leifsjoqvist

Jag var vid Backavallen större delar av dagen. Det var
den första riktiga sommardagen. Framåt kvällen kände
jag att det var dags att bada. Jag cyklade upp till Härlan-
da Tjärn och på vägen kände jag den prunkande grönsk-
an och löfte om en lång het sommar.
Jag kom fram till badet och bytte om. Jag tittade ut över
den spegelblanka tjärnen och fylldes av välbehag. Det
var varmt och jag var ymnigt svettig efter cykelturen.
Jag gick fram till bryggkanten och slängde mig i. Jag kän-
de vattnen omfamna min kropp och sedan kom chocken.
Kylan runt mig fick mig att tappa luften. Jag crawlade någ-
ra tag men insåg att det gällde att komma upp fort och
rädda livet.
Några yngre män frågade hur det var i vattnet och fick till
svars:Va fan tror du din dumma jävel!
En nedkyld kropp som söker räddning har inte tid med dip-
lomati.