2021-04-08
12:06:13
mammor
Var hemma hos morsan i påsk. Hon sitter mest ensam och
kommer inte ut. Han har inte varit utanför sin lägenhet i år.
Vi tog med oss fika på långfredagen och satte oss på gård-
en. Det var skönt där det var lä och solen sken. För några
veckor sedan bekymrade jag mig inför morsan att jag gått
upp i vikt. Självklart var hon tvunget att säga:
-Men nu måste du gått ner i vikt!
Jag skrattade och sa att det var tvärsom.
-Hmm, jag tycker du är perfekt.
Man är alltid det lilla barnet inför sin mor och som sådant
behöver man en klapp på huvudet och lite tröst.
Senare spelade vi Chicago och det syntes att hon saknat
det. Vi vann varsin omgång och jag tänkte inför den sista
avgörande att det var läge att låta henne vinna. Hon behövde
den lilla stimulansen mer än jag. Efter några omgångar märkte
jag att ingen av oss fick poäng. När jag plockade ihop kortan
för att blanda såg jag att hon slängt bort säkra kort. Hon tänkte
som jag. jag ville inte at upp det utan höll god min. Det blev som
en kinesisk pingismatch från 70-talet där bägge sökte förlusten.
Jag vann till slut och hon såg mycket nöjd ut.
Kommentera inlägget här:
