leifsjoqvist

Jag lyssnade till Jimmie Åkesson igår i Studio Ett och
fascinerades över hur han som homofob lyckades få
till ett angrepp inte bara på Pridefestivalen utan också
lyckas klämma in att han gillar bögar för att de hatas
av islam.

Det är fascinerande hur vi accepterar angrepp på islam
men går fullständigt i taket när kritik riktas mot Israel,ja,
det är inte ens kritik mot judendom för det är en omöj-
lighet. Igår lyssnade jag på ett reportage om rysk värn-
plikt. Där vädrade man åsikten att många värnpliktiga
bara försvinner och att det misstänks organplundring.
Några rubriker om rysshets idag? Det fanns överhuvud-
taget inga bevis för organplundring organiserad av den
ryska staten, men ingen diskussion.

Jag kollar på Defamation av Yoav Shamir en dokumentär
som jag hittar en recension på nätet. En halvmesig i Express-
en. Annars tystnad. Jo, filmen får judaskyssar av både
Nationell.nu och Nordisk.nu vilkas vänskap man inte skall
glädjas över. I filmen visar Shamir på vilken stor apparat
somfinns för att underblåsa bilden av att antisemitismen
är utbredd. Han visar också på hur man strukturellt indok-
trinenar Israels barn med hotbilder.

Shamir är ute i samma ärende som Norman Finkelstein som
i sin bok Förintelseindustrin visar hur man ändrat antisemi-
tismen ursprungliga begrepp till dagens som handlar om kritik
av Israel. Både Shamir och Finkelstein är judar och därför har
deras verk förbigåtts med tystnad.


Det är tydligt att islamafobin är värre än antisemtismen. Du kan
överallt, och även i etablerad media, prata om den islamisk far-
an, om hotet från islam. Du kan dra upp 100 hotbilder som inte
har något fog och hänvisa till islam.
Du kan aldrig överhuvudtaget nämna judendomen i en negation.
Det är stor skillnad.