2019-12-29
15:39:24
Först ännu mer mörker innan ljuset kan skönjas
I min ungdom läste jag Myrdal och genom honom fick en
bild av det stora mörkret på 50-talet. Det kalla kriget genom-
syrade det mesta och Sverige var mer antivänster än tidi-
gare. Men liknelsen med dagens läge haltar ordentligt.
Då fanns Sovjet( på gott och ont) och i synnerhet ett uppvak-
nade globalt från länder som slog sig fria eller redan gjort
det från sekler av kolonialism och förtryck. Även om man
nationellt tryckte på så fanns en ganska stor gemensam syn
på vad som var vänster och vad som inte var det.
Idag trampar radikaler vatten.
Hur man än gör blir det fel.
Inte mycket pekar åt rätt håll för en radikal.
Trump och hans vänner kan ju göra hur mycket dumt som
helst och komma undan med det och även växa. Kritik av
den yttersta högern blir ju snarare till bränsle. Diskursen är
höger och den som vill ändra på den måste arbeta tio gång-
er hårdare än den som flyter med.
Vi står vid branten och kommer med största sannolikhet att
åka över. Vi kommer att slå i botten och sedan får man börja
klättra igen.
De lärdomar som skall göras får arbetas fram.
-Kapitalismen besegrade kommunismen så som vi såg den på
1900-talet. Hur skall man göra framöver?
-Engels varnade ju för att ta makten utan de rätta samhälleliga
betingelserna. Sovjet och Kina var ju underutvecklade agrara
ekonomier vid revolutionerna.
-Ju mer utveckling ju mindre socialism ser vi ju. Hur ändra på det?
-Demokrati är inte bara påfågelvingar. Det är livsluft. i Sverige på
70-talet stod man på barrikaderna för att försvara yttrandefriheten
och samtidigt försvara alla övergepp på densamma i de stater man
hyllade. Hur gick det ihop?
-Hur förhålla sig till individúaliteten? När blir det kollektiva mer kväv-
ande än befriande?
-Var placerar vi klass? Identitetspolitiken så som vi sett har ju mer
fått negativ efekt i det stora hela trots sina goda intentioner. Grupp-
en(identiteten) har ju satts i förarsätet och tagit bort den stora bil-
den.
2019-12-04
09:52:43
Mörker, mörker
Idag röstar 60% av befolkningen på borgerliga partier.
De resterande 40% kan knappast heller tolkas in i ett
socialistiskt projekt.
Sossarna är i sin topp i princip ett öppet borgerligt parti.
Den ledande tanken är att styra och att försörja sin kad-
er av medlemmar som har sitt levebröd i politiken.
Detsamma kan sägas om både MP och V.
Inte mycket finns kvar av den stora tanken om ett bättre
samhälle med socialistiska förtecken.
De allra flesta gör valet med god empiri i bagaget.
De kommunistiska staterna på 1900-talet gjorde inte sak-
en bättre. Tvärsom. Vem skulle välja statlig kontroll, åsikts-
förföljelse, brutal säkerhetspolis, läger och en tendens att
hamna i krig och allt detta utan att välståndet utvecklades.
Sossarna i väst och I Sverige hamnade till slut i ett läge
där man knoppade av tanken på att vara ett parti som styr-
des av sina medlemmar utan man utvecklade en elit som
blev självgod och ansåg sig vara själv nog.
När socialismen inte längre hade den stora fienden fram-
för sig utan skulle utveckla sig själv fanns inget där.
De flesta som slogs för det röda gjorde ju det för att få det
bättre inte bara för sig själva utan för de flesta. När resul-
tatet blev de motsatta fanns ju inget annat att göra än att
resignera.
Vi skulle ju få det bättre. Få mer demokrati och mer yttrande-
frihet. Det utopiska stod om hörnet.
Verkligheten blev en annan.
Drömmen om det andra samhället kommer inte att dö men
under tid ta en paus.
Först skall borgerlighet och kanske en ny fascism köra allt
i botten igen. Nationalism och konservatism står för dörren
och kommer att skruva klockan tillbaka. Så länge flertalet
i vilket fall inte får det sämre kan det fortsätta. Om en mino-
ritet förföljs och får det mycket sämre kan majoriteten titta
på och vara nöjda att amn inte tillhör dem.
Det är en bräckligt system och självklart kommer upproret
att ligga och pyra. Nya tankar om vad man skall göra och
hur man skall göra det kommer att födas och någon gång
smäller det igen och det vi ser idag trycks tillbaka.
