leifsjoqvist

Jag har varit rejäl magsjuk ett par dagar och
det är intressant hur extremt liten världen blir
när kroppen inte fungerar eller bara fungerar
genom att ge smärta.

Den som haft rejäl tandvärk vet vad det handlar
om. Man är beredd att döda sina barn för att slippa
värken. Detta malande onda som driver ut varje
human känsla ur kroppen.


Man begriper också bättre alla dessa sjukdomsorgansiationer
som driver kampanjer för sina åkommor. Sjukdomen gör
dem mindre och de behöver varandras tröst i denna kamp
för smärtlindring.

I det perspektivet kan jag bara förundras över hur en man som den
italienska ideologen Antonio Gramsci satt i ett kallt källarhål med
bölder över hela kroppen och tänkte på en bättre värld för alla och
skrev detta på dasspapper.