2012-07-04
12:24:59
Myrdal och kulturella skillnader
Jan Myrdal har ett resonemang i Röd stjärna över Indien där
han vill visa att det finns kulturella skillnader i hur vi behand-
lar gamla. Han menar att vi dödar våra gamla genom att över-
ge dem. Vi sätter dem på institutioner där de får självdö. De
slutar att äta, dels för att de är ensamma och tappar lusten att
leva och dels att de slutar äta för att maten är genomusel.Ef-
ter tio års arbete på långvård kan jag bara ge honom rätt i
det.
Om personalen skriver han:
-Den gamla svaga kvinnan faller ut ur sin säng och trycker på
alarmknappen. Personalen sitter och skvallrar, dricker kaffe
och äter kakor och känner inte för att bli störd.
Ibland blir Myrdal generalisernade och överrationell i sitt argu-
menterande för sin sak. Jag har stött på vårdpersonal som age-
rar som ovan men de är inte normen. De allra flesta vårdperso-
nal vill göra gott. De är inte problemet. Det är makten och deras
struktur som är problemet. Det kan handla om allt från för lite
personal över för lite resurser till dålig utbildning.
Myrdals förklaring till sitt skrivande om personal sammanfattas:
Folk arbetar där för att de inte hittat något bättre arbete. De sitt-
er bland de lägre arbetarna på samhällsstegen.
Detta är sant. Efter trettio år inom vård och omsorg hittar jag få
exempel på människor som var nöjda med att vara biträden ell-
er omsorgspersonal. Nästa undantagslöst såg man arbetet som
en passage, som något tillfälligt. Självklart blir en sådan inställ-
ning en usel grund för att bra arbete.
Jag tycker att Myrdal har fel när han generaliserar om ålderdomen.
Jag känner massor av exempel där släkt och vänner tagit väl hand
om sina gamla. Det är inte ett kulturellt problem att vi lämnar gamla
åt sitt öde utan ett poltiskt. Myrdal skriver också att ungdosmkulturen
är ett problem (han skriver också feminismen vilket jag inte förstår)
när det gäller synen på våra gamla. Då blir det en fråga om att hylla
ytlighet och spontanism mot erfarenhet och eftertänksamhet.Lösning-
en heter döden. Vi skall alla dö. Detta finns överhuvudtaget inte uppe
idag. Vi låtsas att vi skall leva för evigt. Med perspektivet döden skul-
le fler anlägga ett ödmjukare förhållningssätt till livet.Vi skulle också
bli mer benägna att hjälpa varandra ju närmare den slutgiltiga trösk-
eln vi kom. Idag är det ju tvärsom: ju närmare tröskeln, ju mer avtånd
tar vi, för döden vill vi inte veta någonting om.
Kommentera inlägget här:
