2015-08-21
11:44:19
har så mycket förändrats egentlgen?
Det som idag är SD och i synnerhet de som säger sig rösta på partiet
är nog inte så nytt. En vurm för det svenska har alltid funnits och ett
utbrett skvaller har alltid funnit för att inte tala om rädslan för det okända
och de okända.
Tattare, romer, samer, finnar, juggar kan nog berätta om ett bemötande
historiskt som inte skiljer så mycket från dagens.
Rasbiologin var härksande inom alla politiska partier fram över 50-talet.
Det kastrerades och tvångssteriliserades på löpande band bland dem
som ansågs vara debila eller ha dåliga gener.
När människor strömmade över gränsen efter krigsslutet var facket inte
lyckliga. De ville ha restriktioner då man ansåg att det var lönedumpande
och att egna arbeten stod på spel.
Jag är uppväxt i sosseland och jag kan inte minnas att det fanns någon som
talade väl om finnar, juggar, degosar eller zigenare. Tvärsom.
Den stora skillnaden är att det idag finns sociala medier som kan knyta ihop
allt skvaller och anonyma påhopp. Det finns något att fästa det emot.
När sedan ett parti som bygger på dunkelhet och skvaller ger en plattform
att organisera sig runt så blommar det under ytan upp.
Skillnaden från igår är att det korporativa tagit steget upp och lagt en filt
över klasstänket. Vi sitter alla i samma båt säger de etablerade partierna.
Politiker har blivit ett yrke i första hand och representanter för medlemmar
och en ide i andra hand.
Skråtänket bland politiker kulminerade som alla vet med DÖ.
Skulle man hårddra det kan man säga att dagens konflikt går mellan det
korporativa och det fascistiska.
Skillnaden dem emellan är hårfin.
Det handlar nämligen bara om hud.
Om detta stämmer kommer vi inom kort att se att i synnerhet Moderaterna
kommer att söka sig mot SD. En liten konflikt finns ju inom partiet mellan
de som är nyliberal och de som är konservativa. De förra ser en vinst med
stor invandring då man kan pressa ner löner och däri finns ju den stora möj-
ligheten till profit. De konservativa har alltid varit emot de mörkhyade och de
icke-kristna så för dem är det lättare att köpa in SD.
Sossarna har det tuffare. De låtsas vara ett statsbärande parti och som sådant
måste de ju lägga sig i röven på kapitalet å ena sidan och kamma arbetarrörelsen
medhårs å andra sidan. Till det kommer den stora grupp som har sin inkomst gen-
om att bara vara sossar.
Det känns inte som om rörelsen är särskilt stark inom sossarna, att de skulle kunna
hindra det som skulle kunna kallas höger inom partiet. Det tåget gick nog med Juholt.
De andra partierna är små och nischade. KD, FP och C kommer säkert med utspel
för att rädda sig själva men det är mer av betydelse för dem själva.
Miljöpartiet har sina tomtar och vad de kommer på står skrivet i stjärnorna.
V-partiet drivs av ung medelklass som har intersektionalitet på dagordningen och
de kommer säkert att flyta kring 5% vad som än händer.
Men visst vore det spännnande med ett socialistiskt arbetarparti som drev klassfrågor
och internationell solidaritet.
Kommentera inlägget här:
