leifsjoqvist

Peter Robinson har skrivit 20 romaner om Alan Banks.

Det är mer roman än krim. Robinson sätter berättelsen

i centrum och inte intrig och vällustig upplösning. Där

hans romaner slutar knyts inte historien ihop utan läm-

nar frågorna öppna. Det är inte cliffhangers i annat än

det som handlar om Banks kärleksliv.

I Nr 18 Mörkrets alla färger finns Othello av Shakespeare

med som kuliss. En amatörgrupp sätter upp Othello och

personerna den sköna Desdemona, den illvillige Jago och

Othello själv finns med i ett helt annat sammanhang där

Othello och Desdemona byts ut mot två män.

Våldet är sällan framträdande i Robinsons romaner. De är

snarare bara med som ett slutgiltig konsekvens av vad som

egentligen betyder något.

I Mörkrets alla färger är det staten som står för det menings-

lösa våldet. Det är våldet som ett isolat för en hemlig grupp

i staten som problematiseras.

För den som inte läst Robinson är En ovanligt torr sommar att

rekommenderas som start.

Olympiska spel är inte i närheten av sin grundtanke.

Eller kanske är det det OS är. OS startades av över-

heten för att glorifiera överklassen. Rika och männ-

iskor från goda bakgrunder skulle under en tid visa

världen hur välförtjänt uppburna de var.

Stockholm 1912 var ju en affär för kungahuset och

överheten. Liberaler och arbetarrörelse var emot.

Idag är OS en affär för transnationella företag. De

dominerar hela mästerskapet och bestämmer dag-

ordningen. De har mutat IOK(internationella olym-

iska kommitten) med  resor, presenter och reda peng-

ar. IOK är säkerligen en av de mest korrupta orga-

nisationer som finns i världen. I Sverige har vi SOK

(Svenska olympiska kommitten)som utser vilka som

skall få resa till OS. Alla i respektive grenförbund har

ju bättre koll än SOK men organisationen är en slags

FAS 3 för överklassen.

Med bakgrund av detta måste man sälja konsumerad

gröt. Vem fan bryr sig om skytte, fälttävlan, bågskytte

eller segling under normala tider. Vi har inget intresse

av det alltså får man piska med det nationella. Vi skratt-

ar åt den långsamma turmenska simmerskan och vill

spy på Sarah Sjöström som bara kommer fyra.

Konstruktion lyser i det mesta men tydligast i simning.

Där man i fotboll, världens överlägset största idrott kan

få två guldmedeljer kan man i simning få 34. Vem kom

på fjärilssim? Det är parodiskt och är gör att man miss-

tänker att baklängeslöpning inte är långt borta i friidrott.

Frågan är hur länge man kan hålla denna bubbla flygan-

de? Ju mer vinstmaskin och kontroll ju mindre intresse.

Det vore ju intressant att ta upp de grenar som fanns

med fram till london 1948 som skulptur och poesi.

 

Karl Popper skrev: öppenhet är det effektiva gödningsmedlet

Vänsterns stora problem är att man gjorde fel vägval i början

av sitt vara. Marx skrev att vi skulle utveckla produktivkrafter-

na så långt att varje människa skulle få tid över till att välja

mellan att lägga större tid åt fiske eller åt andra självutveck-

lande aktiviteter.

Vad tog det vägen?

Idag är vänstern defensiv. Det handlar om att utöka bidrags-

system istället för att ha visioner om att öppna samhället så

att alla har möjlighet att välja att bli i ett sammanhang.

Det stora brottet var det mellan det revolutionära och det re-

formistiska. I mellanrummet försvann en stor del av vad som

var vänsterns credo.

Å ena sidan fick vi stadsbärande reformister vilka närmade sig

faktiska makten i sådan fart att man tappade bort innehållet på

vägen och till slut bara blev kärl i maktens skafferi.

Å andra sidan hade vi de revolutionära som antingen blev stats-

bärande och ägnade all tid att skydda den makten och tappade

visionen eller så blev man religiös och tappade allt innehåll i kam-

pen mot allting.

Vi behöver visioner. Vi behöver tankar om hur ett bättre samhälle

skall se ut och hur vi skall nå dit. Vi behöver dock inte utopier som

bara vill skynda på vägen till målet och då förlorar sig i drömmen

om något som inte finns och i bitterhet över detta blir destruktiv.

 

 

Så Tove och hennes gubbe bestämde sig för

att skiljas och det sista de sa var att de inte

skulel träffa en neger.

.......

Och vad händer?

Jo, han blev ihop med en neger!

När jag satt och sket på utedasset i Värmland hittade

jag en GP-bilaga i högen för användbart papper till

röven. Den var från 2008 och den handlade om Bruce

Springsteen som skulle uppträda på Ullevi.

Ur intervjun:

 

 

Nyligen kom ett nyutgåva av Harald Ofstad och

hans Vårat förakt för svaghet. Ofstad driver tesen

att vi alls inte gjort upp med de nazistiska värder-

ingarna utan istället i mycket assimilerat dem. Vi

har maskerat innehållet och givit nya namn åt det

nazistiska innehållet. Det syns kanske allra tydlig-

ast i praktiken i väst kring flyktingar och synen på

muslimen.

Åt andra hållet kan det vara värt att åter läsa Utrota

varenda  jävel av Sven Lindqvist. Lindqvist driver ju

där tesen att nazismen inte var något unikt utan bara

en följdriktigt utveckling av kolonialismen och de all-

mänt omhuldade tankarna om rashygien från slutet

av 1800-talet och in på 1900-talet.

Inatt låg jag och kollade på Melancholia av Trier.

Det var segt. Jag undrade över syftet med filmen.

Vad vill han säga?

Kulturyttringar för kulturens egen skull är ju som

att äta sin egen skit.

Jag stängde av och gick ut i natten och stirrade

på en stjärnklar himmel. Det var en bättre upp-

levelse.

 

 

 

Nuförtiden häschar man inte hö. Man låter det torka

på marken och plastar sedan in höet i balar.Här i

Värmland sa man hejsa. Det var ett tungt arbete

särskilt i högsommarvärme. Höet lades upp på

pinnar i fyra skikt. hejsan var två meter. Den kunde

vara tio meter lång. Där torkade höet och när det

var torrt nog samaldes det på vagn och kördes in i

lador. Jag var med i övergången från arbetshäst till

traktor.

Arbetshästarna var stora och snälla.

Vid 13 års ålder kom det stora kåtheten in. Jag var kåt

jämt. Jag var kåt på allt. Jag mindes bondkvinnorna och

deras svettiga kroppar oftast bara i bh upptill.

Likt Fellinis alter ego i Amacord, han som trånar efter

tobakshandlerskan med de grymma brösten, sökte jag

tillfällen att komma nära och hoppades som i Lektyrs

rosa bilagor(läsarnas egna sexberättelser) att mer ell-

er mindre bli våldtagen i en jordkällare eller skafferi.

Men jag fick aldrig uppleva vad Fellinis pojke fickk upp-

leva mellan jättetuttarna där han nästan kvävdes.

Jag torkade nästan ut i mina imaginära drömmar och

på det följande tokrunkandet.

Jag cyklar till Sunne. Jag cyklar förbi Mårbacka

där man sedan decennier gjort Selma Lagerlöf

till tandlös sagotant. Det är inte så ofta i dessa

miljöer pratar om Selma som lesbisk pionjär ell-

er antifascistisk agitator.

Jag cyklar förbi Askersby där man en gång spelade

in Gösta Berglings saga. Många bra skådespelare

med Tommy Berggren och Margareta Krook i spet-

sen. Det hjälpte inte, serien var prålig och kom ald-

rig till skott.

I små byar är strukturerna sega. I en kurva vid ingången

till byn var det ett par som körde ihjäl sig för 42 år sed-

an. Den enda dödsolyckan i byns historia. Självklart

har kurvan namnet dödens kurva.

Ås. En av alla dessa tusentals små byar i Sverige.

En by som inte längre knyts ihop av gemensamma

band.

Lanthandeln gick i graven för 25 år sedan.

Prästgården såldes till tyskar.

Kvarnen togs ur bruk för över femtio år sedan.

Få om ens någon kan livnära sig på skog och jord.

 

Jag minns när här fanns en syjunta som gjorde skäl

förnamnet. För 40 år sedan gick de ihop för att stopp-

ade att en 13-åring skulle få åka buss till simskolan.

Långt hår, avklippt Leejacka och gula Commerce var

inget för Ås barn. Syjuntan påstod att pojken puttade

i flickor från bryggan så att dessa kunde drukna. Inget

kunde vara mer fel. Han ville ju knulla dem.

13-åringen blev förbannad och kallade chauffören för

nazist.

När han inte fick åka buss cyklade han de fyra milen

istället. Han var inte långt efter bussen.

Han kände en grym vällusta när han pullade syjuntans

döttrar i buskarna.

Många människor idag strävar efter bekräftelse genom

ett ägande. De tror att äga och ha innebär frihet. Oftast

glömmer de eller förnekar att så fort du tar steget upp

i den stora världen uppgår du i en struktur som ger tyd-

liga ramar för din frihet.

Den som betalar miljoner för ett uppdrag vill att det upp-

draget genomförs. Inte ens på toppen, kanske minst då,

är du fri då tusen jagar efter din strupe.

Din fritid handlar om att jaga upplevelser som du seda

kan förmedla. Upplevelsen i sig är mindre viktig.

 

I den lilla världen, där min far lever , finns åkrar och skog

alldeles om husknuten. Vi ror ut med båten och lägger ut

em mjärde om vi skulle få fisk hoppas jag på lake.

Vi ser bävrar som avverkat björk.

När vi ankrat båten går vi genom en granskog som farsan

planterade för 30 år sedan. Den tar sig. Han klagar på att

han inte orkar att röja ut slyt, att det vilda tar för mycket

plats. Han säger att det finns pengar i skogen om man av-

vaktar rätt tid på marknaden. Jag säger; röj och köp dig en

flakmoppe.

Jag har insett att ägande är inte frihet. Det är motsatsen.

Så fort du äger något upptar detta ägande det mesta av din

tid.

Bilen skall skötas och du skall ängslas över missljud i motor

eller att lacken skall repas.Huset skall skötas och du oroas

över att vitvaror skall gå sönder eller att vattenläckor har skap-

at mögel. Oron är större än glädjen.

Ju mer du äger ju mer kan du förlora.

Ingen som ger sig i ägandets struktur blir någonsin nöjd.

Snarare skapar ägandet liksom internet ensamhet.

Ensamhet skapar narcissism som i sin tur i en nedåtgårende

spiral skapar mer ensamhet..

 

Inatt stod jag och tittade på en stjärnklar himmel. Jag såg fladd-

ermöss flyga tätt ovanför mig. I det första ljuset gungade en älg-

familj förbi och lite senare hoppade den trebenta grävlingen ut un-

der uthusen. Det är en myt att de skulle gå efter människoben.

Jag kände total delaktighet och ett lugn som närmade sig dödens

puls.

För att förstå verkligheten behöver vi ge den struktur

och för att få struktur behöver vi teoretisera. Men det

finns en brytpunkt där detta teoretiserande hamnar

ovanför verkligheten och blir kontraproduktiv.

Vi kan se hur vi idag diskuterar klass och då i synn-

erhet förorten.

Massor med akademiker förklarar hur verkligheten

ser ut men få gör något för att förändra denna verk-

lighet.

Det är en gammal diskussion. Marx skrev Filosofins

elände 1947 som ett svar på Proudhons Eländets

filosofi. Marx menade att nu hade vi försökt att för-

klara världen i hundratals år men det som krävdes

var att förändra den.

Samma gäller idag med klass och förort. Det krävs

handling inte förklaring. Förändringen kommer ald-

rig uppifrån. De projekt som finansieras av staten

är små droppar i det stora havet och alltid kortsikt-

iga.

Skall saker förändras måste människor organisera

sig och gå till handling. Dels genom att skapa egna

verksamheter och dels genom protester där man

ställer krav vilka man inte viker sig ifrån.

Jag lyssnar på dokumentären i P1 Sommar utan män

av Louise Jakobsson. Det handlar om en grupp kvinn-

or som nakenbadar på Saltholmen. De pratar öppet

om sina i många fall dåliga relationer till män. Man kan

känna hur de när de brutit sina dåliga relationer utveck-

lats som människor.

Vidare finns en konflikt i föreningen som driver naken-

badet som skildras öppet och är lika spännande att föl-

ja som vilken actionrulle som helst. De stridbara kvinn-

orna viker inte en tum på sina krav.

Man kan sedan följa kommentarerna på programmet och

där hitta dessa tröttsamma antifeminister. De är egentligen

män utan kompass. Det är samma kategori av människor

som säger: jag är inte rasist,men.............

Män som räds frigjorda kvinnor är bara att beklaga.

Dock finns en kommentar som är rolig. En i den nuvarande

styrelsen gör ett på pekande av att en i den gamla styrelsen

skulle vilja se en av de stridbara kvinnorna naken och han

skriver:

 Förre ordföranden uppges ha sagt att han velat se en namnnämnd
kvinnlig medlem naken. Jag är helt säker på att förre ordföranden skulle varit
helt fantastiskt överlycklig om han ens bara fått se hennes ansikte, hennes
nästipp eller hår, ty förre ordföranden Bernt-Erik Ekeroth har starkt nedsatt
syn.

Lyssna på denna dokumentär. Det är örongodis.

 

Under de senaste tio åren har de 10% som tjänar

mest ökat sina löner med 76%.

Under de senaste tio åren har de 10% som tjänar

minst ökat sina löner med 7%.

Ur scener ur ett äktenskap:

Hon: Du äcklar mig. Du äcklar mig så fruktansvärt.

Hon: Du äcklar mig så att jag skulle vilja köpa mig

ett engångsligg bara för att skölja dig ur mitt under-

liv.

 

Bergman kunde det med kärleksuttryck.

Under mitt liv har jag aldrig haft några problem

med islam eller deras företrädare. Jag har en

gång i mitt liv träffat en muslim som gick in i

min sfär och det en 5-klassare i Berggårdsko-

lan som grät när jag förklarade att jag inte trod-

de på gud. Tårarna kom sig av att han då men-

ade att jag skulle brinna i helvetet och den lille

pojken gillade inte de framtidsutsikterna.

Däremot är mitt liv fyllt av hemska möten med

kristendomen. Från en söndagsskola från vilken

jag blev borttagen som 6-åring för att jag fes

under en predikan över otaliga terrormöten i

dörren med Jehovas Vittnen till ett vidrigt möte

med sekten Guds barn.

Ännu värre är alla de gånger jag tvingats på mas-

sa religiöst gurgel via medier av katoliker, Livets

Ord, pingsrörelsen eller Plymouthbröderna.

Den mentala terror som kristendomen utöver i

Sverige är marginell jämfört med katolska länder

och USA men ändå driver denna terror folk in i

självmord och livslångt lidande i mentala sjukdom-

ar.Denna mentala terror splittrar familjer, släkter

och skickar in folk i ensamhetens öken med en

icke oåterkallig fördömelse som fordon.

Det är fruktan hit och kärlek dit. I grunden ligger en

inbyggd sjukdom vilken yttrar sig i att man hör röster

som man måste följa.

Jag gillar inte islam, det är ju i grunden samma smörja

som kristendomen, men i mitt liv har inte islam interage-

rat eller stört.

 

 

För en vecka sedan hotade Israel att starta krig

mer Iran. Israels premiärminister sa att det var

Iran som låg bakom terrorattentatet i Bulgarien.

Inga bevis för att så skulle vara fallet har presen-

terats.

Igår sa samme minister att man förberedde att

traska in i Syrien.

Hur är det möjligt?

Israel skulle aldrig vara så offensiva och öppet

anklagande och så villiga att starta krig om de

inte har backning från högre ort.

Så vad har USA egentligen för agenda i Mellan-

östern?

Tror de att de kan lösa de geopolitiska tvisterna

med vapen?

Mycket pekar på att vi lever i en mycket farlig tid.

Om USA inte klarar av att vara ekonomiskt världs-

ledande så vet de att vapenmakt kan lösa dessa

porblem.

Att USA anser sig ha denna rätt kan ju skönjas i

öst. Putin rustar för det vilda och Kina likaså. De

vet att i slutändan är det de som är the final target.

Som vanligt när saker ställs på sin spets väljer

Sverige att lägga sig i röven på den för tillfället

dominerande supermakten och rusta ned sitt eg-

et försvar.

 

 

 

I Tyskland fastställde en domstol att könsstympning

av unga pojkar borde förbjudas. Bakgrunden var att

en liten pojke fått svåra biverkningar efter att han bli-

vit omskuren.

De religiösa i Tyskland gick i taket. De såg det som ett

ingrepp i religionsfriheten att de inte fick skära av en

bit på småpojkars penisar.

De politiska etablissemanget darrade. Merkel gick ut

och satte press på domstol och läkarkår och sa att det

är upp till varje tro att skära i småpojkars penisar.

Judiska företrädare skickade iväg den antisemtiska ban-

bullan och sa att detta var det västa övergrepp sedan

förintelsen. Hur man kan relativisera förintelsen på ett

dylikt sätt kan man ju undra över.

De judiska och islamiska församlingarna enas inte om

mycket men detta att skära i småpojkars penisar över-

bryggar allt. Om detta kan de enas.

I min ateistiska himmel blickar jag nedåt och förundras

över den religiösa dumheten.

Diskussionen om islamismen i Hjällbo har förlorat

sig i subfrågor. Huvudfrågan i Hjällbo och andra

förorter är i huvudsak att det inte finns arbeten och

att man är utanför sociala sammanhang.

Hur hade diskussionen varit om det varit Livets Ord,

Jehovas vittnen eller Plymouthbröderna som fyllt upp

de tomrum som finns i exempelvis Hjällbo?

Vad är lösningen om det nu skulle vara en tilltagande

islamisering i Hjällbo?

Det är ju inte utan att svaret glider till att bli repression

och stoppad invandring. Om man överreagerar som

Gun i Hjällbo får man vara beredd på att man rullar ut

röda mattan för allsköns rasister .

Vi vet ju redan att det behövs resurser till förorten. Det

är människor i en gemenskap, ett samhälle som bor där.

De som har behöver inte mer.

islam flyttar fram sina positioner för de ger verktyg till män-

niksor som inget har.

Islam ger de svar som vänstern gav på 60- och 70-talet.

Islam är aktivt och tar till sig de i utanförskap.

Om man vill motverka detta måste man öka aktiviteten och

släppa in folk i utanförskap till annat än moskeer i källare.

Kjell-Albin Abrahamsson är en av Sveriges mest praktiser-

ande antikommunister. Som sådan ges han tillträde till plats

i media oavsett vad han skriver och säger. Han flöjtar med

munnen som Myrdal skulle ha sagt.

Det finns inte ett argument. Syftet är att misstänkliggöra per-

soner och att surfa på en antiintellektuell våg.

Lenin kan diskuteras men diskussionen kan inte föras ana-

kronistiskt. Lenin måste sättas i sammanhang. Revolutionen

1917 var en nödvändighet.

Men att skapa en kommunistiskt stat i ett Europa som var i krig

och där kolonialismen ännu var högst på dagordningen och där

varje brott mot kolonialmakterna var tvunget att krossas lät sig

inte göras utan konfilkt.

Efter första världskriget vändes vapnen mot Sovjetunionen. Första

Världskriget fortsatte efter 1918 som en krig mot Sovjetunionen.

Det måste man ta med i diskussionen om Sovjetmaktens första

år och med Lenin som ledare, allt annat är ohederligt.

Självklart ryser borgerligheten över att det finns ett Leninpris.

Lika självklart är att Sven Lindqvist är en mycket värdig pris-

tagare.

När barn svälter ihjäl är det inte en nyhet. Det

är inte heller en nyhet när amerikaner dödar

civila afghaner eller irakier. Däremot är det all-

tid en nyhet när en "terrorist" apterar en bomb

oavsett om några dör eller inte. Det är ett elände.

Det är dock inte mitt elände. Mitt elände är att

jag hittade ett paket röda paprikor som ruttnat.

Fy fan vad det luktar illa. Jag har skurat med all

miljöfarlig skit jag hittat hemma men lukten sitt-

er i. Lukten har fastnat i min nos. För några min-

uter sedan skulle jag drick lite av Brämhults cit-

rondryck och då slog de döda paprikorna till och

jag spydde,

Kaa Eneberg har givit ut två böcker om vad som hände

med de svenskar som emigrerade till Sovjetunionen un-

der 20- och 30-talet, Tvingade till tystnad och Förnekel-

sens barn. Det handlar om några tusen svenskar(det var

även norrmän och i ännu högre grad finnar som emigre-

rade) som i det från det fattiga Sverige emigrerade till ar-

betarnas paradis i Sovjetunionen. Det fanns människor

som organiserade dessa emigrationer och som lovade

allt det som arbetarna här kämpade för var genomfört i

Sovjet.

Det visade sig ganska snart att så var inte fallet. Många

återvände men fick utstå spott och spe för att de ljög alt-

ernativt var svikare eller båda.

Hur många som avrättades vet vi inte. Det finns ingen

forskning kring detta. Men troligen avrättades ett tusen-

tals svenskar under och runt de s k Moskvarättegångarna

vilka hade sin mest aktiva tid 1936-38. Man kunde avrättas

för att ha bränt upp en brädhög för att söka värme.

Det som förvånar mig i läsningen är att detta var inget vi

pratade om. Det var helt tyst om dessa svenskar i öst.

Vi pratade ju om interneringen i Storsien under kriget och

förfasade oss över detta. Vi pratade om alla de som vid

samma tid deltog i Spanska inbördeskriget, men aldrig

jag hörde någon debatt om svenskarna i öst.

Jag undrar också varför inte detta togs upp av borgerlig-

heten. Var det för att det var sketna arbetare från Norr-

botten(i huvudsak)som avrättades?

Enebergs böcker är viktiga för att vi skall rensa upp vänst-

erns historiska smörja. Det måste göras för att vi skall ta

lärdom om vad som gick fel i och under revolutionerna un-

der 1900-talet.

 

 

Jag ligger till sängs. Under hela kvällen har jag brottats med

frågan om när jag skall ställa in cykeln i källaren. Jag har in-

te kommit till beslut. Den står öppet och stöldbegärligt. Allt

jag behöver göra är att få tummen ur röven att ta några steg

och ställa in den. Men jag gör det inte. Har inte ork. Så nu

kommer jag att ha svårt att sova för jag kommer att få tan-

kar om att någon skall sno min cykel.

Hur dum får man bli?

Det finns en lång tradition som säger att de fattiga har

sig själva att skylla och de rika har förtjänat sin rikedom

genom begåvning, talang, våghalsighet, mod,skönhet

och arbetet.

När man skärskådar detta finns ett axiom: de rika föds

rika.

En tid efter andra världskriget skedde en utjämning i

framför allt Europa. regeringarna i väst var livrädda

för Stalin och de starka vänsetr oppositionerna i län-

derna.

I Sverige fick vi en kraftig utjämning av löner och de

flesta som sökte sig högskolor kom in och kunde ta

sina examina.

 

Reaganismen och Thatcherismen slog alla dessa fram-

steg sönder och samman. Idag är klasssamhället restau-

erat och den rike är rik och den fattige fastspikad vid sin

läst.

 

Då dyker det upp idioter och påstår att vi skall njuta och

om du inte kan njuta har det inget med pengar att göra.

Kan du inte njuta är du bara dum och får skylla dig själv.

Så långt har det gått.

Det viktigaste i det nyliberala projektet var att atomisera

underklassen. Krossa facket och alla politiska organisa-

tioner som kunde sätta kraft bakom krav på lika rättighet-

er. Ersätta detta med drömmar om att bli rik på lotteri ell-

er dumma sig i TV. Sedan följde alla former av spel och

att det är bra att supa sig full.

Underklassens atomisering löper analogt med överklass-

ens kollektivisering.

De första kan ju luras att berika sig en och en och hålla

alla fattiga medans de sistnämnda håller samman för att

bevara sina rikedomar.

 

Vi ser resultat dag efter dag. Självmordstalen ökar markant.

Psykiska nöden stegras. Arbetslösheten ökar och görs till

en självklarhet. Desintegration markeras i våra förorter som

görs till bärare av all kriminalitet.

Lösningen på detta bland en del idioter inom underklassen är

att driva frågan etniskt.

 

Inom bara ett par år kommer det att smälla rejält. Det är inte

givet hur smällen kommer att ta sig uttryck. Vänstern är svag

och oorganiserad medans nazister och rasister rutsra sig star-

ka. Kanske är ett nytt Tyskland anno 20- 30-tal på väg. Den-

na gång med ett liknande budskap men utan en Hitler.

Studio Ett pratade idag om njutning. SOM-institutet har

släppt en enkät som visar att framför allt de som är föd-

da på 80- och 90-talet anser att den egna njutningen går

före saker som vänskap och fred.

Individualismen i sitt sorgliga skal. Ärlighet rankas inte

heller särskilt högt.

I programmet kommer också Steffo Törnkvist till tals. Han

menar att det inte har någonting med pengar att göra. Så

typiskt de rika. De som har menar att pengar inte har någ-

on betydelse. Det är ju ett hån. Alla de som inte har råd

att ta semester, arbetslösa, Fas3-are, sjukpensionärer och

övriga grupper utan resurser skall alltså bara sätta igång

att njuta och det är deras eget fel om de inte gör det.

Inte ens högadeln utan de repressiva århundradena uttal-

ade sig så okänsligt och utan minsta antydan till empati.

Det verkar som om vi närmar oss brytpunkten där folk fak-

tiskt som i 1848 års manifest bara har sina bojor att förlora.

Pantrarna från Biskopsgården demonstrerade utanför GP

idag. De är trötta på GP och deras spekulerande om vad

som sker i förorten. Det handlar i högsta grad om att GP

släpper information om att den skjutne 23-åringen var en

polisinformatör.

De är också trötta på att förorten när den uppmärksammas

så handlar det om brott.

Man skulle ju kunna tänka sig att GP i jämlikhetens namn

gjorde reportage i Askim när skattebrott eller andra liknan-

de ekonomiska brott genomfördes där. Askim är ju nations-

ledande i den kategorin.

Men den typen av brott säljer inte lika mycket och GP risk-

erar ju juridiskt motstånd om dylika artiklar skulle skrivas.

Inte heller de som äger GP eller skriver däri bor i förorten.

Jag förstår Pantrarna. De vill väl men när de hamnar i med-

ia handlar det om deras kriminella ursprung eller någon del

av ett projket som gått åt helvete. Om man jobbar med ut-

satta grupper borde ju omgivningen begripa att de inte all-

tid går som på räls.

Vi borde ta avstamp och inte följa nazisternas och Per Gud-

mundsson på SvD som anser att vi skall skuldbelägga blatt-

arna och lösa alla former av problem genom att skicka dem

ur landet.

GP och en stor del av media ligger i läget under. De antyder

och de väljer vilken information som skall komma fram.

 

Om friskoletyrannin får fortsätta så spelar det ingen

roll vilka integartionsprojket myndighterna sätter in,

desintegrationen kommer att bli total.

För de skolor som är placerade i förorterna finns in-

te en chans. De kommer att få ta hand om de barn

som inte har en chans att ta sig till andra skolor. Äv-

en om de kunde kommer de och deras föräldrar att

inse att de blir svarta ankungar i "finare" skolor.

Redan har man sett hur processen är: i områden där

ännu det finns integration kommer först de svenskfödda

att fly och därefter kommer de invandrarfamiljer med

kontaktnär och pengar att försvinna och kvar blir eta-

blerad underklass. Detta kan ingen bestrida.

När man dessutom i detta gör en omplacering av kapi-7

tal från skattemedel till kapitalister som funnit hur enkelt

man kan tjäna pengar via att mjölka staten gör inte det

saken bättre.

Hur skall en blatteskola i förorten dra till sig elever från

andra håll än i den egna förorten?

Var tror man att de bästa lärarna kommer att söka sig ,

eller de bäst motiverade?

Det är ju enkelt att se hur duktiga lärare stångar sina

huvuden blodiga i förortsskolorna men hur idealistiska

de än är kommer de tta ge upp när de fär bättre lön kan

göra det jobb de är utbildae till och slippa allt socialt ar-

bete som de måste göra för att kunna bedriva undervis-

ning i förortsskolan.

“Unless the schools provide our children with a vision of human possibility that enlightens and empowers them with knowledge and taste, they will simply play their role in someone else's marketing schemes.  Unless they understand deeply the sources of our democracy, they will take it for granted and fail to exercise their rights and responsibilities.” 
―    Diane Ravitch

 

“Can teachers successfully educate children to think for themselves if teachers are not treated as professionals who think for themselves?” 
―    Diane Ravitch,    The Death and Life of the Great American School System: How Testing and Choice Are Undermining Education

 

 

 

 

 

Jag lyssnar med viss rodnad på UR:s serie om Kina. Det handlar

om Liu Lin 50 år senare. Byn blev känd genom Jan Myrdals fem

böcker om byn. Den första Rapport från kinesisk by är ju närmast

legendarisk.

Myrdal visade hur kinesiska bönder samlades och diskuterade Maos

lilla röda och hur dessa studier skapade ett bättre samhälle. Det var

närmast idylliskt. Där Maos lila röda och här Barna i bullerbyn.

Inte ett ord om det stora språngets katastrofer. Miljoner människor

som dog. Myrdal intervjuas och som vanligt, närmast cynisk till män-

niksoliv, säger han att det får man räkna med.

Myrdals värld är som ett meccano. Man kan bygga vad som helst,

delar går sönder men det är bara att byta ut, vissa modeller kan man

kassera, men det viktiga är att inte blanda in söliga känslor i bygget.

Sympomatiskt bör byn Liu Lin är att det är de styrande som är glada

i Myrdal. Han satte deras namn på kartan och nu kan man ta in vin-

ster på att vara turistmål. De ledande är så tacksamma att de funder-

ar på att åka till Sverige och tacka Myrdal personligen.

Intervjuaren läser stycken ur Maos lilla röda och man ju idag undra

vad som var det viktiga. Det staplas klyschor som egentligen kan an-

vändas till vad som helst. Det är som vilken religiös skrift som helst.

Det handlar bara om att ha tolkningsföreträde.

Vem ville egentligen att vi skulle ha Kina som förebild och varför?Ett

land med över miljarden människor och med en historia långt ifrån

våran? Vad hade vi att lära av det?

En annan sak var Kinas syn på världen. Det är fullt gångbar än idag

och trots tystnaden kanske ännu mer gångbar idag. Vi ser hur skillnad-

en mellan fattig och rik galopperar. Dock kan synas att klass i ett inter-

nationellt perspektivt är en mer framkomlig väg än nation.

 

 

 

 

 

De flesta ägare av nya bilar värderar bilen

mer än övrigt människoliv. det är också så

att när de sätter sig bakom ratten blir de till

varulvar. De äger utrymmet i och runt bilen

och anser att alla utanför deras bilar är fien-

der. Kolla en bilkö och se hur människans

lägsta instinkter tittar fram.

Tidigare var detta mannens värld. Det börjar

luckras upp. Idag kan man se massor av kvin-

nor som blir varulvar.

I det perspektivet är jag könsneutral. Om jag

blir överkörd av en bil bryr jag mig inte så myck-

et om det är en man eller kvinna som kör bilen.

 

I GT idag kan man läsa att olyckor för cyklister har

ökat dramatiskt. Det är sorgligt. Ännu värre är att

ansvariga försöker att hitta orsakerna hos de som

cyklar. De är som att undersöka offren bland dem

som blivit skjutna för att hitta orsaken till varför skott-

en skjuts.

Jag använder cykeln till alla mina transporter. Det som

är värst i trafiken är alla korkade bilister  . De som sitter

i ett fordon som väger ton kan inte hävda samma utrym-

me som de som färdas på fordon som väger 10-20kg.

Man har ett särskilt ansvar som bilist.

Få tar det ansvaret. För många har inte förmågan att

köra bil och de har inte den split vision som är nödvän-

dig. Det är också alldeles för lätt att ta körkort. Det bor-

de också vara länkat med regler när mán köper bil.Det

borde vara samma regler som med vapen.

Det sker ca 100 mord i Sverige per år. Den siffran är

konstant sedan mätningarna började. Bilar dödar dir-

ekt 350 människor per år. Om man sedan ser till invali-

disering och allvarligare skador drabbas 100-falt fler av

bilar än av skjutvapen.

Ändå är reglerna för bilister försvinnande få.

Hur fan kan man tillåta mobiltelefoner i trafiken?

Hur många gånger har jag inte hamnat i konflikt vid kors-

ningar och så ser jag en apa med en telefon i högsta hugg?

Om man nu inte vill skärpa reglerna för bilister kan man väl

sänka reglerna för vapeninnehav så att vi kommer på sam-

ma nivå vid konflikt.

 

 

Stjärnan på deckarhimmeln just nu heter Deon Meyer.

Han är från Sydafrika och hans böcker ger ett annat

perspektiv än de dominerande amerikanska och eng-

elska.

I Tretton timmar får vi följa sökandet efter en ung ameri-

kanska som jagas av en grupp män och vi vet inte rikt-

igt varför. Parallellt sker ett mord på en musikproducent

och här öppnas fönstret till den amerikanska musikindu-

strin upp.

Meyer kan skriva intrig och få ihop en historia. Alla hans

romaner är bladvändare. Det intressanta är dock miljön

han beskriver. Det moderna Sydafrika är en ny stat med

massor av problem. Detta ligger som grund i Meyers be-

rättelser.

 

Han beskriver det nya Sydafrika som brottas med sin his-

toria. Här finns nya konflikter som vilar på de gamla. När

boerna tog över efter britterna gjorde de rent hus med vad

som varit och i sin nya position skapade de apartheid.Det

engelska förtrycket hade varit historiskt brutalt och det som

komma skulle lämnade inte brutaliteten bakom sig.

I Meyers böcker kan man läsa in att en ny överklass mutar

in sina positioner. det tillsammans med konflikter mellan

zulu och xhosa gör att etnicitet i allra högsta grad är levan-

de i Sydafrika idag,.

Många av de gamla kämparna i ANC hittar inte plats i den

nya världen.

Detta skildrar Meyer med skarp penna. Han använder också

det muikaliska landskapet för att visa upp Sydafrika och man

kan undra hur man skall lyckas när den musikaliska grunden

vilar på jass, gospel och tysk schlager.

 

 

De senaste dagarna har jag lyssnat på radion och undrar

vad frågan om det nationella oberoendet tog vägen. I vår

imaginära skräck för en terrorism som knappt är synlig

verkar man kunna sälja ut allt vad nationellt oberoende

heter.

Vi lämnar tillsammans med resten av EU ut osorterad

bankinfo till USA där de kan göra vde de vill med denna

info.

När vi skall värdera vårt försvar släpper vi in NATO att be-

döma hur vårt försvar ser ut. Vi får godkänt och då kan man

ju med minsta slutledningsförmåga inse att USA är en allie-

rad och inte finns med i vår syn på eventuella hot.

Vad gör en oppositionsledare som Löfden i USA? Han knyter

kontakter säger han. Vilka kontakter och varför? Skall han ha

sanktion för att bli vår näste statsminster?

2 koppar kaffe och två mackor.

1banan och 50cl citronsaft.

2 hemmagjorda hamburgare med tomat,sallad,

gurka,saltgurka, lök, philadelfiaost och dressing.

2 glas citronsaft

3 glas blåbärssoppa

1 påse smågodis 200g

2 dubbeldajm

1 tallrik fraskuddar med mjölk och lingonsylt

1 kopp kaffe och en glass

 

I Sverker Sörlins bok Kroppens geni kommer han in på

självförverkligande. Han använder Arne Naess när den-

ne sitter på Himalayas sluttningar och läser Baruck Spin-

oza Etik.

Spinoza använder begreppet hilaritas om det tillstånd när

vi når självförverkligandet. Det handlar om att vi finner oss

tillrätta i tillvaron, när vi når insikt om att vi är en del av en

värld där det är själva infogningen i sammanhanget som är

det stora.Att vi finns och att vi är närvarande.

Livet är kort. Det skall levas. Låt oss då leva det så bra som

möjligt. Det innbär inte att man skall bli menlös utan istället

kämpa för att alla får möjligheten att nå självförverkligandet.

Likt ett mantra deklarerar makten vikten av att hävda

individualismen. Sällan eller aldrig deklareras att den-

na individualism endast är tillgänglig för maktens akt-

örer själva. Dessutom är det som bestämmer i krets-

ar där man odlar individualism hyllning till olika former

av kollektiv. Familjen och företaget är ju kollektiv.Alla

former av flera människor i grupp är ju kollektiv. Alltså

kan man säga att vissa kollektiv är påbjudna andra för-

bjudna.

Vi har gått från det Jaynes kallade kollektiva medvetan-

den och som fanns under de första organiserade sam-

hällena. Jaynes beskriver pyramidsamhällena som ett

exempel på samhällen som styrdes av detta kollektiva

medvetande. Vi har gått från dessa kollektiva samhäll-

en till ett ökat individualiserat men under hela resan har

där funnit ett styrt övermedvetande som säger vad som

är rätt eller fel. Idag sägs det att vi lever i samhällen som

främjar individualism men det är inte så mycket mer sant

idag än på faraonernas tid. Den liberala diskursen ligger

som en våt filt över oss alla. Den som vill en annan ut-

veckling än den som sker idag går en tung tid till mötes.

Den som tvekar kan ju se vilken information som domi-

nerar i världen idag. Vilka lögner kan inte fortplantas om

man äger informationsflöden.

Vilka kan säga att de lever de liv de skulle vilja leva?

Vad har man för val om man inte vill leva som man gör?

 

Mitten av 80-talet är den stora tiden för nyliberalismen.

I fronten går Margareth Thatcher som inser att kross-

andet av gruvarbetarfacket är striden som måste vinn-

as. Efter det är gatan öppen och privatiseringar och

flödet av pengar till överklassen ostoppbart. I början

av 1985 är gruvarbetarfacket krossat.

Vid samma tid i Sverige jobbar Kjell-Olf Feldt med en

liknande strategi i Sverige. Här finns inga fack att stop-

pa, dem har sossarna koll på. Det handlar om annat.

Så här skriver Michael Delavante:

 

Sverige bytte fot och ställde sig bakom Reagan och Thatcher. I februari 1986

sköts den svenske statsminister till döds på öppen gata i Stockholm.

Kunskapskanalen visar Skådeplats Europa en alldeles utmärkt

holländsk serie. Tyvärr hade jag missat denna och hamnade i

den av misstag idag. Tyvärr igen visade det sig att den inte hel-

ler visas slängre på Play.

I vilket fall handlade detta avsnitt om kolarbetarstrejken 84-85.

Det var då Margareth Thatcher slog undan benen på den orga-

niserade engelsak arbetarrörelsen. Gruvarbetarfackets ledare

Arthur Scargill hade utmanat Thatcher under flera år och 1981

vann facket matchen mot Thatcher och flytade frram sina posi-

itioner. Detta innebar att 1984 lagrar kolkrafttverken upp och i

sådan mängd att man skall kunna gå i upp til ett år i händelse

av strejk. Thatcher visade att hon var beredd på strid. Här gjor-

de Scargill två stora misstag. Dels att han överhuvudtaget man-

ade till strejk men framför allt att han gjorde det utan medlems-

omröstning. Det sista gjorde att man senare fick tillräckligt många

att bli strejkbrytare och kunna hålla igång en del av produktionen.

Thatcher å sin sida var fast beslutsam att krossa facket. Det var

en del i hennes deterministiska kamp mot socialismen överhuvud-

taget. Hon använde polisen som ingen annan hade gjort innan

henne. Hon använde media och alla politiska kanaler hon hade

för att restauera klasssamhället och sluta till det. Hon drev ock-

så på och kallade Scargill och hans kamrater för anti-engelska.

Hon ställde den retoriska frågan: är det parlamentet valda av

folket eller de självutnämnda gruvarbetarfacket som skall be-

stämma i landet?

Mick Hume engelsk journalist sammanfattar:

 "Those who called the  miners 'the enemy within' might have won the war, but they did not win many  hearts or minds."

Frågan är om inte Thatcher vann just alltihop. Hon krossade

facket, fick socialismen spetälsk, kunde demontera hela väl-

färden och införa det gamla klasssamhället närmast som på

ett karbonpapper från sent 1800-tal. Projektet som startade

1979 tog rejäl fart 1982 med Falklandskriget var vunnet 1985

med gruvarbetarfackets totala nederlag.

 

Denna avgörande tid i Englands historia suddas ut. En av de

få som skildrat tiden är David Peace. Han skrev fyra romaner

som kallas Red Riding Quartet(som filmades i tre delar)och den

fantastiska Damned United vilken handlar om Brian Cloughs 49

dagar i Leeds. Men det är med GB84 han blir en av de största

författarna som skriver sin samtid. han skriver nederlaget men

om man läser detta kan man ju läsa för framtiden och inte upp-

repa samma misstag:

Brassed off  är det närmaste jag kan tänka om gruvstrejken

84-85 inom filmen. England skulle behöva en Matewan(av

John Sayles vilken skildrade den stora gruvarbetarstrejken

i West Virginia 1920.

 

 

 

Frågan om vem  Julian Assange egentligen är leder frågan

vidare till vad som är mest viktigt. Å ena sidan har vi Wiki-

leaks som ger ut information om vad som verkligen sker

bakom skärmarna i den imperialistiska praktiken och på

den andra sidan två kvinnor som blivit utsatta för sexuella

övergrepp.

Det känns som två läger bildats där man är beredd att offra

mycket för att få rätt.

 

Å ena sidan är hotet mot  Assange verkligt. Om han kommer

till Sverige och ställs inför rätta här är sannolikheten stor att

han kommer att utvisas till USA då den svenska staten i des-

sa frågor närmast är att betrakta som en vasallstat till USA.

Å andra sidan är han åtalad för grova brott mot två kvinnor.

Våldtäkt är ett grovt brott och få tycker att man skall komma

undan rättvisan för dylika brott.

Det kan ju självklart vara så att de två kvinnorna som anklag-

at Assange för våldtäkt deltar i ett högre spel men sannolikhet-

en för detta är liten. Det skulle innebära massor av inblandade

konspiratörer som skulle förlora otroligt mycket mer om detta

kom fram än vad de har på att vinna att delta i en sådan konsp-

iration.

 

Om Assange är oskyldig borde han ta sig Sverige och gå till rätte-

gång. Om han skulle bli dömd är han också med största sannolik-

het en skitstövel som förtjänar sitt straff.

Om han inte blir dömd men utvisad till USA skulle ju århundradets

opinionstorm lägras globalt. Assange skulle vara på var mans läpp

och USA skulle ju lida en enorm prestigeförlust.

 

Jag tycker Wikileaks är en återvändsgränd. En samling voluntarister

samlar information för att i första hand göra sig namn själva. De drivs

inte av ett mål eller ett organiserat motstånd utan av privata drivkrafter.

Om man vill en bättre värld räcker inte sanningen långt. Det krävs orga-

nisering och klara målsättningar. Det krävs tålamod och år av studier,

organiserade protester, möten, politisk kamp, debatter och kanske i

slutändan, i försvar, våld. Vi är längt ifrån allt detta idag. Vi lutar oss

mot enskilda aktörers utfall. Det kan t o m vara kontraproduktivt.

 

Assange verkar tillhöra samma kategori som alla de maoister som under

60- och 70-talet gjorde föräldrauppror och var hur rebelliska som helst,

men vars drivkraft hela tiden var privata. de ville inte i första hand klass-

kamp och revolution och att de stora masorna skulle frigöras och berikas,

nej de hade ett enkelt mål, självbekräfelse.

 

 

I en debatt i P1 säger en ur Timbroklanen att Olof Palmes

stora svaghet var hans agerande i de internationella fråg-

orna där han gick till storms mot USA och de västliga demo-

kratierna. Bara en totalt historielös person skulle kunna vräka

ur sig något så infantilt.

Palme stod upp för parollen Alla folks frihet-Hela världens fred.

han gjorde det konkret och med en tydlighet som gör honom

unik under 1900-talet.

Den som kritiserar Palmes intrenationella praktik hamnar i en

besvärlig sists. Man skall försvara (allt får inte plats):

-Koreakriget, där USA för ett hänsynslöst krig mot Korea med

 miljoner döda.

-Vietnamkriget, en rent imperiekrig där USA tar över den franka

 koloniala rollen och åter massor miljoner döda

-Dominikanska republiken, ett blixtkrig följt av ockupation

-Nicaragua, där man med alla medel försöker att avsätta laglig

 regering.

Hela Syd- och Mellanamerika där man under hela efterkrigstiden

störtar regringar och intervenerar under decennier. Det gemensam-

ma för denna tid är stöd till fascism och introducerande av kontant

tortyr av oliktänkande.

I Afrika under hela tiden från 50-talet ett öppet stöd till alla som var

emot en befrielse av staterna i Afrika. I så gott som varje afrikansk

stat stod USA som en garant för de förtryckande regimerna och man

stod upp för den sydafrikansk regimen och försökte i det längsta mot-

sätta sig sanktioner.

I Mellanöstern har man alltid varit en garant för permanent krig dels

genom sitt öpnna stöd för Israel och deras ockupationspolitik och

dels genom att stödja förtryckare i området för att använda klass-

isk brittisk kolonialpolitik:söndra och härska. Glöm aldrig att USA

och väst stödde Saddam Hussein i kriget mot Iran 1980-89.

USA och väst stödde Indonesiens folkmord på Östtimor där 25%

av befolkningen utrotades.

Ja, listan kan göras mycket längre. I mycket av det ovan var Palme

en internationell röst som kritiserade USA och detta i skarpa orda-

lag.

Men Palme kritiserade också Öst. Han var en av dem som hårdast

tog avstånd från ockupationen av Tjeckoslovakien 1968. han kritiser-

ade förtrycket i Sovjet med randstater. Han tog avstånd från ockupa-

tionen av Afghanistan. Han stödde Solidarnosc i Polen.

Listan kan också här göras längre.

Dock, den som påstår att Palme tog ställning mot demokrati och ut-

veckling hamnar i famnen på dem som stod för krig, allmänt våld,

förrtyck, utsugning och tortyr.

 

Igår när jag skulle cykla in till stan kom jag vid

korsningen vid Ångpannehuset i Backa. Här är

en rondell där det gäller att vara vaksam för de

som kör bilar har sällan någon större split vison.

Så jag tar mig över ena körfältet och ser en silv-

erfärgad Audi(tror jag) komma och känslan är

att den inte kommer att lämna företräde. Vad jag

inte ser är en kille som kommer från andra hållet

på skateboard. Smack! Killen blir påkörd och ham-

nar i backen och jag hinner tänka:han dör.

Det gjorde han inte. Han reste sig och när jag fråg-

ade hur det gick svarade han bara:Cool!

Dessa unga skateboardåkare har oftast av nödvänd-

ighet lärt sig bra fallteknik.

De två i bilen gick inte ut. Killen på skate for iväg och

inte med så lite skadeglädje såg jag jättebulan på ena

sidan av bilen.

Ägaren till bilen tillhör säkert den skara som värdesätter

bilen framför familjen och andra människor. Lite mänsk-

lig död får man räkna med men bilen måste hållas hel

och fin.

Under några måmader har jag stött på idioter i sina bilar

som kör över cyklister och massor som sitter och pratar

i mobiler och som har noll koll på vad som händer rumt

omkring dem. Vi har bra och omfattande lagar kring vap-

en i Sverige men lika bra som de lagarna är lika dåliga

är de som rör bilismen. Bilen är ett mordinstrument på

samma sätt som ett vapen. Det borde finnas strängare

regler på vem som får köra bilen.Med sådana regler skul-

le vi klara liv och lem på tusentals gångtrafikanter och cyk-

lister varje år.

Men det är klart , sådana regler skulle inte uppskattas av

bilproducenter och de brukar ju få som de vill.

Vad man tycker om varg är mycket bestämt över var du

bor. Bor du i tätort tycker du att vargsattmen kan öka och

att det är bra med rovdjur i den svenska naturen. Bor du

på landet vill du helst bli av med vargen.

Varat bestämmer tänkandet, skrev Marx, och sällan stäm-

mer det bättre än när det gäller vargen.

Om vargen skulle flytta in till tätorten och börja döda hus-

djur skulle vi få en helt annan debatt.

Så finns det mindre nogräknade figurer som gör profit på

myten om vargens farlighet. Igår såg jag en usel film som

hette The grey.Filmen är gjord av Joe Carnahan som tidi-

gare gjort filmer som A-team, Narc och Smoking aces.Tre

rullar som är gjord efter actionmallens abc.

I The Grey är en vargflock på väg efter en grupp som nöd-

landat i Alaska. Gruppen leds av en man som lever på att

skjuta vilt och han berättar hur vargflocken strategiskt vill

ta dem en efter en. Detta sker också. Det är en massa nys

om Alfahanne och Omegahanne och om vargens determin-

nerade vara som mördare.

Filmen är skit och särsklit då man vet att under 200 år i nor-

ra Amerika finns ett belagt fall där varg attackerat människa.

Jag är i djup chock. För första gången i mitt liv sitter

jag framför TVn och håller med Alexander Bard.Den-

ne Bard som är en elitistisk och oftast förvirrande

åsiktsmaskin vilken jag alltid haft som måttståck för

vad jag inte gillar eller sympatiserar med.

I Debatt ogillar han dock i högsta grad islam och krist-

endom och då i synnerhet katolicismen. Han hävdar

att religion är privat och handlar i första hand om frå-

gor om vår existens. Så rätt.

Mot sig i debatten har han den djupt osympatiske och

extremt konservative Roland Poirier Martinsson vilken

är katolik, konservativ och tillhör kategorin "om det reg-

nar i Washington fäller jag upp paraplyet i Stockhom".

Det obehgaliga är att personer som Roland börjar på

obehagligt mycket plats i det offentliga rummet. Han är

på samma nivå som Jimmie Åkesson,Siewert Öholm,

Marie Abrahamsson eller Marcus Birro.

Av alla obehgaliga politiker är Marie Abrahamsson

den obehagligaste. Tidigare var hon ledarskribent

på SvD och där kunde hon kränka människor på

ett sätt som fick mig at fundera på om hon var psyk-

iskt störd.

När jag kollar Debatt SvT så framgår ju att hon inte

ändrat sig ett dugg som politiker. Det märkliga är ju

att det nya moderaterna vill ha ett dylikt praktarsle

som frontfigur.

Nu börjar hon också bli ömtåad vilket kanske kan va-

ra en friskhetstecken. I Debatt säger hon att hon varit

borta för länge från öppna debatter, att hon inte förstår

Daniel Suhonens(radikal sosse) extremism. Alldeles

innan hon säger detta har hon förklarat att Suhonen

har stora likheter med SD och Jimmie Åkesson. Suh-

onen lämnade den tasksparken åt sidan. Det var för

lågt. Jag hoppas att moderater såg detta. Om de välj-

er att han kvar Abrahamsson är det bara att tacka och

ta emot för oppositionen för då accepterar man ett

stycke människoföraktande politiker som nästan når

Siewert Öholmklass.

Jag kollade SvT Debatt inatt och man kan ju klart

se att skillnaderna i synsätt på hur landet skall sty-

ras ökar. Å andra sidan är de styrande minst sagt

delade i läger och maktbilden otydlig.

Å ena sidan Kapitalet med svensk näringsliv som

gång efter gång kräver skattelättnader och mer peng-

ar till de som redan har i överflöd å andra sidan det

politiska öppna borgerskapet som håller med men som

också vill sätta plåster på detta krassa budskap.

Å ena sidan har vi en socialdemokrati och ett miljöparti

som å ena sidan i ren makthunger vill lägga sig i anus-

hålet på Kapitalet å andra sidan vill ha tillbaka en tid

där politken brydde sig om hela folket.

Vi har en fackföreningsrörelse som är djupt splittrad

där en del vill göra gemensam sak med Kapitalet och

en annan ta kamp tillsammans med andra förbund.

Det som är bra är att det splittrar upp. Vi kan inte låt-

sas att vi alla sitter i samma båt. Några få sitter i sal-

ongerna på Titanic medans den stora massan sitter i

livbåtarna som med säkerhet kommer att sjunka när

förtöjningarna kapas. Det gäller alltså att borda skepp-

et.

Idag intervjuades Jan Björklund i P1 Morgon och han är

tydlig. Vi skall ta bort skatterna för de som redan är rika.

Han menar att vi inte konkurrerar med Grekland utan med

Indien och Kina. Då blir det ju klart.

Indien har ett BNP som ökar med 8% per år. Denna utveck-

ling har skapar massor av miljadärer och miljonärer men

samtidigt lever 645 miljoner av 1,1 miljard i fattigdom.Det

innebär att en tredjedel av världens fattiga bor i Indien.

Det borde stämma till eftertanke.

Myrdal skriver om två böcker som formade hans liv.

Den ena är Mark Twain och hans En yankee vid kung

Arthurs hov där Twain går till storms mot uppfattningen

om franska revolutionen. Vad var väl några år av död

runt den franska revolutionen mot tusen år av krig, svält,

avrättningar och despotiskt förtryck. Några tusens död

mot flera miljoners.

Den andra boken är Järnhälen av Jack London. Boken gavs

ut 1907 och skildrar en fascistisk värld 1910. Världen står

under en järnhäl och förtrycket är en konstant. Det är en

dystopi som dock i inledning och fotnoter ger ett visst hopp.

Idag finns järnhälen kvar. En järnhäl som döljs av en samm-

etsstrumpa.

Jag tänker på vad som format min världsbild. Vilken litteratur

som skakade till mig.

 

Vredens druvor av John Steinbeck var en av de första. Jag

hade läst Pärlan och Buss på villovägar utan att bli särskilt

berörd, men Vredens druvor födde revolutionären.

Martin Andersen-Nexö Pelle Erövraren 1-4 var nästa projekt

och sedan uppföljningen Morten röde 1-2.

Mobergs- Utvandrarsvit.

Moberg -Soldat med brutet gevär.

Hugo-Samhällets olycksbarn

Tolstoj-Krig och fred

Elsa Morante-Historien

Väinö Linna-Här under polstjärnan

Det var några av alla de som vridit upp verkligheten i fiktion och

fått mig att se klarare på den värld jag lever i.

 

 

-

 

 

När Myrdal skrev Röd stjärna över Indien hade han Röd stjärna

Inget nytt under solen. Tanken om fisken i vattnet blev i Europa fisken

i Sahara. Det hemliga blev till sekt som dog sotdöden.Alla erfarenhet-

er hitills visar också att allt detta hemliga skapade paranoja som sen-

are åt upp revolutionens barn.

 

 

 

 

 

Jan Myrdal har ett resonemang i Röd stjärna över Indien där

han vill visa att det finns kulturella skillnader i hur vi behand-

lar gamla. Han menar att vi dödar våra gamla genom att över-

ge dem. Vi sätter dem på institutioner där de får självdö. De

slutar att äta, dels för att de är ensamma och tappar lusten att

leva och dels att de slutar äta för att maten är genomusel.Ef-

ter tio års arbete på långvård kan jag bara ge honom rätt i

det.

Om personalen skriver han:

Detta är sant. Efter trettio år inom vård och omsorg hittar jag få

exempel på människor som var nöjda med att vara biträden ell-

er omsorgspersonal. Nästa undantagslöst såg man arbetet som

en passage, som något tillfälligt. Självklart blir en sådan inställ-

ning en usel grund för att bra arbete.

Jag tycker att Myrdal har fel när han generaliserar om ålderdomen.

Jag känner massor av exempel där släkt och vänner tagit väl hand

om sina gamla. Det är inte ett kulturellt problem att vi lämnar gamla

åt sitt öde utan ett poltiskt. Myrdal skriver också att ungdosmkulturen

är ett problem (han skriver också feminismen vilket jag inte förstår)

när det gäller synen på våra gamla. Då blir det en fråga om att hylla

ytlighet och spontanism mot erfarenhet och eftertänksamhet.Lösning-

en heter döden. Vi skall alla dö. Detta finns överhuvudtaget inte uppe

idag. Vi låtsas att vi skall leva för evigt. Med perspektivet döden skul-

le fler anlägga ett ödmjukare förhållningssätt till livet.Vi skulle också

bli mer benägna att hjälpa varandra ju närmare den slutgiltiga trösk-

eln vi kom. Idag är det ju tvärsom: ju närmare tröskeln, ju mer avtånd

tar vi, för döden vill vi inte veta någonting om.

 

På förmiddagen gick bl a GT,GP och Aftonbladet ut med

att en man blivit mördad på en tvärgata till Gubberogatan.

Tidningarna meddelar att en misstänkt bil setts utanför

den döde mannes tatueringsbutik.

Några timmar senare meddelas att mannen avlidit på ett

naturligt sätt.

 

Så nu ikväll meddelar GP att det kanske är en skottlossning

i Backa. Det stora polispådraget börjar enligt GP vid Vårväd-

erstorget i Länsmansgården och varför man sedan letar i

Brunnsbo framgår inte annat än att folk har hört något som

liknar skottlossning.

 

Det verkar mer som polisen och framför allt GP har supit gan-

ska friskt och tillsammans.

 

Det verkar mer som alla krösamajor är ett större hot mot rätts-

säkerheten än alla uppdiktade brottslingar.

 

19 april 1993 stormade FBI Davidrörelsens hem i Waco. De slutade

i en katastrof där 75 människor dog. Många frågor har aldrig fått svar

om varför denna stormning gjordes och många anser att FBI bär skul-

den till att många människor, varav 20 barn,dog i onödan. Vad hade

hänt om man bara väntat?

2 år senare placerar Timothy Mc Veigh en bil med bomber utanför ett

hus i Oklahoma. 168 människor dör, varav 19 barn. Mc Veigh utförde

dådet på årsdagen av Wacomassakern.

Hade han gjort det om inte FBI stormat i Waco två år tidigare?

 

20 april 1999 utför Eric Harris och Dylan Klebold morden i Columbine.

De skjuter ihjäl 12 elever och en lärare. Vad man har hittat i deras dag-

boksanteckningar så finns både McVeigh och Waco med i deras tankar

innan de utför morden i Columbine.

 

Så löser våld problemen eller genererar våldet sig självt?

 

Diskussionen efter Columbine visar upp tre förklaringsmodeller till

orsaken till Harris och Klebolds handlingar:

-Harris var psykopat och Kelbold led av depression

-Det var Marilyn Manson och våldsamma dataspel som fick dem att

 utföra dåden.

-Det var det den struktur i skolan och det lilla samhället som gjorde att

 de hamnade utanför och därför svarade de med massvit motvåld.

 

Vad man vet är att dådet hade kunnat stoppats. De hade blivit polis-

anmälda tidigare och flera personer hade anmält dem för märkliga

aktiviteter. Polisen struntade i detta. Detta misstag försökte sedan

polismyndigheten dölja genom att gömma de funna dagböckerna

och låta anmälningarna försvinna.

 

Harris och Klebold hade också planer på att spränga plan in i stora

byggnader 2 år innan 9/11.

Skaparen av The Wire, David Simon, pratar i en dokumentär

om sin serie. Han säger att våldet är en del av samhället och

att han inte kan bortse från det. Men han betonar att han ald-

rig skulle göra en serie som Dexter(handlar om en seriemörd-

are men en som bara mördar sådana som "förtjänar" det)vil-

ken gör våldet till en möjlig lösning på problemen.

Simons realism som gör The Wire så bra grundar sig på att

Simon var kriminalreporter med ett socialt patos och som så-

dan skrev han boken Homicide- A year at the killing street.

När jag skulle ställa in cykeln i cykelrummet såg jag

en brun snigel på väg uppför väggen. Med den fart

en snigel tar sig fram insåg jag att den skulle klättra

sig till döds.

Tänk om snigeln läst Lenin. Denne skrev ju om bergs-

klättring. han skrev att om man når vägs ände på en

bergvägg var det bara att vända om och söka en väg

upp.

Regnet för ju med sig att jag tagit mig tid att se en riktigt

bra fransk serie till slut. Engrenages, eller som BBC döpt

den till The Spiral. Den har körts i fyra säsonger och jag

har kollat tre.

Det handlar om en grupp poliser i norra Paris som hand-

har svåra brott. De leds av en kvinna som är besatt av

sitt arbete. Hennes närmaste medarbetare är en knark-

ande horkarl och en rättstrogen trebarnsfar.

De står under en rättsundersökningsledare som drivs av

ett rättspatos som gör att han ständigt hamnar i delo med

överheten.

Här finns också en advokat,Josephien Karlson(Karlson på

franska är sexigt), en ursnygg och skrupelfi kvinna som gör

det mesta för att tjäna pengar,men som ändå kämpar för

att göra det rätta, dock utan större framgång.

Det finns fler karaktärer som förtjänar att synas.

Handlingen är snarlik de flesta krimserier men det som

sticker ut är att frontfigurerna är kvinnor. Vi har sett hund-

tals män som kämpar med spriten och relationer men inte

så många kvinnor. Karlson och Bertaud lever för sina yrk-

en men har svårt att klara av sina liv.

Det finns likheter med världens bästa krimserie, The Wire,

men Engrenages missar en del och det är skildringen av

den kriminelle. I The Wire får vi följa bägge sidor av lagen

i gott och ont. I Engrenages blir den kriminelle lätt stereo-

typ.

Trots det är Engrenages bland det bästa som gjorts. Det

är också friskt med annat än brott i amerikanska storstäder.

Det finns ju en annan värld än den amerikanska eller den

brittiska.

Hur väl en stat fungerar kan ju tydligt ses i hur stor korrup-

tionen är eller hur hög kriminalitet man har.

Jag hade ett problem med Engrenages och det var att då

jag inte är särskilt kunnig i franska var tvungen att läsa

undertext på engelska och det i ett tempo som hette duga.

Jag har förståelse för Tyskland, Frankrike och Italien där

man dubbar det mesta till eget språk. Man missar ju en hel

del bild när man koncentrerar sig för mycket på undertexten.

Det regnar och jag kollar film. Haywire av Steven Soderbergh verkar

ju vara en bra regnfilm. Soderbergh har gjort massor av bra film. Han

slog igenom med Sex,lögner och videoband och har sedan gjort bra

filmer som: Erin Brokovich,Solaris, The Limey, Che (2 filmer),Out of

 

I vår kvantitava värld skall allt mätas. Men som Nina Björk i dagens

Godmorgon Världen säger kan vi inte mäta det som är viktigast för

oss människor. För hur mäter vi kärlek, gemenskap eller meningen

med livet?

I en kvantitativ värld är den som knullar flest, har mest facebookvän-

ner eller som har den största övertygelsen i religion eller ideologi den

som är bäst.

Få skulle väl köpa det som det perfekta.