2018-01-30
16:33:43
Allt är kvinnors fel
I podden En förlorad sak pratar man på pubertalt vis om
varför kvinnor väljer de tuffa killarna i yngre år och på så
så sätt förstärker den dåliga maskuliniteten.
Det minns jag från mina unga år att man från frukost över
katederna till kvällsbönen predikade att ärlighet vara längst
och de som är tuffa som unga kommer att få sitt när de blir
äldre.
Så mången tönt har i decennierna stått i hörnet och tittat på
när de tuffa killarna har tagit åt sig av alla brudarna och tänkt
att när jag blir äldre skall det bli tvärsom.
Hela denna tanke är ju kvinnofientlig.
Självklart är brudar intresserade av killar som visar upp sig och
som pratar om intressanta saker och om de då dessutom skulle
vara snygga minskar inte intresset.
Varför skall vi lura osäkra män med att de kommer att få tugga
lakritsrot i sin ensamhet om de inte vågar öppna upp sig?
Är det kvinnors uppgift att ta han om darrande män?
På samma sätt som män vill ha bra grejer vill kvinnor ha det.
De kvinnor som sedan stadgar sig brukar ju visa smartness och
kollar efter män som verkar kunna fylla inte bara skötet utan ock-
så bli bra fädrer framöver.
De som i vuxen ålder väljer de "tuffa" männen är ju bara att beklaga.
2018-01-22
14:20:16
Tiden
Jag blir äldre.
Kroppsligen märker jag inte det så mycket. Jag har
fått lite avdomnad fot som jag tror hänger ihop med
ryggen och det gör att jag inte springer särskilt fort.
Jag kan simma och cykla som alltid.
Om jag får en sträckning tar det lite längre tid för den
att läka.
Jag har sedan några år Diabetes 2 som inte stör mig
särsklit mycket och jag slarvar redan mot det discipli-
nära jag underkastade mig när jag fick min diagnos.
Lite höga blodfetter tar jag en tablett om dagen för.
Så kroppen är som den är. Jag tänker inte så mycket på det.
Värre är det med knoppen. Jag känner inget större intresse
att läsa eller att lära nytt. Förr kunde varje liten vetenskaplig
nyhet få mig att gå igång och ta reda på mer. Så inte nu.
Idag handlar det mest om vad som hände förr och då det poli-
tiska fält där jag befann mig. Den långa dokumentären om Viet-
nam sträcksåg jag. 10 avsnitt. Mest fascinerades jag av Nixons
manipulation inför avlet 1968 där han kohandlade med van Thieu
för att stoppa fredsprocessen och genom det vinna valet mot
Humprey. Det var nytt för mig.
Jag kan också med glädje läsa alla strider som fanns i ett litet
fält inom vänster på 60- och 70-tal och som egentligen inget
betydde men som är av intresse bara för att få veta vad som
var sant och inte.
Jag förstår med säkerhet att döden rycker närmare men bryr mig
inte. Jag förstår när hasse Alfredsson mot slutet av sitt liv önskade
att det tog slut. Han hade ingen ork kvar och kreativiteten hade ju
varit hans liv. Utan den ingen mening att leva.
Det finns barnbarn som gör det gott att leva och veta att jag gjort
mitt under den tiden jag på jorden. Jag har ju inget behov av en
offentlig ihågkomst av mig då jag ändå inte kommer att kunna ta
del av den. Jag tror heller inte en nanosekund att det finns något
mer efter döden. Bara den stora tomheten. Den infinitiva regressen
som vid någon tidpunkt skrämmer barn till vanvett och andra även
senare i livet ( vilket gör att fegisar tror på en gud) rör mig inte i rygg-
en. När det är slut är det oåterkalleligen så.
2018-01-22
14:02:14
Tidsanda
Det pratas om åsiktskorridor i vårt lilla land.
Det är självklart bara trams.
Om man levde i Sovjet, eller i fascistiska Spanien
eller Portugal, eller om man idag lever i Saudiarab-
ien eller Iran, då kan på allvar prata om åsiktskorri-
dor.
I de ovan nänmda exemplen kunde eller kan det kosta
livet att skriva för makten obehagliga saker.
I Sverige kan man drabbas av kritik och det verkar vara
lika illa som döden för de som hävdar åsiktskorridoren.
Det intressanta är att på 70-talet var de som hävdade
att det fanns en åsiktskorridor utelsutande från vänster
idag är de nästan uteslutande från höger.
Jag lyssnar på Zizek om kön och Freud.
I diskussionen som följer uppstår en diskussion om könet
som en social konstruktion.
Om man anser att det är så blir ju exempelvis könskorriger-
ingar helt onödiga. Om könet barra är en social konstruktion
behöver man ju bara tänka sig ett nytt kön.
2018-01-11
17:06:45
De goda historieförfalskarna
Swante Weyler recenserar dokumentärserien The Vietnam
war i Expressen. Inte mycket att säga om det. Serien är bland
det bästa jag sett och Weyler skiver väl om det.
Men idag är han med i Studio Ett och där menar att en av lär-
domarna av Andra Världskriget är att komma ihåg Röda Armens
kollektiva våldtäkter i slutet av och efter kriget.
Det blir en märklig erfarenhet att delge om man då blundar för de
allerades våldtäkter.
För två år sedan gav Miriam Gebhardt ut sin bok som tar upp den
glömda historien om hur de allierades styrkor ägnade sig åt just
kollektiva våldtäkter i samma utsträckning som Röda Armen.
Så frågan är alltså vad vi väljer att lära av historien. Om vi inte ser
till helheten kommer man ju alltid fel.
2018-01-10
13:20:25
Hur vet man att det är för sent?
Läser och lyssnar till människor som medvetet söker
ett annat liv närmare naturen av antingen skälet att det
känns rätt eller att det är nödvändigt för en annan tid
kommer då resurserna krymper och vi måste leta alter-
nativa sätt att leva.
Walden av Thoreau är väl grundeboken för de flesta.
Thoreau bosatte sig i en liten stuga nära en sjö för att från
distans se vad som händer i samhället. Han satt där i två
år och skrev in sig i evigheten.
Filmen Into the wild har ett liknande tema.
Under julen läste jag om Torgebys lilla bok om sitt liv i ett tält,
senare liten stuga, i Jämtland och i ett litet hus med andra löp-
are i Etiopien. Vara ett med naturen och sina egna tankar kan
ju vara befriande men också bli till ett vegetativt egotrippande.
Så lyssnar jag till två radiodokumnentärer om och med dels
Daniel Jonstad som byter livsstil av politiska skäl och mår bra
av det och dels en kinesiskfödd kvinna som byter fashionliv i
USA mot den svenska urskogen.
Jonstad är intressant då han fruktar den stora kollapsen och
förbereder sig att vara närmast självförsörjande. En liten intres-
sant iaktagelse från honom är när han lämnar det vegetariska.
Den lilla kornbiten han får på tallriken är producerad i England.
Vad kostar det inte att få den på en tallrik i Sverige?
2018-01-07
11:52:00
Morgon med Carlin
Ägnat morgonen att kolla på George Carlin, en av de största stand-ups någonsin.Han pratar mycket om religion. Det är fascinerande att den ledande tanken för en religiös är att komma till paradiset. Meningen med livet är alltså att dö.En annan fascinerande sak med religionerna är att de pratar om kärleken men i praktiken handlar det om två saker.LYD och HAT. Carlins arv till mänskligheten är: Tänk själv for i helvete!
https://www.youtube.com/watch?v=Hy-sVByUHqE
2018-01-03
12:43:40
Allt är inte vad det ser ut att vara
När Sovjet ockuperade Afghanistan var det en del vänster som
jublade över att ett feodalt system slogs ut och ersattes av ett
mer modernt. När USA ockuperade Afghanistan jublade liberal-
er över att ett feodalt system slogs ut av ett mer modernt.
I bägge fallen drabbades och drabbas i första han civilbefolkning-
en av dessa krig och inget blev bättre för det stora flertalet.
Allt är alltså inte som det borde vara när man tittar till orden.
När nu folket går ut på gatorna i Iran så kan det vid första ögonkas-
tet se ut som något bra. Men det finns frågor.
Iran stöttar oppositionen i Palestina mot den israeliska ockupationen.
Iran stödjer Assad i Syrien.
Iran är i kamp med Saudiaarabien om områdets hegemoni.
Iran är shiitiskt mot den större sunni inom islam.
Självklart stödjer då USA, Saudiarabien och Israel de pågående dem-
onstrationerna.
Den mer reaktionära delen av prästerskapet i Iran stödjer också dem-
onstrationerna då de hoppas att den sittande regeringens moderniser-
ingar skall kunna stoppas upp.
Sålunda påverkar demonstrationerna den geopolitiska utvecklingen, den
regionala utvecklingen och sist men inte minst den inhemska.
Man måste ställa sig frågan vad det är som gör att USA, Israel och Saudi-
arabien ställer sig bakom de demonstrerande i Iran.
2018-01-03
12:24:45
Simenon igen
Jag minns kommissarie Maigret från min barndom
på TV med Jean Gabin i huvudrollen. När jag sed-
an fick ett politiskt medvetande så var ju inte direkt
krimromanen det första jag läste. Men som så många
gånger kom en skriftställning av Myrdal som satte Sime-
non i ett sammanhang och inte minst krimromanen som
en tidsmarkör( Chandler och Hammet).
När Atlantis ger ut Simenon igen är det en kulturgärning som
heter duga. Jag har svårt att se att det kommer så många nya
läsare till detta men för oss gamlingar är detta gott.
Jag har nu köpt på min pocketversionerna och ser fram emot
läsningen.
I den första jag läser, Maigret på semester, så skall alltså komm-
issarien vila upp sig tillsammans med sin fru på semesterorten Les
Sables d´Olonne vid Atlantkusten. Det blir inte så.
Det är intressant att läsa om tiden alldeles efter Andra Världskriget.
Här promenenar man, tar en taxi, planerar telefonkonversationer
och titlar är viktiga i alla dialoger. Brotten i sig tar ingen plats utan
det är alla dialoger och funderingar som fyller sidorna. Simenon
skrev inte med onödigt många ord. Romanerna är korta och koncisa.
Jag kan tänka mig att för nya läsare upplevs en bok som denna som
lite träig och tråkig men om man har tålamod till finalen, och som sagt
det gödslas inte med orden, blir man väl belönad.
2018-01-03
11:55:32
Jan och verkligheten
Då jag läst allt vad Guillou skrivit är det ju naturligt att
läsa vad som skrivs om samma man.
När boken Jan Guillou-Utifrån av Paul Frigyes kom
hamnade den ju direkt på efterkälken. Dels kom ju Jan
Guillou ut med sina egna memoarer och dels blev det
ett bråk om vad som var sant och inte om Guillous betyg,
vulekt alltså fick förlaget att dra in boken. Slutligen kom
den ut stukad och inte läst av så många. Jag hittade den
innan jul på restförsäljning tre böcker för 100 spänn.
De recensioner jag läst säger ungefär detsamma. Inget
nytt under solen och en undran om varför denna bok?
Det som är intressant är intressant för den yttre dramtik-
ens skull. Det är intressant att åter läsa om hur IB-affären
såg ut och vad som hände under den. Det är intressant
att läsa om Cederholm-affären. Det är intressant att läsa
om hur Guillou tar sig an TV och vad som hände under
tiden med honom och kritiken. Men det är inte intressant
att läsa om hans barn- och och ungdomstid. Det tog bara
några sidor för att hoppa över.
Det enda som jag höjer ögonbrynen för är Frigyes lilla under-
sökning om huruvida Guillou hade kortärmade rutiga skjortor
i Rekordmagazinet eller inte. Guillou hävdar att detta är en
myt. Frigyes bevisar att det inte är det. Guillou hävdar ändå
trots bevisning att det är en myt.
Det kanske hade kunnat rädda boken om Frigyes hade foku-
serat på fler sådana meninglslösa trådar för det är självklart
roligt att läsa om sådant.
Nu blir inte ens KGB-affären intressant. I efterhand lyckades
ju Guillou desarmera även den.
