2019-12-29
15:39:24
Först ännu mer mörker innan ljuset kan skönjas
I min ungdom läste jag Myrdal och genom honom fick en
bild av det stora mörkret på 50-talet. Det kalla kriget genom-
syrade det mesta och Sverige var mer antivänster än tidi-
gare. Men liknelsen med dagens läge haltar ordentligt.
Då fanns Sovjet( på gott och ont) och i synnerhet ett uppvak-
nade globalt från länder som slog sig fria eller redan gjort
det från sekler av kolonialism och förtryck. Även om man
nationellt tryckte på så fanns en ganska stor gemensam syn
på vad som var vänster och vad som inte var det.
Idag trampar radikaler vatten.
Hur man än gör blir det fel.
Inte mycket pekar åt rätt håll för en radikal.
Trump och hans vänner kan ju göra hur mycket dumt som
helst och komma undan med det och även växa. Kritik av
den yttersta högern blir ju snarare till bränsle. Diskursen är
höger och den som vill ändra på den måste arbeta tio gång-
er hårdare än den som flyter med.
Vi står vid branten och kommer med största sannolikhet att
åka över. Vi kommer att slå i botten och sedan får man börja
klättra igen.
De lärdomar som skall göras får arbetas fram.
-Kapitalismen besegrade kommunismen så som vi såg den på
1900-talet. Hur skall man göra framöver?
-Engels varnade ju för att ta makten utan de rätta samhälleliga
betingelserna. Sovjet och Kina var ju underutvecklade agrara
ekonomier vid revolutionerna.
-Ju mer utveckling ju mindre socialism ser vi ju. Hur ändra på det?
-Demokrati är inte bara påfågelvingar. Det är livsluft. i Sverige på
70-talet stod man på barrikaderna för att försvara yttrandefriheten
och samtidigt försvara alla övergepp på densamma i de stater man
hyllade. Hur gick det ihop?
-Hur förhålla sig till individúaliteten? När blir det kollektiva mer kväv-
ande än befriande?
-Var placerar vi klass? Identitetspolitiken så som vi sett har ju mer
fått negativ efekt i det stora hela trots sina goda intentioner. Grupp-
en(identiteten) har ju satts i förarsätet och tagit bort den stora bil-
den.
Kommentera inlägget här:
