leifsjoqvist

I P1 idag hade man ett kort inslag om att kyssas och

att detta inte alls är så vanligt som man kan tro åtmin-

stone om man ofta tittar på film.

Orvar Löfgren, folklivsforskare, menade att den svens-

ka bonden sällan eller aldrig kysstes och menade att

det säkert berodde på att man helt enkelt luktade as

i munnen.

Jag har ett bestående minne från en läsning av Per-Anders

Fogelströms och Krigens barn där två av personerna som

följer trossen i den svenska armens krig i Tyskland har sex med

varandra i en vagn. Jag vet att jag tänkte att de inte tvättat sig på

månader, inte bytt kläder och självklart inte direkt gurglade munn-

en med Listerine och  kunde nästan känna vämjelse(vilket kan-

ske också var tanken).

1974 kom Death Wish. Charles Bronson hämnas de brutala

morden på sin fru och dotter. Han hämnas på gammaltesta-

mentligt vis. Mången i vårt land upprördes över detta och men-

ade att filmen skildrade en onödigt och sadistisk våld och jäm-

förde med pornografi. Filmer som The Exterminator förbjöds

1980 och Cobra med Stallone var märkt och skapade ungefär

samma debatt som Death Wish.

Igår satt jag och tittade på Taken 2 med Liam Neeson. Den är

helt schizofren. I Taken har ett gäng albaner kidnappat Neesons

dotter och han åker till paris för att ställa saker till rätta. Det inne-

bär att han mördar en hiskeligt massa människor, ja allt som kom-

mer i hans väg. Dottern räddas.

I film två sörjer en albansk by alla som Neeson mördat. Det vill häm-

nas och åker till Istanbul för att göra upp.

Ledaren vill hämnas sin son som Neeson i första filmen sätter i två

spikar i låren och torterar honom med el. Han avslutar med en iskall

kommentar och låter elen gå på tills sonen kokar ihjäl.

Detta framställs som en sjuk man med bara hämnd i hjärnan.

Neeson däremot som mördat flera dussin och torterat till döds är bara

en vanlig amerikansk helyllefarsa.

Det är verkligen helt sjuka filmer.

Det är kulturimperialism.

 

Jag får göra vad jag vill(Neeson) och ni skall bara sitta ner och vara

snälla och lydiga.

Om ni gör som jag är ni per definition ondskans hantlangare.

Det är ju inte utan man ganska enkelt kan överföra det till USAs fram-

fart i världen i stort.

 

Igår var minnesdagen för atombomberna över Hiroshima

och Nagasaki. För 70 år sedan släppte USA två atombomb-

er över de japanska städerna. Det var bara en månad kvar

av Andra Världskriget. 100000-tals dog direkt. De brändes

ihjäl. Det var de som hade lite tur. De andra dog under oer-

hörda plågor de närmaste dagarna. Andra fick leva med ska-

dorna resten av sina liv och deras avkommor blev märkta av

strålningen.

Detta oerhörda skildras av ögonvittnen. Man beskriver vad som

sker. Ingenstans läser jag eller hör jag om varför. Varför släppte

dessa bomber? Kriget var i princip slut.

Det handlade inte om japanerna. Det handlade om Sovjet.

Man ville besegra Japan före Sovjet så att inte denna del av värl-

den skulle höra till Sovjets sfär.

En halv miljon människor dödades på det värsta sätt av geostrate-

giska skäl.

Var detta massdödande av helt oskyldiga fullt jämförbart med

koncentrationslägren?

En halv miljon på en dag!

Det är unikt i historien.

Men segrarna skriver historien.

De allierades handlingar krigets sista år borde uppmärksammas.

Terrorbombningarna över Dresden och Hamburg var också helt

inriktade på att döda så många civila som möjligt.

Likt Hiroshima och Nagasaki var de inte militära mål.

Så när vi idag pratar om terror kanske det skulle vara bra med en

mer uttömmande definition om vad stater gör och absolut inte får

göra.

Den spanska inkvisitionen har ett historiskt rykte om

att ha varit sällsynt grym. Dock, av det man vet, så

avrättades mellan 3000-5000 människor efter inkvi-

sitionens rättegångar. Det att jämföras med det mång-

dubbelt fler häxbränningar som den protestantiska del-

en av väst under samma tid ägnade sig åt.

Man kan tänka att det fanns incitament att sätta åt folk.

Då domstolen alltid konfiskerade de åtalades tillgångar

och stod fri att göra vad man ville med dessa tillgångar.

En jämförelse kan göras med DEA(den amerikanska nar-

kotikapolisen) som konfiskerar alla dömda narkotikabrotts-

lingars tillgångar.

En annan jämförelse är att under åren 1869-1950 lynch-

ades 5670 svarta av vita mobbar runt om i USA med flest

dokumenterade fall i södra USA.

Bacon i majonnäs................................................

Idag bildas grupper om snart när allting. De stora

skeendena fördunklas och den reella makten kan

göra vad de vill ganska ostört.

Det är ras, sex, kön, etnicitet, religion och kroppens

form för att ta några exempel.

Det utmärkande för alla dessa är att de oftast inte tar

med klassperspektivet i sin analys.

Det obehagliga är att världens ledande politiker och

företagare i början på 80-talet la upp riktlinjer för att

få just denna utveckling.

Hur kan det vara möjligt?

Roundtreegruppen la upp riktlinjer för ett samhälle där

centrum skulle få agera ostört. Det skulle ske genom

att den skyddades av cirklar. I de yttre cirklarna la man

konflikter som de ovan. Det var konflikter som på intet

sätt hotade centrum och som då kunde uppmuntras.

Genom detta skulle man ta udden av den kritik och de

rörelser som på klassisk sätt kritiserade klassamhället.

En daglig läsning på Facebook ger bl a följande delningar:

-Igår åkte den här bilen(en röd skåpbil med bilnummer)förbi

 vårat hur. Senare var det ett inbrott.

-Burkaanpassade badtider! Var skall det sluta!(det visade sig

 vara från England).

Man meddelar minsta lilla brott och får på så sätt för sig att

allt bara blir värre när det i själva verket är tvärsom.

SD spär på som det populistiska parti man är och här hittar

alla kammarsittande svenskar sin utpost.

För de flesta som delar bor inte i områden där det ens finns

invandrare och ännu mindre träffar man några.

Man lever i en skvallervärld.

Lever man i en sådan värld blir man upprörd bara man ser

en invandrare. En mörkhyad blir något som är farligt och det

är inte så svårt att lista ut att dylika möten blir laddade.

För hur skall man reagera när en främmande människa tittar

snett på en bara utifrån hur man ser ut?

Jag tänker på alla de svarta som lynchades i södra USA und-

er framför allt början på 1900-talet. De flesta var helt oskyldiga

och deras brott var deras hudfärg. Det hat som mobbarna kun-

de hetsa fram gjorde att man misshandlade, brände och häng-

de helt oskyldiga svarta och kände en slags stolthet över detta.

Tänk vilka strukturer som skapade ett sådant tänk.

Hur långt borta är vi från det?

Idag kan det vara svårt att förstå antisemitismen i Tyskland som

gav koncentrationsläger och utrotning, men tänket bakom var sam-

ma som lynchningarna i USA och Facebooksdelningarna i vårt eget

lilla land. De andra är farliga och måste hållas kort eller helt enkelt

avlivas för att vi normala och goda människor skall få leva våra liv

i fred och välstånd.

När Sven Lindqvist kom ut med Utrota varenda jävel 1992

så fanns en ganska markerad kritik som tog sin utgångs-

punkt i att Lindqvist, som det skrevs, relativiserade förintel-

sen.

Vad gjorde då Lindqvist?

Jo, han beskrev hur den kolonialisatörerna  tänkte och sedan

handlade och menade att detta var den grund som sedan naz-

isterna körde fullt ut med sin slutgiltiga lösning.

Där fanns det brittiska imperiets härjningar runt om i världen och

hur man beskrev de svarta i samma ordalag som nazisterna gjor-

de om de som inte tillhörde den ariska rasen.

Där fanns Leopold II som drev Kongo som sin fabrik och behand-

lade befolkningen i Kongo värre än en brutal djurfarm.

Det var inte bara en praktik. Det fanns biologiska tankar bakom

detta förtryck. Tankar som snappades upp av nazisterna och för-

djupades av dem.

1998 kom Hochschilds bok om Leopold II som i huvudsak

beskrev folkmordet i Kongo i slutet på 1800-talet och med

samma beskrivning om orsakerna och dess följdes som

Lindqvist. Då uppstod ingen debatt om relativisering.

Nu kommer boken som visar hur den tyske kejsaren

och hans administration förekom den tyska nazismen

genom folkmordet i Namibia. Här fanns rasbiologin, här

fanns koncentrationslägren, här fanns det som senare

blev den tyska nazismen.

När vi idag pratar om skuld skall vi nog ta in hela väster-

landet och i synnerhet de makter som var med vid Berlin-

kongressen 1885. Det var där de stora linjerna för folk-

morden senare och in i modern tid grundlades och där

den tyska nazismen var en del i ett större mönster.

 

Den form av liberalism som nu styr som hegemoni

i Sverige är särskilt tydlig på GPs ledarsida. Det är

väl egentligen liberalism det handlar om utan en

form av konservatism som tar sin utgångspunkt

att makt är rätt och de som har makt måste tillåtas

att styra utan inblandning från pöbeln.

Håkan Boström skriver:

 

Alltså var det fel att angripa maktstrukturerna under 60-talet.

Demokrati skall bara vara att gå till valurnan vart fjärde år.

Punkt slut.

Företag skall styras med mindre medlemsinflytande än komm-

unistiska partier.

Sjukvård skall styras av kunskap från de som har makten och

utan att patienter och anhöriga skall lägga sig i(mer än att de

skall få köpa från olika företag).

Skolan skall styras på samma sätt som sjukvården.

Vi är alla tillåtna att tycka vad vi vill om vi bara är liberaler.

 

Det är en aggressiv borgerlighet som nu utmanar.

Det är inte så märkligt.

Klasskillnaderna i dagens Sverige är idag i paritet med dem

som vi hade på 1880-talet. Då fick man makt i riksdagen efter

plånbok. Kvinnor hade inte rösträtt. Skolan var något bara för

de med pengar. Blev du sjuk fick du skylla dig själv.

Det är då inte konstigt att de borgerliga ideerna idag hämtar

sin inspiration från den tiden då makten var statisk och något

av Gud givet.

 

I dokumentären Thrilla in Manilla skildras kampen

mellan Muhammed Ali och Joe Frazier ur den sen-

ares perspektiv. Det ger en annan bild.

Ali var ju hjälten. Han som segrade mot Sonny Liston

1964(även om jag alltid tyckt att det slaget som avgjor-

de matchen såg märkligt lamt ut)och som 1967 som

världsmästare vägrade att åka till Vietnam; no Vietcong

ever called me nigger. Han fråntogs sin titel och boxade

inte på 3,5 år.

Så kom han tillbaka och ironiskt nog var det Frazier som

stred för att han skulle få tillbaka sin licens och som stred

för att Ali skulle få gå en titelfight.

Det han fick tillbaka var efter ett tag hån och smädelser.

Troligen var det en kampanj som iscensattes av Nation

of Islam.

1971 möttes de i vad som kallats Fight of the Century. Den

vann Frazier. Det var första gången som två obesegrade

mästare möttes.

1974 möttes de igen i en match som var helt avslagen. Ali

tilläts hålla fast Frazier matchen igenom.

Sedan kom Rumble in the jungle i Kinhasa där Ali slog ut

Foreman mot alla odds. Kanske den största matchen i his-

torien.

Men för Ali var fortfarande Frazier ett rött skynke och han

ställde upp till match mot utmanaren Frazier 1975.

Ali var den gode och Frazier var likt Foreman den vite mann-

ens boxare. Det var retorik. Ali klarade sig undan allt. Mötet

med Ku Kux Klan där han förklarade att vita skall para sig

med vita och svarta med svarta vilket gillades av klanen möt-

tes med tystnad av de som gillade Ali.

Frazier som började arbeta när han var 7 år i sydstaterna och

som fler än de flesta hade upplevt rasismen avskydde Ali. När

Frazier blev världsmästare första gången och han promotor

kom med vinstchecken vägrade banken att lösa ut den. han

var svart.

Så Frazier var förbannad. Han hade kallats gorilla, Uncle Tom

och massa annat.

I Manilla 1975 skulle hans chans komma. Revanch.

Det är troligen den mest brutala match i historien. Frazier och

Ali slog bokstavligen sönder varandras kroppar. Inför den 14:e

ronden bröt Fraziers sekond matchen. I andra hörnet satt Ali

och hade sagt till sin sekond att ge upp. Hade Frazier fått sin

vilja igenom(han kunde inte se. Hans vänsteröga var ur funk-

tion sedan 1964 och det högra helt igensvullet)och rest sig

upp till den 14:e ronden hade han vunnit. När Frazier gav upp

kollapsade Ali och föll ihop på golvet.

Ali skulle slutat efter den matchen. Han blev så sönderslagen

att han aldrig riktigt blev sig själv igen.

Frazier klarade sig bättre. Han gick en match till. Då förlorade

han mot Foreman. 1981 gjorde han någon slags comeback men

det blev bara en match.

Frazier var också märkt av kampen i Manilla. Han dog 2011 65

år gammal.

Dokumentären är en slags äreräddare av Frazier. Han var ingen

Uncle Tom. Den ställer också frågan om hur Ali med Nation of

Islam i ryggen kunde upprätthålla sitt goda rykte hela vägen.

När ett gammalt lejon blir skjutet i Zimbabwe med en pilbåge skapar

det en internationell opinion. Det stormar och man vill straffa en tand-

läkare för detta.

Inte långt därifrån ligger DR Kongo.

Där pågår en konflikt som sedan konflikten bröt ut 1998 har skördat

6 miljoner liv. 6 miljoner. En strategi från de inblandade stridande part-

erna är att använda våldtäkten. Varje timma våldtas 48 kvinnor och

flickor.

Trots att FN är där med en säkerhetsstyrka på 20000 man tycks ing-

en lösning vara nära och när även FN-styrkor våldtar känns lösningen

ännu längre borta.

I ett reportage i Modern Psykologi  6/2013 berättar en kvinna:

Soldater kom till vår by. De tog min man och framför mig skar de upp

honom som vore han ett djur. De skar va hans penis och delade den

och tvingade mig att äta den. De skar upp hans buk och slängde mig

på hans inälvor. Sedan våldtog de mig. Jag slutade att räkna vid elva

man. Under tiden hörde jag hur mina två flickor skrek i ett angränsan-

de rum och jag förstod vad som hände där.

Denna ofattbara grymhet är om inte vardag så vanlig i konflikten.

Grunden till konflikten är kampen om diamanter, coltan, kobolt och guld.

DR Kongo har stora naturresurser som det kämpas om.

Det finns också som i Rwanda en konflikt mellan hutu och tutsier.

Just folkmordet i Rwanda spillde över till DR Kongo då miljoner rwand-

ier flydde DR Kongo. Från olika håll finns nationella intressen. Rwanda,

Uganda, Burundi Tchad, Namibia, Zimbabwe(där Cecil lejonet sköts)

och Angola vilka alla mer eller mindre deltog i vad som kallades det

afrikanska världskriget 1998-2003.

Konflikten i DR Kongo har sin bakgrund i den belgiska kolonialisationen.

Precis som i Rwanda skapade man motsättningen mellan tutsier och

hutuer. Man gynnade de förra framför de senare. Man sökte t o m hitta

biologiska skillnader mellan de båda grupperna. Resultatet av detta ser

vi idag. I Rwanda kostade det 800000 människor i livet 1994. I DR Kongo

har det kostat 6 miljoner livet.

Leopold II fick av Berlinmötet 1885 då kolonialmakterna delade upp Afrika

sinsemellan Kongo. Han drev landet som sitt eget företag och under några

decennier skapade han en enorm förmögenhet. En förmögenhet som vila-

de på ca 10 miljoners kongolesers liv. När vi pratar folkmord i historien skall

alltid Leopold II ihågkommas och fördömmas.

Från 1906 till 1960 styrdes Kongo av den belgiska staten då Kongo blev fritt.

Det styrdes sedan dess av Mobutu som störades av Kabila efter vad som kall-

as det första kongolesiska kriget.

Sedan dess har landet på olika sätt varit i krig.

Det är alltså ett etniskt krig mellan tutsie och hutuer.

Det är en nationellt krig då de omkringliggande staterna stödjer olika grupper

inne i landet.

Det är ett internationellt krig då flera transnationella företag är där för att vinna

viktiga naturtillgångar och stödjer olika grupper för att utvinna dessa.

Idag ses ingen lösning. Krigen i landet fortsätter. Folk mördas och våldtas.

Jag hittar en volym av Vilhelm Moberg från 1953,

Att övervaka överheten. Det är artiklar som han

skrev under åren 1950-53 i de båda uppmärk-

sammade affärerna runt  Karl-Erik Kejne och

Kurt Haijby.

Den förste anmälde en lekmannapastor som an-

svarig för en "homofilliga" som skulle syssla med

manlig prostitution. Detta skulle ha förgreningar

upp i samhället. Enligt Kejne och hans bundsför-

vanter hotade detta rättssäkerheten.

Några dömdes i en rättegång.

Det blev senare också en statlig kommission som

inte heller den hittade någon konspiration.

Homosexualitet blev lagligt 1944 men det är ändå

inte svårt att finna homofoba tankar bakom även

Moberg ord. Han hävdar att det inte handlar om det,

men  ändå, Kejne var utan tvivel en kyrkans man

och i hög grad homofob.

Dock kan man se att både polis och stat handlade

mer än korkat och på så sätt spädde på det konsp-

iratoriska.

Den andra affären är lurigare. Kurt Haijby sa att

han hade haft en affär med Gustav V. Hovet be-

talade ut ansenliga pengar till både Haijby och den-

nes fru vid flera tillfällen.

Här agerade hovet för att få Haijby inspärrad på men-

talsjukhus och vid ett senare tillfälle när Haijby är i

Tyskland få honom sänd till koncentrationsläger.

Här blir Mobergs engagemang klarare. Hovet mot en

underdog. Klart att Moberg måste rycka ut.

Helt klarlagt är det inte men att Gustav V gillade både

män och pojkar står utom tvivel.

Kanske något för Västtrafik att köra en annonskam-

anj på i dessa pridetider.

I en artikel i boken skriver Moberg om det amerkanska

folket och om det svenska. Amerikanarna är stöddigare

och ställer sina makthavare till svars medans svensken

kryper för överheten. hans hyllning till det amerikanska

är lite märkligt då Moberg hade stort rättspatos. Från

1950 till -56 rasade ju McCarthyismen i USA där rätts-

staten satte ur spel och tusentals människor förföljdes

för sina åsikters skull och ytterligare tusentals belades

med yrkesförbud av bara misstanken att de skulle vara

kommunister.

Hur kunde Moberg missa det i sin jämförelse?

Efter några dagar i Lappland och bestigning av Kebnekjase

läser jag att hipsters nu anser att just detta är högsta mode.

Jag undrar varför?

Hur roligt var det att vandra i rullgrus rakt upp i timma efter

timma?

Hur roligt var det att vandra neråt i rullgrus timma efter timma?

Inte roligt alls.

De få gånger jag upplevde något var när jag vilade och kunde

se mig omkring. Då kunde jag slås av det magnifika och det

sköna och det storslagna. Lite som när man befinner sig på

havet i en liten båt och bara ser hav.

Människan otroliga litenhet i det stora.

Dock säger något mig att de flesta inte tycker att det är så himla

roligt att vandra uppåt utan den stora kicken är att få komma hem

och berätta att man gjort det.

Jag har svårt att tror att jag kommer att göra detta igen.

Utan trevligt sällskap har det varit riktigt tråkigt.

 

Tomas Mann skrev på 30-talet "anti-kommunismen är vår

tids största dårskap". Mann var inte kommunist men han

insåg att nazismen var ett långt större hot än kommunismen.

Så är det inte längre.

Håkan Boström på GPs gammalkonservativa ledarredaktion

går längre än de flesta. Han menar att ETC är en stalinistisk

terrortidning. Därmed borde de fråntas möjligheten att skriva.

Boström tillhör den del av borgerligheten som helt blundar för

vad som händer under och efter den ryska revolutionen.

Det var terror direkt.

Inga tankar om vad som utlöste revolutionen.

Direkt historieförfalskning om vad som hände efter.

Vilka revolutioner i historien är oblodiga?

Och ändå var och är de nödvändiga.

Den amerikanska, den franska, den ryska, den kinesiska och

även den engelska.

Hur kan man blunda för att Sovjet under år efter revolutionen

var i krig med 18 nationer?

Det var inte Sovjet som ville dessa krig.

Hur kan man blunda för de förvandlingar som skedde i Sovjet

inom ekonomin, vetenskaperna eller kulturen?

Sedan kom Stalin. Sedan kom kriget.

Men det är bra att Boström skriver som han gör.

Kanske kan det få vänstern att vakna till ur sina intersektionella

drömmar och vakna upp i en klassanalys.

 

 

När jag satt på Bryssels flygplats och väntade på

transport hem till Göteborg fascinerades jag över

alla typer av människor som strömmade förbi och

alla språk som pratades.

Utrop för transporter till Jerusalem, Beirut, Teheran,

New York, Peking, Istanbul, Moskva och till resten

av världen.

Bredvid mig sitter en man som är klädd som islamist

och några rader bort en chassidierjude. Här transpor-

teras människor i rullstol medans andra reser med si-

na stora ryggsäckar.

Det finns alltså en massa olika grupper av människor

på jorden och det finns en massa språk.

Inget eller inget kan sägas vara bättre än det andra ell-

er den andre.

Det allvarliga idag är att förnuftet och vetenskapen inte

längre är det som är gemensamt för oss alla.

 

 

En dag är det roligt att vara med fotbollsspelare i England sedan blir det bara tråkigt. En massa väntan i passivitet. Det hjälper föga att jag har handklämmor,mobil och böcker för tråkigheten tar över. Jag äter gott och sover mycket men om jag skall må bra måste där finnas en mening med det jag gör. Livet är mer än fotboll. En obehaglig känsla finns här. Allt som räknas är prestation. Om du inte presterar kasseras du utan några skyddsnät. Det är inte riktigt den rådande tanken om idrottens mening i Sverige.

Jag ser massor av tjocka människor med tom blick,cocacola i ena handen och pomes frites i den andra. Det brittiska imperiets sönderfall. I rummen bredvid mig bor några män från Blarney i södra Irland i ett annat en man från Derry på Nordirland. De menar att den krisa frågan är löst. Männen från Blarney har under sin livstid bara läst om våldet aldrig upplevt det. Så också med mannen från Derry. När jag berättar om våldet i Göteborg blir de förskräckta.

Först 20km gång från Nikkaloukta till Kebnekajse

fjällstation och jag var dödligt trött.

Andra dagen besteg vi Kebnekajse rätt upp i 9

km och det i rullande stenar och is. Det var inte

många steg man kunde ta utan att titta ner.

Så jävla trött. Ont i fötter och ont i knän och ont

i lår.

Så tredje dagen 20km gång igen. Tillbaka i Nikka-

loukta var jag helt totalt slut.

Det var tre dagar i homogen etnisk smmansättning.

En svart man torkade borden i Nikkaloukta.

Jag skulle också tippa på de flesta tillhör de högre

klasserna i landet. Det är nämligen inte gratis att

ta sig hit och det är inte gratis att plåga sig runt

Kebnekajse.

Vad  jag hört är jag numera accepterad av hipsters

som sätter Kebnekajse som nummer 1 vad som skall

göras för att vara hip.

Bra bok för att läsa om bakgrunden.

Igår greps en känd nazist med mer bomber på

sin gård än vad Breivik hade på sin. Nazisten

i fråga försökte varna sin SD-vän om att polisen

var på väg.

Så var finns den stora faran idag?