leifsjoqvist

Regan är djurättsfilosof.
Han menar att de rättigheter människan har skapat
måste också gälla djuren.

Ett av argumenten mot detta har varit
frågan om rovdjuren.
Rovdjuren är köttätare och livnär sig genom att
äta andra djur.

Regan har delat upp existenserna i två kategorier.
Moralisk agent och moralisk patient.
Agenten svara för sina handlingar medans patienten
handlar utan förnuft.

Vi är alltså agneter och kan avstå,
rovdjuren patienter får fortsätta.

Vad jag dock inte förstår är var gränsen skall gå.
Däggdjur är klart.
Men hur är det med alla fågelarter, fiskarter och hur
gör vi med större insekter.

Varje gång jag tror mig förstå uppstår nya frågor.

Försvaret för köttätande utifrån att vi är förnuftiga varelser
är minst sagt lika bestickande.
Det finns ju massor av männiksor som är på en lägre nivå
än exempelvis hundar och apor.

Många individer föds med svag kapacitet att tänka överhuvudtaget.
På vägen till döden kan vi få alzheimer eller stroke.

Försvaret för mänskligt köttätande säger då att detta är
avvikelser. Meningen är att vi skall vara förnuftiga.

Är det så?
Är den mest förnuftiga den bästa människan?

Vi vet ju alla att med förmåga ökar också egenkärlek och ren egoism.
Detta leder till berikande av sig själv och inte sällan
i ren mental förstörelse i omgivningen.

Alltså kan man inte innan veta vem som blir en bra människa.
Det är vår historia som fäller avgörandet.
Mina handlingar talar om jag förtjänat att kallas en
bra människa.

Alltså,jag kan ha tänkt hur många vackra tankar som helst,
jag kan ha haft  hur många goda intentioner som helst,
men om det inte gått över i handling har detta vackra och
goda inte varit värt mer än gammalt kattpiss.

Tvärtom kan det vara med en människa med låg
intellektuell kapacitet men som varit glad i livet.
En människa som i glädje över att bara leva projicerat
glädje till andra.

Den korkade har i dessa exempel varit en mycket bättre
människa än den klokare.

Förnuftet är alltså en dålig markör för det mänskliga.


http://www.clarte.nu/grafik/cl994/cl994_13.htm