leifsjoqvist

Jag har varit nära flera individer som
har haft svåra psykoser. De har varit
utåtagerande och/eller självdestruktiva.

Deras hotfulla beteende har satt igång
processer i mötena med andra människor.
Inte sällan har de tillskrivits fantastiska
gåvor- när de i själva verket bara varit en
sjukdoms gisslan.

Det märkliga är när dessa individer gått ur sina
psykoser har de blivit totalt ointressanta.
Det som gav dem identitet var att de bröt mot
normer och att de skapade rädsla.

Människor som skrämmer oss skapar bilder
av det fantastiska .
Det som skrämmer oss måste ju vara något oerhört
mycket större än vi själva.

Därför kan det vara förnedrande att upptäcka att
det som skrämde skiten ur oss var en liten för-
ståndshandikappad man eller kvinna.

När vi bestämmer oss för att medicinera bort det
psykotiska och det ångestladdade så får man ju
ta med i ekvationen att man suddar ut en identitet.
Man gör en partiell vuxenabort.

Om den psykotiske levt ett liv med sin psykos har han
ju investerat massor i den identiteten vilken raderas
bort. Försvinner ,och kvar blir bara ett tomt och friskt
skal, men utan innehåll.