var det oral galvanism som fångade in-

tresset vilket följdes av bildskämssjuka och som nu land-

at i elöverkänslighet.

 

I GP recenseras Svante Nordins bok om Sven Stolpe.

I recensionen förklaras antagonismen mellan Stolpe och

Olof Lagererkrantz med att Olof helt enkelt var och nupp-

ade Svens kvinna på 50-talet. Var deras hat emellan allt

annat än politiskt eller estetiskt utan bara grundat på lite

banal otrohet?

I DN råder en debatt om att Sven Stolpe var nazist eller

inte.  Hur han kunde bli beskylld för det förklarade han i

ett mysprogram med Hagge från 1977: Stolpe hade en

namne i samma trappuppgång som var nazist.

Bombmannen Emil Tengström som dömdes för ett antal

bombattentat 82-83 bl a mot åklagare Sigurd Dencker.

Samme Dencker kämpade med näbbar och klor för att

bombmannen inte skulle få resning. Varför? Jo, han nupp-

ade Bombmannens kvinna Anita.

Bombmannen sades också vara den som styrde Christer

Pettersson till att mörda Palme. De satt i fängelse samtid-

igt och där skulle planen gjorts. Advokat Pelle Persson vis-

ade upp ett uppenbart förfalskat testamente där Bombman-

nen erkänner sin delaktighet. Pelle var på väg ut i kylan och

behövde något spektakulärt för att komma in i värmen.

Lars Krants skriver om detta.

Krantz hade en massa teorier om varför Palme sköts. De

två mest osannolika var:

1. Palme sköts av torped av uppdrag av Lisbet och detta

   för att Palme var notoriskt otrogen. Lisbet skulle ha haft

   hjälp  av sina söner vid planeringen.

2.Palme beställde själv mordet på sig själv och fick hjälp av

   den ryske regissören Tarkovskij. Beviset för detta var att

  Palme uttryckt depression före mordet och i filmen Offret

  av Tarkovksij filmas en central scen i hörnet på Sveavägen

  och Tunnelgatan.

När Krantz inte kunde hitta verkliga mördare hängav sig åt

mysticism:

Paris borgmästare Anne Hidalgo hotar att stämma

Fox News för deras reportage om no go-zoner som

skulle finnas i staden. Fox News har ju också beskriv-

it Birmingham som en islamiserad stad.

Även lilla Sverige får förekomma i Fox News och då

i reportage om no go-zoner i våra större städer dit

inga icke-muslimer vågar sig.

Få tar detta på allvar.

SD däremot tar detta på fullt allvar och menar att

så Fox News har rätt.

Det är märkligt att i denna tid när de flesta har Inter-

net och kan söka sanningar väljer man istället att

blunda och istället anamma ren eskapism.

Inte sedan Moskvakommunisterna i APK har det

funnits värre eskapister än de i SD idag.

I den s k demokratins vagga finns då Fox News som

i jämförelse vad det gäller verklighetsförvanskning  i

modern tid endast kan jämföras med tyskarnas Signal

eller Sovjetiska Pravda.

 

 

I P1 idag debatterades löner i allmänhet och kvinnolöner

i synnerhet. Cecilia Fahlberg som är ordförande i Unionen

sa att man inte kan kräva högre löner än vad som kunde

vara skäligt med tanke på den konkurrensutsatta industrin.

Som vanligt då med andra ord.

De övre skikten inom industrin eller alla andra näringar för

den delen säger att de inte kan arbeta om de inte får enor-

ma ökningar av arvoden, vinster eller benefits.

De lägre skikten skall förhålla sig till detta, ta ansvar och in-

se att de inte kan komma som glupska pirayor och sno åt

sig av de medel som finns.

Det är utmanande mot ett allmänt rättvisetänk och en tanke

om jämlikhet att ha denna struktur.

Detta i en tid när vi återgått till klasskillnader som vi inte haft

sedan 1880-talet.

Det kanske dags att på bred front förklara uppror.

Nämnda Fahlberg är en gåta. Hur kan en fackordförande lå-

ta värre än arbetsköparna själva? Hur kan man gå till förhand-

ling med argument som arbetsköparna själva har svårt att fö-

ra fram?

Fahlberg som fackordförande är som att sätta en anorektiker

som ordförande för Dietistförbundet.

 

Fick ett mejl om en kvinna som så gärna vill träffa

just mig:

En av de värsta terrorrörelserna i historien Lord´s Resistance Army

togs i försvar av den amerikanske TV-kändisen Russ Limbaugh som

sade:

Now, up until today, most Americans have never heard of the combat Lord’s Resistance Army.  And here we are at war with them.  Have you ever heard of Lord’s Resistance Army, Dawn?  How about you, Brian?  Snerdley, have you?  You never heard of Lord’s Resistance Army?  Well, proves my contention, most Americans have never heard of it, and here we are at war with them. Lord’s Resistance Army are Christians.  It means God.

Han menar(menade) att bara för att de  var kristna kunde

det ursäkta massmord, massvåldtäkter och en terror mot

civilbefolkning i flera länder.

När man läser Suhonens bok om Juholt och sossarna

finns historien med som ett rosa skimmer. Det var bätt-

re förr tycks Suhonen mena och då i synnerhet under

Palme. Men var det så?

Från starten var sossarna ett pragmatiskt parti som lot-

sade sig fram till makten med samarbeten både med kap-

talet. Saltsjöbadsavtalet, och koalitionsregering, med cen-

tern(Bondeförbundet). Så även om man stora dela var det

stasbärande partiet visste man att liera sig och med vem.

Med Palme vid makten kom första stora smällen med gruv-

arbetarstrejken. Arbetar som inte ville vara vid sin läst och

som tröttnat på en alltmer korrumperad fackförening. Den

följdes av ett årtionde av vilda strejker.

IB-affären visade att sossarna hade hemliga organisationer

som registrerade vänsterfolk. Det skapade misstroende för

sossarna bland de flesta radikala.

Valförlusten 1976 skapade en kris som gjorde att kapitalkra-

mare kom in i partiets centrum.

Löntagarfonderna rev sönder partiet och gjorde också att

en högerfalang flyttade fram sina positioner.

Den ekonomiska statskuppen 1985 med valutaavregleringen

slog spiken i kistan och sossarna blev ett borgerligt parti som

alla andra.

Detta konfirmerades när Göran Persson valdes till ordförande

och vänsterfalangen fick träda tillbaka för att få ett litet uppsving

med Juholt.

I detta perspektiv var det ju självklart att Juholt var dömd från bör-

jan.

 

 

En av de anställda vid Gävle mosken och som också

arbetat vid Örebro mosken skriver på Facebook:

Må Allahs frid och välsignelser vara över profeten Muhammed. Och må Allahs vrede och förnedring vara över den/de som gör narr av honom, och de som tillåter det och även de som håller tyst om det."

"Vi ska ej beklaga eller klaga. Vi ska säga grattis till brodern och hans familj. Må Allah acceptera honom. Martyrskap är det som vår älskade profet önskade sig tre gånger. Det tyder bara på dess högs och ädla nivå. Och att alla ej vinner denna nivån. Må Allah låta oss vinna den",

Alltså tycker han att jag skall straffas inte bara

för att jag gör narr av profeten, utan för att jag

också har en tillåtande attityd till narret och ock-

så om jag så inte gör någonting åt detta narr.

Det innebär att han hotar ungefär 9 miljoner

svenskar med straff.

 

Idag debatterades Syrien i Konflikt i P1. När man

pratade om utvecklingen där med en stat som slag-

its sönder och att den påminde om utvecklingen i

Irak och där i dessa bägge sönderslagna stater

öppnat upp för IS.

Det påminner om utvecklingen i Afghanistan där

det ockuperade landet slogs sönder och när Sovjet

drogs sig undan fanns en massa rivaliserande grupp-

er som slogs om makt. Kaos rådde. Då steg talibaner-

na fram och fyllde detta kaos med ordning. En ordning

som fyllde ett behov av en krigstrött befolkning.

För någonting gjorde talibanerna som gav ett stöd av

befolkningen och något gör IS som ger stöd av vissa

grupper.

Det skall med i synen på vad som sker.

Man kan ju också se att utan stöd från stater som Saudi-

arbien eller andra stater där islam står i centrum skulle

grupper som talibaner eller IS stå sig slätt.

Man kan se likheten med den stora befrielsen efter Andra

Världskriget i Tredje Världen som knappast kunnat skörda

så många segar utan Sovjets och sedan Kinas stöd.

Nu är kommunismen på statlig nivå i princip död.

Drömmen om befrielse från i första hand USA lever

dock kvar och idag är det islam som står på agendan

när man kämpar för befrielse.

 

Från Andra Mosebokens fjärde kapitel, verserna 24-26.

Vid ett nattläger under vägen kom Herren emot Mose och ville döda honom. Då tog Sippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och vidrörde honom nertill med den och sade: ”Du är min blodsbrudgum.” Och han lät honom vara.

Femte Moseboken 23:2

"Ingen av blandad härkomst får upptas i Herrens församling; inte ens hans efterkommande i tionde led får upptas där.

(Tredje Moseboken 18:22)"Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse."

Här finns min dotter, som är orörd –  De våldtog henne hela natten. Sen tog han en kniv & styckade henne i tolv delar Dom 19:22-29

När jag ser Adam Lundgren spela Pål i Känn ingen sorg

och sedan som Mattias i Blå ögon ser jag hur många sak-

er vi har inom oss.

Den ena rollen som en tankspridd musiker med tvångstan-

kar och som vill alla väl. I den andra rollen som en närmast

fanatisk nazist som kan tänka sig att begå vilka illdåd som

helst för att uppnå sina mål, eller för den stora sakens skull.

Vilka handlingar är vi beredda att göra?

Vilka är vi inte beredda att inte göra?

Ingen kan svara på det sanningsenligt.

Situationen bestämmer.

Många, de allra flesta, kan begå illdåd för att klara sig själva

ur en hotfull situation.

Några få skulle hellre dö än att svika de ideal man satt upp

för sig i livet.

I gårdagens Debatt i SvT satt en troende muslim och sa

att varje kränkning av profeten var en kränkning av hon-

om själv. Det är intressant. Han anser alltså att troende

muslimer är ett kollektiv som tänker samma. Det öppnar

ju upp för kollektivt skuldbeläggande.

Det är nu viktigt att stå upp för yttrandefriheten och inte

låta religiöst stenålderstänkande få något som helst ut-

rymme oavsett vilken religion det är.

I Egypten kan man fängslas för att man offentligt säger att

man är ateist. Det anses vara kränkande för alla religiösa.

Nej, som religiös får man leva med att Gudar hånas. Det

är gudar man hånar inte människor. Om man sedan anser

att man är ett med sin gud kanske man skulle uppsöka när-

maste psykiatriker för konsultation.

Många kan tycka att islamister hyser ett förakt för människoliv,

att man dödar oskyldiga i kampen för ett högre mål.

Grunden för att kunna göra detta är ju dock kolonialismen och

senare imperialismen.

Vad gör väst?

Varför krigar väst i Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia eller hot-

ar Iran?

I propagandan sägs det vara för frihet och demokrati.

I sanning handlar det om olja och geopolitiska intressen.

Saudiarabien är ju nyckeln om man vill förstå vad det handlar om.

Denna stat är en diktatur som behandlar kvinnor som untermensch

och där man tilldelar bloggare 1000 piskrapp för kritiska inlägg som

ingen i väst skulle reagerat på. Wahabismen som är grunden för IS

eller Al Quaida har sitt centrum här.

Så om väst menade allvar med sitt prat om fred, frihet och värnande

om kvinnan skulle man sätta in allt man hade på Saudiarabien. Om man

verkligen ville bekämpa terroristisk jihad skulle man skicka drönare till

Riyadh.

Ingen i väst pratar ens om detta.

Saudiarabiens bästa kompis Qatar tilldelas istället en massa idrotts-

mästerskap för att måla över diktaturen.

I väst propaganda visar man, med all rätt, upp jihadismen smutsiga

hantverk där man attackerar kvinnor och barn.

Men inget om alla av västs drönarattacker, krigshandlingar eller

stöd till grupper som också dödar kvinnor , barn och andra oskyl-

diga civila.

Boko Haram i Nigeria är en produkt av den gamla kolonialismen.

De gränsdragningar som de europeiska kolonilamakterna gjorde

på 1800-talet delade folkgrupper över hela kontinenten. Delningar

som sedan dess varit bränsle för konflikter. Britterna som koloniser-

ade Nigeria bekämpade muslimer fram till 1960 då man lämnade

Nigeria med bukett av religiösa och etniska olösta konflikter. En

av dessa födde Boko Haram.

Fram till 80-talet kunde socialismen svara upp till de behov av frigör-

else som folken hade i stora delar av tredje världen. Idag har den roll-

en tagits över av islamiter. Då får man ta ställning till om det viktiga är

befrielse från imperialism till varje pris eller om det finns ett värde att

diskutera bortom befrielsen.

Jag menar att det gör det. Jag kan inte se att ett "befriat" norra Nigeria

skulle främja mänskligheten. En organisation som ideologiskt får de

kristna kreationisterna att framstå som vidsynta (jorden är platt!) är

inget att ha. Terror mot civila är inget bra grund för befrielse. Om be-

frielsens mål är ett kalifat vad skulle då kunna bli bättre ens för den

fattigaste stackare i norra Nigeria?

Frågan är dock hur väst agerar i bakgrunden. I Syrien och Libyen vet

man idag att väst agerade till stöd för det som idag utvecklats till mili-

tant islam och IS. Al Qaida hade sin start i kriget mot Sovjet i Afghani-

stan och finansierades av CIA. Sådan är imperialismen.

Pest eller kolera verkar vara valet för dagen.

 

 

 

1972 attackerade Svarta September OS-byn i Munchen.

11 israeliska idrottsmän och ledare dödades. 2 direkt av

Svarta September i OS-byn och de övriga nio när terro-

rister och gisslan stormades vid flygplatsen dit alla hade

tagit sig för att gå ombord på ett plan som lovats av tysk

polis.

Några veckor senare flög israelisk flyg över palestinska

flyktingläger och dödade ca 200 flyktingar som hämnd

för händelserna i Munchen.

Vad kommer världen ihåg?

När de nu gått några dagar sedan attentatet i

Paris börjar ju frågor dyka upp.

Manifestationen mot terrorism samlade ju stats-

chefer som terrorbombar civilbefolkning eller som

utdömer 1000 piskrapp för obekväm bloggar. Vid-

are europeiska statschefer till länder som skapat

de terrorister de vill fördöma.

Vad med dem som har anhöriga till barnen i som

mördades i Pakistan? Inga manifestationer.

Vad med de mördade i Nigeria? Inga manifestationer.

Vad med de 17 journalister i Gaza som dödats? Inga

manifestationer.

Vad med självkritiken till hur Europa och USA förhållit

sig IS? De s k rebellerna i Syrien har ju stötts av väst

för att få bort Assad och det stödet ligger ju till grund

för att IS kunnat bygga till sin nuvarande styrka.

Europa och USA har nu under decennier skapat de

monster och de terrorister de så ivrigt vill bekämpa.

George Galloway om Paris

Colmain om Syrien

 

 

De som dömer folk utifrån hud eller etnicitet

menar tydligen att man tänker med huden.

Hur skall man diskutera med sådana?

 

I riksdagsdebatten driver den borgerliga alliansen

på om att det skall vara valfrihet i bl a skolan.

Valfrihet för vem?

Hur mycket valfrihet har en fattig invandrarfamilj

i Biskopsgården?

Jämför den valfriheten med de rika i några av de

välbeställda förorterna i storstäder.

Så det handlar alltså om att vi skapar valfrihet för

dem som redan har allt serverat och att denna val-

frihet finns för att dessa välbeställda skall kunna

skapa skola, vård och omsorg där man slipper att

blandas med de som till hör vår tids fattiga.

Annie Lööf menar att friskolor handlar om att mobb-

ade barn kan byta skolor till skolor där de inte mobbas.

Det handlar alltså inte om att redan rika har kunnat

hämta ut 640 miljoner i rena vinster.

 

Riksdagsdebatten i dag var minst sagt grumlig.

Mattias Karlsson i SD blev utsatt under sin tid

vid podiet av ett frontalangrepp av den borger-

liga alliansen om synen på Ryssland och NATO.

Jan Björklund frågade varför inte SD vill gå med

i NATO. Björklund höll ett anförande som liknade

ett försök att Sverige skall ansöka om att bli USAs

51:e delstat. Vi skall alltså värna det svenska obe-

roendet genom att lägga oss platt för USA?

Lööf från Centern hetsade mot Ryssland och und-

rade varför inte SD gör det.

KD gjorde likadant.

Alltså var det viktigaste för den borgerliga alliansen

hur SD ställer sig till NATO och Ryssland.

Jag antar att SD fick några procent till denna dag och

det med all rätt.

Överhuvudtaget var de partier som skulle ställa SD

mot väggen odugliga.

Jonas Sjöstedt avslöjade att klass har betydelse. Han

beskriver inte en ändring av verkligheten utifrån sin

egen verklighet utan från ett von obenperspektiv. Han

vill vara snäll mot de fattiga.

Jag fascineras när han säger att den arbetslöse nu mås-

te sälja sin bil eller kanske sitt hus. Jag har heltidsarbete

och uppbär lön men jag har vare sig bil eller hus. Vilken

arbetslös tänkte Sjöstedt på?

De flesta rasister i dagens Sverige anser att

Sverige är en diktatur. De gör det utifrån en

solipsistisk världsuppfattning(alltså att världen

utgår från dem själva).

Om de inte oemotsagda får säga att svarta är

negrer som är som apor vilka gillar att våldta

svenska kvinnor är det fel i systemet.

Det är diktatur.

Det intressanta är vad de kommer att tycka om

det offentliga samtalet om de väl en dag komm-

er i en ställning där de har makt att bestämma

över lagar och det offentliga.

En annan riktning säger att svensken är konflikt-

rädd och aldrig vill diskutera. De är oftast männ-

iskor som skapat en position där de får offentligt

utrymme att säga vad som helst när som helst

om absolut allting utan något som helst innehåll.

Skyttegravskriget av Tardi är ett album fyllt av bilder

och texter som visar på Första Världskrigets fasor

och totala meningslöshet.

Teckningar kan många gånger vara mer effektiva

än bilder och film då det låter ens egna medvetande

agera mer. Så är det här.

Tardis perspektiv är den enkle soldaten och hans nära.

Vad gör jag här? Varför är jag här? Vad är meningen med

detta? frågar de sig, gång på gång.

Första Världskriget utspelar sig i en tid då socialismen har

börjat äntra arenan men ännu inte kommit i maktposition.

Det är en tid av stora klasskillnader och där några få procent

styr hela världen. De få använder verkliga människor som tenn-

soldater med den skillnaden att miljoner unga män verkligen dör.

Det obehagliga är att vi idag har ungefär samma typ av maktut-

övade och stora klasskillnader som då.

Det obehagliga är att vi idag vi är lika cyniskt likgiltiga för om "fel"

människor dör i hundratusental.

Innan Första Världskriget sa Socialistinternationalen att arbetar-

klassen aldrig skulle ställa upp i krig. När makten så krävde blev

det inget av de stora orden. Överhetens krav och med nationen

som medel vann över de stora orden.

Henrik Rönnkvist är mannen som vill skapa en svensk

avdelning av PAGIDA, den rörelse som skapat stora

demonstrationer i fr a östra Tyskland och i orter som

Dresden där det knappt bor några muslimer.

18000 demonstrerade i Dresden mot islam och mus-

limer där det bor 0,1% muslimer.

Rönnkvist ställde ut Dan Parks konst som i huvudsak

handlar om att hetsa mot svarta och muslimer och inte

sällan i en nazistisk kontext.

Rönnkvist anmäldes och dömdes för hets mot folkgrupp.

Så nu skall han bilda svenska PAGIDA.

I P1 talar han om varför:

-Svenskar får inte fira jul

-Svenskar får inte läsa Tintin i Kongo

-Han vet inte om det kött han äter är halalslaktat

-Svenska barn får inte fira skolavslutningar i kyrkan

-Vi har för många våldtäkter(svenska män våldtar inte. Det

  är inte, enligt Rönnkvist, något som ligger för den svenske

  mannen).

-Islam genomför könsstympningar(alla vet att detta inte har

 med islam att göra. Det är en tradition i västra Afrika och i

 områden med olika religioner och styrelseskick)

-Vi får inte se Disney på julafton.

Jag undrar om mannen är oförskämd eller bara dum i huvudet.

En tanke dyker upp. Jan Guillou har ju sagt att KPML(r) på 70-

talet förde en politik som gjorde att man kunde misstänka att

de var en skapelse av SÄPO för att splittra vänstern. Många

säkerhetstjänster som den holländska, spanska, tyska eller

mästarna i Mossad har ju skapat eller infiltrerat i politiska mot-

ståndares organisationer för att misskreditera dessa.

Är Rönnkvist en sådan skapelse?

Det han säger är ju bara för dumt.

SD har ju lärt sig(det kan bli värre när del dolda agendan blir

öppen)att använda siffror och alltid hävda demokratis värden.

Rönnkvist kör ju på den väg som bara används av öppna naz-

siter och som är vanlig i samtalet som börjar. jag är inte rasist

men............

 

 

 

Avpixlat,SDs propagandacentral, har nu tagit av

sig fårakläderna och visar vad som vänta skall:

Man menar alltså inte att faran  i Frankrike, och

övriga Europa för all del, är jihadister eller extrema

islamister, utan alla 5-6 miljoner muslimer i Frank-

rike. Det är inte ens religionen utan härkomsten

som är faran.

Om inte det är rasism vad är då rasism?

SD har alltid haft en dold agenda. De har lärt från

Ny Demokrati och rensat ut de värsta knäppgökar-

na som inte haft tålamod att vänta in rätt läge att

eskalera sin vision.

Ibland ploppar det upp, som med järnrören, som med

Söder om judar och samer, men då läggs locket på.

Nu är ett läge där SD kommer att flytta fram sina pos-

itioner. Man kommer att flytta fokus till att betona det

svenska och kristna.

Snart kommer vi att få höra att vi alla är jämlika men

vissa är mer jämlika än andra och om det skulle fort-

sätta att gå åt helvete är nattväktarstaten ett faktum.

När hela världen paraderar för att hedra de mördade

i Paris kan man fråga var de var när de 17 journalist-

er som mördats under senare år i Gaza?

Och alla de statsmän som paraderade som själva är

ansvariga för statsterror?

Mördarna var småkriminella män som fått militär utbild-

ning av IS i Syrien. Vilka har sett till att rebellerna fått

inflytande och makt i Syrien och Irak?

Frågor är ingenting som ställs dessa dagar.

Istället tvättar man rent Lars Vilk som öppet säger att han

stödjer de värsta av rasister.

Istället kan Vilks utställare, som också ställde ut nazisten

Parks s k konst, säga att han skall starta ett svenskt Peg-

ida.  Vi är utsatta för en islamisk anpassning  säger han.

Argument: Förbud av Tintinbok, inga kyrkoavslutningar i

skolan och att han inte vet om det kött han äter är halal-

slaktat eller inte.

Herregud!

Idioten tar också upp könsstympning som ett tecken på

ökad islamisering. Könsstympning är ju avgränsat till

Västafrika och utförs av flera religioner men är främst

en geografisk tradition.

Jag blir mörkrädd. Det börjar bli för dumt. Enligt en under-

sökning tror SD-anhängare att det finns 17% muslimer i

Sverige. Det finns 4,5%.

Jag är ateist. I min värld finns inga gudar. Jag argumenter-

ar för detta min grundsyn och anser att alla skall göra lika-

dant. Varför skulle jag peka ut just islam? Jag gillar inte reli-

gion men jag mycket om massor av människor som är reli-

giösa. Människor som gör gott i sina liv och som använder

tron för sig själva.

Den islamafobi som nu syns är ju inte ateistisk i den meningen.

Den är hatisk. Den är utpekande och vill göra kristendom till

en tvingande dogm.

Vad alla dessa allsköns rasister inte förstått är att det är skill-

nad på att veta och att tro och att bara för att man har en åsikt

är inte den av den arten att hela mänskligheten skall älska den.

Det är solipsism. Kanske har denna grupp som utger sig för att

vara folket sett för mycket på detta: Jag kenner vad jag kenner.

Ikväll visades programmet Fosterland. Fredrik

Önnevall åker runt i Sverige och Europa och

pratar om varför man är med i rasistiska part-

ier. Kvinnan från Kungsbacka är antagligen en

bra talesperson för partiet.

Hon har en fantastisk utläggning om att vi blivit

så många under de senaste 20 åren och jämför

det med tiden för digerdöden och spanska sjuk-

an. Sjukdomarna skulle alltså ha rensat bort öv-

erflödet och jag minns Bovin från Ny Demokrati

som pratade väl om lejon i Afrika som åt upp neg-

rer när de blev för många.

Hon pratar också om att vägarna från Kungsbacka

till Göteborg är så dåliga att de påminner om komm-

unismens Polen på 60-talet(hennes föräldrar kom

därifrån). Självklart skulle färre invandrare ge bättre

vägar!

Det är märkligt med denna soppa som kallas SD.

All deras politik handlar om att allt löser sig om vi

bara betonar det svenska(det är inte helt klart vad

det år)och bara invandrarna försvinner kommer vi

att få fler jobb, bättre bostäder, bättre vård, bättre

skolor och får mer pengar till försvaret.

Att ingen av alla dessa människor som röstar på SD

aldrig funderar över att det skett en enorm överflytt-

ning av resurser till de rika i landet. Vi har idag skill-

nader mellan fattig och rik som vi inte haft sedan 1880-

talet.

Att de inte inser att även med deras politik med färre

invandrare och eventuella mer resurser till samhället

kommer dessa resurser att tillfalla de rika. SD har ing-

en annan ekonomisk politik än de partier som har skap-

at det samhälle vi har av idag.

 

Steg upp tidigt för att cykla till hanledarutbildning

i Gunnilsehallen. Det blåste fortfarande men inte

som igår. När jag kom till Gamlestaden vid slakt-

eriet och skulle cykla under viadukten kom en man

springande vid en avspärrning och sa att det inte

gick att cykla där. Vattnet stod över en meter.

Så jag funderade på alternativ väg. Tillbaka och

över gasklockan skulle ta en halvtimma så det

var inte bra. Jag valde att fortsätta Marieholmsled-

en fram och ta mig över bangården.

Det började bra. Vid vad jag trodde var en liten pöl

gick jag över. Det var ingen pöl. Det var ett vatten-

fyllt dike på en halvmeter och där gick jag ner med

min cykel. Blöt fortsatte jag över spåren tills jag kom

till andra sidan och möttes där av ett stängsel. Jag

beslöt mig för att försöka ta mig över. Cykeln gick

men inte utan besvär. Värre var det då med kroppen.

Det var några år sedan jag klättrade över ett stäng-

sel. Jag började att klättra och stängslet fick en obe-

haglig lutning men jag tog mig över. När jag satt där

för att häva mig över fastnade byxorna i grenen i

stängslet. Med ett vrål av frustration satsade jag allt

på ett kort och hävde mig över och hoppades att

byxorna skulle släppa. Den lilla stund som byxorna

satt fast kändes som en evighet men det släppte.

Jag kom över. På marken stod jag och väntade på

att bli klar över om byxorna var sönder , om jag brutit

något eller om något var sträckt. Inget, både byxorna

och jag var helt.

Jag cyklade vidare och kom självklart för sent vilket

jag fick höra och vilket jag inte på ett särskilt bra sätt

tog emot.

Jag gillar inte dåligt väder.

Jag har varit i Skövde i dagarna två. När jag kom hem

stod det ett par kängor mitt på köksgolvet och det var

kaffesöl på bänken och det lös i badrummet. Min son,

tänkte jag.

Jag tog cykeln upp till Hammarkullen för att spela futsal

med juniorerna. Det gick lätt. Stormen hade börjat och

den sista biten åkte jag uppför utan att trampa.

Innan oss tränade somaliska föreningen och sedan gick

vi på med ett lag av blandade etniciteter från Backa och

vi mötte Zenit från Torslanda som var svenskt. Inga pro-

blem med det.

Vägen hem blev inte lika rolig. Vid Hjällbo prejades jag ner

i diket av vinden som nu var uppe i orkan på sina ställen.

Det var bara mjukt där så inget hände. Vid Gamlestaden

tog det tvärstopp. Det gick bara inte att cykla. Jag steg av

och stod upp en liten stund mot vinden innan jag kunde

hasa mig fram med cykeln. Resten av vägen handlade om

att söka luckor i orkanen så jag kunde ta mig fram.

Under tiden ringde jag mina barn. Ingen va dem hade varit

hemma hos mig och jag funderade på skorna. I uppgången

såg jag en handskriven lapp om att det dagen innan hade

varit en påtänd man med knivar i uppgången som senare

hämtats av polis.

Så jag kunde rekonstruera. Påtänd man går in i min lägenhet.

tar va sig skor och jacka och hänger sedan sin väska på en

stol. Han försöker dricka kaffe som är kallt och han häller ut

det över diskbänken. Han går ut och glömmer sina grejer och

blir sedan gripen av polisen.

Jag ringde till polisen och fick min historia bekräftad. Lite sen-

are kom två av dem och hämtade upp grejerna.

 

En vårdag 1985 satt jag och en kompis med varsin

barnvagn en solig marsdag på en lekplats. Vi pratade

om det som var. Vi var med i en rörelse som höll på

att lösas upp. Vänstern i stort var det inte mycket bätt-

re med. Den framtidstro vi haft på 70-talet fanns inte

kvar. Vi pratade om Sovjet och om det skulle bli krig.

Vi pratade om den vänsterterrorism som vi båda tyck-

te hade förstört. Det var inte mycket av "mot mörkret

stiga vi mot ljuset". Framtiden var osäker. Vi spanade

om fascism och tyckte att det var ett hot. Fascismen

har förmågan att samla massor.

Så nu 2015. I världens konflikter står strider mellan im-

perialism med religiös fanatism som den stora motpart-

en. I Europa är fascismen på marsch. Man får söka in-

tensivt för att hitta radikala organiserade krafter.

Ryssland lurar om hörnet och skjuter in sig på de fram-

växande fascistiska rörelserna i Europa som kommande

bundsförvanter.

Attentatet igår kommer ytterligare att öka på fascismens

styrka men också den jihadistiska islamismen.

När alla krafter borde koncentreras på att kraftsamla mot

ett kapital som alltmer monopoliseras och fullkomnar sin

makt blir det tvärsom att detta kapital idag framtår som

den enda kraften mot fascism och jihadism.

Så vad hamnar vi i då?

Kapitalet vill ju inte ha fred. Det har investerats i biljarder

i vapen som någon måste ha bruk för.

Flera ledande liberaler har ju under senare år diskuterat

om vi verkligen behöver demokrati för att kapitalet skall

fortsätta generera vinster. På många håll i världen visar

man att ekonomiska vinster genereras bättre utan demo-

krati och massiv repression, typ Kina.

Fascismen vill ha osäkerhet och rädsla för att kunna trum-

ma ut sina enkla budskap om etnicitet, tradition, familj och

nation.

Jihadister vill väcka alla sovande muslimer till den rätta lär-

an och tanken på det stora goda med kalifatet.

Attentatet igår ses inte i stora delar av världen som det görs

i väst eller bland de styrande i många av världens stater. Där

gör man jämförelser med alla barn som mördats i Palestina,

Syrien, Irak eller Afghanistan(av alla jihadister jag hört eller

läst om talar nästan alla om att rädda barnen från de pågå-

ende krigen). Om nu repressionen ökar, vilket är troligt, kom-

mer ännu fler att ansluta sig till jihadism, fler attentat följer

och så snurrar det vidare. För varje attentat kommer Söder

och alla hans europeiska kompisar att hylla repressionen

men tycka att det görs för lite.

Det är som sagt mycket som står på spel, inte ett World of

Warcraft, utan ett direkt och allomfattande krig. Den dystopi

som Orwell mer eller mindre höftade till känns obehagligt nä-

ra den verklighet vi lever i och kommer att leva i de närmaste

åren.

 

Pål Steigan var en av ledargestalterna i norska AKP

mellan åren 67-84 som var västvärldens största mao-

istiska parti.

När Steigan ger ut en självbiografi En folkfiende så har

den självklart intresse.

Jag fastnar i historien om det holländska MLPN som

var AKPs motsvarighet.

Det var bara det att organisationen var en täckmantel

för den holländska säkerhetstjänsten som skapades

för att hålla kolla på maoistiska partier runt Europa

och då även AKP. Enligt Steigan arbetade den norska

säkerhetstjänsten aktivt ihop med den holländska och

på sätt iscensatte ett spioneri på norska medborgare.

En historia jag aldrig hört och ännu mindre sett någon

skriva om.

Under 70-talet fanns något som kan liknas vid

dagens situation med terrorism.

RAF sa sig ju vara vänster och agerade för att

folken skulle frigöras. I teorin kan man ju säga

att det var vänster. Men praktiken tog nästan

alla avstånd ifrån. Oavsett var RAFs aktioner

det som gav vänstern en dödsstöt under 70-tal-

et. Inte bara det, även viktiga demokratiska grund-

er sattes ur spel som exempelvis Berufsverbot som

gjorde att tusentals människor ställdes utanför

samhället.

Idag har jihadismen tagit över den roll som RAF

spelade. Dagens attack mot satirtidningen Charlie

Hedbo är ju inte bara ett nidingsdåd utan ett hot

mot rättsamhället på flera plan. Dels för att många

människor kan råka ut för terror då det räcker med

att avbilda profeten för att få ett skott i huvudet och

dels för att detta dåd kan öppna dammluckorna till

en annan typ av fascism.

För så är det, jihadisterna är fascister.

Det borde vara av vikt för en vänster värd namnet

att ta avstånd från all form extrem religion. Det

skall inte gullas med dessa extremister.

Även på ett lägre plan borde man ta kamp. Lyssna

till Nalin Pekgul som levt stora delar av sitt liv i

sitt kära Tensta och berättar om hur radikal islam-

sim flyttat in i hennes vardag.

När hon berättar hur radikala islamister kommer in

och stör möten där folk i Tensta pratar ihop sig för

sociala förändringar kommer jag att tänka på hur

Rebellrörelsen i slutet av 60-talet levde rövare på

olika vänstermöten i syfte att förstöra för dem som

ville förändra sin vardag.

Då var målet att bara arbeta för Revolutionen med-

ans man idag saboterar för Kalifatet.

Dick Harrisson fick efter ett inlägg på sin blogg om

invandring mottaga hat som han nog inte tänkt sig.

Locket är av. På internet kan vem som helst skriva

vad som helt och det görs.

Vad värre är att hatet letar sig upp till ytan. I grunden

ligger rasismen och de som stödjer en dylik utveck-

ling.

Islamofobin finns i andra kretsar än bara hos SD och

öppna nazister. Man använder extremismen inom IS

för att spilla över det på alla muslimer.

Man kan läsa att islam nog inte är så bra och att vi nog

skall skydda oss. Man kan fråga sig om de som hävdar

det någonsin har läst Gamla Testamentet eller om de

kan någonting om de kristna härjningarna i historien.

Det tråkiga i sången är att vänstern hamnar mitt i en

fråga om religioner. Religionsfriheten är en rättighet,

men vänstern skall ju samtidigt ställa sig kallsinning

till religion överhuvudtaget. Om man tror på troll bland

molnen bör en verklighet erbjudas.

Men hatet mot islam är ju bara en anledning till att hata

allt som inte bär ljus hy.

I grunden finns en rasism som mer eller mindre alltid

har funnits men som nu släppts loss.

Det etablerade samhället har ju en kluven inställning.

Å ena sidan är det ju bra för dem att man inte debatterar

eller organiserar sig i konflikten arbete och kapital. Det

är bra för dem att man inte debatterar eller organiserar

sig mot den galopperande orättvisa i fördelning av resur-

ser i samhället.

Men å andra sidan om man inte stämmer i bäcken kan

man istället få en stor nyfascistisk rörelse på halsen av

typen Italien 1925. En rörelse som kan sopa hela system-

et av banan.

Många borgerliga är ärliga i sin syn på demokrati och ytt-

randefrihet och vill inte se en dylik utveckling. Men risken

finns att den kommer.

 

 

 

I senaste numret av Monthly Review skriver Samir Amin

om varför vi har olika måttstockar på Ryssland och Eng-

land när det gäller folk nationella oberoenden och gör en

kort historisk jämförelse mellan engelsk och amerikansk

kolonialism och hur stater anslöts till Sovjetunionen.

Han skriver också om globaliseringen och menar att tank-

ar om den globala byn är en myt. Dagens utveckling hade

inte varit möjlig utan dominanta stater som USA, de sena-

res totala vapenmakt och dollar är avgörande för de senas-

te decenniernas utveckling.

Han avrundar med att med att visa skillnaden på centrum

och periferi och menar att en av få möjligheter att bryta den

nuvarande utvecklingen är att periferin bryter sig loss från

den internationella ekonomin och bygger upp egna industri-

strukturer och gör sig självförsörjande på matproduktion.

 

Aftonbladet intervjuar människor i Tullinge där ett

dråp genomförts dagen innan. En löjlig konflikt i

trafiken slutar med en ung mans död.

AB likt andra media i liknande situationer kan inte

bara rapportera vad som sker utan skall som regel

få ut mer. Ledande frågor om folk i området nu är

rädda är standard. Varför?

Det verkar vara en arbetsmetod att söka piska upp

känslor av rädsla.

Om det fanns minsta känsla för en tragedi och vad

som sker när man piskar upp känslostormar av räd-

sla borde media ta ett större ansvar i dylika situation-

er.

Den kanadensiske tecknaren Guy Desisle har bl a gjort

tre oerhört bra böcker som handlar om hans tid i Burma,

Pyongyang och Shenzen(Kina).

Han ritar och berättar om sin vardag på de tre ställena.

Man får en tydlig känsla av att uppleva det han vill att

man skall uppleva. I det lilla kan man se det stora.

Det kan handla om personer i Shenzen som han aldrig

riktigt får kontakt med. Det kan handla om det operson-

liga och för honom obegripliga i det genomkontrollerade

Nordkorea, eller om möten som öppnar upp som i Burma.

Minnesvärt är jättesköldpaddorna i stora akvarium i Pyong-

yang.

Det handlar inte om några strukturella analyser av den stora

världen utan om ögonblicksbilder. Teckningar kan många

gånger vara mer effektiva än bilder. Det är som om man

själv kan fylla i det som fattas.

Nu väntar jag på boken om Jerusalem som jag beställde

häromdagen.

I programmet Min sanning pressas Sven Wollter om

sitt förhållande till Josef Stalin. Självklart skulle han

bara gjort en pudel och tagit avstånd. I TV kan man

inte diskutera Stalin utan att bli behäftad med mass-

död.

Om en vänster överhuvudtaget skall bli tagen på all-

var kan man inte relatera till Stalin. Vare sig hans park-

tik eller som ideolog.

Stalin tog i den ryska revolutionen in en totalitär stat.

Han gjorde det oberoende av att ett krig var i antågan-

de. Moskvaprocesserna tog bort det sista motståndet

för en annan utveckling.

Eric Hobsbawn har annars en intressant tes om att

socialdemokratin i väst skall tacka Stalin för deras

framgångar. Utan rädslan för Stalin hade aldrig USA

tillåtit den utveckling som tog form.

Läget efter krigets slut var att för många var Sovjet och

Stalin hjältar. I Norge åkte man i korteger med den nor-

ska flaggan bredvid den sovjetiska vid befrielsen.

Det finns saker som skall diskuteras men det är inte möj-

ligt i dagens liberala värld. Historieretuschering är inte

bara något som öppna diktaturer sysslar med.

Det är som Noam Chomsky hävdar att offentliga samtal

inte är möjliga i dagens TV-värld. Man är beroende av

den styrande diskursen och om man skall diskutera av-

görande frågor är inte TV ett forum för detta och defini-

tivt inte TV i form av s k debattprogram.

En annan som har åsikter om vad som är möjliga samtal

är Richard Dawkins som aldrig tar debatter med funda-

mentalister. Varför diskutera med människor som bestämt

sig för att inte lyssna?

 

Den vänster som idag finns inom de etablerade partierna

och som sympatiserar med dessa i diverse verksamheter

visar att Marx hade rätt in en av hans centrala teser:

Varat bestämmer tänkandet.

Jag läser America Vera-Zavalas debattartikel i GP och fun-

derar över hur man ser på vad som är ett gott liv och inte.

Denna vänster delar högerns syn på vad som kan kallas

misslyckade existenser, alltså alla de som arbetar i låglöne-

yrken.

Denna vänster gillar dock att tycka synd om de som inte kla-

rar att leva på egen lön, men det är ett von oben perspektiv

som gör att det känns allt annat än bra.

De ondgör sig över att invandrare blir diskare, vårdbiträden,

städare eller något av alla andra yrken som anses vara lå-

ga och skamliga.

Vem skall då i slutändan göra dessa arbeten?

Jag har träffat så många s k vänster som är så uppfyllda av

sig själva att jag i ärlighetens namn, på ett personligt plan,

inte kan skilja dem från en nyliberal. Det är alla dessa som

börjar med att fråga vad man jobbar med och man kan se

deras vämjelse över att möta lågstatus, sedan går det över

till hur många högskolepoäng man har, samma reaktion, och

blir det riktigt illa som de ofta blir när de märker att det ändå

finns kunskap så kollas det hur många språk man kan.

En riktig vänster skulle ta vid där man en gång slutade att

vara vänster och prata om arbetets betydelse och värdighet.

Då skulle man vända på kuttingen och säga att de som arb-

etar nära gamla och barn är våra viktigaste resurser. De är

smörjmedlet som får samhällskroppen att må bra.

Då skulle man säga att utan städare, diskare och andra hygien-

yrken skulle vi bli sjukare och vara sämre människor. Utan dem

sprider sig sjukdomar och farsoter.

För vad gör de flesta intellektuella egentligen för nytta?

Då skulle man värdera arbetet på ett nytt sätt.

Då skulle man kräva att hela samhället gjorde om sitt

sätt att ge människor ersättning.

I solidaritetens namn skulle alla de som gör dessa vår bas-

sysslor lyftas fram och värderas.

Då skulle man inse att varje människa behöver känna sig vik-

tig och behövd. Alla människor kan bidra med något. Det hand-

lar bara om att ta sig tid att lyssna och ge utrymme. Då skulle

man bereda och ge plats åt alla de som idag är förvisade till

det stora tysta rummet.

När vi ligger där för att möta döden vad är det då vi kommer

att minnas som viktigt i livet:

Karriären? Spotify? Internet? Spel? Kurser? Ipod? TV-program?

Nej, det vi oftast minns är våra relationer. Stora känslomässiga

moment i våra liv. Vänskaper. Kärlekar. Barn.

Om vi kunde ta det till oss skulle vi också under tiden vi lever

lära oss att värdera det som viktigt.

Just den frågan är kanske också den största av våra utmaningar.

 

När Gellert Tamas skrev Lasermannen blev 90-talet tydligt.

rasismen slog igenom och dess banerförare var Ny Demo-

karti. En pajas till greve och en schlagerkung fick ett genom-

slag som var helt unikt. Dock, utan den pyrande rasism som

hade fått fäste i landet med ren terror som vapen hade de in-

te varit möjliga. Utan ett samhälle där vänstern havererade

och sossarna drevs åt höger(minns den ekonomiska stats-

kuppen 1985), där Palme mördades, där liberalismen fick

styrka genom den internationella totala dominansen där USA

tog tillbaka allt de förlorat under några decennier, utan allt

detta där folkrörelserna krackelerade hade inte det tomrum

uppstått där rasisterna fick plats. Inte heller hade Ny Demo-

krati fått det genomslag de fått. Då brändes flyktinganlägg-

ningar och med Lasermannen var invandraren ett villebråd

på våra gator. Människor skadades och dog. Nu blåste det

värsta över. Den stora anledningen var att Ny Demokrati var

ett stolleparti som tog död på sig självt. När hundratals rätts-

haverister samlas på samma ställe blir det kaos. Det var det

etablerade samhällets lycka.

Det etablerade tog lärdom. Många av Ny Demokratis förslag

togs in av de etablerade och lugnet kunde lägga sig. Ja, inte

om de var ett traumatiserat barn förstås, då var sossekärring-

arna igång, de anlitade en nazistisk läkare( ja, Thomas Jackson

som var sossekärringarnas stora eminens var nazist, medlem

i Svenskarnas parti) som sa att barnen simulerade och sedan

var det bara att tvångsutvisa.

Här börjar SD sin marsch. I den politiska kalhygge som uppstått

sätter de sina rötter och gör det bredare än tidigare populistiska

föregångare. De vet att om de bara skalar bort de värsta över-

tonerna kommer de att nå folk. Bort med Adolf, bort med kängor

och vapen, bort med höga tonlägen. Var beredd på storm. Stå

fast och stormen kommer att mojna. Då finns en skog att luta

sig mot.

Så slår SD igenom. Under ytan bubblar det. Många känner sig

svikna. Många är svikna. Man vill rikta sin ilska. Vem är väl då

tydligare att rikta sin ilska mot än invandraren, romen, den kri-

minelle och om de är allt och dessutom muslimer, halleluja.

I det politiska kalhyggets land brinner moskeer.

Det brinner igen.

SD är gjort det så skickligt.

Vi diskutarar aldrig var de 133 miljarder som undanhålls vårt

offentliga gemensamma genom skatteflykt, skatteplanering ell-

er rent skattefusk finns.

Vi diskuterar inte alla privatiseringar som innebär att vi med våra

offentliga medel betalat till de som redan är rika för att dessa skall

bygga skolor, eller sköta vård och omsorg.

Vi diskuterar aldrig hur det kan vara rätt att man i Sverige rikaste

kommun (Danderyd) uppbär bidrag från staten( rut, rot, räntebidrag)

på i genomsnitt 10000kr i månaden.

Nej när vi pratar ekonomi pratar vi om den ohyggliga massinvandring-

en som kostar varje skattebetalare ca 100kr/år, att jämföra med att

svensken i genomsnitt köper lösgodis för 122kr/år.

Det är något som är ruttet med staten Sverige.

 

 

 

1982 gjorde jag repmöte i Östersund. Vi samlades vid Grytans

skjutfält och alla de flesta som kom dit hade gjort lumpen tillsam-

mans fem år tidigare. Fem år gör att man ändras men samma

stund som vi fick på oss militära kläder gick vi in i de roller som

vi haft, fem år imploderade till ingenting.

Vi låg ute i tre veckor i kyla och lera. Övningar som frestade på

men grilla kött på värmekaminen och dricka god sprit gjorde att

veckorna gick snabbt. Jag minns revisorn. Han kom i kostym

och var bara så jävla pretto. Två dagar senare var han bara slum.

Han distanserade sig och överlevde genom att läsa Ken Follet

och dra urkassa vitsar. När de tre veckorna var över duschade

han och satte på sin kostym igen. Jag har aldrig träffat honom

efter det.

Så blir det en riksnyhet när en grupp syrier som flytt undan nöd

och krig vägrar att lämna bussen för att inlogeras på Grytan.Det

är för kallt. Det finns björn och varg. Det är för långt ifrån stad.

Ja, gladast av alla dessa dagar är ju SD som får ytterligare någ-

ra procent till sig av svenskar som tycker att flyktingar är ett bort-

skämt pack.

Migrationsverket kanske skulle upplysa om värderingar som är

viktiga att ta till sig i det lilla landet i norr.