2015-03-30
17:14:58
Den bräckliga människan från Backa
Jag vaknade av att det rosslade i halsen och insåg
att något var fel. Dagens första cigg efter kaffet gick
inte att röka.
Jag cyklade till skolan för morgonmöte. Inte veckans
höjdpunkt direkt.
Vi 1045 hade jag klass i gymnastik som är allt annat
än organiserad. Efter så skulle jag låsa och kunde
då inte hitta mina nycklar. Jag kände och kände men
de var borta.
Borttappade nycklar kan sänka min självkänsla betyd-
ligt. Lite grinig åt jag och skulle efter sätta mig på cyk-
eln och trampa iväg till klubbhuset. Då hittade jag inte
cykelnyckeln. Om jag lyckades hålla ihop mig vid för-
sta nyckeltappet så brast det nu. Jag stod dock på en
skolgård så jag fick brisera inåt.
Jag tog cykeln på axeln och började att gå, men redan
efter ett par hundra meter kände jag orken tryta. Jag
har någon infektion i kroppen. Jag började då rulla cyk-
eln men det gick inte för pedalen slog in i vaden. Då kom
jag på den lysande iden att använda spännbanden. Jag
kopplade på spännbandet och la det runt axlarna och fick
en bra fördelning av vikten. Jag hade dock inte koll på
handtaget som slog in rätt i ögat. Det gjorde ont. Nu
brast det. Jag bara vrålade rakt ut. Jag hoppas att ing-
en såg mig. Någon minut senare samlade jag ihop mig
och insåg att jag var tvungen att få kontroll över mina
känslor. Jag kopplade på bandet och tog cykeln från
andra hållet och lyfte. Då slog handtaget in i andra ögat.
Nu var allt över. Jag bara gick och lät handtaget slå i
kind, panna och över minnen. Min enda tanke var att
komma hem.
Lite senare stod jag på planen och hade fotbollsklass.
Det regnade. Eleverna var omotiverade. Jag var helt
avstängd. Mitt enda fokus var att stänga inne alla kän-
slor tills jag blev ensam. Det gick.
Nu skall jag bara borra ner mig täcken och kolla någon
amerikansk familjefilm. Sömnen brukar komma bättre
då än med valium.
Kommentera inlägget här:
