2017-09-12
13:33:58
kultur
Kultur betyder odling. Man planterar, sköter och skördar och sedan
börjar man om igen.
Så är det med några av mina favoritalbum.
1973 hörde jag Yessongs för första gången. Jag blev helt såld.
Den var magiskt bra.
Igår när jag cyklade till Lunden lyssnade jag på den 44 år senare.
Fortfarande lika bra, om inte bättre.
Det är en liveskiva och som sådan har man fångat ljudet otroligt
bra. Med tanke på den tekniska utvecklingen måste upptagningen
då 72-73 varit en fullträff. Allt måste ha klaffat.
När man har lyssnat så många gånger hör man detaljer. En hostande
man mitt i Howes ackustiska lilla solo på andra skivan är tydlig.
Yes hade innan denna liveskiva firat framgångar med The Yes Album,
Fragile och Close to the edge. På Yessongs spelar man låterna från
dessa tre album.
Någonting händer live, De , i mitt tycke, ganska torra låtarna på album-
en, där allting är perfekt men ändå lite tråkigt, förvandlas till något helt
annat live.
Det är som om medlemmarna i bandet befriar sig själva och släpper loss
all sin förmåga. Här finns solon som jag alltså lyssnat på i 44 år och ännu
har full behållning av. Det är svårt att beskriva med ord vad som händer
med en låt som Starship Trooper som på studioskivan är bra men på live-
skivan blir magisk med sin fullständigt orgiastiska final.
Låt efter låt lyfter sig live, Yours is no disgrace, Close to the edge och inte
minst Roundabout.
Någonting händer när alla lämnar manus och låter känslorna löpa fritt.
Sålunda den bästa liveskivan någonsin.
För att lyssna till döden avbryter.
2017-09-08
13:07:03
vad är vänster
I sista numret av Arena intervjuas Per Wirten. Han berättar där
om sin misstro mot klassiska vänsterståndpunkter. I en recension
i Expressen går han ännu längre och menar där att vänsterns
framtid är att överge Marx.
Wirten skulle nog kunna beskrivas som indentitetspolitkens främsta
företrädare i landet. Han verkar mena att vi skall överge den gängse
klassanalysen och istället för att fokusera på klass driva frågor om
kön, sex och ras.
När högerns olika grupper pratar om kulturmarxister är det Wirten de
pratar om. Man vrider upp Gramscis tankar om överbyggnadens betyd-
else fullt ut och slänger bort den del där han håller fast vid Marx analys
om huvudmotsättningarna i samhället.
Så var hamnar då?
Vem skall angripa de ekonomiska orättvisorna i samhället om inte vänst-
ern gör det?
Vi har ju under de senaste decennierna sett en galopperande skillnad
mellan fattig och rik. Idag har vi närmast ett ekonomiskt monopol globalt
vilket kan flytta resurser från land till annat för att störa varje agerande
mot detta monopol.
I en sådan maktfullkomlig värld skall vi inte diskutera klass utan kön, sex
och ras?
I en sådan värld är det alltså bättre fylla spalter eller demonstrera på torg
för diverse frågor om sex, kön och ras?
Vad är huvudmotsättning och vad är det inte?
Vad fruktar monopolen?
Inte är det frågor om sex, kön och ras.
Det är snarare så att de som driver dessa frågor är nyttiga idioter till den
globala monopolkapitalet.
För trettio år sedan kunde man i så gott som varje vänstertidskrift läsa om
motstånd världen över mot både nationella förtryckare som globala ditos.
Det handlade om strejker, väpnade konflikter, böcker och tidskrifter som
gavs ut under hot om fängelse eller ond bråd död.
Idag lyser dessa beskrivningar med sin frånvaro. Istället handlar det om att
unga kirurgiskt vill byta kön eller slöjan eller niqabens goda inverkan för kvinno-
kampen.
Det ena borde inte utesluta det andra, men det är vad vi fått.
Vem firar mest över att vi inte längre angriper klassamhället?
2017-09-08
13:07:00
Krig för vem?
Jag kollar på dem amerikanska serien American Odyssey och får funderingar
om varför vi egentligen har krig.
När Sovjet föll borde förutsättningarna för en fredlig värld egentligen varit goda.
USA var och är den enda supermakten. Men varför blev det då inte så?
Varför Irak ganska omgående?
Varför Somalia?
Varför Jugoslavien?
Varför Afghanistan?
Varför Irak?
Varför Syrien och Libyen?
Varför dessa ständiga hot om krig mot Iran och Nordkorea?
Vem vill ha alla dessa krig?
En och annan krigsgalen liberal hävdar att dessa krig är bra för
demokratin. Var blev det bättre? Blev världen fredligare?
I serien om den amerikanska militären Odelle som är på flykt från
ett amerikanskt vapen- och säkerhetsföretag ställs intressanta frå-
gor?
-Hur kan man leja ut krig till privata företag (Blackwater)?
-Hur långt är inte dessa företag beredda att gå för att dölja misstag?
De har ju resurser till både mord och täcka för dessa.
-Hur långt in i dem amerikanska administrationen når dessa företag
med alla sina pengar?
Krig är ju en industri som vilken som helst. Finns det inte marknader
får man skapa dem.
USAs krig under de senaste decennierna är ju närmast chockerande
aktioner för att underblåsa krig och hålla dem gående.
Man skapade i princip Al Qaida under kriget i Afghanistan. Då var jiha-
dismen en vän.
När Sovjet och öst föll ihop var USA tvunget att snabbt hitta en ny fiende.
En fiende att skrämma upp det amerikanska folket med.
Det militär-industriella komplexet vill inte ha fred. De vill ha ständiga
konflikter där vapen används. De måste ju få marknader för alla sina
vapen. Om det inte finns konflikter, skapa dem och underblås dem.
President Eisenhower avskedsord till det amerikanska folket när han avgick
i ett TV-tal 17 januari 1961 ( Ike var dock ingen fredsduva. Många länder fick
smaka amerikanska krig och många ledare i tredje Världen dog på hans komm-
ando).
Men han såg att makten låg hos andra än de folkvalda och det störde honom.
2017-09-05
01:19:36
Varför så mycket om -68
Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål
har under senare år öst ut pengar på skrifter som skall skildra åren runt
-68. Det är självklart mycket kritiska röster som kommer till tals. I fall som
Svante Nordin och Lennart Berntsson handlar det om avfällingar som
vänt helt om och som idag suger på den kapitalets spene de en gång så
innerligt föraktade.
Det handlar nu inte bara om -68.
Det handlar om att göra all slags vänster farlig.
Även den frihetliga delen av vänstern skall dras ner i grottekvarnen.
Det intressanta är att när då dessa liberaler börjar att skuldbelägga
Gramsci och Marcuse så hamnar de i samma ideologiska fruktkorg
som diverse rasister och nazister. Gemensamt för denna fruktkorg
är att de pratar om kulturmarxism som något etablerat och tydligt.
Det är det inte. Den propaganda som förs mot denna kulturmarxism
är av samma konspiratoriska art som de som tror på Illuminate och
Zog.
En i raden av de stora konspiratörerna och arvtagare till Ahlmarks korståg.
Det finns mycket att kritisera inom vänster inte minst för vänstern själva.
Synen på Stalin eller Gulag inte minst.
Men det som vore av större intresse borde vara att skapa alternativ för
ett samhälle som håller på att rasa ihop av motsättningar. Då menar jag
inte pseudospåret om migration utan om det ojämlika klassamhälle som
idag restaurerats till 1800-talets skillnader mellan fattig och rik.
Då som nu fanns och finns en repression att ta sig förbi och det finns en
imperialism som i mycket styr vår nations politik.
Så hur skall vi agera nationellt och inte minst internationellt?
Hur ser det svenska klassamhället ut? Vem är arbetarklass idag och vem
är medelklass och hur skall man verka mellan och mot vad?
Hur skall vi se på nationen? Vilka är våra fiender och vilka kan räknas som
mer eller mindre allierade?
Hur skall vi agera i synen på arbete? inom en snar framtid kommer massor
av arbete att robotiseras och automatiseras. Vad skall då människor göra?
Hur skall vi skapa nya arbeten? Hur skall vi definiera våra liv när inte arbete
kan göra det?
2017-09-05
00:47:50
Dubbla krav på ursprung
SD och deras svans kräver att vi skall ha god kännedom om vårt
lands historia, kultur och traditioner. De anser detta så viktigt att det
skall avgöra om en människa skall få stanna i vårat land eller inte.
När det gäller det egna partiet anser man dock att historielöshet skall
råda. De menar att åren mellan 1988 och 2005 egentligen bara är en
obetydlig parentes som ingen skall prata om.
Man säger sig ha ändrat helt politiskt från den tidens uppenbart rasis-
tiska agenda.
Partiet säger alltså att människor kan ändra sig.
Om organisationer kan ändra sig borde väl kulturer också kunna göra det?
2017-09-02
22:38:56
Putin och de franska filosoferna
En sommar för 39 år sedan satt jag ensam i mörkret och
lyssnade på OBS. Kulturkvarten. Varje vardag kväll 2200
lyssnade jag. Just denna kväll handlade det om de nya
franska filosoferna. Jag har alltid varit intresserad av dem
som bryter mönster. Det pågick vid denna tid ett sökande
efter att hitta nya former för vänster. Nya former och nya
tankar. Andre Gorz var väl inte den mest populära men han
var i mitt tycke rätt ute. Han ville att arbetet skulle ha mening
och att vi skulle arbeta för andra ungefär hälften så mycket
som gjordes( gäller ju in i våra dagar). Många kände att den
vänstern stelnat. Hur kunde Lenin eller Mao svara på frågor-
na som ställdes i nuet?
Så kom då Levy och Glucksmann med sina böcker.
Barbari med mänskligt ansikte.
Kokerskan och kannibalen: essayer om förhållandet mellan staten, marxismen och koncentrationslägren.
I huvudsak ställde de frågan:
Hur kan vi prata om socialism utan att göra upp med Gulag?
Det är in idag den centrala frågan.
Socialismen kan inte var en ideologi som ger oss mer repression,
läger, förföljelser, mindre yttrandefrihet och mötesfrihet.
Socialismen måste ju vara motsatsen: mer av allt det goda utan den
utslagning och ojämlikhet som kapitalismen har inneboende i sig.
I Oliver Stones långa intervju med Putin kommer de att tala
om Gorbatjov. Putin menar att Gorbatjovs perestrojka och glas-
nost föddes ur de diskussion som de nya franska filosoferna
hade startat.
Det ledde efter Sovjets fall till en hyperkapitalism som knappast
någon önskade.
Kunde det ha blivit annorlunda om Gorbatjov och hans falang vunnit
över Jeltsin?
Idag måste vi börja om och börja rätt.
Många frågor måste upp på bordet och kritik för att inte göra om samma
misstag måste göras.
Det är hög tid. Samhällets orättvisor försvinner inte.
Idag har den yttersta högern tagit på sig ansvaret att göra något åt
dessa orättvisor. Det är att kasta sig ur askan i elden. Men de kommer
att marschera på och kommer inte att sluta förrän någon eller något hin-
drar dem.
2017-09-02
22:14:32
Hur definieras kaos i samhället?
Den avgörande orsaken för dem som anser att Sverige
förfallit och drabbats av kaos är hur många som mördas
och drabbas av våld.
Självklart är också allt blattarnas fel.
De som då anser att kvinnor skall skyddas, att pensionärer
skall få sin pension och att man skall få fira midsommar, vill
i första hand utvisa, i lite olika stor mängd beroende på hur
nazianstruken man är, blattar.
Grundanalysen är att allt är blattarnas fel oavsett vad.
Om man skall räkna på dödande borde man se till självmörd-
andet. I genomsnitt tar 2000 människor livet av sig varje år.
Fram till 80-talet låg denna siffra stabilt högt, det goda folkhem-
met krävde sina offer, för att minska under 80- och 90-talet, för
att sedan öka igen under 2000-talet.
Om man nu kan säga att det är samhällets fel att det pågår ett
mördande på våra gator som dödar runt femtio personer varje
år ( resten av dödandet är det gamla vanliga, att någon familje-
medlem dödar en annan) men i samma stund fullständigt blunda
för att 2000 dödar sig själva i sina hem, så är analysen mer än
grund.
Kort sagt: de som ylar över mördandet på våra gator bryr sig inte
om människoliv. De har en agenda och det är den rasistiska. De
använder de dödade, vilka de oftast tycker är bra som döda, för
att framföra nazianstruken propaganda.
2017-09-01
13:53:57
Blattarnas fel?
I Uppdrag Granskning i förrgår så visades ett reportage om
Biskopsgården och gängkriminalitet. Man kan fråga sig om
den markerade grundfrågan är rätt: Beror kriminaliteten på
etnisk bakgrund? Det är ju vad man som blivit av en gammal
sanning.
Vi vet ju sedan urminnes tider och särskilt sedan vi började
bygga städer att socialt utanförskap, alltså underklass, är den
stora orsaken till brott. Kombineras den med alkohol och drog-
er ökar benägenheten att begå brott. Tillför man sedan en lätt-
het att skaffa sig och att bära vapen ökar brottens grovhet,
Ibland framför man USA som ett föredöme när det gäller inte-
gration. Men tittar på städernas utanförskapsområden där så
är det ju ännu värre än här. Där skjuts ännu mer än här och mör-
das ännu fler.
I gårdagens program finns en intressant tes och det är den att man
gått från organiserade gäng till löst sammansatta. Jag minns bara
några decennier tillbaka när man pratade om albanligan, ASIR, OG
eller MC-gäng. Idag hörs knappt något, Det är södra och norra Bis-
kop och inte så mycket mer. Backa hör vi inte så mycket längre om.
Det handlar idag mer om personer och släkter som livnär sig på drog-
försäljning och trafficking, med klar tonvikt på det första. Det handlar
om personer som verkligen fångar dagen, carpe diem. De bryr sig
om de skall bli skjutna men de tänker inte på att de kanske får sitta 20
år i fängelse. Så de litar till sina egna. Problemet verkar vara att när
det är så lösa organisationer så är det lätt att byta och bli fiender över
en natt. Den s k hedern många av dessa kriminella omger sig med är
inte värd mycket, i princip handlar detta hedersbegrepp bara om dem
själva och den för dagen som är bästa kollegan.
UG visar att i Biskop handlar det om ca 20 individer som driver runt med
droger och vapen. Den stora frågan är varför så många håller dessa röt-
ägg om ryggen och anser att det är mer skamligt att prata med polis än
att berätta vad dessa kriminella håller på med? Man håller alltså några
superegon om ryggen för att det anses vara skamligt att "tjalla".
Historiskt finns ju detta som företeelse. Jag minns min egen ungdom där
man inte bland arbetarklass och ännu mindre på landet ville dra in polis
i vad som hände. problem skulle lösas utan polisens inblandning.
Historiskt har ju polisens huvudsakliga uppgift varit att försvara det be-
stående och de rika och deras tillgångar. Det är därför det blir lite märk-
ligt när polisen pratar om ett VI när det skall utföra sitt arbete.
Är vårat samhälle av idag ett VI?
2017-08-31
13:43:01
Ytterligare en tidning läggs ner
Under 70-talet uppstod en flora av mer eller mindre radikala
tidningar. Under 80-talet hade jag ett 40-tal prenumerationer
på tidningar och tidskrifter och jag skulle påstå att jag fick en
bredare kunskap på denna läsning än vad man får idag med
nätläsning. Det tryckta ordet och pappret skapade ju ett rum
där man gick in och stannade fokuserat över tid. Jag läste
artikel för artikel och tog in på ett helt annat sätt än när jag
skummar nätartiklar.
De var med stor glädje och nyfikenhet jag mottog rasslet i brev-
lådan och veckans, månadens eller kvartalets utgåva.
Idag är de flesta tidningar borta men några lever kvar.
Fib/kulturfront som jag läst i 45 år finns kvar men är en skugga
blott av sin storhetstid på 70-talet.
ETC finns ju i massa former men jag läser inte längre papperstid-
ningen.
Tempus finns kvar och den har gått helt under min radar sedan jag
slutade prenumerera under 80-talets slut.
Clarte finns kvar även om utgivningen är ojämn och så också innehållet.
I mitt förråd som jag besöker ibland har jag många av tidningarna som
gått i graven men som betydde mycket för min egen utveckling. De var
i mycket min skola för livet:
Förr och Nu, Bokbox, Zenit, Häften för kritiska studier, Gnistan, Marxistiskt
forum, 299, Sju dagar, Folkets historia och några till.
Igår kom sista numret av Arena som under senare år skärpt upp sig betydligt
och skrivit bra om radikala tankar i modern tid. De är inte bra att den nu bara
blir en nätutgåva.
2017-08-29
15:05:58
Abstinens och serieknarkande
I slutet av förra veckan fick jag en typisk manlig förkylning.
Den satte sig på luftrören och jag fick en hosta jag sällan
eller aldrig upplevt innan. Trots tjocka i halsen och riv i luft-
rören skulle jag ut på balkongen för att röka. I lördags fick
jag nog. Man kan helt enkelt inte var hur dum i huvudet som
helst. Så jag fimpade.
Jag har sedan dess fyllt käften med nikotintuggummi och mal-
er på för att slippa abstinensen. Det går hyfsat med själva sug-
et efter ciggen , men värre är att hela kroppen är inställd på att
röka, När jag lägger mig på soffan för att titta på en serie så res-
er jag mig efter ca 30 minuter, vänder TV:n mot balkongen och
går mot densamma och först några sekunder efter att jag ställt
mig tillrätta för att tända ciggen kommer jag på att jag inte skall
röka. När jag sitter i klubben vid datorn så reser jag mig och går
ut och först där sätter hjärnan igång och talar om att jag inte alls
skall röka. Jag har 6-7 till sådana situationer där kroppen triggas
och säger till hjärnan att agera för att hamna i position för att röka.
Fjärde dagen idag och jag har kraftiga svettningar. Det bara rinner.
Halsen är mycket bättre men det kommer saker därifrån som jag
inte ens vill beskriva. Hostan ger med sig och idag känner jag mig
så gott som återställd.
Under dessa dagar har jag knarkat Law and Order: Special Victims
Unit. Serien har funnit sedan 1999 och är en riktig långkörare. Jag
hoppade in i säsong 11 och är nu på 16. Många timmar blir det.
Här ställs alltså den stora frågan: är nej ett nej? Gång på gång.
Kan en hårdporrstjärna bli våldtagen?
Under knarkandets gång blir jag modfälld. Hur många människor
finns det egentligen som tänder på barn?
Hur många tänder på att utnyttja och plåga barn och kvinnor?
I ett avsnitt ställs en man inför rätta utifrån vad han tänkt att göra.
Han har ställt iordning ett rum med full utrustning för att tortera och
lemlästa men har bevisligen inte verkställt sin fantasi.
Var går gränsen för våra fantasier?
När vet vi att man passerat gränsen från en fantasi där det kan bli
verklighet och man är ett hot mot andra och sig själv?
2017-08-24
12:46:25
Den märkliga tidsandan
Hårdraget kan man säga att överheten idag lyckats flytta
fokus på de stora och verkliga samhällsproblemen till en
pseudofråga, alltså den om flyktingar och invandrare.
På 80-talet skrev Micke Nyberg om hur stora internation-
ella hjärntruster tänkte sig framtiden. Ett scenario var då
att man skulle ha ett centrum, i princip kapitalet, som skulle
skyddas genom att man hade lät enfrågerörelser härja utan
för detta centrum. Dessa perifera rörelser skulle skapa en
illusion om att systemet och demokratin fungerade.
Mycket så blev det ju. Vänsterns identitetsrörelser och högerns
identitära slåss ju mot varandra i periferin.
Få tar upp jämlikheten, solidariteten och kampen mot kapitalet
i sin kamp. Centrum lämnas ifred att styra världen.
Idag finns tendenser att de högerns identitära flyttar fram sina
positioner. Man kan se på de otaliga poddar och sejter som den-
na grupp producerar. Man kan se på de demonstrationer som öppna
nazister kan hålla och man kan se mobben som motdemonstrerar
mot flyktingpojkar som söker amnesti.
Den unkna rasismen letar sig upp igen och tar plats.
Jag ser kvinnor som skriker ut sitt hat mot ensamkommande pojkar
som demonstrerar för sina liv. "Ut med packet" skriker de.
Jag ser denna unkna höger som säger sig vilja försvara kvinnor mot
den våldtagsbenägna flyktinghopen( som de säger). Detta samtidigt
som de skriker med hat i rösten om att "batikhäxorna" skall bort och
kommentarerna på högerns sejter uppmanar till våldsamma våldtäkter
av dessa batikhäxor, inte sällan uppmaning till att de skall gruppvåldtas.
Det är illa nog att vi har en nazistisk eller seminazistisk mobb som vrålar
efter död och våldtäkt. Vad värre är att denna mobb får stöd från sådana
som Ann Heberlein och Janouch. Heberlein antyder att kvinnor som vill
hjälpa ensamkommande har sexuella baktankar i denna hjälp och Janouch
hymlar inte utan säger rent ut att det är så.
Jag stötte ihop med en man häromdagen och vi pratade om det omårde där
vi båda bor. Han sa: Ja, du vet svenskarna vågar sig ut här längre.
Jag sa att jag bott i området sedan 1999 och har aldrig känt så och att jag
känner flera "svenskar" som inte heller haft de problem han pratade om.
Mannen blev sur och sedan sa han att jag inte förstod ,och när jag menade
att han pratade strunt, blev han arg och höjde rösten och sa att man kan
inte längre säga vad man vill i det här landet.
Du har ju just gjort det, svarade jag.
Då gick han.
Det skapas alltså luftslott via nätet där man målar upp faror som är över-
drivna och ju längre bort från förorten du bor ju mer kan du underblåsa
dessa överdrifter.
När rasismen förklaras som förnuft då vet man att ett samhälle är illa ute.
När allt ont Tyskland kunde förklaras med judar och andra underlägsna
rasers skuld till allt då var inte koncentrationslägren långt borta.
Idag har vi ett klimat där många svenskar anser att allt ont kan förklaras med
ras eller i en mildare kontext kultur, då vet man att lägren står om hörnet om
de skulle bli starkare. Utvisning av alla de som inte anses tillhöra vår ras eller
kultur kan inte genomföras på annat sätt än massiv repression och läger.
De som ropar efter detta hävdar att Sverige idag är en diktatur, att det är som
DDR, utan att verkar tänka ett ögonblick på vad det är de ropar efter.
De verkar vilja ha en demokrati som den i stadsstaten Aten där bara fria och
rika män hade rätten att rösta och verka i det som då kallades demokrati.
2017-08-22
23:06:33
meningen med livet
2017-08-21
22:59:00
Glaciärmarsch på Svalbard (kortbyxor en självklarhet)
2017-08-18
12:47:28
Om statsskulder
På 80-talet rasade en debatt om den svenska statsskulden.
På ena sidan hela etablissemanget och på den andra var
det Sven Grassman med några vapendragare som ETC och
Johan Ehrenberg.
Etablissemanget sa att om man inte kraftig beskar de offentliga
utgifterna skulle Sverige gå i konkurs och landet bli en banan-
republik. De andra sidan sa att man räknade fel och menade
att man inte räknade tillgångar när man pratade om den samman-
lagda skulden. De senare ville istället för att minska de offentliga
utgifterna öka dem.
Etablissemanget vann. Man skar ner det offentliga och startade
en privatiseringen som är historisk för alla stater. Vissa hävdar
att man 1985 i princip gjorde en statskupp när man avreglerade
kreditmarknaden och startade privatiseringshysterin.
Sedan dess har det gått som ett mantra att offentliga utgifter skall
beskäras och allt skall privatiseras.
På ett sätt verkar det fungera. Sverige har en glödhet ekonomi och
vi har idag helt plötsligt den lägsta statskulden i världen.
Problemet verkar vara fördelningen.
För å ena sidan har vi ett kollektiv som är rikare än någonsin och
som bara ökar sina tillgångar.
Å andra sidan har vi förortsområden där några miljoner stannat upp
eller minskar sina redan minimal tillgångar.
Sjuka, gamla och handikappade ropar efter att det inte finns resurser
nog och där vi släpper miljardärer och miljonärer utan kontroll förföljer
vi sjuka in i deras lägenheter.
Någonstans har vi också fått en pseudodebatt om att hela denna sned-
vridning beror på invandrare och flyktingar.
De påminner om 80-talsdebatten där man ylade om statsskulden utan att
nämna att med tillgångarna inräknade var det knappt fråga om en skuld.
Två pseudodebatter vilka har som mål att flytta fokus från de som har allt
och som inget vill lämna ifrån sig utan tvärsom vill sno åt sig ännu mer.
Uppror någon?
2017-08-15
13:25:20
Skäggbarn?
Det är 75 år mellan bilderna men tankegodset är detsamma.
..och varje dag får vi höra all rasistisk skit som man
inte får säga.
2017-08-15
13:17:21
Om frågor som hamnar vid sidan
Bokmässan i Göteborg handlar nu för tiden väldigt lite
om böcker. Det handlar idag nästan uteslutande om
Fria Tider skall få vara med eller inte. Den som är glad-
ast för det är självklart Fria Tider. De får så mycket pub-
licitet och ser hur upplagan rasar i höjden att ingen rek-
lam kampanj i världen hade kunnat göra något liknande.
Om ingen hade reagerat över att de var där hade inget
av detta hänt. Det är ett mönster. När det offentliga Sver-
ige skall ta debatten mot näthögern förlorar den varje gång.
Om man skall bekämpa den nya högern är det som alltid
genom organisera, mobilisera och agera. Istället för detta
har vi en offentlighetsvänster som inbillar sig att man med
bara ord kan bekämpa en organiserad höger med följande
svans.
Den senaste icke-debatten är den mellan Janouch och Dina-
marca. Bilden på trappan har utlöst en rad kommentarer. På
sin egen hemsida har Janouch klämt ur sig en spya som het-
er duga. Där jämställs dagens Sverige med DDR och det Tjecko-
slovakien hennes far en gång flydde ifrån. Vidare skriver hon
om Dinamarca och hennes position bland ensamkommande i
samma mening som hon skriver om äldre kvinnor som använd-
er dessa ensamkommande som toy-boys.
För några år sedan utsågs Dinamarca till landets sexigaste poli-
tiker och självklart har motståndare till henne hittat en bild där
hon står i bikiniunderdel och en t-shirt som säger att hon just
är landets sexigaste politiker.
Kollar man hatsejter som Avpixlat följer nu ett inarbetat mönster:
Dinamarca skall skickas till Mellanöstern där hon skall gruppvåld-
tas. Hon skall förvisas tillbaka till Chile, Hon är rävskabb som ingen
skulle stoppa in den i.
Man kan fråga sig om alla dessa högersnubbar funderar någon gång
över hur deras skydd av (svenska) kvinnor och deras eviga hat mot
(utländska)kvinnor går ihop?
I vilket fall som helst blir detta en debatt som åter tar bort blicken från
de viktiga frågorna. Det blir en debatt mellan offentliga personer och
vad som får sägas om dem och inte.
2017-08-11
14:26:59
Fördröjd behovstillfredsställelse
En fråga som jag aldrig fått svar på och som jag letat
efter men inte hittat något bra svar på är hur i huvud-
sak Västtyskland( men även Öst-) lyckades ta hand
om de armeer av unga pojkar som direkt efter kriget
strövade runt i landet och levde på det som de kunde
komma över. Det var i huvudsak föräldralösa pojkar
som slöt sig samman och svärmade runt utan mål och
riktning. Man kan läsa om denna tillvaro i Eugen Fried-
rick lilla bok Fostrad till förbrytare. På något sätt lyckad-
es man ju. Fånga in hundratusentals pojkar/unga män,
internera dem, uppfostra och skola dem och sedan skicka
ut dem i samhället verkar ju ha fungerat då och detta i ett
samhälle som var totalt förstört av bomber och krig.
"Vi var utrustade med allt från pistoler till balalajkor, bajonetter och slagvapen.
Vi livnärde oss genom att tigga, plundra och överfalla arméförråd eller försvar-
slösa flickor och kvinnor, som vi sålde till soldater."
Jag tänker på detta när jag tänker på de senaste åren i
Sverige. 2015 kom en strid ström av flyktingar in i landet.
Våra tågstationer fylldes av volontärer som erbjöd mat
och filtar. Engagemanget var stort och en opinion var
för att vi skulle hjälpa alla dessa flyktingar och när bilden
kom på den döde lille pojken Kurdali var det få som stod
emot(även om högersajter påstod att det var fejk).
Men ganska snart ebbade engagemanget ut och förbyttes
i en opinion som ville ha stopp vid gränserna och ännu lite
senare slog sossarna back och tvingade med sig MP i ett
totalt omslag i flyktingpolitiken. MP:s omslag måste vara av
historiska proportioner.
I Svd skriver Adam Svanell och frågar sig om engagemanget
bara var en trendgrej?
Mycket pekar på det. Sedan vänstern imploderade på 80-talet
har mycket av samhällsengagemanget rört sig i enskilda frågor.
Miljö, veganism, djurrätt, kön, sex och ras. Få har haft klass som
grund för sin analys eller sin kamp.
Resultatet blir då dagsländor och om det pågår längre slits rörel-
serna sönder av inre motsättningar.
I dagarna sittstrejkar pojkar/unga män från i huvudsak Afghanistan
för att få amnesti. Detta ses inte med blida ögon från några av de
som engagerat sig för dessa pojkar/unga män. Man påstår att det
skapar splittring.
En kvinna gick ut på FB och var arg för att pojkar/unga män i förorten
uttryckte sig rasistiskt mot ensamkommande pojkar/unga män.
Utan klassanalysen här det här vi hamnar.
Om man kräver bara amnesti för 25000 pojkar/unga män och sedan
inte mer får vi en arme till förorterna där problemen redan är av sådan
art att de är utanför kontroll. Så de kriminella gängen kan ju bara välja
och vraka och få rekryter till i princip vad som helst.
Om man skulle skapa en gräddfil för de ensamkommande skapar man
konflikt som kvinna på FB kritiserade: varför skall de ensamkommande
gå före pojkar/unga män som redan lever i förorten?
Det är inte utan att jag åter kommer att tänka på Woody Allen och hans
film från 1996 Everyone says I Love You. Där spelar Goldie Hawn en hus-
tru till en rik man och hennes liv går ut på att hjälpa. Hon tar sig an en dömd
mördare spelad av Tim Roth och hjälper honom på alla sätt när han är ute
på villkorlig frihet. Roth svarar med att sno hennes pengar och rymma med
dotter och frun blir så fruktansvärt bestört att hennes liv kraschar.
Lite så är det med hjälpen till de ensamkommande. Så länge de sköter sig
och är undergivna är allt frid och fröjd, men skulle de ställa till med något
förbyts all denna godhet i besvikelse.
Man måste tänka att många av dessa 25000 pojkar/unga män har flytt från
ett samhälle med uråldriga strukturer där familjen går före allt. Det blir så
i svaga stater. De har sedan i månader och år vandrat runt för att hitta ett
annat land att leva i och under resan fått utstå och se sådant som ingen
pojk/ung man skall behöva se och uppleva. Då är det klart att av dessa 25
000 kommer många att krisa och om det inte gör det direkt kommer det sen-
are.
Så skall man vara rättvis mot pojkarna måste det till ett längre tänk för att det
skall fungera. Det krävs en rörelse som är solidarisk och rättvis och framför
allt arbetar för jämlikhet och alltså arbetar med klass som grundbegrepp.
2017-08-11
12:21:54
Problemformuleringsprivilegiet
2017-08-06
15:46:00
Visioner
När jag blev kommunist på 70-talet var det i synnerhet
tanken på de stora förändringarna som lockade. Det var
Kina som modell som framstod som ett föredöme och det
som vi skulle jobba för här i Sverige. Runt om i världen tog
människor strid för nationellt oberoende och frihet. Man tog
kamp mot imperialismen och vem stödjer inte Davids kamp
mot Goliat?
Det var inte de verkliga bilderna eller de verkliga händelserna
som lockade. Det var berättelserna och de rena revolutionssag-
orna som engagerade. Verklighetens grymma fakticitet ville jag
och andra undvika. Kriget i Vietnam var de godas kamp mot de
onda och FNL behandlade fienden sammetsömt i politiska läger
där de fick lära sig kommunismens universella storhet.
Så har det alltid varit. Alla revolutioner, och de misslyckade, skrivs
av segrarna. De lyckade revolutionerna genomförs av goda männ-
iskor med goda handlingar och de misslyckade revolutionerna har
genomförts av onda människor med onda handlingar.
I början målades Mao bland folket men med tiden blev han alltmer gudalik och
flytande över folket
Jag tänker på detta när jag lyssnar på P3 dokumentär om Kårhus-
ockupationen 1968 i Stockholm. Dessa studenter som trodde sig stå
på tröskeln till den stora revolutionen. En liten bubbla som omslöt he-
la landet under några dagar. Några hundra studenter med en intensiv
vilja till förändring. Där Rebellerna dök upp som några närmast religiöst
övertygade maoister och bara dundrade in med sin dogmatism och en-
ögda syn på vad som var sant och inte.
Engels skrev att han hellre tog ett kilo aktioner mot ett ton teori.
Så är det ju oftast vid de stora förändringarna. Det är inte vad man skriver
och tänker som ändrar samhällen. Det som förändrar är när de materiella
villkoren tvingar folk till att kräva förändring. De som börjar behöver inte va-
ra många men om de materiell villkoren är de rätta kan den lilla gruppen
vara som en startmotor för den stora omvälvningen.
Kårhusockupationen hade ju inga av dessa betingelser. 60-talet var det
årtionde när landet var som rikast. Arbetarklassen hade fått det så mycket
bättre på några år att en revolution var för dem främmande. Så var det 1968.
Många motdemonstranter skallade utanför kårhuset "Hammaren i huvudet och
skäran i halsen". Så kom 70-talet och vänstern utanför VPK blev närmast eso-
terisk. Vi fick berättelser som fyllde på de vi redan visste om Gulag i Sovjet med
att det inte var så mycket bättre i Kina eller Albanien. Vem ville ge upp alla de rätt-
igheter vi hade här för ansluta sig till en diktatur?
Igår lyssnade jag på Markus och Malcoms podd igen. De två är väl närmast att
ta över den fallna manteln från 70-talet. De pratar om den verkliga teorin och den
verkliga praktiken. De demoniserar alla tankar om drömska visioner och menar att
allt kokar ner till materiella villkor. Vi skall bygga partiet och vi skall vara beredda på
de stora striderna. De kommer att bli tufft. Landet skall raseras för att sedan byggas
upp igen. Det kommer att krävas läger för att hålla reda på alla fiender.
Vem är sugen på den visionen?
De är emot kapitalismen men verkar vara ännu större motståndare till det som idag
kallas vänster, identitetsvänster och intersektionell vänster. De menar att arbetare-
klassen sökt sig till SD och ännu mer högerut och att de gjort ett riktigt val då denna
gemensamma höger har de rätta svaren på den upplevda svenska krisen.
Det är ganska långt från den vision som jag anslöt mig till under 70-talet.
Hur skall man få folk att ansluta sig utan de drömska visionerna?
Om några decennier kanske man kan få folket att ansluta sig men då måste allt först
gå riktigt åt helvete. Och skulle det bli så är det inte i första hand, som det ser ut idag,
ett vänsteruppror som vi kommer att få utan från det rakt motsatta hållet.
B Travens djungelepos om förtyck, motstånd och revolution är ännu viktig läsning.
Jag minns en av hövdingarna som motsätter sig en diskussion om vad som skall
komma efter revolutionen. Dylik diskussion var början till nederlag, enlig honom.
Låt debatten flöda efter vi segrat, sa han.
2017-08-05
22:34:20
Jag hatar reklam
Nu under Friidrotts-VM ställs frågan om reklam fullt ut.
Det stora under detta VM är herrarnas 10000m. Alla
andra grenar innebär bara att göra som på träning och
tävla mot sig själv men 10000m innehåller ett taktikmom-
nent som gör det extra spännande.
Det innebär att man inte bara kan bryta loppet för fem min-
uters reklam. Än så länge bryter man inte en fotbollsmatch
under speltid och det borde vara en självklarhet även här.
Men nej TV 4 visade sin okänslighet och visar reklam under
loppet vilket borde göra att Friidrottsförbundet avsäger sig all
vidare kontakt med kanalen. Pengar kan ju inte vara så viktigt
att man urholkar sin egen idrott.
På 10000m damer blir det sedan ännu värre. Det får man knappt
se. Inte bara är det reklam flera gånger och man missar i princip
att tala om att Sara Lahti bryter och sedan får man se de två sista
varven.
Reklamen som jag tvingas se handlar nästan alltid om att vi skall
spela och tippa mer på olika spelbolag. De lockar med enorma vin-
ster som om vi vinner skall användas till totalt meningslös konsum-
tion. Vissa summor är så stora att man med lätthet skulle kunna ta
bort den absoluta fattigdomen i exempelvis Jemen som står inför en
stor svältkatastrof.
Reklamen vänder sig till folk som är helt dumma i huvudet och tyvärr
verkar ju det vara ganska många om man ser till hur mycket människor
slänger ut sina pengar för den stora drömmen om total meningslös per-
sonlíg konsumtion.
