2021-06-05
12:56:08
Vad hände egentligen
När man passerar 60 årsgränsen och pungen hänger längre ner
än snoppen börjar man tänka över hur man levt och inte minst tänkt.
Lars Åberg skriver på FB och länkar till en artikel om Ken Kesey. Jag
minns tidigt 80-tal när jag läser Tom Wolfe The electric kool-aid acid test
eller Trippen som var den svenska titeln. Det var en magisk läsning
och sedan när jag pratade om den var det i ironiska termer och hur
galen Merry Pranksters värld var. Men ändå, det fanns en fascination
över denna bubbla i verkligheten. Det var allt annat än Lenins tankar
om den demokratiska centralismen eller maoismens om tre världar
vilket styrde min världsbild.
Alltsedan jag fick en slags medvetenhet har det absurda och det som
sticker ut och sticker av fångat mitt intresse. Mina första steg in i det
politiska var KU som var VPK:s ungdosmförbund. Den första aktionen
jag blev inblandad i var Stoppa matchen när Sverige skulle möta Chile'
i Båstad. I den grupp jag var med fanns paret Törner som sedan skulle
vara med och bilda APK(de sovjettrogna under Hagel). Jag gjorde sed-
an bort mig när jag refererade till Cristoffer Jolin (högerextrem) och
Clarte( som var SKP:S studentförbund). Det gick några år och jag
gick sedan med i Röd Ungdom(SKP:s ungdomsförbund) och det var
mest för att det fanns några jag kände där.
Men under dessa år var det böcker och tankar som Trippen som var
det som verkligen fick mig att känna. Jag läste allt jag kom över om
terrorism. Varför var Tupamaros hjältar men RAF skurkar?
Jag läste Cohn-Bendit om senil kommunism och Dutschske.
Det fanns en inre värld och en yttre.
Jag var snabbt på Henri-Levy och Glucksmann. Augustssons rom-
an Puritanerna öppnade upp en dörr som snabbt sänkte SKP.
80-talet var avhoppens tid.
Jag kämpade på till -87 när jag släppte taget och blev familjefar
och ägnade mig åt jobbet.
1989 började jag träna min äldste son i fotboll och fotbollen har
sedan dess ockuperat tiden utanför arbete och familj.
Sakta men säkert har världsbilden ändrats från en kommunistisk
till vad det är idag som jag inte med dagens termer kan definiera.
Det är snarast en tanke om rättigheter och kamp mot förtryck som
är grund men vad det är ideologisk vet jag inte.
Jag är borta från den kommunism så som de sett ut.
Revolutionen är inget självändamål. Ibland kan det vara en nöd-
vändighet viilket få kan säga emot (franska och amerikanske) men
när vi idag har en hegemoni för kapitalism och en form av liberalism
finns tid för att forma motkrafter, Hur dessa skall se ut får ta den tid
det tar.
Kommentera inlägget här:
