2012-07-07
15:10:24
Assange
Frågan om vem Julian Assange egentligen är leder frågan
vidare till vad som är mest viktigt. Å ena sidan har vi Wiki-
leaks som ger ut information om vad som verkligen sker
bakom skärmarna i den imperialistiska praktiken och på
den andra sidan två kvinnor som blivit utsatta för sexuella
övergrepp.
Det känns som två läger bildats där man är beredd att offra
mycket för att få rätt.
Å ena sidan är hotet mot Assange verkligt. Om han kommer
till Sverige och ställs inför rätta här är sannolikheten stor att
han kommer att utvisas till USA då den svenska staten i des-
sa frågor närmast är att betrakta som en vasallstat till USA.
Å andra sidan är han åtalad för grova brott mot två kvinnor.
Våldtäkt är ett grovt brott och få tycker att man skall komma
undan rättvisan för dylika brott.
Det kan ju självklart vara så att de två kvinnorna som anklag-
at Assange för våldtäkt deltar i ett högre spel men sannolikhet-
en för detta är liten. Det skulle innebära massor av inblandade
konspiratörer som skulle förlora otroligt mycket mer om detta
kom fram än vad de har på att vinna att delta i en sådan konsp-
iration.
Om Assange är oskyldig borde han ta sig Sverige och gå till rätte-
gång. Om han skulle bli dömd är han också med största sannolik-
het en skitstövel som förtjänar sitt straff.
Om han inte blir dömd men utvisad till USA skulle ju århundradets
opinionstorm lägras globalt. Assange skulle vara på var mans läpp
och USA skulle ju lida en enorm prestigeförlust.
Jag tycker Wikileaks är en återvändsgränd. En samling voluntarister
samlar information för att i första hand göra sig namn själva. De drivs
inte av ett mål eller ett organiserat motstånd utan av privata drivkrafter.
Om man vill en bättre värld räcker inte sanningen långt. Det krävs orga-
nisering och klara målsättningar. Det krävs tålamod och år av studier,
organiserade protester, möten, politisk kamp, debatter och kanske i
slutändan, i försvar, våld. Vi är längt ifrån allt detta idag. Vi lutar oss
mot enskilda aktörers utfall. Det kan t o m vara kontraproduktivt.
Assange verkar tillhöra samma kategori som alla de maoister som under
60- och 70-talet gjorde föräldrauppror och var hur rebelliska som helst,
men vars drivkraft hela tiden var privata. de ville inte i första hand klass-
kamp och revolution och att de stora masorna skulle frigöras och berikas,
nej de hade ett enkelt mål, självbekräfelse.
Kommentera inlägget här:
